… vad tog våren och sommaren vägen?

Jag saknar de ljusa nätterna, men välkomnar ändå hösten. Den var ju min första årstid efter min födelse. Så jag välkomnar den. Som barn såg jag fram emot att börja skolan, ända tills jag kom på att en del av skoltiden innehöll utanförskap och mobbing. Men de tre första läsåren var bra. Det var i mellanstadiet allt sket sig. Fast jag var inte ensam. Vi var två från gatan och höll ihop tills vi blev så pass gamla att vi fick nya vänner. Sen när vi nådde 30 år, upphörde vår gemenskap.

Nog med nostalgin, om man nu kan säga att det är något som jag längtar tillbaka till. Nope, men jag har gått igenom det mesta, gjort klart att det tillhör det förflutna och sen lagt det åt sidan. Jag vill absolut inte leva om mitt liv. Vill inte skriva om det. Det är slöseri med tid. Men, min lungkollaps är boven i dramat. Att utvärdera sitt liv är nog något de flesta gör, och omvärderar det man lurat sig själv att ha trott, när tillvaron kraschar. Men nog om det. Man måste se framåt. Göra det bästa av sin tid.

Jag är fortfarande rökfri, utan hjälpmedel. Lungkollapsen räcker gott och väl som motivation.

Vad gör jag då dag som natt? Jag läser böcker tillsammans med C, skriver på mitt manus, tittar på olika serier, dokumentärer, av alla slag. mm. Det är mitt liv just nu. Min förhoppning är att jag nästa år kan resa till Grekland igen. Men vi får se. Jag måste se framåt, inte ta för givet att mitt liv kommer innebära att sitta isolerad i min lägenhet. Just nu finns inget val. Men, nog om det.

Mina inlägg kommer fortsättningsvis mestadels handla om mitt skrivande. Jag har publicerat i tidigare inlägg ett antal karaktärer från min tredje roman om livet under antiken. Tyvärr blev inte inläggen speciellt bra när jag klistrade in texten från manuset. Kommer justera det.

Kategorier: B-Från manus till bok, B-Texter. noveller mm., Bokrecensioner, Vardagen