… som det inte var något firande igår här i Grekland, utan det blir nästa vecka. Men mindre spännande blev det ändå inte. Siri kom och visade upp sina tre ungar. De är än så länge så små att hon bär dem i munnen varje gång hon flyttar på dem. Igår dök hon upp inne i lägenheten under. De som bodde där trodde hon hade en mus i munnen. En stor tilldragelse för oss alla. Vi gick ner och tittade, stod på terrassen och kollade. Hon stannade hela dagen och när kvällen kom och vi hade avskedsmiddag, bar hon upp sina ungar i rabatten. Hon är fullständigt trygg med oss. En tam utekatt.

Annat som hände var när det lagades mat i köket, att brandlarmet som är nyinstallerat visade att det fungerade utmärkt. Det tjöt och blinkade. Däremot gick det inte att återställa, så Elisabeth fick komma. Jag letade som en idiot efter mina öronproppar, men de var försvunna. Senare på kvällen gick jag igenom allt ännu en gång, i lådor, i resväskor, i små väskor mm. Det sista var min ryggsäck och visst, där låg det längst ner under något som har samma färg som de. Konstigt att det är alltid (nästan iaf) det sista stället man letar på som man hittar det. Tack och lov! De kostade drygt 3000 kronor, och dessutom behöver jag öronproppar. Om inte annat om brandlarmet går igång, när de är störningar hemma, samt på flyget hem. För övrigt var allt lugnt. Det blev en trevlig samvaro på terrassen och en sen kväll (läs natt). Jag hann skriva en del innan middagen!

Idag på morgonen hade Siri flyttat sina ungar igen. Bråda tider för denna lilla katt. Jag som tänkte ta bättre foton idag, men jag får vänta. Lyckades få ett foto uppifrån, med en av hennes ungar.

Kategorier:B-Från manus till bok, Kavala 2024, Vardagen