Molstabergs tomtområde den äldre delen, ligger mellan Mölnbo och Gnesta. Med bil kan man komma dit närmast Gnesta över Molstaberg gård och från Mölnbo, bakvägen på en timmerväg som numera har blivit asfalterad och till höger mot Mölnbo.

Läs 1966-67 med start Mölnbo station och in på en timmerväg. Innan en stuga med en flaggstång finns en ”väg” genom ett träsk till tomtområdet. Berit som var två år äldre och mer bekant med omgivningarna, ledsagade mig igenom träsket. Det var alltså tuvor som man var tvungen att hålla reda på. Det var alltså en karta i huvudet. Risken, vilket de vuxna talat om, var att det fanns bottenlösa pölar. Vi gick över där ett antal gånger och eftersom jag sitter och skriver nu, så gick det bra.

Men, när jag nu befinner mig på memory lane (f-låt engelskan) minns jag den gången jag tog tåget till Södertälje och bytte till Mölnbo station för att komma till tomten. Ensam! Jag hade bara gått över där fram till ”vägen genom träsket” började ett par gånger, då i sällskap. NU, gick jag ensam. Lite pirrigt var det att gå på timmervägen, men rädd var jag aldrig. Inte heller räddes jag att gå genom träsket.

Men för mig så här många år efteråt, fanns ett konsekvens-tänk, men ändå inte. Jag trodde på mig själv, hade helt enkelt stort självförtroende, som man bara kan ha om man inte erinrar sig konsekvenserna fullt ut. Men när jag tänker tillbaka på min barn- och tonårstid och unga vuxenliv, var jag modig. Fortfarande tror jag att det mesta kan man klara av. Men, det blir svårare. Idag kan jag inte ens tänka mig att gå på timmervägen från Mölnbo, även om jag visste vilka tuvor i träsket som var säkra. Men jag tänker inte ta reda på det.

I vilket fall, var jag trygg i Molstabergs tomtområde med omgivande sjöar och timmervägar.

Kategorier: Tidskapsel, Vardagen