När jag hörde första väckningen i morse, var min upplevelse att jag inte sovit någonting från kl. 1 till kl. 5. Det enda jag kom ihåg var att jag legat vaken. Men, jag måste ha sovit då tröttheten inte var så stor, som den borde ha varit, från det jag klev ur sängen, körde till jobbet, genomförde undervisningen och körde hem igen. Men nu har jag sovit en stund och varit medveten om det :-).

Tre timmar seminarium med min studentgrupp i Utbildningshistoria. Intressanta diskussioner och trevlig stämning. Men, jag tappade rösten även idag. Tack och lov var det i slutet av seminariet. Likadant förra seminariet då det var svårt att prata. Även studenterna kände att luften i salen inte var bra – för torr. Det blev bättre då vi öppnade fönstret.

Den sista tiden har flyktingströmmen upptagit en del av min tid, men mest känslomässigt. Det upprör att de i vissa länder blir så illa behandlade. Inte av folket överallt, för de försöker hjälpa, utan myndigheterna. Tyskland imponerar, eftersom de ser människor som flyttar till landet som en tillgång istället för en börda, utöver viljan att hjälpa dem. Ungern och Danmark imponerar dock inte. De förhindrar människor som varit med om en flykt de flesta av oss slipper uppleva och de är nära Sverige och tvingas registrera sig som asylsökande i Danmark, vilket innebär att de splittras från sina familjer, släkt och vänner de har i Sverige. Varför?

Kategorier:Vardagen