I morse vaknade jag och ville gå ur sängen. Den känslan har jag inte haft sen Kavala. Varit på forskarkonferens på Lidingö på Skogshem & Wijk. Ett konferenshotell som jag varit på tidigare och tyckte var bra. Omdömet kvarstår och vill egentligen lägga till ett ytterligare plus.

Tjugo över åtta körde jag hemifrån och köer som vanligt, men till slut kom jag fram till Roslagstull och i valet och kvalet – Tunneln eller Valhallavägen. Hade aldrig kört där och var osäker på avfarter osv från den. Valde Valhallavägen. Men jag upptäckte ganska snart att det numera bara är ett körfält. Det tomma var bussfilen och sen en cykelfil. Det kröp fram och tiden gick. Till slut var Stadion i sikte och jag körde till Skogshem på kort tid och var framme tio i tio. Konferens startade kl. 10 med mingel, och sen började aktiviteterna. Min förväntan var att vi skulle sitta och lyssna på vad de olika forskningsgrupperna sysslade med. Men så blev det inte alls.

Vi fick börja med att rita upp på en poster om våra personliga forskningsprojekt och sen gå runt och titta på alla andras, samt även få höra lite av dem. Vi hann inte tala med och lyssna på andra, men bilden av vad folk gör på institutionen klarnade betydligt.

Sen var det lunch och det fanns en fiskrätt som jag kunde äta – Bleka med grädde och ansjovisspad och potatis. En cappucino till kaffet. Supergott.

Innehållsanalys …

Under eftermiddagen var vi indelade i grupper efter område. Jag hade placerats i grupp 1 – Forskningsmiljöer (perfekt). Och vi arbetade på följande sätt: På postit-lappar fick vi skriva upp vad vi såg vara problem i vår forskningsmiljö och sen sätta upp dessa på tavlan. På så sätt kom alla till tals och det blev inte som det brukade att vissa pratar och andra är tysta. Därefter samlades de olika lapparna i olika kategorier. Vi fick sen pricka för vilka vi ansåg vara viktiga. Och vi delades in i grupper av fyra som diskuterade om dessa kategorier. När så var gjort, diskuterade vi framtiden och arbetade på samma sätt. Vi var klara kvart i sex.

Då satte tröttheten in på allvar hos mig, men jag gick på en kul aktivitet som doktoranderna ordnat före middagen (kl. 18). Den piggade upp betydligt och sen var det dags för middag. Rödbetor med fetakräm (som jag tyvärr inte tyckte om – kombinationen (isch). Sen åt jag halstrad hälleflundra med potatis supergott (medan alla andra åt något kalvrätt) och drack vitt vin till, och efterrätten var en ljuvligt god chokladrätt, med grädde och jordgubbar.

Innan sängdags satt några stycken av oss i cafeét och pratade om något jag inte alls kommer ihåg så mycket av, men det handlade om jobbet och om utbildning i allmänhet. Halv elva slutade min dag. Sköna sängar, trivsamt rum och en stor plattTV (själv har jag en tjockTV). Det är bara när jag bor på hotell som jag tittar på en sådan :-).

Sju timmar sömn och dag 2 startade. Genomgång och sen satt vi i olika forskningsgrupper och lyssnade vad olika höll på med, hur de arbetade, hur många som var med, samt om framtiden. Även här delades vi in i små grupper och jag ville veta mer om forskningsgruppen pedagogisk filosofi. Sen var det lunch igen, men det blev kall potatis, lingonsylt med margarin och ett glas lättöl, för ingen av rätterna kunde jag äta. Men, vi slutade med lunchen så det gjorde inget. Det blev ett givande samtal med prefekten och studierektorn som kompensation.

Jag var trött, men hade kunnat stanna ett dygn till. Kom i en arbetsgrupp som innehöll många jag inte tidigare har haft kontakt med tidigare och andra som jag bara möter i korridoren. Och jag fick fram vad jag sysslar med till andra, vilket gav en känsla av att synas och inte vara osynlig. Det var förvånansvärt många som upplevde isolation och osynlighet på olika sätt, både individuellt och gruppvis, i sin forskning.

Skulle jag köra Lidingötunneln? Nej, jag valde Valhallavägen då jag var orolig för att hamna i köer i den, men missade avfarten och körde ner i tunneln ändå och ur den kom jag upp på Essingeleden i slutet av tunneln. som man kör in i vid Norrtull, när jag kör från universitetet. Det var när jag såg skylten till Södermalm som jag fattade var jag var någonstans. WOW! Vilken otrolig förbättring! Men som sagt vid rusningstrafik och köbildningar gillar jag inte tunnlarna, speciellt inte när de är så långa som den här. Den är dock inte lika vacker som Södra länken. Inga utsmyckningar mm. Men vad gör det om det tar högst tio minuter (om så lång tid) att köra den.

Aktivitetskonferens är att rekommendera. Mycket givande och alla deltagare får en plats.
Det här var vad jag behövde!

Kategorier:Vardagen