Igår körde jag hemifrån till Södertörns högskola. När jag kom fram, upptäckte jag att uppemot 20 parkeringsplatser hade stängts av. Bilar körde fram och tillbaka, och fastnade. Jag hörde med en som jobbade där och fick veta att de skulle gräva sig ner 6 meter och att det skulle ta tid för lång tid framåt. Jag körde ner till högskolans parkering, men där stod bilar i kö utan möjlighet att få vare sig parkering eller vända och köra tillbaka. Stod och väntade på den övre parkeringen men ingen åkte därifrån. Var i valet och kvalet om jag skulle åka hem, ställa bilen, köpa busskort och åka kollektivt. Men det skulle ta tid. Besviken och lite irriterad körde jag därifrån, när jag väl lyckats trassla mig ur röran. Men ville inte få hela dagen förstörd genom att sitta hemma när jag nu gått upp tidigt och räknat med en dag utanför lägenheten.

Efter en kaffe körde jag istället in till institutionen och fick betygen i kursen utbildningshistoria, inrapporterade. Mötte Petros som föreslog att jag skulle vara med på ett fackligt möte i Geovetenskapens hus. Varför inte!? Det var intressant, en avslappnad stämning och det kändes skönt att få tala fritt och upptäcka att andra tycker och tänker likadant.

Nu har jag två val – antingen köra till Södertörn kl. 8 varje torsdag och sitta i biblioteket till kl. 10 eller tanka busskort och åka kollektivt. I vilket fall måste jag nog åka buss när jag har kurs på eftermiddagen. För vem vet om det blir parkeringsplatser när gropen fyllts igen. Det var för få parkeringsplatser redan innan det här jobbet. Förstår inte varför så många måste ta bilen :-). De kan väl åka kollektivt!

Kategorier:Vardagen