Två dagar med läsning och bedömning av fältstudier, egna studier och planering av föreläsningen nästa vecka (dock finns det mesta i huvudet än så länge). Fältstudierna är inget att säga så mycket om, välskrivna och detaljerade. De egna studierna handlar om filosofi och litteratur. Till i går, skulle vi ha läst Lispector och Blanchot. Intressant kurs, men tyvärr var det ett oljud som bidrog till svårigheten att höra vad läraren föreläste om utan stor ansträngning hela tiden. Hoppas nästa sal är fri från oljud. Södertörns högskola har sina brister vad gäller fysisk studiemiljö.

Idag var det Platon-seminarium och den enda studenten som var med, var jag. De övriga var sex av lärarna i filosofi. Jag lär mig en hel del av lärarna som är kunniga i Platon på ett helt annat sätt än vad jag är.

Det är spännande att tillämpa Bourdieus teori på den situationen. Upptäcka hur vi på ett naturligt sätt förhåller oss till varandra och hur jag med samma självklarhet är studenten, dvs. låter mitt studenthabitus komma i förgrunden och mitt lärarhabitus vila i bakgrunden. Får vara med under seminariet, men tillhör inte gruppen. Känslan av att inte vara hemma är inte obekväm, utan intressant. Jag antar en observerande position. Sitter en bit ifrån, för att inte hamna mitt i, då jag inte har tillhörighet. De talar till varandra och samtidigt som jag inte finns där, är de medvetna om min existens. Och det ger en känsla av frihet! Det ställs inga krav vare sig från gruppen eller på mig själv. Är välkommen på seminariet, men inte i gruppen. Att stå utanför men ändå vara med som fysisk person har sina fördelar. Vi talar i dag om vikten av delaktighet. Håller med om att det är viktigt, men om någon vill stå utanför, varför då tvinga personen att vara med (med viss reservation för när det gäller barn och ungdomar) eller än värre mobba eller frysa ut personen. Hur man nu kan frysa ut någon som redan har valt att stå utanför? Är medveten om att det jag ser som frihet, kan för många upplevas som utanförskap. Med Bourdieu och även med Foucault, kan det förklaras med att makten inte erkänns och kan därför inte utövas. Om någon inte positionerar sig, sker heller inga strider, ingen avundsjuka osv. från andra. Om den makt som diskurser skapar inte heller erkänns, får den inte någon verkan. Spännande eller hur? Och kanske är denna kunskap en väg till insikten om att vi faktiskt kan välja själva bort makten över oss (inte helt och hållet, men i hög grad).

Nu har jag sparat 45 kr x 3 på att köra till Södertörns högskola kl. 8 och sitta på biblioteket till kl. 10, istället för att åka kollektivt. Inte för att jag är snål, utan för att det är inte rätt att vissa skall betala 25 kronor mer för en bussresa tur och retur när de reser från en och samma kommun.

I grupprummet i biblioteket var det tyvärr inte tyst, då det lät som om det var råttor i väggarna :-). Tystnad är en bristvara!

I morse var det en fantastiskt vacker soluppgång.

Kategorier:Vardagen