Växtlighetens seger över betongen!
Nu har jag ordnat nytt pass. Upptäckte inför resan i april att det skulle gå ut den 15 juli. Trodde att det var DropIn, som det var år 13, men nu måste man boka tid. Tidigaste tid var den 21 juni, då jag kollade den 31 maj. Men jag ringde till polisen och det fanns en enda tid kvar, den 1 juni i Sollentuna. Körde dit och eftersom det inte var några köer kom jag alldeles för tidigt, så det blev en lång väntan. Men fotot blev bättre än vad det någonsin har blivit. Nu ser jag inte ut som en brottsling längre :-). Passet hämtade jag i Flemingsberg i fredags. Tog tre minuter. Men nu har jag ett pass som gäller till den 5 juni 2023. Det är verkligen omgjort utanför polishuset. Stor fin parkeringsplats och ett nytt ICA Maxi. Så jag handlade där innan jag körde hem.
Den här gången skall jag försöka resa med lätt bagage! Hur många gånger har jag inte försökt med det!? Men, mycket kan jag ju faktiskt köpa på plats. Dessutom kommer jag ju bo sammanlagt sex veckor med tillgång till en tvättmaskin, så varför släpa på en massa kläder (även om jag använder allt jag tar med mig). De väger mer än man kan tro och tar plats. När jag åkte till Aten år 2004 för att läsa grekiska i nio veckor hade jag som bagage endast en cabinväska! Men när jag reste hem, var jag tvungen att köpa en stor resväska, plus en massa annat att bära saker i. Jag hade full med böcker. Då hade jag inte bil, så det blev taxi från Arlanda. Nu har de i allafall ställt tillbaka vagnarna på Arlanda igen (vilket jag förstod att de skulle bli tvungna till), men jag checkar in det mesta ändå. Flygtiden är ju bara tre timmar och det enda jag numera sysselsätter mig med under resan är korsord, lite mat, kaffe och en gin och tonic, som det tar den tiden att få ner (på grund av att jag hickar).
Nu är det alltså drygt en vecka kvar innan jag åker till Arlanda stad och sover över. Än har inte resfebern satt in, utom att jag känner ett litet pirr medan jag skriver.
Det har varit relativt lugnt på arbetsfronten sen jag kom hem, men desto mer på forskarfronten. Har skrivit en hel del. Examination och seminarium av magisteruppsats, några lärarlagsmöten, presentation av en påbörjad artikel i den nya forskningsgruppen där de som är med i den faktiskt är intresserad av vad jag gör. Dessutom är det ett trevligt gäng. Fick bra synpunkter. Nu har jag gått igenom en hel del gamla papper hemma som jag ”glömt” bort i en smal garderob och fått några ideér till artiklar. Under veckan som kommer skall jag dock läsa och bedöma en del fältstudier och examinationer. Men sen har jag semester i sju veckor! För den som undrar har vi semestertjänst, och inga lov överhuvudtaget. Vi är i tjänst även i mellandagarna. Det är ungdomsskolan som har lov.
Trots semester kommer jag skriva i fem veckor. Arbetar med skrivandet bäst på semestern, då jag kan fokusera. Men skall även göra en hel del annat. Skall bo en vecka tre minuter från stranden i Kalamitsa innan jag tar en taxi upp till svenska huset. Men innan dess, tre dagar i Saloniki, samt fyra dagar på Castello, där jag bodde i april.
…. flyger jag till Saloniki. Det känns overkligt med tanke på att vi snart är inne i december och då brukar jag aldrig resa utomlands. Elva dagar i Saloniki på mitt favorithotell, i mitt favoritland och -kultur, med allt vad det innebär. Samtidigt som jag ser fram emot det och tanken på att snart åka dit gör mig lugn, när jag inte kan sova efter en dag fylld av stress och det värker överallt, så kanske det inte alls blir så bra som jag hoppas på. Men en fördel med att inte se allt i ett skimrande ljus, är att det blir lättare att hantera om något blir annorlunda. Men jag har bestämt mig för att prova att vistas där under alla årstider och i olika områden.
I går den 1 september träffade jag studenter för första gången på tre månader. Vi träffades i stora hörsalen på Naturhistoriska. Kursansvarig introducerade och jag tog vid kvart i elva. Det kändes hemtamt, men ibland fick jag en overklighetskänsla och en stark känsla av självmedvetenhet. En känsla av att nu står jag här igen och talar inför nästan 100 studenter som lyssnar. Efteråt var det några som kom och tackade, och tillade att etik är något som lärarna ute på skolorna talar väldigt lite om Men, det är likadant hos oss. Det praktiska dominerar och det finns inte eller vi ger inte etiska diskussioner någon tid.
Det händer inte så mycket de här dagarna. De är värmebölja och igår uppmättes den högsta temperaturen i Kavala någonsin – 40 grader. Från kl. 16 – 18 gick det inte ens att gå ut och röka. Två bloss, sen så snurrade det i huvudet. Vi höll oss inne på rummet, i sällskaps- eller i arbetsrummet. Vi åt även inomhus för första gången.
Idag var det en avskedsdag. Först åkte Agneta och Kerstin. Några timmar kom en taxi och plockade upp Olof och sist men inte minst, körde Peter och Marie iväg till färjan för att åka över till Thasos.
