Efter en timme och 40 minuter med taxi var jag framme till Anatolia Hotel. Öppnade bildörren, här är det varmt – 33+ grader i skuggan (högsta temp: 35+) Nu har jag druckit en kopp kaffe och ätit bröd med saltad olivolja. Har ingen marmelad, inte heller någon yoghurt, men nu brådskar det inte. Väntar till ikväll.

Bra service, ett bord i rum 215 (ni vet rummet med trädet utanför,) och på balkongen, samt tofflor i garderoben. 🙂 Har jag missat dessa tidigare gånger, nej, tror inte det. Kanske en bonus. Eller en ny giv.

Glömde att berätta i tidigare inlägg att Sussie, en av kattungarna som har samma teckning som min katt hade, höll på att bli överkörd av grannens bil. Jag var på väg ut genom grinden i går. Hörde en tvärbromsning, och såg katten rusa bakom framhjulet bara några decimeter från henne. Hon sprang in i garaget under huset snett mitt emot. Jag försökte locka ut henne, men hon gömde sig bakom främre hjulet. Jag gick vidare ner och hoppades att hon såg sig för på tillbakavägen. Men det troliga var att hon var under bilen på deras uppfart. Hon klarade sig, tack och lov.

Mitt lilla projekt med den lilla utvandrande växten är nu avslutad. Den höll på att få en ny fin blomma, och jag hoppades att den skulle få vara kvar även om inte jag var där. Men den är borta nu, vilket jag naturligtvis förväntade. Men det har varit rent fantastiskt att alla lät mig få ha den kvar.

Under sista veckan har jag varit låg, för lite socialt liv och tanken på att åka därifrån, men nu när jag ser i backspegeln kan jag bara känna – fan vad bra det har varit. Det svåra är att lämna Kavala, men när man väl är på väg bort, ja då börjar de fina minnena. Det är då det självklara, förvandlas till en medvetenhet hur mycket vistelsen där betyder. För mig betyder vistelser i Aten, Saloniki och Kavala mycket för min mentala och fysiska hälsa. Även om mina muskler är överansträngda och mina fötter ömmar, bränner, smärtar mm. efter håll i er nu, ha gått 140000 steg, och fler blir det, eftersom jag har några dagar kvar, samt på flygplatsen. Självklart är det inte några fantastiska siffror för den som går 10 000 steg per dag. Men för mig är det en prestation. Speciellt eftersom många av dessa steg är branta backar upp och ner Speciellt i Aten då jag inte tog taxi till och från skolan utan gick. Dessutom har jag i genomsnitt rökt 5-6 cigaretter per dag. Så vad jag behöver, är att bo i Grekland.

Vi får se om jag kan ordna det på något sätt. Steg 1 – fortsätta läsa grekiska, även när jag är i Sverige. Steg 2 – sälja bilen som kostar alldeles för mycket med tanke på hur få mil jag kör. Rent vansinne, för att uttrycka det milt. Det finns hemkörning, hyrbil, mm. om jag vill lämna Botkyrka. Det jag betalar för bilen räcker till en grekisk kurs och boende i en månad i Aten. Även om bilen blir lite billigare när den fyller fem år. Då det är service 5+ som gäller.

Kategorier: B-Från manus till bok, Kavala 2024, Vardagen