©MMR – Monika M Ringborg

Nu är det väl ändå dags med ett nytt blogginlägg. Vi har haft Sverigeväder i tre dagar och då stannar man mest inomhus och jobbar eller muttrar över att det är för kallt att vara ute. Men igår gjorde inte några moln något besök. Inget regn. Däremot vind, som på morgonen varit lite kylig, men som värms upp av solen. Nu har alltså vädret vänt tillbaka till Sverige igen (hoppas jag). Inte för att jag är glad över att ni får kallt och ruggigt, utan för att vi slipper det :-). För övrigt har det varit några tunga gråa moln ovanför mitt huvud, men de har lösts upp. Allt känns helt okey igen. Speciellt när det är möjligt att sitta ute till midnatt och se på den fina fullmånen. I vilket fall kan man inte förstöra denna fantastiska möjlighet att vistas i den här miljön i Svenska huset, samt i den underbara staden Kavala.

Ser fram emot nästa år, då mina planer under flera år på att vistas minst ett halvår i Kavala börjar gå i lås. Sju månader i hamnen, från oktober 2020 till och med april 2021. Det är ett första steg, för att se om det är här jag skall bo eller i Sverige. För att vistelsen skall bli så bra som möjligt, kommer jag gå in på ett helt annat sätt att lära mig förstå när grekerna talar. Det är det svåraste i nuläget. Jag kan lära mig fraser, utöka mitt ordförråd och tala grekiska, men om jag inte kan tillräckligt för att urskilja dessa ord när de pratar, ja, då blir det problematiskt. Omorphi i närbutiken talar engelska och jag talar grekiska ganska ofta. Hon förbättrar engelskan och jag grekiskan. Och det är värdefullt. En verklig förbättring är att jag hade en dialog med Vladimir, då jag förstod vad han sa, samt med en granne om väder och vind. Problemet är dock att de som kan engelska tyvärr svarar mig ofta på engelska. Nu har jag börjat med att svara på grekiska (när jag kan). Tänker börja med att alltid prata grekiska i större utsträckning. Men då måste jag utöka ordförrådet. Ett sätt är att ha en bok på engelska och samma bok på grekiska. Därför köpte jag boken på fotot från filmuppvisning på båda språken.

Nu sitter jag och jobbar med analysen i Raunis och mitt forskningsprojekt. Tiden går fort, men jag har tre veckor kvar i Grekland, för den här gången.

Vaknade av att något droppade och kunde först inte tyda vad det var för ljud tills jag hörde ett brusande i bakgrunden. Det regnade och det var ihållande regn. Åt frukost under arbetsrummets terass och såg ut över ett Kavala som helt förlorat sina färger. Det visar vad grått väder verkligen är – GRÅTT och FÄRGLÖST! Det var svalt och ganska skönt, men det blev kallare lite senare. Väktarna på taken rapporterade regelbundet till varandra. En satt längst ut på kanten. Hur vågar dom? 🙂

Det är skrivarväder idag och sådant behövs också. Jag räknade ut att sen den 16 januari har det varit regn två gånger. Nu behöver både naturen och vi människor lite svalare väder. Hetta är dock mer känslomässigt givande, men kroppen tar stryk i längden. I alla fall som jag ser det. Känslomässigt mår jag mycket bättre av att vistas i ett varmt klimat trots värmeböljerna (om det inte är extrem hetta, uppåt 44 grader) Gränsen för mig ligger vid 38 grader i sub-tropiskt som det är här uppe, och lite över 40 i torrare områden, som i Aten. Fyrtiofyra grader är max! Även då går jag inte gärna över torg, då det känns som hjärnan kokar. Värmen sen jag kom ner har dock varit lite påfrestande och jag vet inte varför. Mentalt har jag mått bra hela tiden. Vistelsen här är i total kontrast till hur den var förra året, med vissa små undantag.

 

Var uppe till över klockan tre i natt och såg blixtar på himlen över Chalkidiki och Athos. Vissa sköt rakt ner i marken. Häftigt, men jag var på långt avstånd. För övrigt var natten fin. Somnade nog inte förrän vid halv fyra tiden med datorn i sängen. Vaknade klockan åtta. Inte många timmars sömn, men vädret är bra, då temperaturen inte är så hög efter stormen och regnet. Däremot blev det varmare vid halv ett-tiden då vi kom ner till marknaden. Jag tänkte skriva idag, men ångrade mig. Det är ju ändå lördag. Rauni och jag gick in till arkeologiska museet och sen drack vi kaffe på ett hörnkafé på Odos Dagkli. De har supergod Cappuccino! Jag åkte hem och Rauni gick till gamla stan. Det har varit en bra dag!

Vi satt inte uppe halva natten, utan bröt upp redan kl. 22. Men jag stannade kvar en stund. Satt  vid dörren på altanen och fick helt plötsligt en känsla av att jag skulle flytta på mig, ifall någon av de tre ödlorna som bor på terrassen och kommer fram på väggen om kvällarna, skulle ramla ner över mig. Och trots att jag inte såg en enda ödla ställde jag mig längre ut och tittade ut mot havet. Då hörde jag en duns och vände mig om och tittade mot bordet där jag hade suttit vid och precis vid mitt cigarettpaket hade en av ödlorna ramlat ner från ingenstans. När jag kom närmare, kilade den iväg och gömde sig under konstverket (se bilden). Det gick snabbt! Märkligt när det man anar faktiskt händer, fast det aldrig har gjort det tidigare.

 

Igår arbetade jag på mitt nya manus hela dagen. Det var skönt väder efter regnet. Senare på kvällen hade vi filmvisning som bygger på en bok som heter The Ten-Day Diary  – Ayvali (Kydonies) 1922. av Agapi Molyviatis-Venezis. Det handlar i korthet om växling av folk mellan Grekland och Turkiet. Återkommer längre fram om historien bakom detta. Det är en gripande och blodig historia.

Det var många som kom, vilket var mycket roligt. Prästen från kyrkan mittemot kom, samt en hel del Kavalabor. Bra för Souidiko Spiti att komma med i de här sammanhangen. Tyvärr hamnade jag längst bak och såg inte texten alls, men Elisabeth förde mig till en plats längst fram. De talar ju grekiska på filmen, men är textad på engelska.

Bilden blev inte bra, men ni ser – det är fullt.

Sex döda turister i Chalkidi under stormen i går natt och nyhetsrapporteringen vittnar om total förstörelse på halvön, och flera som var där, om att det var den värsta stormen. Monsterstorm. Kavala kom undan rätt bra, trots att det fågelvägen inte är så långt härifrån, men två sönderslagna bord, varav ett som stod nära räcket gick sönder och glas föll ner på marken nedanför visar ändå att det gick hett till även här. Gick ner till stan och såg ingen förstörelse alls. I morse när vi satt och åt frukost, såg Rauni ett spår som avslöjar naturens krafter. En glasskärva som skar upp barken och fastnade i trädet. Det står nog en meter från räcket och det är omöjligt att nå det.

Vi kom överens om att ställa in borden i huset med tanke på att det kan hända igen. Vilket det också gjorde. Åskan kom tillbaka under några timmar och slog ner ovanför oss under någon timme med jämna mellanrum. Den var relativt urladdad och vinden var inte stark som på småtimmarna. Innan den kom närmare satt vi under jalusin på takterrassen och hörde regnet smattrade ovanför oss. Men sen fick vi bråttom, för åska tar inte direkt god tid på sig här, utan det går snabbt att få den över sig.

När åskan tonade bort helt och hållet gick jag ut vid tolvtiden och såg att molnen som hade spruckit upp var rosafärgade med inslag av gult. Och över hustaket var det så ljust att det lyste upp marken. Har aldrig sett ett sådant fenomen och undrade vad det kunde vara. Tänker att det kanske det finns laddning kvar som skapar den där färgen och ljusa molnen, som är i kontrast med en svart himmel. Har ingen bild, då det var sent, men tror inte riktig att en bild kan fånga upp exakt som det framträdde.

 

Det var en underbar kväll i natt och vi satt på takterrassen och njöt av värmen och utsikten. Vi gick ner till våra rum runt midnatt. Själv var jag vaken till klockan två då jag gick ut på den nedre terrassen. De blixtar vi sett tidigare ökade i styrka, samt vinden tilltog. Det lät som en liten tornado när den rev i pinjeträdets grenar. Gick in och tänkte inte så mycket på det, skrev lite, såg på Uppdrag granskning och somnade för tredje gången innan jag sett klart avsnittet.

Vaknade klockan fem på morgon, somnade om och sov till klockan åtta. Gjorde iordning frukost och gick ut på takterrassen där Laila satt vid ett av borden. Jag tänkte ställa ner mina saker på glasskivan och ropade till – Det finns inget glas. Då fick jag veta att åskan gått ordentligt precis över och vinden tagit tag i de båda stora borde och glasskivorna hade gått sönder. Alla andra hade hört både åskan och en del när glaset gick sönder. Själv hade jag inte hört någonting. Men, jag har lyckats sova mig igenom Stockholms värsta åskväder på 80-talet. Om jag sover när åskan går, vaknar jag inte. Detta händer varje gång.

Vi är många gäster nu så vad då göra när det bara finns det lilla glasbordet kvar. Skall vi äta i skift? Det behövs lite kreativitet så ordnar sig allt. Nya glasskivor kom redan på eftermiddagen, men innan dess.

Ja, bedöm själva!

Dagarna går och något nytt blogginlägg har inte publicerats. Men det är väl så när man flyttar till en plats där man varit så många gånger och länge varje gång sen år 14. Det är sjätte året jag vistas i Kavala.  Trots att tiden har gått fort sen jag flyttade från Kavala hamn i torsdags, känns det som om jag alltid har varit här (eller i vart fall längre tid en fyra nätter). Helgen gick och i går började vardagen. Rauni och jag startade med vårt arbete redan klockan 8 på morgonen.

Jag hade ett bra förslag! Vi skulle sitta i skuggan på takterrassen. Det var svalt och skönt halv åtta, men när vi sen kom ut där med vår frukost och material, blev det alltmer blåsigare så vi fick gå ner och sätta oss inomhus precis vid dörren till den nedre terrassen istället. Det brukar alltid vara för varmt däruppe. Vi startade efter ett helt år med att börja komma in i vårt arbete, vi var på lite olika ställen i processen, men vi kom sakta men säkert vidare. Vi tog några pauser, då vi firade Evelinas födelsedag och sen lunch. Sen fortsatte vi fram till tretiden. Då hade vi fått ihop både syfte, frågeställningar och hittade bakgrundsartiklar. Bra jobbat av oss!

Det blev lite avslappnande under eftermiddagen. Nya gäster kom och det blev som det alltid blir, en hel del samtal. Något skrivande på min bok blev det inte i går. Men vi har kommit överens om att arbeta varannan dag, både med enskilt arbete, såväl tillsammans.

Kvällen gick. En av gästerna Olle bestämde sig för att gå upp till korset. Det blev lite väl mörkt, vilket han bekräftade att det blev. Men allt gick bra.

Kan inte avsluta min blogg utan bilder!

Idag har jag förflyttat mig från Kavala hamn högre upp i stan, till Kavallahuset. Träffade två gäster från förra året, Laila och Ralph vilket var en positiv överraskning att de kommer vara här samtidigt som jag.

Gick till Zara och köpte en present till Elisabeth och hon blev mycket glad, vilket gjorde mig lika glad. Gjorde i ordning, packade ner det mesta och när hon kom hjälpte hon mig ner mina min väskor, och det jag samlat på mig under de här tolv dagarna. Sen gick hon upp till taxistationen och hämtade en taxi. Klockan halv tolv var jag i huset. Ställde in mina väskor i rummet och gick sen för att hälsa på Omorphi i närbutiken. Vi har inte setts på ett år, så det blev ett långt samtal. Sen gick jag dit ytterligare två gånger för jag glömde hela tiden saker jag behövde köpa. Sista gången var hennes son där.

Ja, sen gjorde jag i ordning fika och satt och samtalade med Laila och Ralph en stund, innan jag packade upp det mesta. Flyttade på skrivbordet som jag ville ha det och skrev en hel del under eftermiddagen. Än har det inte hänt så mycket, få gäster, men fler kommer.

En liten katt kom in på terrassen nu på kvällen. Tror det är en av de kattungar som föddes här förra året. Tycker jag kände igen blicken och teckningen, samt att den verkade hemtam, inte rädd och såg välmående ut. Dessutom hälsade den på mig Smal men ändå verkade den pigg. Den stannade ett tag och studerade en bagge som hamnade på terrassgolvet. Katten gick sen längs med kanten på terrassen gick runt  och försvann sen.

Ja, det var min händelserika dag :-).

 

Förutom en sväng till supermarket för att köpa bröd och vatten, har jag suttit inne och skrivit hela dagen, samt levt balkongliv. Det har varit en skön dag och jag fastnade flera gånger därute. Och jag upptäckte att mina fötter, speciellt min tår, har slutat surra och göra ont. Färgen är oftast mer normal nu än vad den varit tidigare. De blir alltid bättre när jag är i Grekland. Vädret är mer stabilt. Men fötterna tar stryk i jobbet också.

Nu är det inte mer än två nätter och en hel dag kvar i hamnen. På torsdag bär det iväg upp till högre höjder.  På tal om höjder, har jag tagit en del kort på hus i gamla stan.

 

 

Veckan i Kavala har runnit iväg. I onsdags var jag och hälsade på Elisabeth och Stella i svenska huset och jag kan inte förstå att det var för fem dagar sen. Men så är det väl när man trivs med tillvaron. Om man vill att tiden skall gå långsamt, skall man ha tråkigt.

Har skrivit en hel del under de sista dagarna, vilket inneburit att jag varit inne en hel del. Idag gick jag till Zara för att köpa en långärmad tröja då jag var klantig nog att inte sätta på myggkoppen på balkongen och vaknade på morgon med femton stick på underarmarna, som svullnade upp och kliade som (svordom). Idag har svullnaden gått ner, men ibland sätter klådan in. Hittade en tröja bland alla ärmlösa, samt två shorts och en vacker klänning som jag faktiskt kan bära upp.

Gick sen till bageriet och fick en trevlig pratstund med mannen bakom disken. Vi talade mest om Kavala och jämförde staden med Aten och Saloniki och kom överens om att Kavala är bäst. Han sa att om han så fick betalt skulle han inte vara i Aten. Och jag förstår honom, då Aten inte är vad hon var för 10-12 år sen, och långt ifrån vad hon var år 2004, då grekerna fortfarande hade hopp om framtiden. Desperationen hos många är stor där. Även här i Kavala har de som har lite fått de sämre. Hörde av en annan person att vissa lever i total misär, utan vatten, el och letar mat i soptunnorna. Men de tigger inte på gatorna, så därför syns inte misären. De flesta jag talar med tror inte att Tsipras vinner valet på söndag. ”Han lovar runt och håller tunt” verkar vara den egentliga anledningen, men också att namnet Norra Makedonien om FYROM.

Nu är det endast två dagar och tre nätter kvar på vistelsen i studion nere i hamnen. Tio dagar sen jag gick av bussen från Saloniki. Från torsdag är jag i svenska huset och skall träffa Rauni där. Vi skall jobba med ett forskningsprojekt. Kanske jag stannar i huset efter den 18 juli, eller också åker jag någon annanstans. För även om jag är inne på den tredje veckan, har jag fem veckor kvar på vistelsen. Alltså tre veckor kvar efter tiden i huset.

Idag har jag tagit bilder på måsarna igen. De flesta blev inte bra, men några.

Ja, nu sitter jag i natten och dagen har gått över till den 30 juni. De spelar musik i Tavernan nedanför, men den hör jag endast när jag går ut på balkongen eller öppnar dörren. Så ljudisolerat är det. Men, mina grannar hör jag desto mer, då det är lyhört mellan lägenheterna. Kl. 23 kom båda grannarna hem. De spolade och stökade i evighet. När den ena slutade startade den andra grannen. En av grannarna har barn, som talar oerhört högt och det ekar inifrån deras lägenhet. Jag har min studio mittemellan. Tack och lov tog jag med mig öronproppar. Bodde ensam i fyra dagar, förutom en man i något dygn från Schweiz som inte gjorde något större väsen av sig. Före det var det grannar som också stökade på olika sätt. T.o.m. med porslin hur länge som helst. Jag blir alltid lika fundersam över hur omedvetna vissa människor är av att de har andra i sin närhet, som har hörseln i behåll. Men efter att jag till slut gick ut balkongen och ställde ner min yoghurt och kaffekopp på bordet, så det hördes, blev det ganska snart tyst. Ibland skriker alla tre på varandra. De talar dock rumänska, så jag vet inte om de är arga. Mannen låter dock arg ibland.

För övrigt har det varit en sval och frisk dag – 24 grader och det blåser lite från havet. Har även skrivit en hel del idag. Efter två veckor börjar jag nu komma igång. Den grekiska lunken har nu inträtt. Det brukar ta några veckor efter ett helt läsår.  Läkarbesöket igår och hydrokortisonsalvan har gjort underverk. Det sticker till ibland i ögonvrån, och lite klåda då och då. Men har skett en betydlig förbättring på bara ett dygn. Det är fortfarande rött upp till ögonbrynet. Men det kommer snart att bli bra.

Jag sover väldigt bra för sängen är skön. Inga gropar och upphöjningar. Varken för mjuk eller för hård. Sköna kuddar. Jag trivs här, trots stökiga grannar då och då. Har bra drömmar! Har fått obegränsad surf i mitt Telia bredband. Tyvärr kan jag inte utnyttja det här och även om jag kunde, så finns det inte mycket jag kan se ändå. Några program på Svt.play är tillåtna utanför Sverige. Mest dokumentärer. Såg Operation Playa och en intervju med GW Persson, samt reflektioner över sin roll som journalist med Uppdrags gransknings Janne Josefsson. Det var alla bra program. Just nu tittar jag på ”Festen”. Fast i natt somnade jag under avsnitt 3 och såg idag på morgonen att jag sovit mig igenom avsnitt 4-9. Nu skall jag fortsätta att titta. Det verkar vara bra sömnmedel.

Fin kväll och natt!

I dag har jag suttit en del på balkongen när jag inte har skrivit i min bok. Det är svalt och friskt efter regnet i går sent på eftermiddagen. Det är bara 24 grader, nästan tio grader svalare. Det gör mycket.

När jag ser upp mot staden, slår det mig varför jag gillar grekiska städer och speciellt Kavala. Det finns knappt något hus som är likadant som det andra och så är det överlag. De kan ha något gemensamt, t.ex. röda tak som i gamla stan, eller balkonger som är i samma stil. Men för övrigt är det mångfald och individualitet som råder. Det är ändå något som visar att i oss människor finns något unikt. Något speciellt vi vill sätta prägel på och ge uttryck för utåt. Även om nybyggnation kanske får en mer enhetlighet, avslöjar de äldre vilken fantastisk rikedom som finns i varje människa. Tyvärr, som jag talat om går vi i Sverige i motsats riktning inte bara gällande arkitekturen utan också i tänkandet, beteendet mm. Det är inte enbart inom den akademiska världen som jag talat om i tidigare inlägg, som går efter en mall. Vi strävar efter individualitet i Sverige, men det är mer individualistiskt att vara kollektivist. För alla skall ju vara individuella på samma sätt, alltså det finns en inofficiell mall. Jag har oerhört svårt och har alltid haft för den mentaliteten och nu när mitt yrke går i samma riktning, känns det ganska hopplöst. Det är som att kämpa mot en jätte, som inte ens ser en, eller knäpper bort en med tummen och pekfingret.

När man tittar på bilden nedan, kan man uppfatta att staden är rörig, men man kan se det som jag gör. Bilden av mångfald och individualitet. Grekerna själva rent generellt, behandlar varje människa på det sätt de uppfattar henne, inte efter en mall. Det känns, för det har ingen betydelse hur tokig man kan uppfattas, så utgår de från hur man är, inte hur man borde vara. Detta gäller (rent generellt) 1) Är man öppen och trevlig får man samma bemötande, 2) Är man taskig får man samma bemötande. 3) Behöver man något speciellt, får man det. osv.  Nu talar jag inte om traditionen inom hem och familj mm. Det vet jag för lite om i nutid, men det jag nu talar om har jag fått bekräftat av en del greker. I vilket fall gäller inte enhetlighet arkitekturen 🙂 . Detta gör att jag litar på greker. Är de vänliga är det ingen fasad. Är någon taskig, ja då håller man sig undan. Försöker inte hitta några ursäkter att den har haft en dålig dag mm. Rent generellt! 🙂 I Sverige skall vi vara artiga och visa oss välvilligt inställda mot andra, vilket innebär en risk för falskhet. Går det att lita på en svensk som är vänlig, enligt min erfarenhet? Ett inlägg om detta senare.