Eftermiddag i Limenas

När man åker till Thasos måste man räkna med att allt inte är som man förväntar sig. Tänker nu speciellt på hotell mm. Ni kommer väl ihåg Madam Olgas semesterlägenhet. Nåja! Igår var jag på supermarket, välförsedd på vatten, hela trappan upp till övervåning var full med vatten, men att få tag på en gaffel och ett glas? Det fanns bara knivar i plast, samt i rostfritt stål och skedar, men inga gafflar där heller. Glas att dricka ur och muggar. Glöm bort det! Varför glas, jo det fanns inga tandborstglas, men massor av tvål, schampo o.dyl. på det lilla tvättstället. Inte heller kaffemuggar.

Och när jag letade efter yoghurt full, alltså 10 procents fett och inte hittade någon och frågade en personal, kändes det som om jag pratade med någon ur twilight zone. Till slut frågade jag – du är väl från Grekland. – Javisst! – Ja, jag vill ha riktig yoghurt. – Ja, det är 100 % äkta grekisk yoghurt. – Ja men jag vill ha 10 procent fet yoghurt. Till slut hittade hon 8 procent. Jag får se om det smakar yoghurt. – Det är likadant som i Sverige – lågfett överallt, så mjölkprodukter inte längre smakar som de skall göra. Jag föredrar två- procentigt blaskig svensk yoghurt, men inte grekisk som ser ut att skära sig och konsistensen är hemsk.  Vi får se ikväll! Tur att de fortfarande serverar RIKTIG yoghurt på hotell och tavernor.

Där jag bor nu finns kaffemugg och tandborstglas som man inte vill dricka sin öl eller vin i. Jag köpte därför idag små plastglas som rymmer ungefär två stora munnar eller flera små. Kallvattnet strilar svagt medan man måste snabba sig på om det inte skall gå över i varmt när man för spaken till mitten. Men kallvattnet är åt vänster och varmvattnet till höger. Kul va?! Vet inte var den rörmokaren befann sig. För övrigt är boendet i Pegasus mycket bra och rummet är rent och fint och det finns ett kylskåp som räcker till ett helt kompani, för en riktig brakfest, med kalla öl och vin. I korridorerna är det så mörkt och på vissa ställen ett blått ljus, så det är svårt att se låset. Idag kände jag mig som min granne som kom hem full på morgonen och jag var tvungen att hjälpa honom att få in nyckeln. Värdeskåpet är väl från 1900-kallt, med nyckel, inte kod och så litet att en dator inte får plats. Knappt pass, pengar och kamera. Men det är fint och personalen är supertrevlig.

Med Thasos-mått är det superior och man betalar mer än ett delux-rum i Kavala eller Saloniki. Men det är ju en turistÖ. Men det är rent och fint. Hur många gånger har jag skrivit det nu?

Och vad vill säga nu med allt detta är att man måste vara öppen, anpassa sig och se det humoristiska i det!

Jag fick inte pool-utsikt vilket jag hade inbillat mig, men nu har jag havsutsikt (om jag ställer mig upp och kikar åt bergen på andra sidan havet, kan jag se en strimma) och skugga hela dagen, vilket i nuläget känns bra, för det är över 32 grader. Det är så nära hamnen att jag kan så toppen på fartyget som ligger där. Gick och handlade på supermarket där jag var igår, men hittade inte från Pegasus. Hem använde jag GPS och gick på små trånga och trevliga gator tillbaka. Allt ligger i närheten, men det är ändå lätt att tappa bort sig när man kommer ner till turistgatorna och jag lovar det är det verkligen. Helt olik Kavala där de inte har ändrat på sitt sätt att leva, bara för att det kommer turister. Men för Thasos är det en livsnödvändighet och tror nog att fler från Kavala får jobb under sommaren.

Det är fint i Limenas, vattnet är klart och folket är vänliga. I hamnen trivs jag bäst, men nu känns det skönt att bo lite avsides. Sov några timmar på eftermiddagen i en skön säng med ACn på. Man blir trött av den tryckande värmen som är nu. Det kändes som rena himmelriket.

Klicka på bilderna!

 

 

Förmiddag i Limenas hamn

Åt frukost utanför och såg ut över havet, efter en god natts sömn. Någon gäst hade klagat på livet utanför, men jag hörde inget. Men, jag stängde dörren och sov med AC. På morgonen innan frukost då jag vaknade gick jag ut på balkongen och hörde katter sjunga, skrika och morra. Men jag såg ingen. För övrigt var inte en människa ute och det var tyst.

En av katterna som blir matade, var ensam idag. Hon satt utanför och tittade, medan de andra ”slogs” eller i vart fall hotade om att göra det. Senare hoppade hon upp bland krukväxterna. Hon verkar avslappnad, minst sagt.

Jag gick till museet och fotograferade den antika agoran. Det var högt gräs så det gick inte att gå igenom den, speciellt inte om man har fästingskräck som jag har. Troligen har de inte klippt gräset på grund av regnandet eller har det gjort en gång, men sen ansett det vara lönlöst. Tog en del bilder. Här är en av dessa!

Det är naturligtvis svårt att göra sig en bild av hur det såg ut, men tack och lov finns en rekonstruktion på museet som jag har tagit en bild på.

Gick en snabbrunda, och fokuserade på Thasos grekiska period. En sak jag inte tog upp igår var att Thasos tillhörde fastlandet. Men någon gång under den Paleolithic period som startade från 10000 f.Kr till neolithic´s bosättningar 8200-7400 f.Kr. höjdes vattennivå och Thasos blev en ö. Det kan förklara varför ön har samma vatten som Kavala. På vilket sätt finns utförligt beskrivet, men hittar det inte nu. Men det är hisnande att tänka sig att allt vatten som finns nu mellan Kavala och Thasos en gång tillhörde fastlandet. Samt att där Kavala ligger idag var långt till havet. Annat som är nytt är att den här delen omfattades av Glaciärtid. När glaciärerna smälte, höjdes vattennivån.

DSCN1376

Sen blev jag trött och gick hem igen och tog naturligtvis lite bilder utmed kajen i den gamla hamnen 🙂 . Ingen bra botten om man vill bada, men vattnet är klart.

 

 

 

 

 

 

Och slutligen några bilder på trutar, med en perfekt bakgrund … Jag får ju inte glömma dom?

Återkommer med eftermiddagen, då jag lämnade Hotel Angelica och en taxi körde mig den ”långa” biten till Hotel Pegasus (500 meter 🙂 )

 

 

 

Thasos igen!

Sov rätt bra i natt, förutom att min mobil låste sig och jag var rädd för att den skulle brinna. Men jag somnade om. Tog taxi till hamnen och den resfeber jag känt tidigare försvann. Redan innan avgång fick jag sällskap av en ung kille som är från Schweiz och har cyklat i sex veckor och skall cykla runt på Thasos. Han sa att av alla länder han åkt igenom, tycker han bäst om Grekland.

Vi kom till Prinos och jag tog faktiskt bussen till Limenas. För jag ville se mer av ön. Man sitter ju högre på en buss. Dessutom tjänade jag in nästan 18 euro. Kom naturligtvis för tidigt, men det var en skön känsla att stiga av bussen och stå i hamnen och se ut över havet.

Rummet var inte klart på hotellet förrän i bästa fall kl. 13. Ställde in min väska och datorn och gick till tavernan som serverar så god youghurt och Cappuccino. Och hon som serverade kände igen mig – och på samma plats, sa hon. Bad om lite mindre denna gång och jag orkade nästan äta upp allt. Tog ytterligare bilder och redigerade vissa som jag tog på måsarna från båten. Dessa publicerar jag i ett särskilt inlägg.

Efter ett tag gick jag till arkeologiska museet som ligger ett stenkast därifrån om man kastar ordentligt vill säga. OCH vilket museum. Helt fantastiskt. Vet inte hur mycket av alla mina bilder jag kan publicera, men denna går nog. Skall gå dit igen för det var en hel del som jag inte orkade med.

När jag kom ut från museet var det vindstilla och riktigt riktigt varmt. Men jag kom fram till hotellet utan några problem. När jag installerat mig gick jag till supermarket som låg en vit därifrån. DÅ var det ännu varmare. Men det gick det också. Satt en stund utanför och rökte en cigarett.

Och NU sitter jag i sängen och skriver ett inlägg, redigerar bilder och tar det lugnt.

På Kavalafronten intet nytt…

Vi lunkar på. Vädret är som ett smörgåsbord, blandat. Skillnaden är att vi inte kan välja 🙂 .  Ibland är det riktigt tryckande som idag, men jag gillar vädret då det inte är olidligt hett som det varit andra somrar under juli. Men det kan ändras. Jag njuter alltså så länge det varar. När jag kommer in i huset från terrassen känns det som om det är AC i huset. Men det är en speciell ventilation som gör att luften går runt. Tror dock inte att den fungerar lika bra när AC är på i arbetsrummet eller om det är tvärtom. Andra år har det inte varit svalt i huset, som nu, men betydligt svalare än ute. men det är inte så konstigt när det är värmeböljor på 39-44 grader. Då går det inte att vara ute ens i skuggan efter kl. 12-13 på dagen, om det inte blåser samtidigt förståss. Men NU är det bra.

Jobbar bra för tillfället. Rauni kom hem kl. 12.15 i natt och sen satt vi till kvart över ett och drack ett glas vin och pratade. Hur ofta kan man göra det hemmavid. Gäller att ta vara på alla tillfällen. Sov till klockan åtta. Sent för att vara jag!

Tidigarelägger min vistelse i Thasos och åker över redan i morgon, och bor på Angelica hotel som ligger precis vid kajen i den gamla hamnen och tavernan som jag pratade om hade så god youghurt med honung och apelsinskivor. På torsdag packar jag min väska och beger mig 200 meter därifrån till Hotel Pegasus. Det ligger inte i närheten av turistgatan och alla barer.

Omorphi i närbutiken vet att jag gillar en viss godisbit till kaffet. Igår hade hon en present till mig. Hon hade förvarnat mig, men jag räknade inte med att det skulle vara så mycket. Det kommer räcka ett tag 🙂 .

Hon gillar att jag vill lära mig grekiska och jag har lärt mig mycket av henne. Idag sa hon att det var roligt att prata med mig. ”Ja, och med dig sa jag. Hoppas att jag en dag kan prata grekiska med dig utan att använda engelskan.” Hon försökte via internet för ett par tre år sen att lära sig svenska. Men det var för svårt, så det har hon lagt ner.

Nu skall jag fortsätta med sista delen av min bok, den om Thasos. Måste utöka texten och sen i morgon och tre dagar framåt fortsätta, då jag besökt museet, antika agoran och andra platser. Men det viktigaste är att, för att få texten levande, känna in atmosfären och bortse från nutiden och sen förlägga den drygt 2350 år tillbaka i tiden. Det är hisnande. Men så otroligt givande och spännande!

 

 

Bristen att inte kunna förstå på djupet

Vi sitter och tar del av nyheter från krigsdrabbade områden. Vi ser bilderna i tidningarna. Vissa skakar om mer än andra, speciellt när det handlar om barn. Vi har många flyktingar i Sverige. Kanske vi också bor grannar med dem, som nu från Syrien vars många släktingar har blivit dödade. Vi tar till oss berättelserna, men förstår vi. Själv bor jag och har gjort i Norra Botkyrka, sammanlagt i 34 år. Det har flyttat in (och flyttat ut) grupper av människor från olika delar av världen. Vi får deras berättelser, men förstår vi på djupet.

Och förstår vi hur de ambassadörer, journalister och fotografer som är ute i krigsområden upplever det dom rapporterar om. Förstår vi vilken insats de verkligen gör, då de visar världen hur det ser ut. Hur klarar man av att leva med minnena och de inre bilderna av vad de har sett.

Ja, det är vad jag har velat fråga både Lars Wahlund och Paul Hansen om, som har besökt respektive vistats i detta nu i svenska huset.  Paul Hansens bilder såg jag första gången för ett par tre år sen. De skakade om, fastnade i mitt minne. Nu finns nya bilder och vissa är svåra att se på. Klockan två i natt började jag lyssna på hans sommarprogram och kunde inte sluta. Vid något tillfälle upptäckte jag att sömnen tagit över. Hörde rösten, men inte orden. Jag var tvungen att spola tillbaka och lyssna igen om händelsen då han blev skjuten. Han berättelse var osentimentalt. Sen låg jag länge och funderade.

Lyssna på programmet – det får oss att bli lite visare och kanske också förstå lite djupare om världen omkring oss. Mycket är vackert, medkännande och omsorgsfullt, men alldeles för mycket är grymt, våldsamt och outhärdligt.

Paul Hansen

Rapport över tiden hitills i huset

Sitter i natten efter att ha sovit bort kvällen och sen suttit ensam på terrassen, lyssnat på musik och sett ut över den vackra staden. Rauni kom ner senare och vi pratade en stund. Kan inte sova nu och använder tiden till att skriva på boken. Men jag funderar också på om jag skall förlänga min vistelse på Thasos. Tidigare- eller senarelägga den. Känner mig rätt trött nu på att den sociala samvaron i huset har varit trist under långa tider i sträck, förutom under en vecka, då det var mer samlad samvaro. Och då säger jag inte att gästerna som bor och har bott här är trista. För det vet jag inte, då jag inte har träffat alltför många av dem tillräckligt mycket för att kunna avgöra det. MEN, Tack Maria, Sture och Åsa och naturligtvis Rauni som funnits där, speciellt på kvällarna. Det var också roligt att under några timmar en dag under de första 10 dagarna träffa den avgående ambassadören i Turkiet, hans syster och son.

Men jag har känt mig lite som en osalig ande alltför ofta, när jag går i huset och letar efter folk 🙂 . När tystnaden blir bedövande för att jag inte hör någon vistas i huset. Inga dörrar som öppnas och stängs, inget knäpp när någon låser om sig i badrummet. Inget slammer i köket eller ljudet av bestick som klirrar i porslin. En extrem situation just i år. För under tidigare vistelser har det varit annorlunda, även om vi varit få gäster. Men har vistelsen varit misslyckad. Absolut inte! Men jag kommer planera min vistelse i Kavala på annat sätt nästa år. För nu är det svårt med hotellrum, OM man vill byta miljö och se något annat.

Jag vill ha människor omkring mig som hörs. Det är därför jag bor i en mångkulturell förort, där folk har dörrar öppna, där hundar skäller och ibland även folk nere på parkeringen, barn som leker på gården eller på loftgången. Grannar som sitter ute och pratar på loftgången. Nu kan jag till och med saknar grannen som gick fram och tillbaka utanför mitt köksfönster och pratade i mobilen. Det jag inte saknar är ljudet från gräsklippare och trimmers.

Jag åker till huset för att knyta kontakter, förutom att arbeta med boken! Och framför allt träffa folk som jag aldrig skulle ha träffat OM jag inte hade bott där. Folk från olika universitet, konstnärer, författare, fotografer m.fl. MEN, de roligaste kontakterna sker ofta utanför huset. De grekiska! Dimitris på Anna Delux, för att inte tala om Madame Olga på Thasos, för att nämna några som verkligen var unika, denna gång. Men även nere på stan finns en del.

Nu till något helt annat!

En cikada som har det mest irriterande ljud man kan tänka sig har återkommit. Kan inte beskriva det, måste upplevas. Det är högt, metalliskt och så fruktansvärt entonigt. Det fattades bara det. Förra gången var för några år sen, som fick både mig och andra gäster att vilja göra något radikalt med den. Och den sitter precis ovanför terrassen i pinjeträdet. Tack och lov har jag mitt rum mot gatan, så den hörs inte dit. Men den kanske flyttar dit. Om jag hade möjlighet skulle jag sätta ner den i en burk och gå så långt bort det gick och släppa ut den. Grrr! Men, jag får lite material till min bok, där rösten i den har problem med en hackspett. Allt man upplever kan man ju faktiskt använda sig av. Cikadan var tyst under kvällen. Inte tillräckligt varmt kanske. Paul gav mig förslaget att använda vattenslangen!

Klockan är kvart över ett i Kavala. Skall skriva lite till och sen lägga mig och läsa.

Bilden på månen är tagen klockan sex i morse.

Nu är det fredag igen

Tiden går och ändå har jag två veckor kvar i Grekland innan jag måste ta flyget hem. Vad har hänt sen sist då? Egentligen ingenting. Så vad skall jag då skriva om. Hur det är när ingenting händer!? Bättre att ställa frågan vilken känslan är när ingenting händer. Är på sånt här humör idag. Fortfarande ganska rastlös, men för trött att göra något åt det. Kom aldrig i väg till Alexandroupolis idag. Ett för stort företag. Sen har jag fått veta att tre gäster kommer på torsdag och skall bo på nedre våningen, två som känner varandra och en som kommer ensam. Elisabeth sa att när jag åker är det bara fyra gäster till den 23 augusti. Det kunde vara värre alltså. Men sista veckan kommer vara sju gäster. Jag åker dock till Thasos på torsdag och planerar åka hem på lördagen. Då får jag se om jag stannar i huset till den 7 augusti eller gör något utanför det. I och för sig är det bara tre dygn det handlar om och det skall jag väl klara av att skrota omkring ensam i värsta fall.

Igår upptäckte jag att min kamera har 4k. Fråga mig inte riktigt vad det betyder rent konkret men det är bildkvaliteten. Inställning på fine gör att ljus och skugga visas tydligare. Men jag klarar inte riktigt av den än, trots auto. Kanske är det något annat jag måste ställa in. Är ju ny på kameran, så det är inte konstigt. Avancerad typ i jämförelse med min 14 år gamla Nikon – en liten fyrkantig sak.

Väntar på blodmånen, men det är moln som skymmer just nu kl. 22.30. Det skall synas 23.00 här, men vi får se hur det blir.

 

Landssorg i Grekland

Sen igår har det brunnit i Rafina och Mati utanför Aten. Fruktansvärda tragiska händelser med många döda och totalförstörda byar, bilar och mycket som det inte går att sätta ord på. Jag såg bilderna i tidningarna och jag klarade inte riktigt av att ta in det. Kände en sorg över att se denna förstörelse i eldslågornas framfart, människor som blev instängda på en strand mellan två bränder och genom att de kramade om varandra förstod att slutet var nära. Bilderna är helt enkelt så outhärdliga att man måste hålla det ifrån sig, men det är svårt. Vår gemensamma middag fick oss att få lite avstånd till det, men sen kom det över oss när någon påminde.

Landssorg är utlyst i Grekland!

Grekland

Se länk