Världen utanför Sverige

Nu är det dags att utöva inbördes beundran eller helt enkelt skryta över min forskarkollega. Hon syntes inte till på hela förmiddagen, vilket är ovanligt. Jag brukar höra eller se henne någonting. Hon går en promenad på morgonen. MEN, vad hade hon då gjort? Gått upp till Korset. Hon sände bilder till mig och här kommer några av dem. Om jag någonsin kommer upp dit, blir det med taxi och sen till fots den resterande biten från kapellet (om jag orkar). Bra kämpat Rauni och tack för att jag får publicera dina bilder.

Idag skall allt vara stängt då man firar Petros och Paulos, som beskyddar Kavala. Inte så tokigt att ha två helgon (apostlar) som beskyddare.

Två mil norr om staden ligger ruinerna av Philippi, staden där Caesars mördare mötte sina banemän och där aposteln Paulus startade den första kristna församlingen i Europa.  (Kavallahusets vänner) Läs mer HÄR!

Det ni!

 

 

Igår hade jag undervisning i bästa-kursen! Den som behandlar utbildning, pedagogik och samhälle.

Körde hemifrån kl. kvart över sju för att vara säker på att komma till institutionen i tid. Det var inga köer så jag var där redan kl. 8. De nya ägarna har dragit in parkeringstillståndet och för åtta timmar fick jag betala 120 kronor. Rena ockret. Då jag hade ont och fick köra med en hand ställde jag mig där i vilket fall. Det var dessutom ganska kallt. Men framöver skall jag hitta billigare parkeringar.

Det blev många samtal med flera kollegor, då vi inte hade setts sen en månad, så tiden gick fort fram till kl. 10. Dessutom hade studenterna en timmes fältstudiesamtal och kaffe, innan presentationen av Arendt innan lunch. Fick välbehövlig vila. Efter lunch samtalade vi om artiklarna de hade läst och avslutade sen dagen med en kortare presentation av det viktigaste, som jag vill att de fokuserar på, i Reproduktionen.

Dagen gick snabbt och i gruppen var det trevlig stämning. Men jag var lite dämpad. Vid ett tillfälle nämnde jag att jag var skadad, men inte mer än så.  Men det var en pärs att klara av dagen. Den här värken började oroa mig, då jag inte får tillräcklig sömn och att den blev värre igår och idag på förmiddagen. Det har lättat nu, men det går upp och ner. Värst är det när jag behöver nysa. Men som sagt, det tröttar ut mig. Nästa undervisningstillfälle är den 2 februari och då hoppas jag att värken har lindrats, helst försvunnit helt. Speciellt i bröstbenet. Vet inte vad som har hänt där.

Det ser ut som vi får en ny regering, men mycket kan hända än. V och Jonas Sjöstedt har ännu inte uttalat sig. De kan ju trycka rött med tanke på att de har blivit avpolleterade. Men vi vet inte vilka enskilda samtal Löfven och Sjöstedt har haft. Men vilka regeringsalternativ finns det. Nyval, med kanske samma resultat och problem

 

Nu är det den 9 januari. Är på bättringsvägen, men har fortfarande för ont i höger arm. Kan dock andas och hicka utan smärta, men inte nysa. Måste även använda vänster hand och arm när jag gör något.

Har suttit och läst en del, svarat på mail mm. Väntat på besked om min tenta i metafysik och Heidegger. Fick det idag och den fick godkänt betyg och två konstruktiva kommentarer. Hjärtat dunkade och pulsen ökade när jag fick mailet med tanke på vad som hände förra gången med tentan i filosofi C (om ni minns), så när jag såg betyget blev jag så glad. Kommentarerna var att jag svävat ut lite, det är lite spretigt och att jag skall arbeta på att fokusera. Men, min tematisering av Heideggers Vara och Tid var okey. Puh! Han är verkligen inte lätt! Nu har jag endast ett verkstudium och magisteruppsatsen kvar, samt en kurs på Filosofi C. Kommer inte skriva om den tentan, utan gå en annan kurs istället. Lärarens (inte samma lärare som gav respons på Vara och tid) bemötande i den första kursen och kommentarer fick mig att totalt tappa lusten. Det är bättre att starta på nytt än att försöka göra en lärare nöjd. Jag studerar för att lära mig, och utifrån ett pedagogiskt perspektiv kan bara konstateras att detta sätt att ge respons inte stimulerar ett lärande. Det är inte i IDOL vi befinner oss.

Det tog några timmar innan jag masade mig ur soffan, gjorde mig i ordning och körde till Skärholmen. När jag är så lat som idag, har jag en strategi. Lurar mig själv, genom att stegvis förbereda mig på att ge mig ut. Det vill säga, jag tar på mig ett plagg i taget, sen halsduken och vidare till de tjockare strumporna, på med skorna. Det kan ta lite tid. Sen dricker jag en kopp kaffe, sätter på mig klockan och halskedjan. Mössan och så skriver jag en köplista. Och när jag är helt färdig, ja då vore det ju helt galet att inte åka iväg. Jag är ibland som en gammal bil, det är svårt att få igång den, men sen går den utan problem. När jag inte är lat, sätter jag på mig jackan, skorna, stänger av datorerna, TVn och går. Det går lika snabbt som när jag försov mig i torsdags, vaknade lite över nio och skulle på läkarbesök halvt tio.

Äntligen är parkeringshuset klart och det var massor av bilar. Det här kommer ta tid tänkte jag. Men Skärholmens centrum är stort. Gick först till Forex och växlade till 300 euro, sen till Lindex som ligger i närheten och hittade direkt en hel del. Därefter tänkte jag handla på ICA Kvantum men det var så långa köer, så jag bestämde mig för att köra till ICA Maxi i Alby istället. Det är så trångt vid kassorna på Kvantum.  Det hann bli mörkt innan jag kom ut från ICA Maxi och då var klockan bara tre. Och när jag parkerade bilen började det snöa. Härligt! När jag kom in i lägenheten var det lika mörkt som det är på natten. Trots att persiennerna var öppna!

 

Resan startade inte så bra, men nu i efterhand var den värd besväret. Åkte hemifrån kvart i åtta i torsdagsmorse och den inre bild jag hade när jag gick ner till bilen, av att köer skulle börja på E4:an där jag bor, slog in. En olycka i Bredäng fick jag information om lite senare. Jahapp! Och ångrade att jag inte kollade upp färjan från Slagsta. Men det var bara att gilla läget. Det lättade en aning, och till slut körde jag av från Essingeleden och ner på vägen mot Bromma. Köer återigen efter Tranebergsbron, och det var tjockt med trafik bort från Innerstan, vilket jag inte hade trott. Kom till slut till rondellen där jag skulle svänga vänster och sen tredje avfarten till höger, men missade den, så jag tog ett varv till. Köer igen! Sen började det röra på sig, men vid något tillfälle tappade jag bort mig totalt – var jag på rätt väg? Stannade vid en busshållplats och satte på varningsblinkers. Försökte lista ut om jag skulle svänga till höger eller till vänster. Till slut körde jag höger på intuition och hamnade rätt. Jag var faktiskt bara 50 meter från den rätta vägen :-). Tiden gick och när klockan var kvart i tio, stannade jag vid en mack för nöden hade ingen lag. Och så gav jag upp helt att hinna i tid. Köpte en yoghurt, och två flaskor vatten. Till slut kom jag, efter att ha kört på kurviga landsvägar, som smalnade av efter varje byte och de sista 5 kilometrarna var inte roliga att köra, speciellt inte eftersom jag efter någon kilometer hade en stor lastbil i hälarna. Till slut hittade jag ett ställe att släppa förbi honom. Men det var egentligen bara asfalt på en lite bredare sicksackkurvig grusväg, som hade hastighetsbegränsning på 70 (mycket märkligt). Ännu värre var det när jag körde hem på fredagen då det regnade och jag hade en (kort) svans av bilar bakom mig – hehe. Inte lätt att köra på sådana vägar för första gången och när ett möte i en 90-gradig kurva kan leda till en avåkning, nej, tack så mycket. Men de bakomvarande bilisterna stressade mig inte som lastbilschauffören gjorde dagen före.

Till slut kom jag då fram på torsdagen och när jag slog av motorn och klev ur bilen, så var det såå tyst. All stress, och tidigare irritation bara släppte. Gick ner till huvudingången och såg Mälaren mellan träden och hörde änderna. Tänk, va! När hör man dom från Albysjön?

Samtalsgrupperna hade redan samlats och diskussionerna blev intressanta. Allt var organisatoriskt välordnat och stämningen var bra under förmiddagen. Det blev lunch, och lyckan var fullständig då jag såg vanlig kokt potatis och att det fanns fisk. Jättegott! Trevlig personal och gott sällskap under lunchen. Kaffe utanför i en stor och fin sal. Samtalen fortsatte under eftermiddagen. Efter incheckningen och kaffet, vilade jag fram till middagen. Men innan den, pratade jag med en man från receptionen och kocken om min beställning av fisk. Och när jag sen sent omsider fick den på kvällen blev jag återigen lycklig. Fint upplägg av fisk, potatis, massor av dill och vitvinssås. Och ett glas vitt vin till det. På detta hade vi som satt ihop mycket roligt och diskussionerna var intressanta. Och ibland bara heltokiga. Alla var på gott humör!

Min lycka över maten beror på att vi haft forskarinternat på speciellt ett annat hotell, som varit bedrövlig tre gånger, som jag kritiserat, men som inte har lett till något resultat. Men igår fick jag veta att fler kritiserat maten, så nu kommer vi inte vara där något mer, får jag hoppas. Skepparholmen och Sånga-Säby skall institutionen satsa på. De gör mer än sitt bästa för att servera god mat.

Klockan 22 gick jag till rummet efter att några av oss stått utanför i den fuktiga kylan och talat om religion, döden mm. Stort och fint rum med utsikt till vänster mellan träden Mälarens vatten. Sköna sängar, och kuddar. Tittade på ett avsnitt av Hemma igen! Och somnade. Men vaknade halv fem och somnade inte om. Då var det regnigt och när jag stod utanför för att ta en cigarett efter kaffet och en marmeladsmörgås från gårdagens resa (tog med mig en vattenkokare och kaffe) var det tyst utom vattnet som skapade en fontän från ett trasigt stuprör.

Frukost med 6% naturell yoghurt och sylt (har aldrig hänt tidigare, utan det brukar vara det blaskiga 2-procentiga) och sen utcheckning kl 9. Därefter redovisning (som var ovanligt kärnfulla) av forskningsgrupperna och därefter samtal i smågrupper. Lika intressanta som gårdagens och med andra deltagare. Efter lunchen som dock bara blev potatis och tomatsallad, körde jag hem. Och sen innehöll resan fram till Tranebergsbron lite för mycket spänning, men jag hittade rätt och nu gick det snabbt hem. Kö på bron i och för sig och fram till påfarten och jag satte på Vinyl och lyssnade på Women in love på hög volym. Jag mådde utmärkt.

Det kunde inte ha blivit bättre! Så bra att jag funderar på att boka några dagar privat och skriva. Men det får bli i vår någon gång. Glömde till och med att fotografera till sent på kvällen. Men några bilder blev det.

Glömde berätta att jag körde förbi Drottningsholms slott för första gången i mitt liv, som jag kan minnas. Två gånger i mitt liv har jag åkt tunnelbanan mot Vällingby och har aldrig kört bil till Bromma. Linje 18 javisst, men endast till Thorildsplan då LHS fanns i Campus Konradsberg. Slottet ligger vackert, och har en spännande historia.

Om ni vill boka konferens gå till deras webbplats https://www.sanga-saby.se/

 

 

 

Sitter just nu kämpar med Heidegger och hans begrepp: samvetet, samvetets rop och mannet. Tycker att det går rätt bra, men jag känner mig stressad, då ett meddelande om bedömning av fler examinationer kom nära inpå. Om jag vetat om det för två veckor hade jag kunnat göra det som nu fick anstå. Då det fanns tillräckligt med tid, trodde jag. Nu har min planering spruckit, men det här skall jag bli klar med tills på fredag kl. 22.00. Nu hade jag tid i tjänsten, så det gick inte att säga nej, även om jag skulle ha velat. Det beror även på sjukdom och då kommer saken i ett annat läge. Problemet är att jag fick reda på det i fredags och tentainlämning var igår. Men det är hopplöst att komma vidare, vilket det har varit i sju-åtta år, då det inte går att planera längre. Den tid jag har i tjänsten som inte förlagd, trodde jag skulle användas längre fram. Men det är alltid något som sätter käppar i hjulet. Men jag skall inte klaga, för arbetssituationen är i övrigt bra. Men det här gäller konferenser också – de krockar alltid med undervisningen. Det gjorde det även denna gång, men då kunde jag tack och lov boka om. Det fanns lokaler. Men, ibland blir jag bara såå trött.

För övrigt rullar saker och ting på i vardagslunken! Men folk ställer till det för mig också. Har stött på flera stycken under september och oktober som är petiga i överkant och inte själva inser det. För att ta ett mindre allvarligt exempel, fick jag ett samtal från värden om att en hyresgäst klagat på att jag stod utanför parkeringsrutan. Och det handlade om fem centimeter när jag tittade ut. Sen gick ner för att flytta på bilen. Men, den stod i rutan, så jag förstod ingenting. Däremot har jag själv problem med en av bilgrannarna som parkerar snett, vilket ger en hel del problem. Om det är den som ringt och klagat, ja då beror det väl på att det är den som behöver lära sig parkera rakt. :-). Ett allvarligare är när petigheten får en att känna att här är en person som utövar makt som skapar osäkerhet och dåligt självförtroende, genom den ton som används.

Idag har det varit och är en ödesmättad stämning, som nog är på grund av vädret. Men, det har varit ovanligt tyst i huset och utanför.

I lördags var vi på kyrkogården och gjorde fint på graven. Gick in i kyrkan en stund, lyssnade på mäktig sång och tände sen några ljus, innan vi åkte till macken och drack kaffe och åt bullar.

 

 

 

Tre veckors arbete, konferens, studier och förkylning har jag bakom mig. Det gick bättre och lättare än jag trodde från början, men visst var det kämpigt. Svårt att prata när det retar i halsen och rösten riskerar att brista. Men, som sagt, det gick bra och nu har jag några veckor då jag kan fokusera mer på min forskning och mina studier. Visst, jag har examinationer från 50 studenter och fältstudier från 20 studenter. Men jag kan gör allt i egen takt. Bara på ett par dagar har hostan nästan försvunnit. Vaknar kl 5 varje morgon och börjar jobba. Nickar till ibland, då jag tar en paus och tittar på en film.

Igår var det underbart höstväder, det blåste rejält, men solen lyste, himlen klarblå och löven rasslade utanför bilen, drev upp driver på parkeringsplatsen. Idag – smatter på fönsterblecket, grått och trist. Men jag sitter inne i värmen, som äntligen har satts på inomhus.

Läser en kurs på distans om Heideggers verk Vara och tid – en ny översättning, men studietakten är lika hög som för de som går på campus. Vi har inspelade föreläsningar, vilket innebär att jag kan sitta i soffan med en kopp kaffe och äta kakor. Eftersom jag är hermeneutiskt skolad, får jag förklaringar till hermeneutikens ursprung på många sätt, men förstår Heidegger mer än vad jag gjorde för 20 år sen. Vi har kommit halvvägs in boken som är drygt 500 sidor och är nu framme vid ”sanning” och snart vid ”samvetet” som jag är speciellt intresserad av.

Väntar på att få svar på om min tenta i etik/politik-kursen som jag deltog i september är godkänd. Sen är Filosofi C äntligen klar och jag kan ansöka att få en examen som Fil.kand i filosofi. Sen återstår, som jag kanske skriver i något annat inlägg, denna kurs  om Vara och tid som examineras på magisternivå, och en kurs till, samt magisteruppsatsen.

Två månader kvar tills jag reser ner till Saloniki för att fira jul- och nyår. Tiden går och snart är det dags. 🙂

Ja, så kändes det i morse då Dan och jag presenterade vår forskning kl. 08.50-09.10. Men det gick bra och vi tog en kopp kaffe tillsammans och pratade en stund efteråt. Sen gick jag hem för att vila några timmar då jag var så trött att det värkte i hela kroppen av att ha vaknat flera gånger och hostat på natten. Men, en student ringde och så talade jag med Rauni från Göteborgs universitet om vår forskning. Men sen piggnade jag till, men kände tröttheten på väg ner till konferenscentret, men jag kunde inte missa Åsa Nilsonne. Och hon föreläste om känslor och hur vi kan förhålla oss till våra studenter. Mycket inspirerande och spännande. Mycket känner man ju till på ett mer eller mindre medvetet plan, men hon satte ord på det. Bland annat tog hon upp att om man är låg, sorterar hjärnan bort alla som ler mot en under dagen och förstärker det låga och tvärtom. Så om någon ler skall man le tillbaka, så förstärks det hos oss båda.

Ibland undrar jag och många med mig, varför det går så bra respektive så dåligt i mötet med studenterna. Ja, en förklaring kan ju vara just det. Möter vi en grupp som är låg, blir vi till slut låga. Och tvärtom! Det är en ständig interaktion mellan läraren och studentgruppen. Och det här har jag ju erfarenhet av, men aldrig satt ord på det. Man känner ju direkt vad gruppen utstrålar.

Sen blev jag för trött igen, så jag gick hem igen, vilade en stund och fick ytterligare mail som jag var tvungen att ta itu med. Skrev mail och läste 10 inlämningar. Efter maten, drack jag ett glas gott vitt och torrt vin från Florina i Makedonia, som heter Assyrtiko. Men det blev bara ett, då förkylning och trötthet och vin inte var någon bra kombination.

Nu är det dags att leta upp den sköna sängen och slå på TVn. Det är det första hotellet som har sköna kuddar. Annars brukar jag få vrida och vända, puffa till och släta ut, vända kudden på kortsidan eller långsidan. Ibland är kuddarna så mjuka så man sjunker ner med huvudet och resten av kudden upp mot kinderna. Det är de värsta kuddarna. Känns som man ligger i ett städ. Skön säng och sköna kuddar, ett trevlig hotellrum med utsikt över halva Stortorget i Västerås. Kan det bli bättre? Jo, om den där f-b förkylningshostan går över :-(. Nej, nu skall jag vara positiv som Åsa Nilsonne talar om att man skall vara. Förkylning går alltid över!

 

Gick ner och registrerade mig och gick sen till Gallerian, efter att ha gått runt en del innan. Den är fin och fyra våningar, men man får ofrivillig motion, då rulltrapporna har en liten annorlunda placering än vad jag är van vid i vilket fall. När man skall upp eller ner, måste man gå runt till andra sidan. Alltså rulltrapporna går inte upp på ett ställe och ner på ett annat. Likadant är det i konferenshuset. Hänger ni med? Knappt att jag själv gör, då jag inte vet hur jag skall beskriva det.

Var säker på att föreläsningen med Max Scheja skulle starta kl. 13.30, men jag hade missat Inledningen kl. 13. Klockan var tio i, så det var att kasta på sig kläderna och gå i rask takt ner till konferensen. Kom in i Stora Kongressalen som var full med deltagare, men jag fann en plats längst ut på andra raden.

Inledningen var informativ och föreläsningen intressant med många höjdpunkter. När det var slut och jag druckit lite kaffe gick jag tillbaka in i salen och hälsade på Max. Sen gick jag tillbaka till hotellet, då jag var ganska trött vid det laget. Mingel ikväll på ett annat hotell, men jag måste vila. Trots det var jag tvungen att fixa en del i jobbet. Lägga upp inlämningsmappar, samt svara på en del mail. Kopplade sen av med att titta på Vår tid är nu!

På vägen tillbaka från konferensen gick jag mot ån och det blåste helt galet. Sen blev det tack och lov lä, till Stortorget. Tog en hel del foton på vägen tillbaka. Det blåser, rena stormbyarna och det rister i fönstren – bor högst upp med utsikt över Stortorget.

Funderade ett tag på vilket kort jag skulle bifoga det här blogginlägget, då jag lagt upp flera på FB. Men jag valde detta!