Vaknade tidigt, himlen var grå och kall vind, om man jämför med 25 grader. Det blir en hel skrivardag, tänkte jag. Men när det ljusnade, så lyste solen från en klarblå himmel, lite kylig vind. Så jag gick ner till stan, för att köpa godisbitar, kakor och honung. Precis när jag kom ut på gatan fick jag en bild av att godisbutiken inte fanns kvar. Och mycket riktigt – den gapade lika tom som många andra butiker och hus är. Ibland undrar jag om jag har en radar inom mig. Det här är inte första gången. Nyligen, rulltrappan i Aten. Ok, men hoppas inte MeliArtos stänger igen. Då blir jag riktigt, riktigt ledsen. Hittade dock en butik som ligger nära Massoutis. Och då fick jag lust att åka upp till svenska huset innan det kom nya gäster. Så jag köpte en drös med kakor. Tog taxi upp och träffade, samt pratade med Evelina och Stella, efter en tur runt i trädgården. Den är lite i sin linda just nu. Visst har blommat över, visst är på gång och visst är i sin vackraste prakt. För övrigt var allt som vanligt.

Men inte ett morrhår syntes till.

Sen tog jag beslutet att gå hela vägen ner för den brantaste backen på från gatan utan namn, svänga vänster och sen var det bara några kvarter kvar. 4000 steg blev det. Inte tog det lång tid heller. Däremot skulle jag aldrig gå från Plateia Neapolis till Aimelianou. Det är bara uppförsbackar, förutom en liten snutt.

Kategorier:Kavala 2024, Vardagen