Det har blivit folkstorm kring Fjällbackamorden. Det första kapitlet visades i förrgår. Jag såg avsnittet för att det inte fanns något annat att se och därför satt jag också kvar. Men min recension är sammanfattningsvis en stor gäspning. Det fanns ingen spänning alls, och en halvtimme innan det var slut hade jag redan listat ut vem mördaren var och tillochmed motivet. Läckberg som jag aldrig orkat läsa till slut, på grund av att böckerna är för pratiga (åtminstone dom jag själv försökt att läsa), säger att hon inte väntat något annat än kritik och jämför sig sedan med Agatha Christie .. hmm. Det är svårt att se likheter mellan denna deckarinna och Mrs Marple. Finns det någon överhuvudtaget?

Smaken är olika och det är ju många som gillar Läckbergs böcker, och det är inte läsarna jag disrespekterar. Snarare att böckerna filmatiseras. De görs sig nog bäst i skrift.

Den sista scenen då systern till kvinnan som spelade deckare, skulle lägga om en snara runt halsen under pistolhot fick mig att känna hur den lilla trovärdigheten som fanns kvar försvann fullständigt. Det fanns inte en gnutta av skräck i ansiktet. Och när väl polisen kom och räddade dem, stod hon kvar och höll på att ramla ner. Systern fick tag på henne och kramade om henne, medan snaran låg kvar runt halsen på henne. Jisses!  Jag kommer att tänka på att Fjällbackamorden är i nivå av Fem-böckerna (fast de var mer spännande :-)).

Kategorier:Vardagen