Vill egentligen inte tala om någon på min egen blogg, men gör ett undantag. Skall försöka sammanfatta.
Johan och jag ser på lärarutbildningen utifrån olika perspektiv. Det vi har varit oense mest om är lärarutbildningen idag. Johan utgår mycket från sin egen tid som student på LHS, samt sina samtal och sin syn på de studenter som är ute på praktik. Han har inte gjort någon studie. Jag utgår från min egen student- och doktorandtid på LHS, Men även utifrån 15 års erfarenhet som lärarutbildare. Jag träffar ständigt dessa studenter, läser deras texter – är med på deras VFU-redovisningar mm. Jag får veta en hel del om deras upplevelser av praktiken. Det är alltså inte bara vi som får kritik, men jag är försiktig med att dra slutsatser då jag inte hört den andra sidan. Johan kan uttala att studenterna inte får med sig det dom behöver, att det inte finns kurser och aldrig har funnits, men som har funnits i ett tio-tal år sen. Jag menar att mycket av det Johan efterlyser är på praktiken studenterna skall lära sig det. Vi på den teoretiska delen kan inte göra det. Han håller inte med. Jag anser att handledare på skolan skall ha minst en lic.examen i handledning, för att det skall bli möjligt för den teoretiska och praktiska delen av lärarutbildningen att kunna samverka på ett produktivt sätt. Marton et al har funnits med som kurslitteratur, men inte just den bok han nämner, utan Hur vi lär! … osv. Men han har rätt i att Martons forskning var svår att hålla kvar. Under en period menade han att vi lärarutbildare är problemet. Våra diskussioner finns i olika inlägg på hans blogg. Förstår att du inte kan läsa igenom alla dessa.
Jag märker dock en viss förändring i hans sätt att förhålla sig till lärarutbildningen och lärarutbildare. Han är inte lika onyanserad längre. Kanske han har träffat andra än sina gamla lärare från LHS-tiden och de som har samma perspektiv som han själv, sen han blev rektor. Dessutom, trots sin kritik, kan jag se att han är en produkt av lärarutbildningen som den var organiserad före 2001.
För övrigt är det en del vi är ense om. Jag har varit på hans skola och upptäckte inte då att det var en auktoritär skolledning, som sysslar med traditionell förmedlingspedagogik. Han har hjärtat på rätta stället, men tror sig veta mer om hur det är att arbeta som lärarutbildare, än han verkligen gör. Det kan bli rätt fel ibland. Det han tar upp är inga osanningar, men det är heller inte hela sanningen. Det finns många nyanser … och det är väl dessa som saknas i hans texter.
Kan du kunna vara hygglig och skissa hur lärarutbildningen konkret har sett ut?
Sajten Lärarnas Historia skriver:
”Den första lärarhögskolan inrättades i Stockholm år 1956. Den följdes av lärarhögskolor i Malmö, Göteborg och Uppsala. Förarbetena till beslutet omfattar viktiga grundtankar, som sedan återkommit i senare lärarutbildningsreformer. En sådan grundtanke är att arbetet vid lärarhögskolan måste ha vetenskapligt underlag. De blivande lärarna skulle få en god orientering i pedagogisk teori och få tillfälle att se och själva praktiskt pröva olika undervisningsmetoder….
…Ämneslärarna studerade sina ämnen vid universitetet för att avsluta med den ”egentliga yrkesutbildningen”, dvs. metodik, pedagogik och praktik, vid lärarhögskolan. Ämneslärarna utbildades för undervisning på gymnasium och den obligatoriska skolans högstadium.
Mellanskollärarna studerade helt och hållet vid lärarhögskolan och utbildades för den obligatoriska skolans mellanstadium. Vidareutbildningen till speciallärare förlades till några av lärarhögskolorna på 1960-talet. De olika lärargrupperna fanns inom ett och samma lärosäte åtminstone under delar av sin studietid, men bedrev sina studier enligt skilda banor inom det gemensamma lärosätets yttre ram.”
Riksdagen beslutade 1968 (?): ”Provåret för blivande högstadielärare och gymnasielärare ersattes av en praktisk-pedagogisk utbildning vid någon av de större lärarhögskolorna, medan universiteten fortsatte att svara för denna lärargrupps ämnesstudier.” Och ”För första gången inpräntades nu att de studerande borde förvärva en öppen och kritisk inställning till sin egen kommande yrkesutövning och vilja att förnya sitt arbetssätt.”
Sedan står det lite kryptiskt:
”Spänningen mellan praktiskt lärarkunnande å den ena sidan, och en vetenskaplig rationalitet å den andra, blev föremål för avsevärd diskussion..”
En ny lärarutbildning verkar ha beslutats 1985… men det är inte uppenbart (för mig) hur denna lärarutbildnings innehåll och organisation skiljer sig mot den tidigare lärarutbildningen?
”Den nya lärarutbildning som riksdagen efter intensiva debatter och kompromisser beslutade om 1985 och som startade 1988 skedde enligt ett omlottsystem med en inriktning mot grundskolans år 1-7 och en annan mot grundskolans år 4-9. Ämnesstudierna stärktes för 1-7-lärarna, pedagogik och metodik fick däremot minskat utrymme jämfört med klasslärarutbildningen. Didaktik skulle länkas till ämnesstudierna, som skulle ske i större block än i den tidigare ämneslärarutbildningen. ”
Sedan är det ännu mer diffust skildrat…
”Från 2001, efter förnyad utredning, utbildas lärare för i det närmaste alla skolformer och ämnen i ett gemensamt program med olika inriktningar. … Flertalet äldre lärarexamina ersattes nu av en enda, samlad lärarexamen med olika utgångar. Utbildningen skulle bestå av tre väl integrerade områden: ett allmänt utbildningsområde, med den för alla lärare gemensamma grunden, ett område med inriktningar mot ämne eller ämnesområden, och ett med specialiseringar som avser fördjupning eller breddning. Var och en av de äldre yrkestraditionerna har med andra ord inte längre självklart något eget område att förvalta.”
Skulle du kunna vara hygglig och konkretisera vad förändringens milstolpar har varit och berätta varför (enl. sajten) ”reformtakten vad gäller lärarutbildning [har] varit synnerligen hög från 1960-talet och framåt”.
Under resans gång så verkar t.ex. Biologiläraren och Geografiläraren ha försvunnit och ersatts med en s.a.s. mer ”allmän” lärare med en smula ämneskunskaper i en drös med ämnen… har jag fattat rätt?
Hur har undervisningen i det ”praktiska lärarkunnandet” sett ut från början av 1960-talet och framåt och var har det varit förlagt?
”Villkoren för det provår som ska ligga till grund för lärarlegitimationen har försämrats”, skriver Lärarnas Nyheter 2010.
1968: ”Provåret för blivande högstadielärare och gymnasielärare ersattes av en praktisk-pedagogisk utbildning vid någon av de större lärarhögskolorna”. Har man – efter knappa femtio år – backat och återinfört något som avskaffats? Eller avses olika slags ”provår”?
Reformtakten har varit hög bl.a på grund av att det fanns en vilja att skolan skulle bli EN SKOLA FÖR ALLA. Men det är för övrigt alldeles för mycket att konkretisera, så jag nöjer mig med att ta upp vissa delar. För övrigt har jag inte har analyserat reformerna ingående. Men jag kan börja med den tiden jag själv varit inne i systemet.
Skillnaden från den tidigare till den lärarutbildning som organiserades 1985, med 1-7, och 4-9-lärarna, förskollärare och fritidspedagoger är att alla skulle betraktas som lärare. Jag som utbildad fritidspedag är alltså lärarutbildad. Det nya var att alla skulle arbeta i lärarlag, och att den som hade 1-7, respektive 4-9-lärarutbildning, skulle kunna undervisa i alla dessa årskurser. På LHS läste studenterna ämnena på SU och pedagogiken på LHS. Det fanns även en PPU-utbildning. Man kunde komplettera sina ämnesstudier utanför lärarutbildningens organisation genom att gå en ett-årig pedagogisk utbildning.
En annan skillnad var målen – jag undervisade på några kurser för studenter som gick utbildning före den som kom 1985. Där var målen få och konkreta, men examinationen var upp till varje lärarutbildare att bestämma om. Iom den nya utbildningen blev målen fler och devisen Lärarutbildningen vilar på vetenskaplig grund, blev det som fanns som en kappa över den utbildning jag gick och sedermera undervisade på.
Vi arbetade dock inte i lärarlag, utan fick en kursplan och timmar tilldelade. Sen lade vi upp undervisningen i stort sätt helt själva.
Sen kom år 2001 och den nya lärarutbildningen ramlade över oss. Vi skulle helt plötsligt börja fungera som lärarlag. Vi var nio lärare som skulle komma överens.
Den gick helt riktigt ut på att alla skulle få samma bas gällande kunskaper, yrkesspråk mm. Fritids- och förskollärarutbildningarna kom också med. Lärarlagstanken fanns kvar. Alla seminariegrupper befolkades av alla lärarkategorier. Tanken bakom det var att oavsett på vilken nivå man skulle undervisa skulle man ha kunskap om tidigare, respektive senare utveckling mm hos eleverna. Detta för att de kunskaps-, lärande- och utvecklingsglapp som fanns tidigare mellan olika stadier skulle försvinna. Men det gamla tänket fanns kvar, så både lärare och studenter, talade om de olika kategorierna. Men i det stora hela var alla lärare, vilket skulle innebära att motsättningarna mellan de olika grupperna också skulle försvinna.
Med 2001 lärarutbildningsreform stärktes kraven betydligt. Skriftliga examinationer (gemensamma för alla grupper) blev obligatoriska. Seminarietiden minskade väsentligt. Jag som gick fritidspedagoglinjen hade i genomsnitt 6 timmar per dag i veckan till seminarier, fältstudier mm. Nu förändras detta till kanske 30 timmar per moment och kurs. Numera är de nere i 12-14 timmar.
Och så VFU – sorgebarnet. Här var problemet att vi var skyldiga att sända ut studenterna, men kommunerna var inte skyldiga att ta emot dem. I extremfall kunde vissa studenter få göra hela sin VFU-tid på förskolan, fast de skulle bli gymnasielärare.
Nu är en ny lärarutbildning i gång, som för oss tillbaka till tiden före 1985, kanske ännu längre tillbaka vad gäller att man skiljer på olika lärarkategorier, samt fokuserar mer på kunskapstillägnandet än på inlärning och lärande.
Jag glömde att berätta att många av mina lärare sa att det var viktigare att ha pedagogisk- än ämneskunskap. Man kunde i princip vara lärare utan att man egentligen behövde någon kvalificerad kunskap i ämnet. Det handlade om att ge eleverna redskapen för att söka kunskapen.
Det här är något som jag ganska tidigt i min egen lärarutövning insåg inte alls stämde annat än kunskap för sin egen självbildnings skull. Man måste kunna väldigt mycket som lärare. För hur skall man annars kunna bedöma om den kunskapen elever och studenter får fram håller för prövning.
Monika, du skriver: ”Jag glömde att berätta att många av mina lärare sa att det var viktigare att ha pedagogisk- än ämneskunskap. Man kunde i princip vara lärare utan att man egentligen behövde någon kvalificerad kunskap i ämnet. Det handlade om att ge eleverna redskapen för att söka kunskapen.”
En person, som kommenterar på Johan Kants blog skriver:
”Grunden till problematiken handlar om att skolan i nästan två decennier omvandlats till en omsorgsplats … Har man ett omsorgsuppdrag är det inte viktigt med kunskap eller utvärdering av kunskapsinhämtning. Det är inte heller viktigt med ämneskunskaper eller verktyg för att systematiskt kontrollera hur man på bästa sätt kan föra dessa vidare.”
Då skribenten anser, att problemen utvecklats under ”nästan två decennier”, så gissar jag att hon anser, att både nedprioriteringen av ämneskunskaperna och nedprioriteringen av s.a.s. hantverkskunnandet är en följd av den lärarutbildning, som infördes 1988.
Någon gång mellan åren 1968 – 1988 så lanseras uppfattningen, att ”det var viktigare att ha pedagogisk- än ämneskunskap”.
Jag försöker få ett grepp om, hur undervisningen av lärarens praktiska s.a.s. hantverkskunnande har utvecklats sedan sextio-talet och framåt.
Hur såg undervisningen i lärarens s.a.s. hantverkskunnande ut för dig 1989-1991?
Hur såg undervisningen i lärarens s.a.s. hantverkskunnande ut för dig 1989-1991?
Jag är utbildad fritidspedagog, så för min del var omsorgsbiten mest väsentlig, men det handlade även om att barnen skulle lära sig om närmiljön, och mycket annat. Inom den utbildningen gjorde jag praktik, förutom på fritidshem, på förskola, i grundskolan, särskild undervisningsgrupp. Vi gjorde även en hel del fältstudier, t.ex om vilka miljöer som barn och ungdomar vistades i. Om deras villkor mm.
Under praktikperioderna dessa år, såg jag egentligen inte att så mycket hade förändrats sen jag gick i skolan på 60-talet. De handledare jag hade, var av den gamla skolan. Det praktiska hantverket är inte det jag relaterar till, då det alltid släpar efter reformer och olika resultat som forskningen får fram, utan mer om vilka strömningarna var under en längre tid. Om man bara gått en lärarutbildning med kunskaper i pedagogik och didaktik kunde man klara det mesta. Det viktigaste var inte ämneskunskaperna.
Lärarna på fritidspedagoglinjen undervisade inte. De höll inga föreläsningar alls. Vi fick diskutera kurslitteraturen, göra fältstudier och redovisa muntligt. Vi fick heller inte veta vad som gällde. Läraren var en diskussionsledare i stort sätt. Allt vi lärde oss var okey. Utbildning i sig var inte fokuserad på att mäta och bedöma det vi lärde oss. Åtminstone inte så vi fick veta det. Alla blev godkända oavsett vad vi presterade. Det här var något som framfördes skulle gälla inom hela skolsystemet.
Du skriver: ”De handledare jag hade, var av den gamla skolan.”
Var dessa handledare för din praktik (av den gamla skolan) lärare på Lärarhögskolan? Eller handleddes din praktik av personal, som var anställd där du gjorde din praktik?
Nej, provår är efter lärarexamen för att personen skall bedömas som lämplig som lärare… Det är en aning absurt … ! Jag anser att det året skall göras inom lärarutbildningens ram och föregå lärarexamen.
Jösses… det var verkligen absurt. Först får någon sin examen… och sedan ska det bedömas om denne är lämplig att utöva yrket. Hur ofta (ungefär) händer det, att någon blir bedömd som olämplig under provåret?
VFU – är det samma sak som praktik? När inträffar praktiken under lärarutbildningen?
Visst är det … tror inte att någon hunnit med att gå hela året, så jag vet inte. Det är helt nytt. Provår liknande AT-tjänst för läkare är jag positiv till, men inte efter examen.
Praktiken på SU:s lärarutbildning är utlagd på olika terminer under hela utbildningen, tills studenten är klar att få en examen. Beroende av vilken kurs de går är VFUn.
Tack för att jag kan få ställa en del frågor! Skolans förändring har ju huvudsakligen skett bortom vanliga människors horisont.
—–
Går man sin VFU (under olika terminer) på samma skola – eller gör man nedslag på många olika skolor? Och vem är s.a.s. huvudman för praktiken… har SU ett avtal med olika kommuner om platser för lärarpraktikanter?
Hur lång sammanhängande period (under en termin) kan utgöras av VFU (och kan man ha flera perioder under samma termin)?
Under 2001-års lärarutbildning fick man ett partnerskapsområde och plats i en skola. Tanken var att få ingå i ett lärarlag under sin utbildning.
På nästa två frågor gällande huvudman och om SU har ett avtal är jag osäker. Huvudmannen bör vara kommunen och ja, det bör vara ett avtal, med tanke på att de får pengar för praktiken. Jag skall kolla upp det.
Längden på VFU är olika på den nygamla som fortfarande ges. Ja, du kan ha flera VFU-perioder under samma termin, t.ex. om du läser pedagogik och utbildning 1 och didaktik 2 under samma period får du motsvarande en veckas VFU-tid i respektive kurs. Men inom pedagogiken behöver du inte vara på skolan, då den är icke-didaktisk.
På nya lärarutbildningen har man tagit bort VFU i den kurs som ersätter pedagogik och utbildning 1.
Vilket innebär att den blir mer teoretisk än tidigare.
Det är värdefullt att du ställer frågor. Nu har jag fått två frågor jag är osäker på … och får mer vetskap.
Svårt att säga då de går olika länge…
Det är den nya uppdelningen.
Tidigare fanns det endast en kategori – lärare … men olika inriktningar, vilket gav en enda lärarexamen. Nu är det väl fyra om man räknar in förskolärarexamen (om jag inte minns helt fel)
Dag 47 – Middag på terrassen 
Dag 7-1 – Resa med tåget 
Dag 2 – Aten 
©MMR - Monika M Ringborg 
Johan Kant skrev till dig (på sin blog): ”Vi har diskuterat lärarutbildningen ganska mycket och vi har olika åsikter”.
Undertecknad, som inte har följt er diskussion har tyvärr inte en susning om, vad ni är oense om. Kan du möjligen ge en konkret sammanfattning?
GillaGilla
Vill egentligen inte tala om någon på min egen blogg, men gör ett undantag. Skall försöka sammanfatta.
Johan och jag ser på lärarutbildningen utifrån olika perspektiv. Det vi har varit oense mest om är lärarutbildningen idag. Johan utgår mycket från sin egen tid som student på LHS, samt sina samtal och sin syn på de studenter som är ute på praktik. Han har inte gjort någon studie. Jag utgår från min egen student- och doktorandtid på LHS, Men även utifrån 15 års erfarenhet som lärarutbildare. Jag träffar ständigt dessa studenter, läser deras texter – är med på deras VFU-redovisningar mm. Jag får veta en hel del om deras upplevelser av praktiken. Det är alltså inte bara vi som får kritik, men jag är försiktig med att dra slutsatser då jag inte hört den andra sidan. Johan kan uttala att studenterna inte får med sig det dom behöver, att det inte finns kurser och aldrig har funnits, men som har funnits i ett tio-tal år sen. Jag menar att mycket av det Johan efterlyser är på praktiken studenterna skall lära sig det. Vi på den teoretiska delen kan inte göra det. Han håller inte med. Jag anser att handledare på skolan skall ha minst en lic.examen i handledning, för att det skall bli möjligt för den teoretiska och praktiska delen av lärarutbildningen att kunna samverka på ett produktivt sätt. Marton et al har funnits med som kurslitteratur, men inte just den bok han nämner, utan Hur vi lär! … osv. Men han har rätt i att Martons forskning var svår att hålla kvar. Under en period menade han att vi lärarutbildare är problemet. Våra diskussioner finns i olika inlägg på hans blogg. Förstår att du inte kan läsa igenom alla dessa.
Jag märker dock en viss förändring i hans sätt att förhålla sig till lärarutbildningen och lärarutbildare. Han är inte lika onyanserad längre. Kanske han har träffat andra än sina gamla lärare från LHS-tiden och de som har samma perspektiv som han själv, sen han blev rektor. Dessutom, trots sin kritik, kan jag se att han är en produkt av lärarutbildningen som den var organiserad före 2001.
För övrigt är det en del vi är ense om. Jag har varit på hans skola och upptäckte inte då att det var en auktoritär skolledning, som sysslar med traditionell förmedlingspedagogik. Han har hjärtat på rätta stället, men tror sig veta mer om hur det är att arbeta som lärarutbildare, än han verkligen gör. Det kan bli rätt fel ibland. Det han tar upp är inga osanningar, men det är heller inte hela sanningen. Det finns många nyanser … och det är väl dessa som saknas i hans texter.
GillaGilla
Stort tack för svar!
Kan du kunna vara hygglig och skissa hur lärarutbildningen konkret har sett ut?
Sajten Lärarnas Historia skriver:
”Den första lärarhögskolan inrättades i Stockholm år 1956. Den följdes av lärarhögskolor i Malmö, Göteborg och Uppsala. Förarbetena till beslutet omfattar viktiga grundtankar, som sedan återkommit i senare lärarutbildningsreformer. En sådan grundtanke är att arbetet vid lärarhögskolan måste ha vetenskapligt underlag. De blivande lärarna skulle få en god orientering i pedagogisk teori och få tillfälle att se och själva praktiskt pröva olika undervisningsmetoder….
…Ämneslärarna studerade sina ämnen vid universitetet för att avsluta med den ”egentliga yrkesutbildningen”, dvs. metodik, pedagogik och praktik, vid lärarhögskolan. Ämneslärarna utbildades för undervisning på gymnasium och den obligatoriska skolans högstadium.
Mellanskollärarna studerade helt och hållet vid lärarhögskolan och utbildades för den obligatoriska skolans mellanstadium. Vidareutbildningen till speciallärare förlades till några av lärarhögskolorna på 1960-talet. De olika lärargrupperna fanns inom ett och samma lärosäte åtminstone under delar av sin studietid, men bedrev sina studier enligt skilda banor inom det gemensamma lärosätets yttre ram.”
Riksdagen beslutade 1968 (?): ”Provåret för blivande högstadielärare och gymnasielärare ersattes av en praktisk-pedagogisk utbildning vid någon av de större lärarhögskolorna, medan universiteten fortsatte att svara för denna lärargrupps ämnesstudier.” Och ”För första gången inpräntades nu att de studerande borde förvärva en öppen och kritisk inställning till sin egen kommande yrkesutövning och vilja att förnya sitt arbetssätt.”
Sedan står det lite kryptiskt:
”Spänningen mellan praktiskt lärarkunnande å den ena sidan, och en vetenskaplig rationalitet å den andra, blev föremål för avsevärd diskussion..”
En ny lärarutbildning verkar ha beslutats 1985… men det är inte uppenbart (för mig) hur denna lärarutbildnings innehåll och organisation skiljer sig mot den tidigare lärarutbildningen?
”Den nya lärarutbildning som riksdagen efter intensiva debatter och kompromisser beslutade om 1985 och som startade 1988 skedde enligt ett omlottsystem med en inriktning mot grundskolans år 1-7 och en annan mot grundskolans år 4-9. Ämnesstudierna stärktes för 1-7-lärarna, pedagogik och metodik fick däremot minskat utrymme jämfört med klasslärarutbildningen. Didaktik skulle länkas till ämnesstudierna, som skulle ske i större block än i den tidigare ämneslärarutbildningen. ”
Sedan är det ännu mer diffust skildrat…
”Från 2001, efter förnyad utredning, utbildas lärare för i det närmaste alla skolformer och ämnen i ett gemensamt program med olika inriktningar. … Flertalet äldre lärarexamina ersattes nu av en enda, samlad lärarexamen med olika utgångar. Utbildningen skulle bestå av tre väl integrerade områden: ett allmänt utbildningsområde, med den för alla lärare gemensamma grunden, ett område med inriktningar mot ämne eller ämnesområden, och ett med specialiseringar som avser fördjupning eller breddning. Var och en av de äldre yrkestraditionerna har med andra ord inte längre självklart något eget område att förvalta.”
http://www.lararnashistoria.se/article/lararutbildningens_historia_2
—–
Skulle du kunna vara hygglig och konkretisera vad förändringens milstolpar har varit och berätta varför (enl. sajten) ”reformtakten vad gäller lärarutbildning [har] varit synnerligen hög från 1960-talet och framåt”.
Under resans gång så verkar t.ex. Biologiläraren och Geografiläraren ha försvunnit och ersatts med en s.a.s. mer ”allmän” lärare med en smula ämneskunskaper i en drös med ämnen… har jag fattat rätt?
Hur har undervisningen i det ”praktiska lärarkunnandet” sett ut från början av 1960-talet och framåt och var har det varit förlagt?
”Villkoren för det provår som ska ligga till grund för lärarlegitimationen har försämrats”, skriver Lärarnas Nyheter 2010.
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2010/06/09/pengar-provar-dras-ner-halften
1968: ”Provåret för blivande högstadielärare och gymnasielärare ersattes av en praktisk-pedagogisk utbildning vid någon av de större lärarhögskolorna”. Har man – efter knappa femtio år – backat och återinfört något som avskaffats? Eller avses olika slags ”provår”?
GillaGilla
Reformtakten har varit hög bl.a på grund av att det fanns en vilja att skolan skulle bli EN SKOLA FÖR ALLA. Men det är för övrigt alldeles för mycket att konkretisera, så jag nöjer mig med att ta upp vissa delar. För övrigt har jag inte har analyserat reformerna ingående. Men jag kan börja med den tiden jag själv varit inne i systemet.
Skillnaden från den tidigare till den lärarutbildning som organiserades 1985, med 1-7, och 4-9-lärarna, förskollärare och fritidspedagoger är att alla skulle betraktas som lärare. Jag som utbildad fritidspedag är alltså lärarutbildad. Det nya var att alla skulle arbeta i lärarlag, och att den som hade 1-7, respektive 4-9-lärarutbildning, skulle kunna undervisa i alla dessa årskurser. På LHS läste studenterna ämnena på SU och pedagogiken på LHS. Det fanns även en PPU-utbildning. Man kunde komplettera sina ämnesstudier utanför lärarutbildningens organisation genom att gå en ett-årig pedagogisk utbildning.
En annan skillnad var målen – jag undervisade på några kurser för studenter som gick utbildning före den som kom 1985. Där var målen få och konkreta, men examinationen var upp till varje lärarutbildare att bestämma om. Iom den nya utbildningen blev målen fler och devisen Lärarutbildningen vilar på vetenskaplig grund, blev det som fanns som en kappa över den utbildning jag gick och sedermera undervisade på.
Vi arbetade dock inte i lärarlag, utan fick en kursplan och timmar tilldelade. Sen lade vi upp undervisningen i stort sätt helt själva.
Sen kom år 2001 och den nya lärarutbildningen ramlade över oss. Vi skulle helt plötsligt börja fungera som lärarlag. Vi var nio lärare som skulle komma överens.
Den gick helt riktigt ut på att alla skulle få samma bas gällande kunskaper, yrkesspråk mm. Fritids- och förskollärarutbildningarna kom också med. Lärarlagstanken fanns kvar. Alla seminariegrupper befolkades av alla lärarkategorier. Tanken bakom det var att oavsett på vilken nivå man skulle undervisa skulle man ha kunskap om tidigare, respektive senare utveckling mm hos eleverna. Detta för att de kunskaps-, lärande- och utvecklingsglapp som fanns tidigare mellan olika stadier skulle försvinna. Men det gamla tänket fanns kvar, så både lärare och studenter, talade om de olika kategorierna. Men i det stora hela var alla lärare, vilket skulle innebära att motsättningarna mellan de olika grupperna också skulle försvinna.
Med 2001 lärarutbildningsreform stärktes kraven betydligt. Skriftliga examinationer (gemensamma för alla grupper) blev obligatoriska. Seminarietiden minskade väsentligt. Jag som gick fritidspedagoglinjen hade i genomsnitt 6 timmar per dag i veckan till seminarier, fältstudier mm. Nu förändras detta till kanske 30 timmar per moment och kurs. Numera är de nere i 12-14 timmar.
Och så VFU – sorgebarnet. Här var problemet att vi var skyldiga att sända ut studenterna, men kommunerna var inte skyldiga att ta emot dem. I extremfall kunde vissa studenter få göra hela sin VFU-tid på förskolan, fast de skulle bli gymnasielärare.
Nu är en ny lärarutbildning i gång, som för oss tillbaka till tiden före 1985, kanske ännu längre tillbaka vad gäller att man skiljer på olika lärarkategorier, samt fokuserar mer på kunskapstillägnandet än på inlärning och lärande.
GillaGilla
Jag glömde att berätta att många av mina lärare sa att det var viktigare att ha pedagogisk- än ämneskunskap. Man kunde i princip vara lärare utan att man egentligen behövde någon kvalificerad kunskap i ämnet. Det handlade om att ge eleverna redskapen för att söka kunskapen.
Det här är något som jag ganska tidigt i min egen lärarutövning insåg inte alls stämde annat än kunskap för sin egen självbildnings skull. Man måste kunna väldigt mycket som lärare. För hur skall man annars kunna bedöma om den kunskapen elever och studenter får fram håller för prövning.
GillaGilla
Monika, du skriver: ”Jag glömde att berätta att många av mina lärare sa att det var viktigare att ha pedagogisk- än ämneskunskap. Man kunde i princip vara lärare utan att man egentligen behövde någon kvalificerad kunskap i ämnet. Det handlade om att ge eleverna redskapen för att söka kunskapen.”
NÄR var det här?
GillaGilla
Det var under åren jag läste till fritidspedagog – 1989-1991. Sen har just detta uttalats många gånger i andra sammanhang.
GillaGilla
En person, som kommenterar på Johan Kants blog skriver:
”Grunden till problematiken handlar om att skolan i nästan två decennier omvandlats till en omsorgsplats … Har man ett omsorgsuppdrag är det inte viktigt med kunskap eller utvärdering av kunskapsinhämtning. Det är inte heller viktigt med ämneskunskaper eller verktyg för att systematiskt kontrollera hur man på bästa sätt kan föra dessa vidare.”
Då skribenten anser, att problemen utvecklats under ”nästan två decennier”, så gissar jag att hon anser, att både nedprioriteringen av ämneskunskaperna och nedprioriteringen av s.a.s. hantverkskunnandet är en följd av den lärarutbildning, som infördes 1988.
Någon gång mellan åren 1968 – 1988 så lanseras uppfattningen, att ”det var viktigare att ha pedagogisk- än ämneskunskap”.
Jag försöker få ett grepp om, hur undervisningen av lärarens praktiska s.a.s. hantverkskunnande har utvecklats sedan sextio-talet och framåt.
Hur såg undervisningen i lärarens s.a.s. hantverkskunnande ut för dig 1989-1991?
GillaGilla
Hur såg undervisningen i lärarens s.a.s. hantverkskunnande ut för dig 1989-1991?
Jag är utbildad fritidspedagog, så för min del var omsorgsbiten mest väsentlig, men det handlade även om att barnen skulle lära sig om närmiljön, och mycket annat. Inom den utbildningen gjorde jag praktik, förutom på fritidshem, på förskola, i grundskolan, särskild undervisningsgrupp. Vi gjorde även en hel del fältstudier, t.ex om vilka miljöer som barn och ungdomar vistades i. Om deras villkor mm.
Under praktikperioderna dessa år, såg jag egentligen inte att så mycket hade förändrats sen jag gick i skolan på 60-talet. De handledare jag hade, var av den gamla skolan. Det praktiska hantverket är inte det jag relaterar till, då det alltid släpar efter reformer och olika resultat som forskningen får fram, utan mer om vilka strömningarna var under en längre tid. Om man bara gått en lärarutbildning med kunskaper i pedagogik och didaktik kunde man klara det mesta. Det viktigaste var inte ämneskunskaperna.
Lärarna på fritidspedagoglinjen undervisade inte. De höll inga föreläsningar alls. Vi fick diskutera kurslitteraturen, göra fältstudier och redovisa muntligt. Vi fick heller inte veta vad som gällde. Läraren var en diskussionsledare i stort sätt. Allt vi lärde oss var okey. Utbildning i sig var inte fokuserad på att mäta och bedöma det vi lärde oss. Åtminstone inte så vi fick veta det. Alla blev godkända oavsett vad vi presterade. Det här var något som framfördes skulle gälla inom hela skolsystemet.
GillaGilla
Tack för svar!
Du skriver: ”De handledare jag hade, var av den gamla skolan.”
Var dessa handledare för din praktik (av den gamla skolan) lärare på Lärarhögskolan? Eller handleddes din praktik av personal, som var anställd där du gjorde din praktik?
GillaGilla
Lärarna på skolan som var mina handledare på praktiken.
GillaGilla
Tack för svar!
Är VFU samma sak som ”provår”?
PS Vad är PPU-utbildning?
GillaGilla
Ber om ursäkt … Tänker inte alltid på att inte alla är inne i förkortningarna
VFU är Verksamhetsförlagd utbildning = praktik
PPU – Pedagogisk Praktisk Utbildning ..
GillaGilla
Tack! Är provår samma sak som praktik?
GillaGilla
Nej, provår är efter lärarexamen för att personen skall bedömas som lämplig som lärare… Det är en aning absurt … ! Jag anser att det året skall göras inom lärarutbildningens ram och föregå lärarexamen.
GillaGilla
Jösses… det var verkligen absurt. Först får någon sin examen… och sedan ska det bedömas om denne är lämplig att utöva yrket. Hur ofta (ungefär) händer det, att någon blir bedömd som olämplig under provåret?
VFU – är det samma sak som praktik? När inträffar praktiken under lärarutbildningen?
GillaGilla
Jag ser, att du skrev ovan att VFU = praktik.
GillaGilla
Visst är det … tror inte att någon hunnit med att gå hela året, så jag vet inte. Det är helt nytt. Provår liknande AT-tjänst för läkare är jag positiv till, men inte efter examen.
Praktiken på SU:s lärarutbildning är utlagd på olika terminer under hela utbildningen, tills studenten är klar att få en examen. Beroende av vilken kurs de går är VFUn.
GillaGilla
Tack för att jag kan få ställa en del frågor! Skolans förändring har ju huvudsakligen skett bortom vanliga människors horisont.
—–
Går man sin VFU (under olika terminer) på samma skola – eller gör man nedslag på många olika skolor? Och vem är s.a.s. huvudman för praktiken… har SU ett avtal med olika kommuner om platser för lärarpraktikanter?
Hur lång sammanhängande period (under en termin) kan utgöras av VFU (och kan man ha flera perioder under samma termin)?
GillaGilla
Under 2001-års lärarutbildning fick man ett partnerskapsområde och plats i en skola. Tanken var att få ingå i ett lärarlag under sin utbildning.
På nästa två frågor gällande huvudman och om SU har ett avtal är jag osäker. Huvudmannen bör vara kommunen och ja, det bör vara ett avtal, med tanke på att de får pengar för praktiken. Jag skall kolla upp det.
Längden på VFU är olika på den nygamla som fortfarande ges. Ja, du kan ha flera VFU-perioder under samma termin, t.ex. om du läser pedagogik och utbildning 1 och didaktik 2 under samma period får du motsvarande en veckas VFU-tid i respektive kurs. Men inom pedagogiken behöver du inte vara på skolan, då den är icke-didaktisk.
På nya lärarutbildningen har man tagit bort VFU i den kurs som ersätter pedagogik och utbildning 1.
Vilket innebär att den blir mer teoretisk än tidigare.
Det är värdefullt att du ställer frågor. Nu har jag fått två frågor jag är osäker på … och får mer vetskap.
GillaGilla
Tack! Ungefär (mellan tummen och pekfingret) hur mycket sammanlagd praktik har man under utbildningen?
Jag hittade en sida, där det beskrivs några olika lärarkategorier med olika lång utbildning t.ex.
Grundlärare (4 år)
Ämneslärare (4,5 år)
Ämneslärare gymnasieskolan (5-5,5 år)
http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/00369DF7?OpenDocument
Är det här alldeles nytt? Hur många kategorier fanns det före den här lärarutbildningen?
GillaGilla
Svårt att säga då de går olika länge…
Det är den nya uppdelningen.
Tidigare fanns det endast en kategori – lärare … men olika inriktningar, vilket gav en enda lärarexamen. Nu är det väl fyra om man räknar in förskolärarexamen (om jag inte minns helt fel)
GillaGilla
Hur lång var den tidigare lärarutbildningen?
Hur lång praktik (ungefär) var det sammanlagt i den tidigare lärarutbildningen?
GillaGilla
Likadant där också, för inriktningarna var olika långa…
GillaGilla