Ja, nu kom hembesöket för att undersöka om den där ensamma döda kackerlackan var någon som jag hade fått med mig hem, eller om det lurar fler i det dolda. Killen lade ut en massa papper som han satte klickar av gel på, samt i i luckor, under tvättmaskinen, kylen mm. Sen spolade han i avloppet i duschutrymmet och sprutade lite här och var och på balkongen.

Innan han kom, gick jag uppför Phillipou för att köpa cigaretter. En eländig gata att gå uppför. Dubbelt så lång som den jag går upp till Vasilipolous. Fyrahundra steg som verkligen sätter ens vilja och energi på spel. Men idag var det marknad, så det var folk i rörelse och som satt utanför portarna. Jag borde ha köpt lite frukt, men tanken på att släpa på det fick mig att avstå. Någon skola blev det inte idag heller. Var hemma i onsdags då alla celler i kroppen berättade att ”Nej Monika! Gör inte ens ett försök.” Nu är det en enda lektion kvar och det är onsdagen efter Pingsthelgen. I morgon måste jag handla lite, då det är stängt söndag och måndag. Det lilla supermarket är nog öppet, men de har inte så mycket av det jag brukar handla.

Att väckas av varningar för jordbävning är inte kul. Det var en kl 3 på natten på 6.6 för några nätter sen och även om det visade sig att den var 43 mil från Aten, så låg stan inom området då det kunde bli efterskalv. Det tog ett tag innan jag somnade. Invånarna bryr sig nog inte så mycket då det väl har blivit vana. Fast när jag tänker på saken är det ganska fantastiskt att alla i Aten väcks vid samma tidpunkt och när det händer. Och det är ju tanken.

En sak som jag värdesätter i den här lägenheten är att sängen är otroligt skön. Det finns inga knölar, man känner inte botten, den är varken för mjuk eller för hård. Till och med kuddarna är precis som de ska vara. Och sover bra gör jag. Överhuvudtaget är det en fin atmosfär i lägenheten. Även om jag på grund av mina dåliga fötter, är hemma ganska mycket blir jag aldrig rastlös. Ibland hör jag inte ens trafiken, om det inte kommer bussar eller motorcyklar (de är värst). Och renoveringarna då? När en slutar börjar en annan :-). Tack och lov har det inte varit några i det här huset. Och skulle det starta någon de här dagarna som är kvar till nästa lördag, så har det varit bättre den här gången. Dessutom föredrar jag trafiken utanför, än bakgården på Vriaxodos i åtta veckor. För trafiken kan jag stänga ute till 75%.

Jag har lite dubbla känslor över att det bara är nio dagar kvar i Aten. Samtidigt som jag längtar intensivt till Kavala kommer jag sakna området, klassen, och folklivet.

Den här bilden symboliserar något bra. För när jag sitter på mitt trappsteg på den här gatan är det för att jag klarade att gå 1.5 km. Trots att det ibland har varit förbannad tungt, speciellt när det är kvavt och fuktigt. Sen blir jag dock straffad då kroppen säger Nej och tvingar mig att lyssna på signalerna. Hittills har jag gått (upp och ner och rakt fram x2) tre gånger i veckan under den här tiden sen jag kom till Aten, 50000 steg.

Kategorier: A-språk-skrivaresa Aten/Kavala 2025