Ja ”Hopplösa Siri” ville följa med mig ner till stan idag. Hur jag än bar mig åt var det lögn att få henne att vända. Att prata grekiska med henne hjälpte inte heller. Efter sig hade hon en katt. Om det här får fortsätta, så får jag väl snart en rad katter som följer mig. Signe följde mig ända till slaktaren förra året. Sen gick jag över hennes revirgräns. Idag gick jag tillbaka upp några steg, pekade, nej, Siri skulle med mig. Jag hörde någon småskratta från en av balkongerna. Men till slut kom vi nog till revirgränsen halvvägs ner för den branta backen, för då stannade hon. Jag sprang för säkerhets skull ner till trapporna.

Lite kyligt i luften kl 9, men det var bara skönt. Gick tidigt för att det inte skulle vara så mycket folk, men jag var inte ensam om att ha den tanken. Det var också ganska hetsig stämning. Sen fick jag inte betala tio paket cigaretter med kort. Men med tre paket. Jag fattade ingenting. Hon trodde det var grekiskan jag inte förstod. Ibland var det lite obegripligt, men jag fattade att kortet inte gällde. Men varför skulle det gå bra med att betala för tre paket. Så istället för att dividera längre med henne, betalade jag kontant. Det verkade inte som hon trodde det, för hon lade undan cigaretterna innan. Snopet, tänkte jag. När jag tog upp en 50-lapp. Ja ja, ibland kan man inte låta saker gå förbi, man måste ”bråka” lite. Men inte för länge.

Gick till MeliArtos, köpte små feta- och spenatpaj. Men det var inte feta/spenatpaj. Tänkte jag skulle blanda dem sen när jag kom hem, men de hade hunnit bli lite hårda i ytterskalet. Drack en cappucino och tog sen taxi upp.

Och nu sitter jag framför datorn, och har skrivit en mening ”Hon kände igen knackningen på dörren.” Sen blev jag kaffesugen. Typiskt när man inte kommer längre, så hittar man på annat som man bara måste göra.

Kategorier:B-Från manus till bok, Kavala 2024