En bra (bättre) lärarutbildning eller en felfri (utopi?) ?

DSCN5368En student på Malmö högskola är besviken på den lärarutbildning som ges där – Läs hennes blogginlägg! Läs även superkritikern Johan Kants blogg (sök på kategori Lärarutbildningen). Håller inte med honom om allt, men det finns en del tänkvärt att ta till sig. Läs även en positiv blogg – Newschoolbloggen

På Stockholms universitet skall vi under hösten arbeta institutionsövergripande med att skapa en bra (bättre) lärarutbildning. Det jag personligen ser som bristerna är den snålt tilltagna seminarietiden relaterat till en hög ambitionsnivå, samt att det inte är tillräckligt med VFU-tid under en lång utbildning (VFU-tiden är t.o.m. tre veckor kortare än vad den var på 2001 års lärarutbildning – Hur tänkte man här?). I vissa kurser får man helt enkelt inte till det (som jag skulle vilja), därför att tiden inte räcker till. Jag har tjatat i åratal om fler seminarietimmar. Nu har vi äntligen fått tillbaka två extra timmar i en kurs. Det är mötet mellan studenter och lärarutbildare som är viktigast, som jag ser det iaf.

Nåväl!

Eftersom jag inte kunde närvara på heldagen då arbetet under hösten introducerades, såg jag föreläsningarna i efterhand. En del som togs upp kändes basic efter snart 17 års tjänstgöring som lärarutbildare), och annat som en god tanke (men om tiden inte räcker till? Om målen inte harmonierar med upplägget, ja, då .. hjälper vare sig goda tankar eller en god vilja.). För en del kan det säkerligen ha varit mycket givande. Men, den sista föreläsningen väckte mitt intresse. Varför? Jo, det var studenter som berättade om sin upplevelse och vad de tyckte att lärarna skall och inte skall göra! Utifrån vad de berättade gavs det också en bild av hur en del lärare är (dvs. inte lärarutbildare – då lärarstudenterna oftast inte har dem, när de har ämnesstudierna). Att de ses lite över axeln, har även mina egna studenter vittnat om – Ni som går lärarutbildningen behöver inte läsa det och det. Javisst ja, vi har några lärarstudenter med här. osv. Annat som jag har hört är att de inte får innehållet kopplat till lärararbetet. Så visst behöver det göras och förändras en hel del lite här och var. Vi får se var allt landar.

Sen vad gäller missnöje över sin utbildning. Jag har ända sen jag började på fritidspedagoglinjen 1989 varit delvis missnöjd i varje typ av utbildning som jag genomgått. Grundutbildningen i Pedagogik på Frescati, doktorandutbildningen på Lärarhögskolan (det hände att jag gick ifrån vissa föreläsningar), filosofi på SU och en del även på Södertörns högskola. Men, en fråga som är viktig att fråga sig är om utbildningarna är usla eller dåliga eller brister i sin helhet, för att jag är kritisk och missnöjd. Eller kan det delvis vara att mina krav inte stämmer till 100 procent. Själv kom jag fram till det senare. Studierna i filosofi på SU passade mig inte alls i sin helhet (kanske den är dålig – vet ej) medan den på Södertörn gör det (på grund av ett upplägg som passar mitt sätt att lära mig och studera på).

En utmaning för oss som jobbar inom lärarutbildningarna eller med lärarstudenter är hur vi skall få 100 procent att tycka utbildningen passar dem som hand i handske. Eller att 100 procent av studenterna tycker vi är toppenbra lärare? Kanske är det snarare, som jag ser det, viktigast att fokusera på hur vi organiserar en utbildning och kurser som leder till det mest optimala lärandet (oavsett om en viss procent ändå kommer tycka att utbildningen är usel). Istället för att fokusera på att bli omtyckta och högt uppskattade (även om det är superkul). Kommer vi någonsin komma ifrån missnöjdhet. Men det gäller det att vi lyssnar på studenterna, oavsett.

Om jag går till mig själv kommer det alltid finnas delar i de utbildningar jag går i, som jag är missnöjd över. Är inte unik. Därmed inte sagt att inte missnöje som uttrycks skall tas på allvar. Vi kan lära oss en hel del som förbättrar vår egen undervisning och framför allt ser att hinnan mellan vi som lever i en akademisk bubbla och den verklighet som finns på andra sidan trasar sönder. Det finns bara ett problem – det kan bli svårt att vara kvar och må bra om insikterna blir klara som kristall.

Fick inspiration idag ….

Foto0615I slutet av oktober skall uthyrningsdelen i min lägenhet renoveras (efter 42 år) och trots att det skall bli kul, kändes det idag som något oöverstigligt. Men så fick jag inspiration när jag talade med en vän till mig, som gav mig lite råd om hur jag skulle gå tillväga. Helt plötsligt verkade det så enkelt. Nu har jag flyttat ut både mina böcker och alla Dvd och när det nu blivit gjort känns det inte så svårt att hinna med resten. Har ju tid på mig. Det blir lite rörigt i den övriga delen av lägenheten. Men det är överkomligt. Ett problem är emellertid att under den där veckan har jag inte någon TV. Min gamla tjockTV (som snart är 17 år gammal, flyttar man inte så enkelt på. Så, antingen får jag vara utan TV, eller också bo på hotell eller helt enkelt köpa en TV. Det blir billigare att köpa en TV än att bo på hotell, så det alternativet försvinner. Men utan TV en hel vecka – nja. Det går ju, men det blir trist. I Grekland kan jag vara utan TV i 6-7 veckor, men hemma knappt en dag. Skall åka upp till NetonNet och se om det finns någon mindre TV som inte är lika dyr som en hotellvistelse :-). Vad mer är att jag skall sova i en ihopfällbar säng i stora rummet. Känns faktiskt lite spännande. Annat som är bra under renoveringen är att målarna har en egen ingång. Jag behöver inte gå upp i ottan varje morgon. De kan komma och gå som de vill.

Jag har en tendens när jag startar något att viljan att fortsätta är större än orken. Men jag släppte tankarna på att fortsätta och tittade på Dragons den istället. Skall fortsätta följa mitt motto – Gör inte idag vad du kan göra i morgon! Skall dessutom upp rätt tidigt i morgon. Vill gärna se blodmånen i natt, men det får vara. Fast jag sov länge idag, så jag kanske inte kan somna i alla fall. Men har jag otur så har månen vandrat runt husknuten.

Var och handlade idag och när solen är framme märks det att det är höst. Om inte annat för att den ligger mycket lågt på himlen. Tog en bild, men vindrutan var lite dammig, så den blev inte så bra.

Arbete, studier och vila!

Idag är jag klar med läsningen och bedömning av examinationer som ämneslärarna lämnade in den 18 september i kursen Utbildningens historia och dess plats i samhället. Riktigt bra resultat. Diskussionerna under kursen var också givande och lärorik, inte bara för studenterna själva utan även för mig. Vi har fått två timmar extra i seminarietid (kors i taket).

Foto0612Nu har jag fyra veckor undervisningsfri tid framför mig och har idag tagit fram mitt artikelmanus, som fått vila sen jag kom hem från Kavala för drygt en månad sen. Den håller faktiskt måttet (tror jag), så det är bara att fortsätta. Får se sen när den är klar om den håller i sin helhet. Titeln är Erkänna smärtan inom det goda lärandet, och baserar sig på min upptäckt av hur viktig smärtan är i Platons dialoger. Skall i min magisteruppsats skriva om smärtan. Men huvudsyftet är att kritiskt granska Platons utläggningar om Det goda livet som består av skönhet, proportion och sanning som en form i relation till smärtan som återkommer frekvent i en del av Platons dialoger, speciellt i Filebos, Theaitetos m.fl.  Har lämnat in  ett abstract, men ännu inte fått någon handledare tilldelad. Mitt önskemål är att handledaren skall ha djupa kunskaper i Platon. Nästa vecka börjar en kurs i Filosofi och litteratur, som behandlar fransk litteratur under 1900-talet. Det skall bli spännande att läsa lite klassisk skönlitteratur.

Utöver detta har jag en del läsning av fältstudier, samt examinationsuppgifter och lite annat smått och gott. Före den 23 oktober skall jag planera en storföreläsning som behandlar bl.a. den antika uppfattning om etiken, dvs. Ethos. Och i slutet av november startar den andra av mina favoritkurser – Utbildning, pedagogik och samhälle. I den ingår bl.a. Foucaults Övervakning och straff. Och som på beställning är det ett heldagsseminarium om Foucault den 2 oktober, som jag tänkte gå på. Och den 16 oktober är det Platon-seminariet, som jag denna gång har möjlighet att gå på, då det inte krockar med min undervisning. För övrigt har jag fått ett nytt administrativt uppdrag som är både intressant, men inte odelat så roligt.

Det finns en del att göra och allt har att göra med min verksamhet. Allt det är möjligt då vi har FoU-tid i tjänsten som omfattar forskning, kompetensutveckling och kursutveckling.

Stressar av … med Kafka? Ingen bra kombination!

DSCN5680Nu börjar stressen lägga sig. Börjar se det möjligt att sitta ner och fortsätta på min egen artikel och läsa in lite inför en kurs som startar nästa torsdag. För även om tiden finns, hänger det mest aktuella över mig. Svårt att koncentrera sig. Det finns så mycket jag vill göra!

Har arbetat hemma de två senaste dagarna. Igår gjorde jag klart och sände iväg min pree-view-bedömning och idag har jag suttit och läst och bedömt 12 examinationer – 10 kvar. Får se om jag orkar sitta i kväll också eller spara dem till i morgon. Väntar på uppemot 60 fältstudier på söndag som skall läsas och bedömas under den närmaste tiden. Då är det bra att ha examinationerna klara innan det rasslar till i inlämningsmappen.

Sitter då och då och försöker att läsa klart Kafkas novell I Straffkolonin, men den är så ruggig att det är svårt att fortsätta läsa. Får ta en sida i taget och sen göra något annat.

Det ohyggliga med novellen I straffkolonin är att den handlar om en man som dömts till en mycket fasansfull och utstuderad tortyr med efterföljande avrättning, naturligtvis vare sig utan åtal, rättegång eller försvar. Typiskt Kafka, alltså. Och mannens skuld? Ingen alls med läsarens mått mätt. (Bokmania)

Vi får se om jag kommer igenom den!

Vad är hemkänsla?

004Har under en längre tid funderat på hemkänsla. Är det att vara hemma, ha ett hem, bo på en speciell plats, hur man lever eller någonting annat? Här är ett utdrag från min bok som jag fortfarande skriver på.

  • – Att göra samma sak varje dag, det gör ju vi också. Vi går upp på morgonen, äter, läser och samtalar mm. Gör vi sådana saker då vi är ute och reser.
  • – Ja!
  • – Gör alla människor det?
  • – Nej
  • – Kan det vara de rotlösa som inte gör det?
  • – Så kan det vara!
  • – Det är alltså när man gör samma saker varje dag som man känner sig hemma.
  • – Ja, fast…
  • – … man kanske inte trivs. Ar hemkänsla detsamma som trivsel?
  • – Det är ointressant, sa Aristoteles.
  • – Du har så rätt. Frågan gällde inte huruvida vi trivs eller inte när vi känner oss hemma.
  • – Vi har alltså löst den första meningen i oraklets svar. Det har ingen betydelse var du befinner dig, utan att du gör samma sak varje dag. Vi fortsätter med den andra meningen om några dagar. Inte här och inte där utan någonstans mittemellan. Nu har solen gått ner, så det är dags för oss att sluta för idag.
  • Xenokrates var inte nöjd med slutsatsen. Han menade att hemkänsla har med trivsel att göra. Dessutom menade han att hemkänsla hade att göra med syftet.
  • – Hur menar du, frågade Platon.
  • – Jo, sa Xenokrates. Hemkänslan har med syftet med ens liv att göra. Fairanetes syfte var att vara ensam och tänka över sitt liv. Därför kände hon sig hemma i sin grotta. Om hennes syfte varit att träffa människor för att ha trevligt, så skulle hon ha vantrivts och därmed inte känt hemkänsla. Detsamma gäller när man är ute på resor. Man känner sig hemma, trots att man är långt hemifrån.
  • – Jag tror att Xenokrates har bidragit till att vi kommit närmare en lösning, sa Platon.
  • – Det låter rimligt, sa Aristoteles till allas förvåning. Mitt mål på akademin är att lära mig mer. Därför känner jag mig hemma här. När jag inte längre känner att livet här kan lära mig något, så kommer jag inte känna mig hemma.
  • Xenokrates blev så förvånad att han glömde att komma med en bitande kommentar. Den hade dessutom varit högst opassande.
  • – Vi har alltså kommit fram till att hemkänsla och trivsel faktiskt har ett samband. Och också att det har med vilket syfte man har med att befinna sig på den speciella platsen. Om platsen inte överensstämmer med syftet, så vantrivs vi och känner oss inte hemma. Med detta avslutar vi för idag.

Ja, ligger det någonting i det?

Lördag

DSCN5366Vet inte varför jag är så trött. Kanske beror det på att jag nästan tappar rösten när jag skall föreläsa eller leda seminarier (stressrelaterat?) eller också är det för att jag är trött. Orsak och verkan! Men jag har kommit in i en period då jag egentligen inte vill prata. Vill vara tyst!

Igår föreläste jag i två timmar i stora hörsalen på Naturhistoriska och rösten höll, men det kändes svårt nästan hela tiden att prata. Därefter lunch som försvann så jag inte hann äta, men jag åt när studenterna arbetade i grupper. Under eftermiddagen var det workshops och studenterna arbetade i grupp och gemensamt. Jag gick runt, lyssnade, svarade på frågor. När vi träffades båda grupperna skrev de kortfattat upp på tavlan vad de kommit fram till. Vi tog kort. Två gånger. Först vilka värdekonflikter som de fått fram och sen handlingsalternativ. Givande dag!

När dagen var slut träffade jag mina båda kollegor för att tala lite om dagen. Körde direkt hem – köer lite här och där, men det gick relativt fort. Jobbade lite innan TV-programmen startade. Var vaken till kl. 1. Sov till kl. 6 i morse, men gick och la mig igen efter ett par timmar och sov till halv ett idag. Har inte gjort ett vitten idag och kommer nog inte göra det resten av dagen heller.

Jag har nu att se fram emot tre veckor undervisningsfri tid, då jag kan fokusera på annat som inte har hunnits med. Men, jag har en del examinationer att läsa och bedöma. Under den tiden kan jag vara tyst.

I morgon är det val i Grekland!

Kontraster

Kavala1Sitter i detta nu framför datorn och tittar ut genom köksfönstret på regnet i förorten. Det är inte några människor ute än, inte heller några störande ljud. Det är mörkt inomhus och lägenheten måste lysas upp med elljus. Sitter framför datorn och skall producera text. Vädret är exemplariskt! Men så funderar jag vidare på kontraster i livet. För drygt en månad sen satt jag på terassen i Kavala och såg ut över en fantastisk utsikt över staden i väntan på taxin som skulle köra mig ner till bussen mot Saloniki. Det skulle kunna upplevas som en dröm, om inte känslan och minnena vore så starka. Tror de här kontrasterna i mitt liv under de två sista åren påverkar mer än jag någonsin trodde att de skulle göra. Allt började efter veckan på Kreta, förvärrades förra året och fördjupades detta år. Sitter framför datorn och tänker på det meningsfulla jag har framför mig, med lärarjobbet, mina studier och så mycket annat. och försöker hålla fast vid det. Men jag är kvar i Kavala. Vet dock att detta lägger sig efter en tid och det är jämförelsevis en småsak med hur det skulle kunna vara.

Flyktingkatastrofen har engagerat mig. Om jag hade möjlighet, dvs. tid men framför allt ork, skulle jag göra något rent konkret. Skulle åka ner till Grekland och bli volontär. Nu följer jag med i nyheterna och bidrar på ett annat sätt, som så många andra. Det är svårt att värja sig (vilket vi heller inte skall göra) mot denna ström av människor som är på väg från något de inte orkar leva med och i, till något bättre. Men på vägen dit genom Europa riskerar de sina liv över Medelhavet, blir stoppade och illa behandlade vid gränsen till Ungern, och allt fler länder stänger sina gränser på ett eller annat sätt. Våra grannar för att ta ett exempel – Danmark och Finland vill inte ta emot. Men Sverige stänger inte gränserna, tar emot och det gör mig stolt. Men bedrövad över våra grannar som under kriget och på 60-talet fick möjlighet att skapa sig nya liv i Sverige. Glömmer man så fort eller vet inte längre politiker m.fl. hur det var. Är det historielösheten det beror på.

Kontraster! Mitt liv som jag lever i ett land som inte har haft krig på jag vet inte hur länge. Ett land som har en struktur, och politiker som oavsett partitillhörighet ändå håller på det viktigaste (med vissa skillnader som bidragit till att klyftorna mellan de som har jobb och hälsan och de som inte har det, har ökat). MOT om allt det jag har, på några veckor skulle raseras och det enda jag hade kvar var att försöka fly till ett annat land. Skulle Danmark, Finland och Norge stänga gränserna? Eller är det varifrån man kommer som har betydelse? Tror det är viktigt för alla som tycker att det är helt i sin ordning att stänga gränser, få insikt om att nästa gång kan det vara de själva som sitter i samma situation. Det kan bli verklighet, med tanke på den politiska situationen i Sverige med ett parti som växer sig större för varje år! De som i olika länder håller med sina regeringar om att stänga människor på flykt ute, kan bli med i nästa flyktingström!

Vad är ett regn i ett tryggt och fredligt land, när man sitter under tak, har mat för dagen, och inte behöver vara rädd för att villan, bilen, sommarstället, jobbet på några veckor blir ett minne blott? I ett land där vi ser allt detta som självklart. Men det är inte självklart, för allt kan förändras. Inte detta år eller om tio år, men kanske om tjugo år. Vem vet!

Det finns en hel del som har förändrats i Sverige och det måste bli en ändring. Alla som blir arbetslösa måste få en möjlighet att få ett nytt jobb, utbilda sig och bli väl behandlade. Alla sjuka och gamla måste få en dräglig tillvaro. Hemtjänsten måste bli bättre – egen erfarenhet av den är inte positiv. MEN, det är grader i helvetet – det går inte att jämföra med de som lever i länder i krig eller i ekonomisk kris. För här kan vi göra något åt det, trots att viljan hos en del som har makten brister, liksom kompetensen. Trots att makten är mer fokuserad på att uppnå sina egna ideal än på de människor det berör.

Sömnlöshet, seminarium och något om den stora flykten

DSCN5577När jag hörde första väckningen i morse, var min upplevelse att jag inte sovit någonting från kl. 1 till kl. 5. Det enda jag kom ihåg var att jag legat vaken. Men, jag måste ha sovit då tröttheten inte var så stor, som den borde ha varit, från det jag klev ur sängen, körde till jobbet, genomförde undervisningen och körde hem igen. Men nu har jag sovit en stund och varit medveten om det :-).

Tre timmar seminarium med min studentgrupp i Utbildningshistoria. Intressanta diskussioner och trevlig stämning. Men, jag tappade rösten även idag. Tack och lov var det i slutet av seminariet. Likadant förra seminariet då det var svårt att prata. Även studenterna kände att luften i salen inte var bra – för torr. Det blev bättre då vi öppnade fönstret.

Den sista tiden har flyktingströmmen upptagit en del av min tid, men mest känslomässigt. Det upprör att de i vissa länder blir så illa behandlade. Inte av folket överallt, för de försöker hjälpa, utan myndigheterna. Tyskland imponerar, eftersom de ser människor som flyttar till landet som en tillgång istället för en börda, utöver viljan att hjälpa dem. Ungern och Danmark imponerar dock inte. De förhindrar människor som varit med om en flykt de flesta av oss slipper uppleva och de är nära Sverige och tvingas registrera sig som asylsökande i Danmark, vilket innebär att de splittras från sina familjer, släkt och vänner de har i Sverige. Varför?