Denna historia kommer att beröra mig, och jag vet mycket väl att varje dag är en dag man stjäl från döden. Jag är inte någon intellektuell, jag skriver med kroppen. Och det jag skriver är en fuktig dimma. Orden är ljud överförda från skuggor som osymmetriskt korsar varandra, stalaktiter, spetsar, förvandlad orgelmusik. Det är knappt jag vågar kräva några ord av denna vibrerande och rika, sjukliga och dunkla väv vars kontrapunkt är smärtans grova bas. Allegro con brio. Jag ska försöka utvinna guld ur kol.

Det är tur att det jag kommer att skriva på något sätt säkert redan är skrivit i mig. Det enda jag behöver göra är att skriva av mig själv lika viktlöst som om jag vore en vit fjäril.

 Ur Stjärnans ögonblick

av Clarice Lispector

Musik av Chopin och Paganini

Luta er bakåt i fåtöljen och njut!

*

Kategorier:Vardagen