John Loughrans föreläsning på SU

Det är inte alltid som jag kan delta på föreläsningar. Därför är det bra att SU lägger ut inspelningar.

Webbfilm med John Loughran

Professor John Loughran, dekan vid Monash University i Melbourne inspirerar medarbetarna vid Stockholms universitet som arbetar med lärarutbildning.

Se John Loughrans föreläsning: Challenging the myths of Teacher Education, som han höll den 13 oktober 2015.

Bra dag igår …

Foto0629Vaknade alldeles för tidigt, men allt kändes bra när jag väl var på väg in till institutionen. PPT-presentationen var klar och jag var nöjd med den. Det finns en röd tråd och jag hade full koll. Väl framme gick jag runt och talade med en del om än det ena, än det andra. Skrev in betygen på fältstudieuppgifterna och lämnade den till administrationen. Gick ner till naturhistoriska museét kvart i tio. Studenterna började komma in i salen och föreläsningen startade. Efter tio minuter hördes höggjudda röster från nödutgången. Jag bultade på dörren och de bultade tillbaka, men tyst blev det inte. Och till slut pratade jag genom dörren, och det blev något tystare. Troligen några som jobbade med något men var ”omedvetna” om att de störde oss som var i föreläsningssalen.

Det blev en bra föreläsning. Min röst höll och stickandet i halsen uppstod inte som i början av terminen, då varje seminarium och föreläsning var jobbigt. Det kändes otroligt bra. Studenterna var aktiva och en del mer än andra tog upp trådar. De fick diskutera i grupper under 30 minuter. Rolig när allt fungerar och studenterna är aktiva. På eftermiddagen var det två timmars seminarium.

Körde hem kl. 17.00 och det var köer. De flyttar på sig. Nu är köerna på Essingeleden och från Skärholmen. Förhoppningsvis blir de klara. Jag försöker tänka positivt – jag kommer fortare hem med bil än med buss och t-bana.

Gjorde i ordning middag, såg på TV och började titta fem minuter på Idol. Vaknade klockan fem i morse!

Service och en utflykt till kommunen där eliten bor :-)

007Sitter just nu och arbetar med en ppt-presentation till på fredag. Är klar med fältstudieuppgifterna och har vare sig undervisning eller egen kurs. Har gott om tid. Men jag är trött. Beror inte på för mycket jobb, utan på för få timmars sömn. Vaknade klockan fem, fast ringningen stod på klockan sex. Vågade inte somna om. Idag skulle jag åka och serva bilen i Nacka, kl. 09.30. Men då åker jag klockan åtta, så slipper jag vänta så länge som jag brukar göra. Körde iväg i lugn takt, klockan gick långsamt och färden snabbt. När jag åkte ner i tunnlarna var hon kvart över åtta. Nej, nej, nej. Nu får jag vänta ännu längre, för avfarten till Nacka forum är ju inte långt från tunnelöppningen. Så, jag var där 8.25. Men jag fick faktiskt tiden att gå, genom att fixa lite mer i bilen (nytvättade och rengjord inne i bilen gjorde jag igår – nu kom metallicen fram) och gå omkring i bilhallen och titta och sukta efter en ny bil. Provsatt i en del av dem, men man ser inte fronten (inte ens i I20 som jag vill ha). Hua! Det enda man ser är en stor och bred vindruta. I20 är i för sig den näst minsta bilen, men de är alla alldeles för stora för mig. Jag försvinner i dom!

Sen lämnade jag in nyckeln och satt sen och drack tea i restaurangen en trappa upp i en timme och läste ut både Metro och DN och tiden gick och satt drygt en halvtimme nere i entren, innan den var klar. Bilen var som förra året vid samma tid. Inga större fel och brister. Det var en bromsskiva i höger fram som hamnat snett och låg och skavde, men det fixade teknikern till. Datorn var okey och för övrigt en spricka i glaset i höger strålkastare och en trasig klocka.

Och när jag återigen var nära min bil igen, tänkte jag – Nej, du får hänga med ett tag till. Det är imponerande sa teknikern över att den gått igenom besiktningen varje gång och har varit i tjänst i snart elva år, utan några större reparationer (kamrem och främre avgasrör och en lampa då och då). Jo, jag blir lika imponerad varje gång jag ser bilen, sa jag. Innan vi skildes åt fick jag beröm för att handbromsen var så bra och frågade om jag lade i den på semestern. Nej, sa jag! Det är därför den är så bra och det är ovanligt, sa han.

Är så stolt över min lilla bil. Men, peppar, peppar!

Svängde av i Skhlm och köpte en tröja och två toppar, samt strumpor. Det börjar bli kallt, fast det inte var så kallt idag som det var förra veckan. Körde hem, åt och nu sitter jag alltså här framför datorn och funderar och funderar, samtidigt som jag skriver inlägget. Vet att jag får till det till slut, men nya ppt-presentationer kräver en del, men samtidigt är det kul. Vi får se!

Arbete och egna studier

Två dagar med läsning och bedömning av fältstudier, egna studier och planering av föreläsningen nästa vecka (dock finns det mesta i huvudet än så länge). Fältstudierna är inget att säga så mycket om, välskrivna och detaljerade. De egna studierna handlar om filosofi och litteratur. Till i går, skulle vi ha läst Lispector och Blanchot. Intressant kurs, men tyvärr var det ett oljud som bidrog till svårigheten att höra vad läraren föreläste om utan stor ansträngning hela tiden. Hoppas nästa sal är fri från oljud. Södertörns högskola har sina brister vad gäller fysisk studiemiljö.

Idag var det Platon-seminarium och den enda studenten som var med, var jag. De övriga var sex av lärarna i filosofi. Jag lär mig en hel del av lärarna som är kunniga i Platon på ett helt annat sätt än vad jag är.

Det är spännande att tillämpa Bourdieus teori på den situationen. Upptäcka hur vi på ett naturligt sätt förhåller oss till varandra och hur jag med samma självklarhet är studenten, dvs. låter mitt studenthabitus komma i förgrunden och mitt lärarhabitus vila i bakgrunden. Får vara med under seminariet, men tillhör inte gruppen. Känslan av att inte vara hemma är inte obekväm, utan intressant. Jag antar en observerande position. Sitter en bit ifrån, för att inte hamna mitt i, då jag inte har tillhörighet. De talar till varandra och samtidigt som jag inte finns där, är de medvetna om min existens. Och det ger en känsla av frihet! Det ställs inga krav vare sig från gruppen eller på mig själv. Är välkommen på seminariet, men inte i gruppen. Att stå utanför men ändå vara med som fysisk person har sina fördelar. Vi talar i dag om vikten av delaktighet. Håller med om att det är viktigt, men om någon vill stå utanför, varför då tvinga personen att vara med (med viss reservation för när det gäller barn och ungdomar) eller än värre mobba eller frysa ut personen. Hur man nu kan frysa ut någon som redan har valt att stå utanför? Är medveten om att det jag ser som frihet, kan för många upplevas som utanförskap. Med Bourdieu och även med Foucault, kan det förklaras med att makten inte erkänns och kan därför inte utövas. Om någon inte positionerar sig, sker heller inga strider, ingen avundsjuka osv. från andra. Om den makt som diskurser skapar inte heller erkänns, får den inte någon verkan. Spännande eller hur? Och kanske är denna kunskap en väg till insikten om att vi faktiskt kan välja själva bort makten över oss (inte helt och hållet, men i hög grad).

Nu har jag sparat 45 kr x 3 på att köra till Södertörns högskola kl. 8 och sitta på biblioteket till kl. 10, istället för att åka kollektivt. Inte för att jag är snål, utan för att det är inte rätt att vissa skall betala 25 kronor mer för en bussresa tur och retur när de reser från en och samma kommun.

I grupprummet i biblioteket var det tyvärr inte tyst, då det lät som om det var råttor i väggarna :-). Tystnad är en bristvara!

I morse var det en fantastiskt vacker soluppgång.

Foto0624

Splittrad idag!

DSCN5721Det har varit ovanligt tyst idag, som om jag är ensam i hela huset. Har inte sett eller hört en enda människa. Lite toalett och kranljud, men för övrigt – tystnad. Skönt!

Är splittrad idag – läser fältstudier, planerar föreläsningen om drygt en vecka och läser inför seminariet i morgon om vartannat. Rätt som det är när jag sitter med fältstudierna kommer jag på något som skall med i föreläsningen. Det är som i skolan – snuttifiering. 40 minuter fältstudier, 40 minuter planering, 40 minuter läsning :-). Men trots splittringen så får jag ändå något gjort – ideérna flödar. Pop, pop, pop. Det ena leder till det andra som leder till det tredje. Och snart är allt klart.

I natt hade jag svårt att sova för ideérna ploppade upp hela tiden. Tända lampan, skriva ner på första tillgängliga papperslapp. Släcka igen. Försöka fokusera på TV-programmet, men komma underfund med att en kvart gått utan att jag följt med alls. Till slut släckte jag ner allt och började tänka på Kavala istället.

Har varit sugen på något hela dagen, äter, dricker kaffe och röker en cigarett. Men suget består. Äter, dricker kaffe och röker. Efter en stund samma sug efter något. Vad?!

En bra dag, trots ett irritationsmoment …

Här kan man tala om en skrotbil ;-)
Här kan man tala om en skrotbil 😉

Det har varit en bra dag. Körde in till institutionen klockan halv elva. Skrev ut en del material som vi skulle gå igenom på lärarlagsmötet för bästa-kursen. Vi är tre i lärarlaget. Studierektorn och administratören var med, vilket alltid är en fördel. Vi var överens och har bytt ut en del kurslitteratur, gått igenom kursupplägg och examinations- och fältstudieuppgiften. Nöjd och belåten satt jag kvar en stund efteråt och körde inte till Ica Kvantum förrän vid femtiden. Kom hem halv sju.

Det är bara en sak som irriterar mig så mycket att jag är arg. Det som skall gälla vid betyget Fx. Det som bestämts är rena snurren (vilket jag står för) och min enda fråga är – Hur har man tänkt här?! Om studenten får ett Fx och kompletterar kan h*n inte få mer än betyg E. En omöjlig situation för alla parter, som jag ser det. Jag var så övertygad om att alternativet som det enda rättssäkra är att hela betygsskalan skall gälla, var rätt att jag med emfas framförde det. MEN, jag hade fel. Om studenten får Fx för att exempelvis ha missat att bifoga litteraturlistan eller behöver komplettera med något annat som är av mindre omfattning och väljer att komplettera istället för att göra en omtentamen, blir betyget E, oavsett om innehållet når upp till A. Betyget går automatiskt över till betyg F, om kompletteringen inte lämnas in inom två veckor.

Rent etiskt, kan vi som examinatorer verkligen sätta Fx, om det får sådana konsekvenser? Men vi kan ju heller inte sätta betyg F. Det här är verkligen ett etiskt dilemma. Det enda jag kan hoppas på är att man kommer fram till att det i längden blir omöjligt. Tyvärr kan det här leda till att värdefull seminarietid går åt till att försöka förklara något som jag själv har svårt att förstå tanken bakom. Då vi måste informera studenterna muntligen om det här.
😦

Ord som fastnar …

DSCN5369Denna historia kommer att beröra mig, och jag vet mycket väl att varje dag är en dag man stjäl från döden. Jag är inte någon intellektuell, jag skriver med kroppen. Och det jag skriver är en fuktig dimma. Orden är ljud överförda från skuggor som osymmetriskt korsar varandra, stalaktiter, spetsar, förvandlad orgelmusik. Det är knappt jag vågar kräva några ord av denna vibrerande och rika, sjukliga och dunkla väv vars kontrapunkt är smärtans grova bas. Allegro con brio. Jag ska försöka utvinna guld ur kol.

Det är tur att det jag kommer att skriva på något sätt säkert redan är skrivit i mig. Det enda jag behöver göra är att skriva av mig själv lika viktlöst som om jag vore en vit fjäril.

 Ur Stjärnans ögonblick

av Clarice Lispector

Musik av Chopin och Paganini

Luta er bakåt i fåtöljen och njut!

*

En geografisk utspridd dag

Förra torsdagen fick jag inte någon parkeringsplats på Södertörns högskoleområde. Igår bestämde jag mig för att åka dit redan kl. 8, då jag bokat ett grupprum på biblioteket. Innan jag åkte såg jag för min inre syn långa köer på vägen dit. Sen jag började där år 2011 har det aldrig hänt. Inte har jag tänkt det heller. När jag väl satt i bilen var detta glömt. Men, men ….

Foto0618 Foto0620

Skulle jag nu få sitta bort den tiden som fanns tillgodo i långa, nästan stillastående köer. Nej, så farligt blev det inte, men det tog en halvtimme. Väl framme fann jag en parkeringsplats nära högskolan (sen såg jag att där de stängt av förra veckan stod nu bilar, så det var väl något tillfälligt jobb) och satt på biblioteket en timme. Skönt att vara där så tidigt, lugnt och tyst.

Seminarium i tre timmar om Kafka och Markis de Sade. Temat var om dessa båda skall brännas. Det var intressant och lärorikt och ser verkligen fram mot fortsättningen. Nu har jag börjat läsa Clarice Lispector Stjärnans ögonblick. Vi skall läsa tre böcker av samma författare under kursens gång. Lärdomar man får är hur underliggande budskap eller sammanhang som finns i en text, dvs. den esoteriska dimensionen i en text. Intressant. Får mig att tänka på att ett enda fel i en text kan ge mycket information. T.ex. om en författare tar från en annan och gör samma fel. Det är en indikation på att en stöld kan ha skett. Det är detektivarbetet som är så spännande när man läser texter, oavsett om det är skön- eller facklitteratur, eller studenttexter.

Viktigt är att bokbål eller för all del revidering av litteratur (vilket inte togs upp igår) måste förstås som att man vill förinta tankar, händelser mm. Är helt emot detta, då det är ett försök att revidera historien. Om t.ex. Markis de Sades verk skulle brännas eller göras mindre tydliga, skulle hans tankar inte förstås på samma sätt. Upproret mot hans verk skulle inte heller förstås, då det riskerar hänga i luften. Ord man använde, rashets som förekommer i olika typer av litteratur måste finnas kvar, men naturligtvis problematiseras. Om det inte är möjligt att möta andra tankar och perspektiv på världen och människan, hur är det då möjligt att förstå sina egna och varför man tänker som man gör? Varför skall någon författare eller tänkare i historien förvanskas och bli någon den inte var? Allt skall finnas kvar, inget skall förvanskas hur illa människor i andra tider tycker illa om det.

Men litteratur och läskunnighet har alltid varit något hotfullt. För att inte tala om eget tänkande. Detta även i nutidens Sverige, trots att alla uppmanas att tänka själva. Men jag fick en insikt under min första doktorandkurs, att tänka själv handlade om att komma fram till på egen hand vad någon annan har tänkt 🙂 .  Platon som forskningsämne passade mig utmärkt då inte någon har tolkningsföreträde (trots att en del hävdar att de har det, t.ex. en del filosofer på Stockholms universitet).

Efter kursen körde jag in till universitetsbiblioteket och sen till institutionen med en specialleverans för att sen köra till Skhlm och handla. Somnade efter Brottsplats Sverige från allt och sov nio timmar i streck.

Idag har jag börjat läsa fältstudierapporterna i en av kurserna. Blir en del helgarbete.

Parkeringskaos och fackligt möte

003Igår körde jag hemifrån till Södertörns högskola. När jag kom fram, upptäckte jag att uppemot 20 parkeringsplatser hade stängts av. Bilar körde fram och tillbaka, och fastnade. Jag hörde med en som jobbade där och fick veta att de skulle gräva sig ner 6 meter och att det skulle ta tid för lång tid framåt. Jag körde ner till högskolans parkering, men där stod bilar i kö utan möjlighet att få vare sig parkering eller vända och köra tillbaka. Stod och väntade på den övre parkeringen men ingen åkte därifrån. Var i valet och kvalet om jag skulle åka hem, ställa bilen, köpa busskort och åka kollektivt. Men det skulle ta tid. Besviken och lite irriterad körde jag därifrån, när jag väl lyckats trassla mig ur röran. Men ville inte få hela dagen förstörd genom att sitta hemma när jag nu gått upp tidigt och räknat med en dag utanför lägenheten.

Efter en kaffe körde jag istället in till institutionen och fick betygen i kursen utbildningshistoria, inrapporterade. Mötte Petros som föreslog att jag skulle vara med på ett fackligt möte i Geovetenskapens hus. Varför inte!? Det var intressant, en avslappnad stämning och det kändes skönt att få tala fritt och upptäcka att andra tycker och tänker likadant.

Nu har jag två val – antingen köra till Södertörn kl. 8 varje torsdag och sitta i biblioteket till kl. 10 eller tanka busskort och åka kollektivt. I vilket fall måste jag nog åka buss när jag har kurs på eftermiddagen. För vem vet om det blir parkeringsplatser när gropen fyllts igen. Det var för få parkeringsplatser redan innan det här jobbet. Förstår inte varför så många måste ta bilen :-). De kan väl åka kollektivt!

%d bloggare gillar detta: