Förra torsdagen fick jag inte någon parkeringsplats på Södertörns högskoleområde. Igår bestämde jag mig för att åka dit redan kl. 8, då jag bokat ett grupprum på biblioteket. Innan jag åkte såg jag för min inre syn långa köer på vägen dit. Sen jag började där år 2011 har det aldrig hänt. Inte har jag tänkt det heller. När jag väl satt i bilen var detta glömt. Men, men ….

Skulle jag nu få sitta bort den tiden som fanns tillgodo i långa, nästan stillastående köer. Nej, så farligt blev det inte, men det tog en halvtimme. Väl framme fann jag en parkeringsplats nära högskolan (sen såg jag att där de stängt av förra veckan stod nu bilar, så det var väl något tillfälligt jobb) och satt på biblioteket en timme. Skönt att vara där så tidigt, lugnt och tyst.

Seminarium i tre timmar om Kafka och Markis de Sade. Temat var om dessa båda skall brännas. Det var intressant och lärorikt och ser verkligen fram mot fortsättningen. Nu har jag börjat läsa Clarice Lispector Stjärnans ögonblick. Vi skall läsa tre böcker av samma författare under kursens gång. Lärdomar man får är hur underliggande budskap eller sammanhang som finns i en text, dvs. den esoteriska dimensionen i en text. Intressant. Får mig att tänka på att ett enda fel i en text kan ge mycket information. T.ex. om en författare tar från en annan och gör samma fel. Det är en indikation på att en stöld kan ha skett. Det är detektivarbetet som är så spännande när man läser texter, oavsett om det är skön- eller facklitteratur, eller studenttexter.

Viktigt är att bokbål eller för all del revidering av litteratur (vilket inte togs upp igår) måste förstås som att man vill förinta tankar, händelser mm. Är helt emot detta, då det är ett försök att revidera historien. Om t.ex. Markis de Sades verk skulle brännas eller göras mindre tydliga, skulle hans tankar inte förstås på samma sätt. Upproret mot hans verk skulle inte heller förstås, då det riskerar hänga i luften. Ord man använde, rashets som förekommer i olika typer av litteratur måste finnas kvar, men naturligtvis problematiseras. Om det inte är möjligt att möta andra tankar och perspektiv på världen och människan, hur är det då möjligt att förstå sina egna och varför man tänker som man gör? Varför skall någon författare eller tänkare i historien förvanskas och bli någon den inte var? Allt skall finnas kvar, inget skall förvanskas hur illa människor i andra tider tycker illa om det.

Men litteratur och läskunnighet har alltid varit något hotfullt. För att inte tala om eget tänkande. Detta även i nutidens Sverige, trots att alla uppmanas att tänka själva. Men jag fick en insikt under min första doktorandkurs, att tänka själv handlade om att komma fram till på egen hand vad någon annan har tänkt 🙂 .  Platon som forskningsämne passade mig utmärkt då inte någon har tolkningsföreträde (trots att en del hävdar att de har det, t.ex. en del filosofer på Stockholms universitet).

Efter kursen körde jag in till universitetsbiblioteket och sen till institutionen med en specialleverans för att sen köra till Skhlm och handla. Somnade efter Brottsplats Sverige från allt och sov nio timmar i streck.

Idag har jag börjat läsa fältstudierapporterna i en av kurserna. Blir en del helgarbete.

Kategorier:Vardagen