Snart på väg

Sju veckor har gått sen jag kom hem från Grekland och snart är jag på väg igen. Kan inte säga att tiden har gått fort. Tycker det har varit snigelfart, tills den här sista veckan. NU går det undan, så jag knappt hinner med att tänka på allt som måste göras. Och mitt upp i allt känns det konstigt att i morgon vid samma tid, har jag parkerat i ett hotellrum på ett hotell i Arlanda stad för att vänta in midsommarafton. Klockan 14.05 lyfter planet om inga förseningar ställer till det. Märklig känsla. NU är jag på väg igen! Fira midsommarhelg hur det nu skall gå till. År 13 flög jag också ner på midsommarafton. Det var första resan till Kavala och hamnade i hamnen när det var flyguppvisning, efter en 2 timmar och 30 minuters seightseingtur genom bergen. Gick av bussen, tog mina två resväskor och kryssade fram till en kiosk, köpte en flaska vatten och rökte en cigarett. Såg ut på alla bilar, folklivet medan en stor militärhelikopter brummade ovanför huvudet på mig. Min första känsla var – Nu är jag hemma! På den vägen är det. Det var aldrig någon tvekan. Jag tog till mig Kavala på en sekund. Tog sen en taxi upp till Kavallahuset. Klockan var kvart över nio på kvällen när jag klev in i huset och till rum 2, med den mest fantastiska utsikt man kan tänka sig. (En utsikt som jag numera undviker, då den distraherar.) Bor nu i ett rum mot gatan och kyrkan och ser inte folket på altanen och hör inte de intressanta samtalsämnena som jag bara var tvungen att delta i. Men jag fick mycket gjort den där sommaren, trots allt. Jag älskar huset. Bäst klockan 12 på natten, då alla gått och lagt sig och jag går genom rummen, kontrollerar att allt är avstängt och stängt och att lampan över entrédörren är tänd så sent kommande boende hittar. Bäst, därför då är huset mitt.

Men denna gång kommer jag inte bo där förrän om två veckor. Har köpt en ny kamera, så det kommer bli finare bilder än vanligt (får jag hoppas).

Nu är klockan 00.03 och dags att släcka ner. Har en del att göra innan jag kör iväg senast klockan 13, för att undvika köerna.

Arlanda stad om elva dagar

Växtlighetens seger över betongen!

Nu har jag ordnat nytt pass. Upptäckte inför resan i april att det skulle gå ut den 15 juli. Trodde att det var DropIn, som det var år 13, men nu måste man boka tid. Tidigaste tid var den 21 juni, då jag kollade den 31 maj. Men jag ringde till polisen och det fanns en enda tid kvar, den 1 juni i Sollentuna. Körde dit och eftersom det inte var några köer kom jag alldeles för tidigt, så det blev en lång väntan. Men fotot blev bättre än vad det någonsin har blivit. Nu ser jag inte ut som en brottsling längre :-). Passet hämtade jag i Flemingsberg i fredags. Tog tre minuter. Men nu har jag ett pass som gäller till den 5 juni 2023. Det är verkligen omgjort utanför polishuset. Stor fin parkeringsplats och ett nytt ICA Maxi. Så jag handlade där innan jag körde hem.

Den här gången skall jag försöka resa med lätt bagage! Hur många gånger har jag inte försökt med det!? Men, mycket kan jag ju faktiskt köpa på plats. Dessutom kommer jag ju bo sammanlagt sex veckor med tillgång till en tvättmaskin, så varför släpa på en massa kläder (även om jag använder allt jag tar med mig). De väger mer än man kan tro och tar plats. När jag åkte till Aten år 2004 för att läsa grekiska i nio veckor hade jag som bagage endast en cabinväska! Men när jag reste hem, var jag tvungen att köpa en stor resväska, plus en massa annat att bära saker i.  Jag hade full med böcker. Då hade jag inte bil, så det blev taxi från Arlanda. Nu har de i allafall ställt tillbaka vagnarna på Arlanda igen (vilket jag förstod att de skulle bli tvungna till), men jag checkar in det mesta ändå. Flygtiden är ju bara tre timmar och det enda jag numera sysselsätter mig med under resan är korsord, lite mat, kaffe och en gin och tonic, som det tar den tiden att få ner (på grund av att jag hickar).

Nu är det alltså drygt en vecka kvar innan jag åker till Arlanda stad och sover över. Än har inte resfebern satt in, utom att jag känner ett litet pirr medan jag skriver.

Det har varit relativt lugnt på arbetsfronten sen jag kom hem, men desto mer på forskarfronten. Har skrivit en hel del. Examination och seminarium av magisteruppsats, några lärarlagsmöten, presentation av en påbörjad artikel i den nya forskningsgruppen där de som är med i den faktiskt är intresserad av vad jag gör. Dessutom är det ett trevligt gäng. Fick bra synpunkter. Nu har jag gått igenom en hel del gamla papper hemma som jag ”glömt” bort i en smal garderob och fått några ideér till artiklar. Under veckan som kommer skall jag dock läsa och bedöma en del fältstudier och examinationer. Men sen har jag semester i sju veckor! För den som undrar har vi semestertjänst, och inga lov överhuvudtaget. Vi är i tjänst även i mellandagarna. Det är ungdomsskolan som har lov.

Trots semester kommer jag skriva i fem veckor. Arbetar med skrivandet bäst på semestern, då jag kan fokusera. Men skall även göra en hel del annat. Skall bo en vecka tre minuter från stranden i Kalamitsa innan jag tar en taxi upp till svenska huset.  Men innan dess, tre dagar i Saloniki, samt fyra dagar på Castello, där jag bodde i april.

 

En kort uppdatering

Länge sen som jag skrev, men sen dess har jag varit i Grekland i två veckor i slutet av april. Följde för första gången min resplan till punkt och pricka. Bytte hotell sex gånger, åkte tåg två gånger och buss några gånger, och träffade en hel del trevliga människor och lärde känna delar av Grekland som var nya för mig. Ett besök i Kavallahuset och en trevlig pratstund med intendenten var ett måste. Var i Drama på konferens med min kollega Petros och lyssnade på en spännande föreläsare. Jag har dock aldrig tidigare varit på en konferens där stämningen var så tillåtande. Bloggade inte så mycket under dagarna, utan upplevde vistelsen i Aten, Saloniki, Kavala och Drama på ett helt nytt sätt. Upplevelser som jag då ville ha för mig själv. Då jag var i tjänst gick den återstoden delen, dvs när jag inte reste eller besökte ett museum mm, åt till att bedöma examinationer, utreda en hel del plagiatärenden mm. Och sen kom jag tillbaka till ett kyligt Sverige. Temperaturskillnaden på kvällen var drygt 20 grader och det kändes påtagligt när jag stod på Clarions uteplats kl. 23 på kvällen och rökte min sista cigarett innan sängdags.

Sen jag kom hem har jag arbetat förstås … och skrivit klart första utkastet på en artikel. Har även skrivit klart konferensbidraget till NU2018 i Västerås i oktober, som jag och en forskare på Mdh har arbetat med under drygt ett år. Det ser jag fram emot.

Och snart är det dags igen att resa till Grekland, detta mitt inofficiella hemland. Drygt tre veckor innan jag sätter mig i bilen och kör till Arlanda, för att ta flyget till Saloniki. Kommer vara borta i sju veckor, inplanerat är tre dagar i Saloniki och resterande dagar i Kavala stad, Kalamitsa och Kavallahuset. Kanske jag denna gång åker till Philippi och Alexandroupolis. Kanske jag kommer iväg om jag istället för att sitta tre timmar på en obekväm buss, tar tåget från Drama till Alexandroupoulis, om det går dit, vill säga. Då har jag semester, så räkna med en hel drös med blogginlägg.

Har ett uppslag till en ny artikel, som jag skall försöka sätta igång med och arbeta med under nästa vecka.

R.I.P Per-Johan Ödman

Jag fick ett brev från Per-Johan när jag sökt in på forskarutbildningen vid Lärarhögskolan i Stockholm om att han ville träffa mig. Hade haft honom som lärare i pedagogikhistoria på pedagogiska inst20160607_161451itutionen på 90-talet. Efter ett år på Musikhögskolan blev han professor på LHS. Jag knackade på dörren och han öppnade och utbrast – Jaså, det är du! Kände igen namnet, men kopplade inte att det var du. Vi slog oss ner och talades vid. Han frågade lite om vad jag ville mm. Till slut frågade han om JAG ville att han skulle bli min handledare. Jag hade lust att hoppa upp och ner och säga JA, så glad blev jag, men det blev ett lite mer nedtonat bejakande. Ja så började det. År 1997 fick jag en doktorandtjänst och när han sen gick i pension 1998 behöll han mig som doktorand fram till disputationsdagen.

Han var den rätta handledaren för mig, då han inte styrde min process. Fick behålla avsnitt och kapitel även om jag visste vad han tyckte, till jag själv tog beslutet att ta bort dom.

Han var en stark personlighet och ett av de tidigare bästa minnena var när ämnesrådet i vilket jag var med i på pedagogiska institutionen hade bjudit in honom och en kollega Erik till en fest. Han kom utklädd som Platon och Erik var Sokrates och förde ett filosofiskt samtal. Föga visste jag då att det skulle bli just Platon som skulle bli mitt stora intresse fyra år senare. Per-Johan var en stor inspiration!

Stor saknad, blandat med fina minnen!

R.I.P Per-Johan

 

 

Jag har tystnat i debatten!

I DN tar man upp att många forskare känner att de trakasseras ute på sociala medier Länk ! (Inte läst då artikeln är låst, men känner till innehållet) I Universitetsläraren tar man upp att en lektor anklagar ett fackförbund för censur.

Ett alternativ kanske 🙂

För flera år sen skrev jag en blogg om utbildningspolitiken och andra aktuella frågor. Lektorio tycker till. MEN, då jag alltför ofta fick stå som representant för den ”usla” lärarutbildningen och ”det är inte så konstigt att det ser ut som det gör med lärare som du”-kommentarer” slutade jag skriva i den och öppnade den här istället i vilken jag berättar vad jag gör. Efter ett tag stod det klart för mig att den här bloggen inte är speciellt intressant att kommentera i, då den berättar vad jag gör och hur dagarna kan se ut när man arbetar som lärarutbildare och forskare. Men, jag har besök, och tror att en del som läser kan hitta små om inte guldkorn, i alla fall bronskorn.

Jag framförde inte någon kritik på min blogg mot den lärarutbildning som jag själv var lärare inom. I den mån jag hade och har kritik, framför jag den direkt till ansvariga utan att offentliggöra den. Varför gå via en blogg, om man kan framför den direkt utan repressalier, vilket är möjligt på min arbetsplats. Det är så jag ser på saken. Dessutom, lät jag min närmaste chef att ha en uppfattning om var gränsen gick. För det finns en gräns, en etisk gräns för hur mycket man kan skriva om kollegor, studenter mm.

Men, att kritisera utbildningspolitiken gav inget längre, då jag fick ”skulden” för hur det såg ut, så jag slutade blogga och minskade successivt ner min närvaro på andra bloggar, då jag hela tiden fick tänka på hur jag skulle framföra något, så att det inte missförstods. Ett hopplöst företag, varför jag slutade kommentera och framför slutade jag försöka tydliggöra hur den utbildning jag själv är lärare inom är organiserad och vilka ramfaktorer som styr den faktiska undervisningen. Allt för ofta bemöttes detta med att jag talade i egen sak, och att jag inte kunde se hur illa det var, då jag hade en inifrånsyn, mm. Till och med när jag höll med, kunde de uppfattas som om jag var emot. Jag slutade att kommentera!

Jag har tystnat i debatten, för det tar för stor kraft att hela tiden vända och vrida på det jag skriver ner, för att det inte skall kunna uppfattas på ett sätt som i många fall har varit det motsatta mot det jag velat få fram. Det finns fler blogginlägg än mina tio fingrar som jag aldrig har publicerat av den anledningen. Det tar dessutom alltför mycket tid som kan användas till annat än till diskussioner som inte leder någonstans. Den ”sanning” om den verksamhet jag verkar inom, som framfördes av företrädare för utbildningspolitiken med början år 05, har blivit en SANNING. Hur kan man ändra på den, utom att fortsätta vidareutveckla kurserna man ansvarar för inom de ramar (eller frirum) som står till buds, dock med vetskapen att den utveckling som sker aldrig kommer ut i det offentliga rummet.

Livet i ett mellanrum

Frost

Har bara varit hemma i två veckor, men det känns som en evighet. Det känns lite overkligt att jag vistades i Saloniki under jul- och nyår, samtidigt som upplevelsen lever kvar inom mig. Det känns konstigt att jag är här och inte där. 🙂 Men den har gett mig förnyade krafter. Hela hösten var tröttsam då jag inte riktigt fick upp orken och lusten att göra något, utöver det jag var tvungen till. Så fort jobbet var klart och jag tittade på en film, somnade jag. Fortfarande tycker jag om att sova, men nu kan jag hålla mig vaken framför TVn. Jag älskar Sverige och det är ett bra land att leva i, men jag trivs inte och har aldrig gjort på djupet. Kanske för att det är för välordnat, samtidigt som jag inte vill att det skall var vara något annat. När jag vistas i Grekland känner jag mig som en annan människa. Jag trivs och känner mig hemma! Gillar förutom grekerna, arkitekturen, gatorna, kulturen och folklivet. Känner mig nära allt där! Och det viktigaste i livet, har jag kommit underfund med, är att trivas med tillvaron, oavsett allt annat. Men skulle jag kunna lämna Sverige och bosätta mig i Kavala? Tror inte det, då det finns en grundtrygghet här som det kanske är för svår att förlora. Men kanske inte! Sverige finns ju kvar! Vill bo i Grekland minst ett år, helst i Kavala? Tänk känslan att landa på SKG och veta att nu har jag ett helt år framför mig. Behöver veta hur det känns efter ett år, innan jag tar ett beslut.

Jag går snart i pension. Ibland skulle jag vilja bli pensionär redan nu, då jag aldrig känner mig riktigt ledig, men att inte ha ett jobb att gå till? Hur kommer det kännas, när väl dagen är där? Kanske jag drar en djup suck av lättnad eller också kommer jag sakna studenterna, kollegorna, planeringarna och till och med läsning av alla examinationer. Nej, jag drar ut på det! Mitt liv är just nu ett mellanrum, då jag skjuter alla avgörande beslut på framtiden.

De sista dagarna har det blåst så fönsterrutorna bågnar, det rister i glaset och det är kallt i lägenheten av ventilationen och blåsten som kommer in genom springorna. Har haft ugnen på i timmar, ett elelement i badrummet som jag fått lånat av värden, då vattenelementet inte ger den värme som behövs. Sitter framför datorn i lägenhetens kallaste rum, i tjock morgonrock, en pläd över axlarna och en runt benen.

Men jag sover bra!

För övrigt är bedömningen av fältstudierna klara, pree-view-granskningen av en artikel i Pedagogisk forskning i Sverige och halvvägs klar med analysen och texten till artikeln som jag skriver tillsammans med en forskare på Mälardalens högskola. Framför mig har 21 examinationer som skall läsas och bedömas, två böcker som skall läsas, ppt-presentationer skrivas och förberedelse av en introduktions- och en storföreläsning inom en månad. Ja, det blir mycket att göra under två månader. Tre kurser som går samtidigt! Tur att jag har haft och har en undervisningsfri januari.

Xenokrates vilar för ögonblicket.

 

Flygresan och hemkomsten

Salonikis flygplats SKG

Då var jag på väg till flygplatsen. Kom några timmar före start, och snart vara på väg, men ack vad jag bedrog mig – när jag rökt den sista cigaretten på flera timmar och gick till säkerhetskontrollen slängde jag en blick på tavlan – ny tid – 20.30. En timme senare. Vad göra än att bara gilla läget. Orkade inte sitta ute bara för att röka, så jag gick igenom kontrollen. Tiden gick och snart trodde vi nog alla att vi skulle komma iväg. Tjugo i nio öppnade de boardingen. Vi klev på bussen och körde en otroligt lång sträcka mot vad vi brukar göra. Det var ett nytt plan, en Airbus av den mindre sorten. Vi uppmanades att göra allt så smidigt som möjligt med vårt handbagage då planet var fullt. Alla var på plats, säkerhetsbälten på, mobiler avstängda mm., så blev det ytterligare väntan. Skälet till att planet var försenat berodde på att bara en landningsbana var öppen för start och landning. De fick vänta en timme på Arlanda för att slippa göra det i luften. Och nu fick vi vänta på ett plan som var på väg att landa.

Till slut kom vi iväg. Ingen turbulens att tala om på hela resan. Trevligt sällskap av en ung forskare, som var grek men jobbade i Finland. Trevlig personal. Ingen hicka av gin och tonic, som jag brukar få. Trevliga och snälla medpassagerare. Och vi blir aldrig så medgörliga och snälla, samt hjälpsamma, som i ett flygplan, har jag lagt märke till. Vid flera tillfällen när vi fått vänta, ibland i timmar som flygen kunde vara från Athen, har jag aldrig märkt någon irritation. För min del tänker jag – Hellre vänta än att flyga iväg om det är problem!

Men visst känner man sig lite liten och framför allt ödmjuk när man är på väg upp på 11000 meters höjd och skall befinna sig där i flera timmars tid? Men för mig har det blivit allt tryggare att flyga nu. Men turbulensen är fortfarande något jag tycker är obehaglig, samt vindarna över bergen vid nerflygningen. Usch! Men, det är ju bara luft.

TIPS för flygobekväma – Korsord!

Tom och öde uteservering, men fin gran och flygledartorn

Vi flög in tiden, så förseningen blev 50 minuter. Landning på Arlanda, en snabb rök efter sju timmar, med väntetiden och bagage. Släpade bagaget för hand från rulltrappan upp till SkyCity och hotellet, då de inte fanns några vagnar där. Men nu vet jag det, så jag tar med mig vagnen i hissen. Man får inte föra vagnar i rulltrappan då det hänt olyckor. Checkade in. Bjöds på kaffe i baren, när jag gick ut för att röka. Sen sängdags, men det tog ett tag innan jag somnade, men vaknade för sent till frukost. Fick ge mig ner yrvaken till Pressbyrån och köpa drickyoghurt. Hämtade bilen, nytvättad och fin. Sen det traditionella stoppet på Shellmacken i Stora Väsby. Kom hem till slut, piggare än jag brukar. Lägenheten var utkyld och värst av allt så var elementet i badrummet iskallt IGEN efter vattenläckan om ni minns, när jag skulle iväg. Men nu är det fixat, tills jag får ett nytt element. Det jag har är väl sen huset byggdes för snart 45 år sen.

Och vad är det jag gör när middagen är klar.

Jo börjar fundera på nästa resa!

PS! Skälet till en öppen landningsbana är att de bygger en ny. De skall även bygga en ny terminal. Tänkte bara några timmar tidigare att den börjar bli lite väl nersliten. Av den unga forskaren fick jag veta att tyskarna har leasat flygplatsen i 40 år.

 

 

 

Vistelsen och resfeber

Väntar på att ta en taxi till flygplatsen och jag har resfeber. Brukar inte ha det när jag skall resa hem. Men oftast reser jag när det är hett och då får den mig att slappna av. Men, det har lättat lite nu när incheckningen är klar, boardingpass utskrivet och vistelsen på hotellet betald, samt har gått en längre promenad i olika kvarter. Fint väder även idag, solen lyser från en klarblå himmel och vinden är svag och inte lika kylig som igår.  Vill och vill inte åka härifrån. Blandade känslor. Men så är det alltid. När hemresan börjar närma sig, tänker jag på alternativ, på att stanna kvar en liten tid till. För det mesta, (utom när jag är Huset och det finns rum lediga och jag har semester kvar), reser jag hem som planerat.

Är jag nöjd med min elva dagar långa vistelse i Saloniki. Absolut eller som man säger på grekiska απολύτως som jag gillar att säga. Det är lätt att uttala till skillnad mot andra ord, då man riskerar att vricka tungan. 

Jag har inte sett så mycket av Saloniki som man brukar göra som turist. Men däremot, som vanligt, hur folk lever. Min ambition är alltid att leva som om jag bodde där, inte vara där som turist. Sen att de flesta ser mig som en är inte så mycket att göra något åt. Men jag känner mig verkligen hemma i Grekland, så det är inte så svårt. Därför känns det egentligen inte som om jag reser hem till Sverige utan att jag reser hemifrån till Sverige. 🙂 Svårt att förklara dubbelheten, men den är inte helt enkel att leva med. Grekland och livet här finns ständigt inom när jag är i Sverige.

För övrigt har jag haft inspiration och skrivit mycket på min bok. Xenokrates som berättar som är min ram, blir allt mer levande och mänsklig för mig. Men det är helt klart en fri rekonstruktion av honom, baserad på vissa utsagor från Diogenes Laertios verk om kända filosofer. Tog inte med mig boken, då den är tjock och tung. Vissa forskare menar att en del i det är osannolika händelser och utsagor från en filosof om en annan. Men, ingen vet med 100% säkerhet om det som inte är klarlagt skulle kunna ha hänt. Ingen har tolkningsföreträde, även om den del menar sig ha det. Min tolkning av Platon för att ta ett exempel är en tolkning av flera möjliga.

Nu gäller det att hålla reda på tiden, dvs hålla koll på grekisk tid och inte klockan i datorn då det är fortfarande svensk tid, för då kanske jag missar flyget. Det skulle skapa en massa problem som jag inte vill ha.

Nytt År 2018


Nytt År och jag är kvar i Saloniki. Vistelsen är inte slut än, då det är ett dygn kvar tills jag sitter på flygplatsen och väntar på att flyga hem. Idag har inte så mycket blivit gjort, utom att jag skrivit en del. Det blev sent i natt. Somnade inte förrän runt halv fem i morse och sov till kvart över tio grekisk tid.

Fem i tolv tog jag hissen upp till hotellets takterass och filmade fyrverkeriet. Det var ganska städat. På takterassen var vi en del som letat oss upp. Intill var det musik och dans av en liten flicka. Kanske hon är en framtida dansare. De hade ordnat mycket fint på terassen.

Gick ner och tog en kaffe utanför hotellet. En kvinna frågade om jag frös, men jag var fullt påklädd till skillnad från henne. Sen frågade hon lite om min vistelse där, om hotellet är bra, servicen och om staffen. Jag svarade och vi fortsatte prata. Det kom till slut fram att hon som hette Maria var ägare av hotellet tillsammans med sin man. Det hade gått mig helt förbi. Vi fortsatte att prata om greker visavi svenskar och våra respektive kulturer och nationella särdrag. Sen bjöd Maria mig på ett glas vin och mat. Vin tackade jag ja till. Mat kl. halv ett på natten blir lite för mastigt. Träffade hennes Michael och dotter Dimitra. Vi hade en trevlig samvaro under en timme. Vi pratade om krisen i Grekland, våra olika språk, speciellt grekiska, samt om mycket annat. De var mycket trevliga. Bröt upp vid två tiden, men hade svårt att varva ner. Jag blir pigg av vin. Bättre att dricka öl om man skall sova. När jag väl låg i sängen var jag pigg som en mört och fick sms från min inneboendes mamma.

Synd att jag skall åka hem i morgon då jag fick en hel del tips av Michael om det snabbaste sättet att lära känna Saloniki. Maria rekommenderade mig SPA-behandlingen.

Men det får bli nästa gång!

 

 

Lite historik

Igår var det huvudvärksväder. Det var 15 grader varmt, men fuktigt. Var ute en runda, men satt mest och skrev hela dagen. Idag har det varit klart, strålande sol, men halsduksväder – kyligt, men skönt i solen. Det är fantastiskt att uppleva jul- och nyår i ett sådant väder som det varit. Det är ju inte så att man går omkring och fryser som hemma under den här tiden på året (vanligtvis).

Vid två-tiden gick jag för att leta reda på en kyrka, men hittade den inte. Fick kramp i vaden i morse när jag sov, så jag vågade inte gå för långt.  Vad är det med parker som gör att en del gubbar samlas där? En låg och sov fridfullt på en bänk och andra stod och pratade och sa något till mig, men jag låtsades inte höra. De känner nog som en man på planet sa – Det är inte så roligt att vara grek numera! Här kommer några utvalda bilder från parken.

   

Gick vidare och såg slutet på slottsmuren, som står mellan två hus. Min tanke är att det kanske inte är så kul att ha den utsikten eller också är det. Svårt att säga när man inte har upplevt det.

Gick längs muren tillbaka till hotellet. På vägen tog jag en hel del foton, och några videosnuttar, som inte går att ladda upp än. Har dessutom glömt bort hur jag gjorde förra gången. Men först måste de ha utrymme att bli uppladdade. Får bli hemma med en starkare uppkoppling än den som jag använder nu.

Bilderna blev inte så bra av någon anledning.  Kanske har med mina ögon att göra. De ser dock bra ut i mobilen, men inte här.

Nåväl!

Parko ton ethnon … översättningen från sidan som är skriven på grekiska. Den som kan grekiska kan hitta artikeln HÄR. Ni andra kan gå dit och översätta sidan och läsa fortsättningen om ni är intresserade :-).

Namnet ”Park of Nations”, den gröna utrymme begränsas av Lagada – Ag. Demetriou – Olympian Georgakis och Tripoli, efter restaureringsarbete planeras enligt uppgradering av öppna ytor i den 2: a kommunala gemenskapen, som antogs av kommunfullmäktige i dag, måndagen den 23 september på sin 17: e ordinarie session. 

Ovanstående beskrivning kommer att ges för att hedra FN-projektet (FN) och vårt lands deltagande i det. Av denna anledning, vice borgmästare i livskvalitet, Konstantinos Zervas, kom i kontakt med FN: s regionala informationskontor (UNRIC), med säte i Bryssel, som i samråd med sekretariatet för FN i New York, gick med på att ta upp detta initiativ av kommunen Thessaloniki.

CU!

 

Lite av mycket mer …

Jag sover mycket bra i mitt lilla rum, med den sköna sängen. Somnar sent, vilket innebär att jag sover över frukosten varje morgon. I och för sig gör det inte så mycket, då frukosten kostar 10 euro och jag äter inte så mycket – jag är inte snål, men betala drygt 100 kronor för yoghurt, bröd och marmelad, sockerkaka och tea, varje dag. Tusen kronor kan man göra en hel del för.

Det är härligt att vara i Grekland och sova länge på morgonen och känna att man inte slösar bort den tid då det under vår och sommar är den bästa – förmiddagen. Nu vaknar jag iofs mellan nio och tio, men det är sent för mig. I tisdag satt jag och skrev hela dagen och långt in på natten. Tog en promenad på eftermiddagen. Måste ut ur rummet ibland.

Aristoteles

Igår bestämde jag mig för att åka till Plateia Aristoteleus. Jag hade fått vägen utmärkt på en karta som visade hur jag skulle gå. Men, jag anade att det skulle vara längre än det såg ut att vara. Jag tog en taxi, fastnade i en bilkö som aldrig tycktes ta slut. I början hade det gått fortare att gå, men det var långt. Hamnade längst upp på Odos Aristoteleus som är en gågata och det var packat med folk. Det glesnade ju längre ner mot själva torget som jag gick. Det var växlande molnighet och på torget var vinden kylig. Svepte om mig halsduken. Men sen blev det för varmt. Innan jag kunde åka hem behövde jag uppsöka upp en toalett och hittade en servering som det gick bra att göra det. När jag var klar upptäckte jag att det var herrarnas jag gått in i. 🙂 Gatan mellan torget och gågatan var fullpackad med bilar, men till slut fick jag tag i en taxi och det tog inte så lång tid förrän jag var hemma igen.

Nästan hela torget var fullt av duvor, som ungarna tyckte var roligt att skrämma upp. Tyvärr inga bilder på detta, då varje foto jag tog hann någon gå framför kameran.

Idag vaknade jag och drog isär gardinerna och såg att det var genommulet. Vilket det har varit hela dagen, för att nu under kvällen börja regna. Men det var och är varmt ute. Gick ut och rökte efter frukost och träffade en medicine doktor från Kanada. När jag kom upp igen, låg internet nere, så det blev att skriva till klockan var två. Gick ut en runda – längre än vanligt. Varmt, skönt, men fuktigt. Köpte en magväska som inte är lika otymplig som den jag har använt i åratal. Samma modell, men mjukare material. Den kostade 7 euro i en liten butik. Den är ljusare blå än vad som syns på fotot.

När jag kom hem var internet uppe igen och ordningen var återställd. Som jag sa till dem i receptionen. Det är inte livsavgörande, men bra att veta om det kommer igång. Skriva kan jag göra ändå.

Nu är klockan kvart över tio på kvällen och tänker skriva några timmar till innan jag släcker ner. Hoppas det blir soligt i morgon, så jag kan vara ute mer. Trots att jag välkomnade både att internet låg nere och att det var molnigt. Fick riktigt mycket gjort, med gott samvete. Finns väl inget mer stressande att ha mycket att göra och det är strålande sol  utanför.

Tiden går dock alldeles för fort. Det är bara fyra hela dagar kvar, fem med resdagen.

CU

 

 

 

 

 

 

Upptäckten

Varje gång jag har varit här har det varit löv på träden, varför jag inte gjorde samma upptäckt som idag. När jag satt utanför såg jag en mur i slutet av tvärgatan tvärs över Odos Lagkada. Gick över och vad jag såg var fantastiskt. En lång slottsmur, som jag trodde var flera hundra år gammal minst, än jag fick veta senare. Och slottet skall tydligen vara kvar, men bakom muren ligger bostadshus. Det blir att försöka hitta slottet  under nästa upptäcksfärd.

Det finns mycket från grekiska antiken också att upptäcka, men då behöver jag minst en månad för att ens hinna med en bråkdel. Saloniki fanns ju under den tiden och lämningar finns kvar.

När jag kom tillbaka pratade jag med två i receptionen om allt detta. Fick också veta att det finns flera kyrkor i närheten. En som jag gärna vill besöka är Agios Dimitrios.

Och i närheten finns Ancient Roman Agora och Agia Sophia.

 

 

 

Nytt ord – rena grekiskan

Knepigt med grekiskan! När man lär sig ett ord(eller tror att man gör det) kommer man ihåg det i fem minuter, sen börjar det tona bort. Men nu gick jag med jämna mellanrum och sa ordet jag lärde mig idag . Men sen var det borta – kom bara ihåg Nicho. Var tvungen att leta i papperskorgen efter pappersbiten prylen satt fast i. Personen jag frågade i affären genom att använda handspråket, ville helst komma ifrån mig så fort som möjligt. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken då hon frågade om det var Νυχοκόπτης jag ville ha. Hur skulle jag kunna svara på det, när jag inte visste vad det hette. Använde ju handspråket. Kommer ihåg när vi kallade korkskruv för screwdriver och grekerna förstod ingenting. Förståeligt. Det kan bli lustigt ibland. Nåväl! – Nu bör jag i fortsättningen komma ihåg ordet, då jag skrivit om det.

Νυχοκόπτης

Hmm! Vad var det för ord nu igen?

Jo. Νυχοκόπτης (Nichokoptis) och vad betyder det då –

Jo, nagelklippare.

 

 Det är väl lätt att lista ut!

καλά Χριστούγεννα

Nog märks det …… att det är jul i Saloniki. På väg från flygplatsen blev det ganska snart långa köer och jag hann se alla ljus överallt. Stammarna var fulla med ljus och stora områden, på kyrkor, ovanför gatorna mattor av ljus. Alla har varit oerhört trevliga.

Ja, så är det andra dagen, sov länge i mitt rum som har balkongen mot en tvärgata till den stora Odos Lagkada. Efter frukost, som jag intog på rummet då jag sov över tiden, gick jag en promenad. Solen lyste från en klarblå himmel och vinden var svag. Det var helt enkelt en underbar dag. Friskt, och relativt varmt. Klockan 14, var det 14 grader och i morgon skall det bli en grad varmare ;-). Under eftermiddagen kommer solen in i mitt rum och idag satt jag på sängkanten, med dörren öppen och njöt av värmen ett bra tag.

Senare på eftermiddagen knackade det på dörren och utanför stod en av männen som arbetar i receptionen med en flaska vin, som jag fick som gåva. Moderna Alegorie som är gjorda på blå druvor som heter Agiorgitiko och är en av de bästa druvorna från Peleponnessien. Nu har jag två flaskor vin – köpte Ntama Koupa (Queen of Hearts) ett supergott torrt vitt vin från Drama. Ett av dem får jag nog spara, och det får bli det röda. Får ofta ont i huvudet av rött vin.

Jag skall leta upp en kyrka i närheten någon av dagarna. Vill delta i en grekisk-ortodoxisk mässa. I Kavala har jag suttit på trappen till huset och lyssnat men aldrig vågat gå in.

Fortsättning följer…!


 

På plats i Saloniki

Har inte riktigt ”landat” än, men på marken är jag. Kom till Saloniki halv tio på kvällen, efter en del förseningar, av plan försenat från Arlanda och något med ett annat flyg, samt hög trafik i luften så vi fick vänta rätt länge i planet. Jag hann nästan få klart ett två-sidors korsord innan vi lyfte. Men det var klart, men mörkt. Länge sen starten var så mjuk och det var inte mycket turbulens alls, och ytterst lite under landningen jämfört med hur det har varit andra gånger. Bagaget tog ett tag, en cigarett och sen taxi i köer, så det tog tid.

Jag var trött men upp i varv så jag somnade nog inte förrän kl. 2 grekisk tid. Men vaknade kl. 7 och trodde klockan var fyra. Vad jag fick det ifrån? Drack en kopp kaffe, åt en brödbit och sen en cigarett på balkonen – Brr! Det var riktigt kyligt! Gick ner och åt frukost, sen till affären en bit ifrån och köpte en del som jag behöver när jag sitter vid datorn. Sen dök solen upp på balkongen och det blev varmare och nu när jag sitter och skriver kl. 15, är det riktigt varmt för årstiden, men allt beror på solen. Vinden är nordlig, så det känns lite isande i skuggan. Men mössan och bootsen har jag lagt av med.

Ja, det är vinter i Saloniki, men inte den vi är vana vid i Sverige än så länge.

***

Man förstår ju att det inte ser likadant ut, att löven troligen har börjat skrumpna eller falla av träden, men inget man tänker på förrän man är på plats.

Har bedömt tentor idag och rapporterat in dem i nya Ladok, men det gick inte att klarmarkera. Tror att jag förstår varför, men inget jag kan åtgärda. Nu bör jobbet vara klart för i år. Det känns skönt.

Nu har jag tagit fram mitt manus. Men det tar alltid lite tid att komma i rätt stämning, vilket bidrar till att jag kommer på allt som måste göras innan. Det tar lite tid ibland. Ett sätt är att läsa igenom texten till där jag slutade. Men nu skall jag lägga in datorn i säkerhetsboxen och gå ut en stund. 🙂

Fortsättning följer!

Snart dags!

Nu är det fyra dagar kvar tills jag åker till Arlandastad och sover över till fredag då planet till Saloniki lyfter. Och nu börjar det bli dags att packa. Jag har samlat det jag skall ha med mig på olika platser. Böcker, papper på en plats, hygienartiklar på en annan osv. Har också funderat på vad jag skall ta med mig i klädväg. Till slut körde jag till Skhlm och räknade med tre timmars tid där, då jag såg alla parkerade bilar och massor av folk. Men, på KappAhl och Lindex var det bara en kund före mig. Till och med på Forex bank var det tomt. Tur som en tokig. Det tog en timme tills jag var klar och körde till ICA Maxi.

Och när jag kom hem drack jag en kopp kaffe och åt ett pepparkaksmuffins (nyhet?) och rös av välbehag över att jag snart åker.

Men så var det där med öppettiderna i Saloniki. Men fick hjälp på Galen i Grekland där en snäll kvinna sände alla öppettider fram till nyårsafton. Det är bara den 25 och 26 december som det är helt stängt. Jag vill ju ha möjlighet att köpa lite vin och snacks och deras smarriga godbitar. Kakor i ett bageri. Kanske köpa lite kläder, så jag slipper släpa på ett tungt bagage. Nu har jag iaf köpt två koftor, men det kan bli varmt och varför släpa på en massa vårkläder om de går att köpa där. Blir det minusgrader är det inga problem, jag kommer väl ha både vinterkappa, mössa, varm halsduk och kängor på mig. Det kanske blir en syn för gudarna, om det är 15 grader varmt när vi landar. Haha! Tur att jag alltid tar taxi.

Och så var det där med vädret i Norrsunda och på Saloniks flygplats! För några veckor sen var prognosen ett snöglopigt Arlanda och  starka stormvindar i Saloniki och dåligt väder resterande tid. Idag är det strålande sol den 22:a och mestadels molnigt den 23:e och mestadels soligt fam till nyår. Ja, vi får se vad det blir. Ingen idé att oroa sig än.

Sista undervisningsdagen i morgon i bästa kursen!

CU

 

Om fyra veckor…

20160710_024736…. flyger jag till Saloniki. Det känns overkligt med tanke på att vi snart är inne i december och då brukar jag aldrig resa utomlands. Elva dagar i Saloniki på mitt favorithotell, i mitt favoritland och -kultur, med allt vad det innebär. Samtidigt som jag ser fram emot det och tanken på att snart åka dit gör mig lugn, när jag inte kan sova efter en dag fylld av stress och det värker överallt, så kanske det inte alls blir så bra som jag hoppas på. Men en fördel med att inte se allt i ett skimrande ljus, är att det blir lättare att hantera om något blir annorlunda. Men jag har bestämt mig för att prova att vistas där under alla årstider och i olika områden.

För övrigt arbetar jag in Xenokrates i min bok. En kollega med grekiskt ursprung har läst delar av den nya versionen och uppmuntrar mig att fortsätta på det spåret. Men med ett heltidsjobb och andra projekt finns det inte tid att fokusera på heltid. Så resan till Saloniki är inte semester. Är dessutom i tjänst vilket innebär en del läsning och bedömning av studenters fältstudierapporter.

Nästa sommar skall jag bo på olika ställen i Kavala och i Kavallahuset (såklart). Känna mig för i vilket område jag trivs bäst och sen se om mig om att hyra en lägenhet. Men det tar några år innan det kan bli av.  Men nu är det Salonikiresan som gäller, för nästa sommar ligger så långt fram i tiden.

 

 

Saloniki

Odos Lagkada 13

Jag har landat på SKG – Thessalonikis flygplats ett antal gånger och bott på hotell innan jag rest vidare till Kavala och Souidiko Spiti – Svenska huset. De flesta gånger har jag sovit över på hemresan också i Saloniki. Oftast har jag varit trött efter flygresan, slappnat av och blivit ännu tröttare. Några längre utflykter har inte blivit av. Målet har varje gång varit Kavala och jag har velat ta taxi till stora busshallen så fort som möjligt för att efter några timmar på bussen från berget se Kavala stad och havet mellan staden och Thasos breda ut sig. Ett annat skäl är att det oftast varit outhärdligt hett i Saloniki. Men nu tänker jag råda bot på försummelsen av Saloniki och resa dit över jul- och nyår och bo på mitt favorithotell Anatolia hotels. Kan verkligen rekommenderas. Det ger mycket för pengarna! Billigare än tre-stjärniga Mjölby Stadshotell.

Jag har aldrig varit i Grekland under jul- och nyår och att vistas i Makedonia är något annat än i Aten vad gäller väderlek. Det kan skifta från snö, noll och minusgrader till badväder. Jag kanske är knasig som gärna skulle vilja se snöfall i Saloniki, men det skulle vara en upplevelse. Det ultimata är ändå svenskt vårväder. Vi får se! Om trenden håller i sig borde det bli värmebölja relaterat till årstiden. För det har alltid varit det när jag än åker. När jag var i Kavala april/maj var det bättre än vad det brukar vara. Men det var underbart väder. För övrigt råkade jag ut för ett elakt förkylningsvirus och ett fall på svanskotan första dagen i huset, efter en fantastisk vecka i centrum, som gjorde ont till början av juli. Men man kan inte få allt.

Men nu tänker jag utforska Saloniki, besöka några kända platser, men framför allt se hur de firar jul och nyår. Det blir dock en del arbete på rummet. Bedömning av examinationer, men också tid för skrivandet av min bok. Den jag aldrig tycks bli klar med. Men nu har jag en vettig ramberättelse.

Ser fram emot en längre vistelse i Saloniki!

CU

Uppsatsseminarium

Igår ledde jag ett uppsatsseminarium för SYV-studenter. Det var fyra uppsatser som vi gick igenom och det var en mycket givande och konstruktiv dag. Jag hade sovit få timmar, hade ryggvärk, men jag kände mig inte trött när dagen var slut. Men, så är det när man har roligt! Men blev rejält trött kl. 22. 🙂

Det har blivit bättre i trafiken nu, sen de är klara med E4:an, Lidingötunneln och avfarten till Norrtull.

Elva dagar kvar till resan

Odos Aimilianou 24

Fortfarande ryggvärk, men den är inte lika intensiv. Förhoppningsvis blir jag bra till avresan om 11 dagar. Den här gången kan ”att resa med lätt bagage” bli verklighet, om värken inte blir bättre för då kan jag inte ha med mig så mycket. Det får bli det viktigaste. Mycket kan köpa när jag kommer ner, billigare också. Datorn är dock ett måste. Men, jag är optimistisk. Ryggen kommer bli bättre!

Innan jag reser har jag ett uppsatsseminarium, ett lärarlagsmöte och ett kursansvarigmöte, samt en hel del om-examinationer att bocka av. Men det är bara elva dagar kvar, samtidigt som jag tänker – det är ju faktiskt elva dagar kvar, så jag hinner med det jag skall göra, men lite körigt blir det från den 2 – 9 juni. Men sen bär det av till Arlandastad och sen dagen därpå till Saloniki via Köpenhamn.

En sak jag har märkt om mig själv är att min äventyrlighet att ha öppen hemresa, får mig ibland att söka febrilt efter att fylla dagarna efter min vistelse i huset. Trots att det är äventyrlig jag vill vara, att inte veta vad nästa stop blir. Även om det är frestande att skriva till Kavallahusets indentent och boka några veckor till (för att vara på den säkra sidan), har jag bestämt mig för att inte göra det. Men, det kan förändras!

Mitt liv har blivit för invant och rutinen börjar ta över, t.o.m när jag reser till Grekland. Men, kan ju en del tänka – åk till ett annat land, Italien för att ta ett exempel. Nej, jag vill resa dit så mycket jag kan, och resa runt. Såg på TV om de olika stegen att nå sitt mål, och kanske ändra sitt liv. Steg 1 – Byte av miljö, Steg 2 – Idé, Steg 3 – Upprepning, Steg 4 – Tajming och Steg 5 – Mod. Var befinner jag mig nu? Mellan steg 4 och steg 5. Och om jag skall vara ärlig så är det Steg 5 jag har att kämpa med. Trots att jag under hela mitt liv varit ganska modig. Mitt mål är att leva åtminstone sex månader per år i Grekland när jag går i pension (om jag inte får en storvinst :-)) – Det är idén. Upprepningen är att jag reser ner om och om igen, för att se hur det känns att börja leva där. Tajmingen är inte helt rätt just nu, eftersom jag har min utkomst i Sverige. Måste ut ur Kavallahuset, för det ger mig trygghet och en ovisshet om jag kan skapa ett liv i t.ex Kavala utan den tryggheten. Men i år kanske det inte blir möjligt. För sent att boka lägenheter. Visst känner jag mig trygg redan nu, men det kan bero på närheten till huset, samt att jag varit där för korta tider. Om man vet att man skall åka hem efter en viss tid! Men hur är det att leva i Kavala i en lägenhet utan något nätverk alls. Det är en hel del utmaningar!

Är jag beredd att flytta ner permanent, säga upp eller hyra ut min lägenhet, lämna Sverige! Nej, jag är för mycket svensk, trots att jag ibland faktiskt skulle vilja göra det. Men, att vistas sex månader per år i Grekland är inte så illa.

Eller hur?

Uppdat. På grund av min ryggvärk som inte tycks bli bättre, får jag tänka om gällande mina planer. Tror att fallet på svanskotan fick något i att komma i olag.

Gör ett nytt försök om 18 dagar!

När jag var i Kavala blev jag sjuk den 28 april med feberfrossa, rinnande näsa och hosta som var rätt jobbig och börjar bli frisk först nu, drygt tre veckor senare. Dessutom ramlade och jag slog i svanskotan första dagen i huset och den värken förbyttes för en vecka sen av en smärta i vänster skinka, så varje steg gjorde ont.  Det kunde vara värre :-). Jag var osocial för första gången i huset och jag orkade inte göra något mer än att jobba. Men det var inte den ultimata vistelsen, så jag gör ett nytt försök och reser ner till Kavallahuset igen under två veckor från den 10 juni och ytterligare en eller två veckor efter det till annan ort. Har bl.a bokat ett hotell i Alexandroupolis port – se LÄNK. Sen vet jag inte – öppen hemresa!

Trots att jag blev sjuk, var den första veckan både i Saloniki och Kavala mycket bra. Trivdes bra nere i centrum med utsikt över hamnen. Vädret var strålande utom två dagar under två veckor.

Träffade många trevliga människor, på alla ställen! Och sov över på Anatolia hotel före flygdagen! Satt på den härliga balkongen och det var lite kyligt och skönt i solen. Sen fick jag vistas på hotellet till klockan 16.00 då jag var tvungen att checka ut kl. 12.00. Åkte till flygplatsen! Allt gick bra och var hemma på Arlanda kl. 22. Jag blev hämtad och fick ut min bil och körde hem. Men det var rätt jobbigt, så det gör jag inte en gång till.

 

 

De senaste dagarna

När man vistas många veckor under flera gånger, är mycket välbekant men det finns alltid mer att upptäcka. Men, som under tidigare vistelser i Kavala är det inte lika angeläget att berätta om det vardagliga, dvs. att man går till affären och handlar, eller hittat goda kakor på ett bageri eller att det finns katter överallt mm. Därför har bloggen varit oskriven. Men jag vill rekonstruera dagarna från att jag lämnade Anatolia i måndags till igår kväll.

Tog alltså adjö av Anatolia hotel, som troligen såg mig allt annat än icke-virrig. Det var jag som försökte under frukosten få fram att jag bodde på 802 (när det egentligen var 208)när det endast är fyra våningar högt, inte upptäckte saker framför näsan på mig, och den som inte lyckades klara av att begripa blockering av en natts vistelse, som sen skulle annulleras och inte upphävas efter flera dagar. Jag var rädd för att ha övertrasserat. Det var även jag som fastnade i snurran första dagen och när jag reste gick in i den med allt bagage och axelväskan fastnade. Efter flera försök lyckades jag komma ur den. Nåväl! Den enda ursäkten var trötthet.

Åkte till KTELs busstation, fick en plats på 11-bussen via peramou och den var inte försenad. Kom till Kavala halv ett, tog en taxi till Galaxy och fick betala 4.60 för att åka 200 meter. Med mitt tunga bagage fanns inget annat alternativ. Vid tre-tiden tog jag en taxi upp till Kavallahuset för att hälsa på Elisabeth (indententen). Hon föreslog att jag kunde arbeta i huset några timmar till på fredag och bjöd mig till kulturkvällen på onsdagen. Handlade och tog det relativt lugnt på kvällen.

Morgonen därpå åt jag frukost i hotellets takvåning. Varmt och lite rörigt men en fantastisk utsikt över gamla staden, havet och delar av hamnen på höger sida. Vilket också är den utsikt jag har från rummet. Sen gick jag till Zara för att handla lite kläder, fann två par byxor för 35 euro. Och gick sen runt i kvarteret för under några timmar slappa på balkongen i solen. Åkte sen upp till huset och träffade en del av gästerna som bor där nu. Alla utom en åker hem i dag och i morgon. Hälsade på Stella och på Omorphi. Arbetade några timmar. Gick ner, köpte kakor i ett bageri. Satt på balkongen och jobbade sen hela kvällen.

Var hemma igår, jobbade, satt på balkongen, gick en runda. Tills jag fixade lite till kvällens kulturkväll (om den i nästa inlägg).

Ja, så såg mina dagar ut -det händer inte så mycket. Men, det är annat som gör det hela värdefullt och som är svårt att förmedla fullt ut. Stämningen, livet i hamnen. Båtarna som kommer in och går ut. Båten som kommer i samma tid varje morgon med ett hundratal måsar kring och på den. De verkar släppa en del mat då många är i vattnet bakom den. Promenaderna på gatorna och i lundarna. Människorna, som vandrar, bråkar med varandra och två hundar som är kompisar, och tillochmed trafiken. Och alla butiker, små som stora. Och den vänlighet och omtanke som alla visar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sval morgon

Kom i går sen eftermiddag till ett litet kyligt Saloniki och till Anatolia hotels, som är ett fint litet hotell på Odos Lagkada och trevlig atmosfär. Utanför en större gata, men inte så mycket trafik. Rummet är ljudisolerat så jag hör inte så mycket av den . Nu är det förmiddag, men jag vaknade redan kl. 6 och det var 2 grader varmt. Åt frukost och gick sen till en kiosk och köpte cigaretter vid åtta-tiden. Solen har vaknat till och det har nu blivit varmare, men fortfarande är det svalt och faktiskt skönt, då jag inte fryser som hemma. Nu är det 12 grader och soligt. Vad mer kan man begära? Har sovit gott i en skön säng, men är fortfarande trött (dock på ett annat sätt än hemma). Planerar att åka till Vita tornet senare, men är osäker på om jag orkar. Vi får se!

I fredags körde jag till Arlanda stad och när kom dit upptäckte jag att hela gallerian hade flyttat. Det var en fiskeaffär och Ö.B. kvar än så länge, som sålde ut. Och så hotellet förstås. Men besviken blev jag, då jag räknat med att köpa lite mer kläder och även gå runt i andra butiker, vilket även andra blev. Mitt nedstämda humör som jag kom med blev inte bättre och tanken på att åka till Saloniki var inte så hög. Ibland fick jag en känsla av lycka, men mest kände jag olust över hela situationen. Men, så intellektualiserade jag det hela och tänkte att det som styrde det hela var humöret (inte minst av de iskalla vindarna. Åka skulle jag i vilket fall göra!

Olustig över att flyga också, då det var starka vindbyar, regn mm. Men morgonen dagen därpå var solig, men det mulnade på. Kände en viss olust men det lättade en aning på Arlanda. Dock var det rätt rörigt. Bagagebanden fungerade inte och en del annat. Det var rörig boarding också, men konstigt nog lyfte vi bara 10 minuter senare. Men, väl på planet började allt kännas riktigt bra. En kvinna som heter Ria och hennes ettårige son Gregoris satt bredvid mig. Hon var i ett helt sällskap som också reste i SAS plus (dvs. rad 1-3) och det blev mycket trevligt. De skulle vara i Saloniki i tre månader (avundsjuk jag?). Jag var omgiven av greker och jag blev lugn. Vet inte vad det beror på att de har en sådan inverkan på mig. Kanske för att de är så avslappnade. Turbulens hela vägen upp, men jag har varit med om värre, så det gick bra. Det kändes som att åka på en tvättbräda. Men jag blundade hela vägen och andades lugnt i fall det skulle bli värre. Vid nerflygning var det kraftigare turbulens, men inte som förra gången och Ria sa att det alltid är så, vilket jag började ana, för ingen kan ha en sån otur att alltid råka ut för det. Det är så irrationellt allting egentligen, eftersom jag aldrig skulle gå in i ett flygplan om jag inte trodde att det skulle gå bra. Så varför vara orolig – egentligen? Men, under starten är det total tystnad (oftast, om inte ett litet barn skriker). Men det är väl reptilhjärnan som protesterar mot att inte längre ha fötterna på jorden. Det är fantastiskt när man tänker på saken att man flyger i planets hastighet och är som högst i 11900 meter över marken som vi var igår. Ibland är det svårt att föreställa sig när man ser ett plan lyfta att man själv har suttit i ett flera gånger, men med skräckfylld förtjusning när man inser att man skall upp i ett inom en halvtimme. Men när jag väl sitter där, upplever jag det inte på samma sätt. Det är svårt att få en riktig uppfattning om hur högt det egentligen är. Om man skulle åka hiss upp, ja då skulle man få en uppfattning. Annat som jag aldrig upphör att fascineras över är att man byter miljö på bara tre timmar. Det är vad jag suttit i Stockholmstrafiken ett antal gånger. På samma tid kommer man ner till Grekland i restid.

Det var lite om igår. Tänker nu gå på en kortare promenad och se vad som finns i närmiljön!

 

 

 

 

Saloniki och Kavala igen!

Utsikt över Saloniki från Makedonia Palace.

Länge sen jag bloggade av flera anledningar. Sen i början av december har jag inte varit ledig i meningen att jag kunnat släppa jobbet överhuvudtaget! Inte ens när jag varit ledig. Det har hängt över mig. Är slutkörd. Under senaste dygnet har jag somnat så fort jag satt mig framför TVn och tröttheten känns i hela kroppen. Kanske för att jag kommit ikapp och kan slappna av.

Men nu åker jag till Saloniki och Kavala igen om en vecka, och kommer på detta sätt beskriva min tid där. Det blir endast i två veckor och jag kommer vara i tjänst. Skall besöka en del museum och platser, samt skriva på en artikel och på min bok som är klar, men har vilat sen i somras.

Bor två dygn i Saloniki, hotell i fyra dagar mitt i Kavala och en vecka i gästhemmet. Tänker besöka speciellt Vita tornet och Rotundan i Saloniki, och en del museer i Kavala och förhoppningsvis komma iväg till Philippi.

Vädret kommer vara dåligt för att vara Grekland, troligen som en svensk sommar, med sol, moln, regn och åska med temperaturer på högst 20 grader. Passar mig bra, då jag kan göra mer. Har haft lite ”otur” med vädret. Förra året åkte jag  juni för det brukar inte vara så varmt då, men då blev det värmebölja och – rekord på upp till 42-44 grader i tio dagar.

Följ mig och kommentera gärna!

Två hektiska dagar

20160702_181606Ja, det har varit hektiskt under två dagar. Igår heldagsundervisning för Valarna och idag kursstart i utbildningshistoria. Men, jag är nöjd och det har varit givande seminarier och trevliga grupper. Fin stämning!

Var rejält trött när jag kom hem. Det blir ju så när man slappnar av. Somnade i soffan framför TVn och sov fyra timmar i sträck. Den där konstanta tröttheten går aldrig riktigt över, men tror den beror på sjukdomarna under våren, samt att jag fortfarande har ont efter bältrosen. Det är ingen svår smärta, men den känns. En smärta som är svår att beskriva. Man måste uppleva den själv.

Jag kanske bara behöver gå i pension, men det är några år kvar 🙂 .

 

Veckosammanfattning

I måndags var jag på Södertörn och träffade min handledare Charlotta Weigelt. Vi var i stort sätt överens. Men, vad som blev alltmer tydligt var mitt fokus skall ligga. Tyvärr har jag inte sen dess haft tid att göra något åt just det. Däremot har jag köpt Ruins kommentarer till Varat och tiden, vilket innebär att jag inte behöver läsa på skärmen eller läsa kopierat material, som kan vara ganska besvärligt att hantera. Har läst hans kommentarer till inledningen.

Resten av tiden har jag ägnat åt att läsa in kurslitteratur, varit till stöd för mina studenter på Skype och Mondo då inlämningen på forumet har strulat betänkligt. Har även suttit på restaurangen och jobbat på Bilia i Nacka, medan min bil servades och en felsökning av en icke-fungerande AC gjordes. Beskedet var, som jag misstänkt, att den är trasig på grund av stenskott i AC-kondensorn. Tack och lov går den på försäkringen. Annars hade det blivit en relativt dyr historia. Den skall bytas ut i slutet av oktober. För övrigt är bilen fortfarande fin (enligt serviceteknikern) och att byta bil är ännu inte aktuellt om jag någonsin kommer byta den (även om den inte håller). Den har fått nya robusta torkarblad så nu ser jag bra ut :-).

Igår var det lärarlagsmöte i ”bästa kursen”. En av kollegorna var ny på den och det är alltid givande när det kommer in nya som kommer med synpunkter och mer distans. Jag meddelade även min närmaste chef om att jag vill fortsätta med didaktik 1 istället för med Etik-kursen.

Startade morgonen idag kl. 06.00 med att planera en av de kortare föreläsningarna som jag skall hålla i didaktik. Två stycken skall vara klara och jag har bara några dagar på mig, men det är inga problem. Det löser sig. Dagen efter didaktiken startar kursen i Utbildningshistoria, med ett introducerande seminarium. Ett nytt upplägg som jag vill ge en chans med en viss modifiering till mitt eget sätt att undervisa. Det måste ändå vara så att jag som lärare måste kunna göra det. Att ta över en annans upplägg utan att göra det, brukar sluta allt annat än bra. Och jag är för att utnyttja lärares kunskap och erfarenhet och förmåga att själva bedöma vad som är möjligt inom de gemensamma ramarna.

Skall läsa in två kurser under höstterminen på egen hand – Aristoteles och The Presocratic Philosophers. Fick en oväntad överraskning när jag hämtade ut boken och såg vilket innehåll den har. Inget man har som sänglektyr precis. Men, samtidigt är det spännande att gräva ner sig i en svår text, då det är en utmaning. Efter 18 års undervisning som inte längre känns som rejäla utmaningar, är det viktigt att ge sig på något som är det. Och filosofi på magisternivå är precis det.

Platonseminarierna krockar inte med min undervisning under denna termin, så nu är mina planer att delta i dem.

20160924_130517

En utmaning …

Tystnadens konsensus …

Konsensus är när man genom kompromisser når en överenskommelse. Men tystnadens konsensus är när deltagarna påtvingas följa en enskild individs eller en grupps bestämmande av vad som skall gälla, då eventuella motförslag eller protester tystas genom manipulativa utsagor om motståndares motiv. De kopplas bort genom att de tystas genom  outsagda hot om repressalier. Ett exempel är att om någon protesterar eller reserverar sig, ombeds personen ifråga att inte medverka eller delta, genom att hänvisa till dennes upplevelse av att inte vilja göra det. Det kan ses som en omtanke att på så sätt befria personen från ett uppdrag som kan skapa problem, när detta i själva verket är ett manipulativt sätt att göra sig av med motstånd och slippa besväret att ompröva sitt eget beslut. Det är i själva verket ett tillskrivande av en annan persons känsla och ett försök att leda bort allt från sig själv till den andra. Motståndet tystas!

Det här har blivit allt vanligare då enhetlighet och detaljstyrning breder ut sig. I en tid då man talar om vikten av mångfald.

Tystnadens konsensus är alltså ett sken, en lögn om att alla är överens och har kompromissat fram ett sätt att förhålla sig. Det är inte någon konsensus alls, snarare ett förtryck, om än mer eller mindre synligt, för alla utom för dem som blir tystade. För dessa är allt fullständigt solklart. Om du inte är tyst, är det nödvändigt att du kopplas bort.

Vad är det som händer?

Lång onsdag

20160704_161156Ja, det var en lång dag i går. Vaknade kl. fem och körde till institutionen fem i sju. Det rullade på i sakta mak och jag var framme fem över halv åtta och på mitt rum 10 minuter senare. Fem i nio gick jag ner till Naturhistoriska och satt för första gången i publiken. Lyssnade på introduktionen och en föreläsning om läroplansteori. En del studenter tog kontakt med mig, frågade om de fick vara i min grupp, då de inte kommit in i en och en som önskade få en utvidgad respons på sin examinationsuppgift.

Lunchade och tog det lugnt innan jag körde når till Södra huset och träffade min grupp i F-huset. Det var givande att träffa studenter som läser Didaktik. Och när det var kafferast och gruppdiskussioner, satt två grupper ute i värmen och solskenet. En härlig septemberdag. Seminariet slutade kl. 16, men drog över då jag visade lite hur Mondo fungerar för dem som börjat sina studier.

Körde hemåt. Det gick bra tills vi kom till Liljeholmen. Då var det köer ända till Kungens kurva och solen gassade hela tiden. Bilen blev varmare och varmare. Då började jag misstänka att det var något fel på ACn, eftersom jag satte på den. Den fungerade häromdan, men inte igår. Märkte det mest på att bilen gick lika bra och för att det tog för lång tid innan jag kände någon svalka. Fläkten fungerar, men står man i köer, ja då händer inte så mycket. Idag var det likadant. Har bokat tid för service och lade till ACn, samt nya torkare och en ny klocka (som varit trasig i över ett år), då det inte går att ändra från vinter- till sommartid. Kom hem halv sex igår!

Idag har jag svarat på en del mail, lagt till studenter på Skype och läst en del. Var trött redan kl. 20 i gårkväll, men tvingade mig att titta lite på TV, tills jag släckte ner allt före kl. 22, då tröttheten värkte. En lång onsdag!

Ikväll har jag sett programmet om Dagny Carlsson 104 år. Fantastiskt!

Septemberstart

p1030313I går den 1 september träffade jag studenter för första gången på tre månader. Vi träffades i stora hörsalen på Naturhistoriska. Kursansvarig introducerade och jag tog vid kvart i elva. Det kändes hemtamt, men ibland fick jag en overklighetskänsla och en stark känsla av självmedvetenhet. En känsla av att nu står jag här igen och talar inför nästan 100 studenter som lyssnar. Efteråt var det några som kom och tackade, och tillade att etik är något som lärarna ute på skolorna talar väldigt lite om Men, det är likadant hos oss. Det praktiska dominerar och det finns inte eller vi ger inte etiska diskussioner någon tid.

Efter storföreläsningen kunde jag ta det lugnt, då jag inte har några seminarier. Men, jag kom inte därifrån förrän runt fyra-tiden, då det var en del att fixa – inrapportering, kopiering och en del annat. Jag var rejält trött, av tidig morgon, nystart och kallt i hörsalen, när jag körde hemåt och köerna kröp fram i tunneln från Norrtulls-infarten och upp på Essingeleden. Men, märkligt nog gick det ganska snabbt hem iaf.

Idag vaknade jag kl. sex, efter att ha sovit i sju timmar, men sov ytterligare 1,5 timme framför TV. Drömde om Christer Lindarv, vilket fick sin förklaring. Han var på Gomorron Sverige.

 

Terminstart

20160801_042705Ja, då är det snart dags att träffa studenterna igen efter tre månader. Sen jag kom hem från Kavala och återgick i tjänst har jag varit på konferens, läst ny kurslitteratur, examinerat studenter, och funderat en hel del på den storföreläsning i etik och moral som jag ger på torsdag, samt filat en del på min magisteruppsats i filosofi. För övrigt har jag inte några seminarier i etik-kursen denna termin. Istället har jag en kurs inom didaktiken – Skolans kunskapsuppdrag. Det skall bli riktigt spännande att undervisa på en helt ny kurs på VAL-programmet. Trevligt är också att samarbeta med nya kollegor, även om jag inte har något emot mina gamla :-). Men att få lite nya intryck är alltid bra. Höstterminen detta år blir inte lika intensivt vissa månader. Men jag har Didaktik-kursen, tre kurser i Utbildningshistoria och Bästakursen Utbildning, pedagogik och samhälle. Efter tolv år är den lika rolig att undervisa på (tidigare AUO2-kurs, men som nu ges för Valarna). Den enda som jag dessutom är kursansvarig för, vilket innebär att utvecklingen av den hänger en hel del på mig. 🙂 Självklart tillsammans med två kollegor som inte är desamma från termin till termin (ett litet lärarlag), vilket innebär att den kan utvecklas fortare. Nya fräscha ögon gör en hel del. Men, då gäller det förstås att vara flexibel som kursansvarig.

Mina filosofistudier fortsätter. På grund av sjukdomar (som var övergående, men smärtsamma och utdragna – bältros och streptokock-infektioner är inte roligt att leva med, men går över – även om jag fortfarande har smärtor) under vårterminen, orkade jag endast med jobbet. Uppsatsarbetet gick på trekvartsfart, om ens det.  Men, det känns bättre än på många år att starta upp höstterminen. Måste bara hålla koll på stressnivån. Men, jag har en bra chef som lägger ut tjänstefördelningen jämnt över terminen. Även om det kommer finnas undervisningsfria veckor. Det beror dock på FoU-tid och på administrativa arbetsuppgifter.

Vi skall byta plagiatprogram, från turnitin till urkund. Södertörns högskola har urkund och som student är det lätthanterligt. Man sänder dokumentet via sin egen mail. Hur det ser ut för lärarna vet jag ännu inte.

Under två dagar skall jag nu arbeta med en ny ppt-presentation till storföreläsningen, då den gamla inte längre är aktuell.  Men resten av eftermiddagen har jag en del examinationer att bedöma.

Adler Olsen eller Lars Kepler?

När jag på ICA Maxi i Arlandastad den 3 juni dagen innan jag flög ner till Saloniki, hittade en ljudbok – En man som heter Ove – fann jag fördelarna med att lyssna på skönlitteratur. Man kan ligga nerbäddad i sängen i ett kompakt mörker som endast bryts av några strimmor av ljus från gatlyktorna. Man blir ett med rösten i hörlurarna. En nackdel är att det är lätt att bli alltför avslappnad och somna. Vilket skedde under mina fem veckor i Kavala, så ljudbokens sista kapitel lyssnade jag på kvällen före tidpunkten för min avresa från staden och hem till Sverige. Den räckte länge.

Väl hemma köpte jag Det andra ansiktet av Ljungstedt, som var ganska bra. En story som var någorlunda trovärdig. Spännande och ganska förutsägbar. Sen ramlade jag på Den gränslöse av Adler Olsen och var fast. Inte endast för att det är en spännande historia, utan också för Stefans Sauks uppläsning som ger 19 timmars underhållning. Medan jag väntade på Marcoeffekten av samma författare och uppläsare, lyssnade jag på två av Lars Keplers böcker. Den första Eldvittnet är ganska spännande, men i jämförelse med Adler Olsen, inte lika bra. Den andra  Stalker som iofs är bitvis spännande, men alltför detaljerad, upprepande och inte verklighetstrogen.

Skillnaden mellan Adler Olsen och Lars Kepler är att i den sistnämndes bok Eldvittnet utgör texten i sig ett irritationsmoment, t.ex. ”sa hon mjukt” ”rörde sig mjukt” mm. Detta ord mjukt upprepas genom hela Eldvittnet. I Stalker är det alltför utdragna beskrivningar, hur människorna ser ut, och långdragna scener (för att inte tala om beskrivningarna av hypnos-scenerna?) Det är en del som är förväntade t.ex. att mördaren inte hade dött och av någon oförklarlig anledning, trots att hon inte borde ha orkat med detta, lyckades resa sig upp och sticka kniven i en av personerna. Hur mördaren gång på gång dök upp, utan att läsaren fått vägen dit beskriven lika detaljerat som allt annat i boken, kan tolkas som att slutet skrivits för att boken var tvungen att ta slut eller för att författarna inte själva visste hur mördaren skulle ha lyckats med det. Lars Keplers böcker är alltså spännande, men i längden alltför tröttsamma att lyssna sig igenom. Dessutom känns de flesta beskrivningarna inte nödvändiga. Och inte speciellt trovärdiga, t.ex. när en jagad kvinna går nerför trappan i sin egen källare som är mörk, istället för att välja att gå in i ett rum och öppna ett fönster. Eller när kvinnorna känner obehag av att stå i ett upplyst rum och få en känsla av att någon betraktar dem, inte släcker lampan utan går fram till fönstret för att se om det står någon där. Och då upptäcka att om de kunde se sig själva i rutan, så betydde det att någon utanför skulle se dom också. Icke trovärdigt!

Om man läser dem, kan man säkerligen hoppa över ett antal sidor utan att missa någonting av själva handlingen. Stalker frossar dessutom i våld och smaklösa beskrivningar av detta våld. Jag hoppade över dem. Epilogen hade de kunnat radera eller skriva om.

Adler Olsen ger inga långa beskrivningar om miljöer eller hår- och ögonfärg, klädsel mm. och miljöskildringar både utom- och inomhus, utom när ”rösten” Carl Mörck tycker till om det. Dessutom är de tre personerna i avdelning Q original och dialogen är humoristisk, rå och trovärdig. Nu har jag snart lyssnat klart på Marcoeffekten (två CDn kvar) och den är minst lika bra. Marcos liv på gatan i Köpenhamn beskrivs genom att berätta om vilken gata han är på och om det är mycket folk eller inte. Men inga beskrivningar om hur det ser ut. Tack för det? Inte heller frossar Adler Olsen i våld.

Min bedömning som naturligtvis är subjektiv, är att Adler Olsen är en mycket bättre berättare och författare än vad Lars Kepler är. Jag föredrar att komma närmare personernas egenheter och särdrag, än hur de ser ut. Var de befinner sig än hur det ser ut i detalj. Det är fullt möjligt att läsa eller lyssna på Lars Kepler, men min rekommendation är att läsa eller lyssna på Adler Olsen. Han är inte ute efter sensationer, utan efter att skriva riktigt bra deckare i vilka människorna är centrala.

Nästa bok på sängbordet är Fasanjägaren, men den skall jag läsa!

 

 

 

Hemma i Sverige igen …

Kom hem från Kavala natten till söndag. Åkte taxi till Saloniki, bitvis med Anestis i 140 km/h, väntade några timmar på flygplatsen och launchen och planet lyfte kl. 23.00 grekisk tid. Vi var högst 30 passagerare. Tjugo stycken checkade aldrig in. Så även med dem, skulle det varit glest i raderna. Jag satt på stol 1D och sju rader bakom mig var tomma. Märklig känsla och i ett kort ögonblick fick jag känslan av att vi var en utvald grupp. Fantasin skenade iväg en kort stund! Men jag kom tillbaka till verkligheten, och njöt av resan. Mer än någon gång tidigare. Personalen var trevlig och jag blev väl omhändertagen och uppassad. 🙂 Det var klart väder och jag halvlåg i rad 2 och såg ner på alla fantastiska smycken på marken och såg hur vi flög mot en ljusare plats kl. 12 på natten. Nordens ljus även nattetid.

Det var dödstyst i hela planet under resan, förutom ett barn som skrek vid något tillfälle när vi närmade oss Sverige. Märklig upplevelse, minst sagt.

Vi landade kvart över ett! Fick bagaget på en gång och gav mig iväg till Clarion Hotell. Fick en tallrik vaniljyoghurt och flingor, samt kaffe. Gick sen ner och satt mig och rökte några cigaretter. Det var svårt att gå och lägga sig på en gång. Den kyliga luften och den ljusnande himlen kändes välgörande både för kropp och själ. Men till slut åkte jag upp till tionde våningen och såg ut över landningsbanan och tornet. Det var lugnt. Inga plan som lyfte eller landade. Slog på TVn, men den störde mig. Somnade och räknade med att gå upp klockan sju, men vaknade halv tio. Tog det lugnt, gick ner och åt frukost en timme senare. Gick ner till hållplats 7 vid terminal 5, ringde flygplatsparkeringen som kom och hämtade mig. Även i bussen var det bara jag.

Och så stod jag där vid min lilla bil, hälsade och satte bilnyckeln i låset. Glömde att jag hade ettan i så den tog ett skutt framåt (annars har jag handbromsen i, vilket jag inte har när jag skall vara borta i fem veckor). Bilen startade direkt. Fortfarande sviker den mig inte. Satt en stund utanför receptionen, rökte en cigarett, lät bilen gå på tomgång ett tag. Körde sen till Stora Väsby i 80 km/h. Njöt av att hålla i ratten igen, känna luften genom de öppna fönstren. Parkerade, köpte en yoghurt och kaffe. Satt med dörren öppen, såg ut över fältet och spåret till Arlanda.

Det var märkligt, men skönt att vara i Sverige igen. Vistelsen var i stort sett bra och givande. Jag fick mycket gjort och träffade många trevliga gäster, men under de sista två-tre-veckorna var stämningen inte så bra i huset. Många spänningar. Stor kontrast mot tidigare årens vistelse. Men, några av oss gjorde det bästa av situationen. Hjördis och Eva stannade kvar hemma för att vinka av mig, när jag åkte iväg med taxin och hade två timmars resväg framför mig. Men, det gick förvånansvärt fort.

Ja, så nu är jag hemma igen. Sov hela natten och vaknade klockan sex (sju grekisk tid då jag brukar vakna av kyrkklockorna, men nu ringde inga klockor). Dagen har jag suttit framför TVn och sett hela säsong 5 av Games of Thrones. Och retade upp mig på att det är så mörka scener. Efter fem veckor utan TV och DVD, gottade jag mig ordentligt. Orkade inte göra något idag.

Slutligen några bilder från mitt besök på arkeologiska museet i Kavala i onsdags.

 

Sen sist …

Har gjort ett uppehåll i bloggandet, då det inte händer så mycket nytt. Har jobbat en hel del med att läsa igenom manuset, göra korrigeringar, lägga till, strukturera om mm. Sysslat med en del faktagranskningar. Har börjat på en ny bok. Men nu sitter jag med den första boken och fokuserar på språket.

För övrigt är det normala temperaturer, och det går att sitta på terrasserna i solen t.o.m. Har en vecka kvar och jag vill känna att jag suttit någonting i solen iaf under fem veckor.

Var nere på stan i måndags, handlade lite mat och köpte cigaretter.

Igår satt Anita och jag på arbetsrummets terrass och upplevde en magisk kväll. Thasos syntes tydligt och vi kunde urskilja bebyggelsen, samt bergen. T.o.m. oljeplattformen såg vi. Vi tror även att vi såg Athos (ett av tre fingrar där munkarna befinner sig och vi kvinnor inte får besöka halvön. Det var fantastiska färger. Bilder kan aldrig göra verkligheten helt rättvisa (kanske ett proffs kan det, men jag är ju bara en enkel amatörfotograf).

Måsarna då! Jag skulle vilja åka hit under några veckor och studera deras kommunikationsmönster genom observationer men också inspelningar. Intervjua dem kan jag inte göra :-). Är så nyfiken på deras specifika sätt att meddela sig till varandra, för det är jag övertygad om att de gör.

Hettan fortsätter och fullmåne i Kavala

20160620_213659Det händer inte så mycket de här dagarna. De är värmebölja och igår uppmättes den högsta temperaturen i Kavala någonsin – 40 grader. Från kl. 16 – 18 gick det inte ens att gå ut och röka. Två bloss, sen så snurrade det i huvudet. Vi höll oss inne på rummet, i sällskaps- eller i arbetsrummet. Vi åt även inomhus för första gången.

Var till närbutiken kl. 20 och när jag kom fram och skulle gå upp för backen, var det tungt och tryckande. Alla som var där pustade och suckade när de kom in.  Under kvällen, dvs. från kl. 20.30 var det uthärdligt – bara 35 grader på nedre terrassen. Vi samlades där och umgicks. Själv gick jag in kl. 22. Men gick ut lite senare och upplevde fullmånen, så vacker och magiskt, där den stod under pinjens grenar. Det är bara Lady och Lufsen som saknas, och man har nästan lust att börja sjunga det man gör i filmen, där de går från restaurangen efter en middag.

När det blir så här hett, är det tungt ibland, men samtidigt är det mentalt rogivande. Hettan tvingar en att ha en lugnare takt, och det i sin tur bidrar till en viss meditativ sinnesstämning. Vidare, för det folk samman, då de i samma stund känner och upplever något gemensamt. De har dessutom något att tala om. 🙂

Idag blåser det rejält, men det är bara skönt. Det är inte någon kall vind precis, när det i skrivandes stund kl. 11 är 31 grader. Idag har vi att förvänta oss ”mycket hett”. I morgon skall det bli åska. För övrigt kommer den här värmen hålla i sig. Kanske inte med så höga temperaturer, men mellan 30-33 grader till den 6 juli.

Har fått rummet städat och det känns alltid som när man kommer hit första dagen. På så sätt anländer man två gånger :-). Nu var det inte smutsigt, långt därifrån. Men byte av sängkläder, handdukar, dammat och dammsugit. Superhärligt!

Sitter och läser mitt manus. Och skall spendera eftermiddagen till att göra vissa korrigeringar i texten. Boken är klar, så tillvida att historien är det. Men det finns en del luckor och så måste det språkligt bearbetats.

 

 

Allt kan bara bli bättre …

20160620_035245

Ibland blir det fina skuggor på väggen

… efter en dag som igår, då allt hopades på en och samma dag. Redan i natt kollade jag in att fuktigheten skulle sänkas från 77% till 30-40%, så jag hoppades. Inte konstigt att det blev tryckande hetta igår, med så hög fuktighet. Allt kan bara bli bättre, men vädermässigt blev det mycket bättre än väntat. Strålande sol och en svag vind över terrassen. Perfekt att sitta i skuggan, med fötterna på en stol, dricka kaffe och se ut över havet och se när båten från Thasos kommer tuffande.

Sören, jag och Lise-Lott gjorde rent terrassen. Den var rejält smutsig och på ett ställe full med duvlort (som Sören skrapade bort). Den kan inte ha blivit spolad sen jag kom för två veckor sen. Om jag inte sovit mig igenom både spolning och upptorkning någon dag. Jag höll i vattenslangen, han sopade bort vattnet och Lise-Lott flyttade slangen. Riktigt fint samarbete. Vi tröttnade på att se denna duvlortshög som vuxit under minst en vecka.

 

 

 

Tristaste dagen …

Det här är nog den tristaste dagen av alla som jag vistats i Kavala någonsin. Så trist att jag övervägde att åka hem till Sverige och jag t.o.m. började sakna TV och DVD. Bara en sådan sak – har aldrig någonsin hänt under alla mina resor till Grekland. Varför då då? Ett lock har legat över stan, varmt som en bastu på terrassen (då det var vindstilla) och mot gatan, samt tystare än vanligt. Hoppfullt har varit att måsarna är precis som vanligt och den lilla och stora hunden som skäller på varandra ger inte upp. Vi är dessutom och kommer vara relativt få i huset, vilket minimerar samvaro. Anita och jag som bor på första planet har iaf varandra att umgås med. Trots det, blir det för tyst i huset.

Men, så vände humöret, då jag började fundera hur jag skall lösa det här med den oväntade värmeböljan (då all statistik och rekommendationer är att juni är en bra månad att resa hit). All planering om att resa till Thasos, Pella, Stageira, Saloniki mm. har jag fått kasta i papperskorgen. Saloniki skulle jag iofs kunna åka till. Till ett hotell med pool och göra om en vecka av resan till en solsemester istället för en arbetssemester . Tål att tänka på! Men då blir det väl ett lock över Saloniki. Besvikelsen var i vilket fall total under några timmar. Men vädret är inte bättre hemma, fast tvärtom. Min lösning är att göra allt under förmiddagen och ingenting från kl. 13-18, mer än jobba en stund, sova siesta eller lyssna på En man som heter Ove, och sen jobba på kvällen. Om vädret fortsätter som det gjort nu i två dagar. Sol och hög temperatur är okey, men detta lock över stan – icke-väder som jag avskyr. 🙂 En smiley piggar upp.

Efter att humöret vände, satt jag mig och skrev flera sidor. Det var avkopplande. Sen åt vi middag. Åt riktig gourmetmat – fiskbullar, bröd, olivolja och tomatsås i en djup skål – hihi. Men det var salt och gott och kryddigt. Gick sen upp till takterrassen, men det blev för kvalmigt så jag gick ner kvart över nio. Tog några kort.

Sist men inte minst. Ordningen är återställd – tre myggbett av den lömska Kavala-myggan.

Stängt i tre dagar i Kavala under den grekiska pingsten

20160617_101415

I natt räddade jag en bagge som låg på rygg och sprattlade på benen. Senare på natten hade den hamnat i min askkopp, var orörlig.  Troligen flugit upp mot ljuset igen och sen hamnat där. I morse när jag kom ut var den borta. Antingen har en fågel norpat den eller också fann den en skön sovplats på en bädd av två fimpar.

När Anita och jag var på väg ner till marknaden i morse stannade vi en stund och pratade med Vladimir och jag fortsatte gå och Anita skrek till och jag vände mig om. En av sköldpaddorna var mitt på vägen. Jag hade inte sett den och kände förskräckelse över att jag kunde ha trampat på den. Vladimir gick ut på vägen och tog upp den, som om han inte gjort något annat än ha plockat upp dessa värdefulla varelser, och placera dem på långt avstånd från vägen, bakom sopgården. Trädgårdens sköldpaddor lever farligt. En blev överkörd för något år sen. Men, om den här tillhör huset vet jag inte. Elisabeth, vår intendent såg en av dem i förrgår för första gången sen hon tillträdde. De är skygga, men våghalsiga på en och samma gång. Och går ihop med naturen. Ser ut som stenar. Lätt att missa dem.Vi fortsatte ner till marknaden, men där skiljdes Anita och jag åt. Jag behövde inget från marknaden och det var ett gytter av folk. Hon till kommersen och till arkeologiska museet och jag till livsmedelsbutiken (då allt är stängt i tre dagar). Fick inte tag på allt, men när jag var klar gick jag i lugn takt till taxistationen och vidare till försäljningsstället för att köpa Karelia Slim Menthos. Utanför stod en kvinna som undersökte om man rökte och vad. Och jag skulle få en tändare om jag köpte ett paket. Men när jag sa till mannen i kiosken att jag ville tio paket, sa kvinnan att hon tyvärr inte kunde ge så många tändare. Jag fick tre och blev förvånad, för jag tyckte det var okey med en.

Tog en taxi hem med en mycket trevlig chaufför. Och han tyckte att bada i havet var en bättre idé än att köra taxi, när jag sa att det var varmt idag. Kunde inte annat än hålla med. Första rally-baneturen i år och resan kostade 3.50 euro, men han fick 5 euro.

När jag plockat in mina varor gick jag till närbutiken och köpte ”godisar” och vatten så det räcker under alla dagar. De var glada för när de stänger kl. 14 skall de åka till Thasos och komma tillbaka på tisdag. Det är dom värda! Gick sen till apoteket och frågade om de hade myggbekämpare som man kan stoppa in i elen, för jag hade fått in två myggor i mitt rum (det var egentligen bara en) och han såg mycket road ut. Två myggor?! Ja, men de kan göra stor skada. Finns det en, så finns det fler – någonstans, svarade jag. Han hade tyvärr inget och inte heller Gregoris, så det är bara att vänta och hoppas på det bästa. Men myggan i natt gjorde inget väsen av sig.

Drack kaffe med Anita som kom en stund efter mig hem. Tagit det lugnt fram till nu. Solen värmer så ljuvligt idag och jag satt minst en halvtimme. Nästkommande två veckor kommer det vara 32-37 grader varmt. Förra året var det 10 grader lägre under samma period. Värme och hetta förföljer mig. Likadant i Kreta för två år sen. Det blev en topp just den veckan som jag var där. Det har ingen betydelse var jag åker, så blir det superhett. 🙂 Åka till arkeologiska platser osv. är inget alternativ alltså. Men, jag gillar värme också, men då håller jag låg profil. Inga utflykter alltså.

 

Avskedsdag

20160617_101606Idag var det en avskedsdag. Först åkte Agneta och Kerstin. Några timmar kom en taxi och plockade upp Olof och sist men inte minst, körde Peter och Marie iväg till färjan för att åka över till Thasos.

Det blev lugnt i huset. Men, efter någon timme började jag sakna alla fem och upplevde tystnaden och tomheten. I vår korridor är det bara Anita och jag kvar. Men, det gick dock över efter ett tag, även om det fortfarande är ”för” lugnt och tyst. De övriga i huset, sitter antingen och skriver eller är ute på uppdrag.

Vi satt på takterrassen några timmar och pratade en stund med några av gästerna som har en egen liten terrass som de delar på. Och nu när jag sitter på mitt rum, ser jag mig lite oroligt omkring då en mygga verkade ha lurat på mig utanför fönstret. För när jag öppnade det för att sätta för luckorna ramlade den mer än flög in. Sen var jag på jakt, med ficklampa och hårspray, krypandes på golvet och lyste under sängen. Varje gång lurade den mig.

Sen tröttnade jag. Insåg det absurda i att sitta och vakta en mygga, som efter ett tag inte visade sig på en lång stund. Gjorde i ordning en kopp te och satt och skrev en stund istället. Huset är ju sprutat, så förhoppningsvis så …

På måndag infaller den grekiska pingsten (eller om den gör det redan i morgon) och då är allt stängt. Det är ju röd dag på måndag. Och nu slog det mig. Tänk om det är stängt i morgon också. Men det är aldrig stängt på lördagar, så det borde vara öppet.

 

Elva dagar i Kavala

20160615_115256Igår var det ett ljuvligt väder och även om prognosen är att det kommer fortsätta, tog jag tillfället i akt och satt ute på terrassen nästan hela dagen – i solen! Den kändes som solen i Aten 2004 i september/oktober, dvs. som en kvällssol, inte för svag och inte för het, utan skön. Svårt att beskriva den.

Det blev en hel del samvaro både under förmiddagen och under kvällen. Jobbade från kl. 22.30 till 00.30, då jag gick ut för att röka och samtidigt såg en taxi stanna utanför. Det var gästen som fastnat i Oslo och äntligen lyckade komma hit. Vi satt en stund i köket, drack te och pratade. Jobbade sen till kvart över två. Somnade nog vid halv tre och vaknade halv sju.

Samvaro igen och ett besök i kvartersbutiken. När A och jag kom tillbaka råkade den vinflaska som hon köpte krascha på köksgolvet. Jag har städat rummet, dvs. torkat av alla glasskivor som skyddar de gamla möblerna från 30-talet. Och nu sitter jag och skall fortsätta jobba, men är ganska trött. Vi får se om det blir framför datorn eller läsning i sängen (men då lär jag somna). Det bästa med att jobba på semestern är att man bestämmer själv. I natt skrev jag en dialog mellan två karaktärer i boken om vad frihet är. De kom bland fram till att frihet är just att kunna bestämma själv. Har inte läst igenom det än, men när jag skrev ner det lät det bra. Men, vi får se i dagsljus :-).

I arbetets tecken …

Idag har jag mest jobbat. Vädret har varit sisådär hela dagen. Mulet och sol om vartannat. Lite åskmuller och hetsiga måsar och en oberörd katt som hade sex skator runt omkring sig, vilka skällde ner den totalt.

Har läst klart mitt bokmanus och tycker att det håller. Men det finns en del luckor som behöver fyllas, vilket jag påbörjat i dag. För övrigt, vad gäller korrekturläsningen, var det inte så mycket. Men jag har ju arbetat med det sen 2014 (dock ej under terminerna). Mina planer är att boken skall bli klar under de här veckorna i Kavala.

Min arbetsplats kan se ut så här 🙂

20160613_194919

Söndag i Kavala

Det händer inte så mycket på en söndag. De enda som visat sin närvaro är Kavalas hundar, som kan skälla i timmar. 🙂

För övrigt har jag varit ”hemma”. Satt ute på terassen under förmiddagen och läste min bok, för att se om den håller. Vid elva-tiden lade jag mig för att fortsätta läsa, men somnade efter några sidor (hur jag skall tolka det?!) och sov till halvtvå, då jag åt lunch. Sen har jag suttit några timmar till. En hel del samvaro har det också blivit. Varmt och skönt på terassen, svalt på rummet.

En av gästerna skulle ha kommit idag, men på grund av flygstrejken, kommer hon inte förrän på onsdag.

Gick runt och fotograferade. Kul att jämföra med tidigare år, för att se hur mycket det har vuxit. Vilket det verkligen har gjort. Trädgården är fantastiskt fin.

 

Samvaro och ”turturduvor” …

Har kommit av mig lite med jobbet. Fredag och lördag, med nya gäster. Roligt att samtala med dem, men nu måste jag börja igen. Några dagar till med manuset, och sen boken som jag åkte hit för att göra klar.

Idag har samtalen avlösts ända sen i morse, men har ändå försökt att läsa ur mitt utskrivna manus. Men, somnade nästan på altanens solsida. Har varit och handlat så allt finns i morgon, då allt är stängt. Igår köpte jag i en ny affär som Peter och jag åkte till, en rosévin, sex Fix och sex Mythos, samt te och slutligen hårgelé som jag egentligen åkte med för att köpa.

När jag gick upp för att skriva ut manuset, såg jag från övre altanen följande gulliga ”turturduve”par, som verkar ha tvångsförflyttats från träden av skatorna som de bråkade med förra sommaren till vår pinje. Nästan i jämnhöjd med där jag stod har paret nu fixat ett lite bo. Ibland flyger de ner till oss på nedre altanen.

20160611_125744-2-1

 

Sån´t händer …

20160609_193909.jpg

Lyckades fånga en mås på bild av ren och skär tur.

Vaknade sent idag. Klockan var sju och jag missade larmet kvart över sex. Alla var i farten, då tre av gästerna skulle till flygplatsen och Stella och Eva-Lina förbereda för nya gäster. Fint väder, men fortfarande nordanvind.

Igårkväll upptäckte jag att en timmes arbete var försvunnet ur dokumentet, som jag försökte rekonstruera, men tröttnade efter en stund. Det brukar aldrig bli lika bra, men kanske jag skall vända på det, och tänka – Det kommer bli bättre :-). Så nu blir det att spara oftare och speciellt när jag går ifrån datorn, vilket jag uppenbarligen inte hade gjort.

Datorn hade stängt av och ett meddelande om startar om snurrade i några minuter. Jag stängde av datorn och loggade in igen. Vet inte vad som hade hänt, som bidrog till att den stängde av. Nåväl! Huvudsaken är att det inte var något värre.

Peppar, peppar!