Det gäller att ha tillförsikt och tålamod, när det mentala inte korrelerar med det fysiska. När tröttheten som inte igenkänns vägrar att lätta och jag inte är säker på att jag blir bättre. Måste tro det. Efter rökstoppet har jag inte längre högt blodtryck, naglar som inte trasas sönder och är släta och fina som aldrig förr, hår som växer, hy och ögon som, har fått en ny glans. Det verkar även som om synen har förbättras. Nu kan jag inte sitta vid datorn och använda läsglasögonen. Det känns som om orken är densamma, som innan lungkollapsen. Har det då någon betydelse att jag har slutat röka, gällande den delen. Då kan jag väl fortsätta. 🙂 MEN det är ett feltänk, för nu kan det (vilket jag måste tro på) bara bli bättre. Vilket det inte skulle ha blivit om jag fortsatte. Det finns inte på kartan att börja. Jag har tagit till mig att det faktiskt kan rädda mitt liv att hålla ut.