Vädret är ljuvligt. Ingen tryckande åskvärme, inga moln.

Vi satt igårkväll på altanen och diskuterade en hel del frågor, bl.a. om rymden, men också om samhälle, olika förslag om att testa 5-åringar i vissa områden, om kärlek nu och förr. Allt började med att jag tog upp det fantastiska med att se stjärnhimlen, och att det är samma måne som alla ser. Vilket förenar mänskligheten. Nu så här på förmiddagen tänker jag vidare.

Vi tänker kanske inte alltid på att från rymden ser vi jorden utan gränser. Det är ingen karta. För många år sen såg jag ett program som visade jorden som klot. Om det kommer någon från en annan planet, får den säkerligen intrycket att det är en helhet, inget uppdelat. Så, det vi ser på håll som gränslöst, är uppdelat med gränser, som olika länder under historien har stridit om att få herraväldet över eller försvara. Och, även i nutid som alla vet, sker samma sak runtom i världen.

Jorden är otroligt vacker ovanifrån. Det ser ut som rena paradiset. Ack, vilken illusion det är. Få distans, förändrar ens perspektiv, och det blir än mer tydlig, när man ser jorden uppifrån. Allt är konstruerat, eller?

Läs även här:

https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/planeterochasteroider/jorden.8057.html

Kategorier:*Kavala 2022*