Ibland undrar jag om vissa tänker: ”Den där ska jag jäklas med”. Om det är konkreta personer eller en högre makt, det vet jag inte. Det prövar mitt tålamod iaf.

Jag åkte till flygplatsen 20.30 och taxichaffören körde en annan väg, runt och svängde höger, vänster och rakt fram. Han kryssade mellan bilarna på smågatorna, men sen satte han fart när vi till slut, efter att kört sightseeingturen, kom ut på motorvägen. Det brukar gå undan, men det var rena ”skräckfärden”, i jämförelsen. Han körde värre än en biltjuv. Jag bromsade med foten hela tiden. Han kom ofta upp i 130 km/h och det är fort om man ligger 10 meter bakom en annan bil, nästan hela tiden. Jag var faktiskt rädd på riktigt. Och när vi kom oskadda fram till flygplatsen, pustade jag ut och tänkte när jag fått tag på en vagn, checkat in bagaget och rökte en cigarett. Flyga vad är det. Och så kändes det under de tillfällen det var lite kraftigare turbulens. Det var ingenting i jämförelsen med den där taxiresan. Jag bad inte till Gud, men närapå. Jag var hela tiden beredd på att vi skulle krascha. Vad det nu har för betydelse att vara förberedd.

Ok, efter cigaretten gick jag till säkerhetskontrollen. (här kommer det jag skriver först att vissa vill jäklas med en). Visade upp mitt boardingcard och så pekar hon som står där åt ett annat håll. ”Du ska dit.” Nej, men jag har ju Fasttrack”, ”Det har du inte – det syns inte i apparaten.” Jag visade upp boardingcard till henne. Det stod med versaler. FASTTRACK AT SKG. ”JA, men det är flygbolaget som har gjort fel.” ”Nej, sa jag. ”Och jag har betalat för fast track.” Inget hjälpte. Men jag stod på mig. IGEN! Nepp, jag skulle gå flera hundra meter och stå i en lång kö. Aldrig i livet. Ja, då gick hon pratade med någon. Jag visade upp boardingcard:et och sa ”Jag har betalat för det.” Och det var helt ok.

Vi landade smärtfritt. Planet parkerade inte där det brukar. Så vi fick gå runt halva flygplatsen (som det kändes i vilket fall). Vi gick förbi poliser här och där. Till slut kom vi till en passkontroll. Långa köer. Det gick relativt snabbt tills jag kom fram. Då var det något med mannen före mig, så det tog tid. När det var min tur tog hon emot passet, tittade på mig och på det. Scannade det, gjorde om det och till slut var det ok.

Men, sen blev jag lättad när jag gick ut för att röka, efter att fått mitt bagage. Det kom iaf först. Det stod minst en 30 meter om inte längre kö, utanför och innanför av folk som skulle ha taxi. Och det var inte så många taxibilar lediga. Pratade med en som jobbar där, och en man som stod i rökrutan, som sa att hans bokning hade tappats bort, så han fick vänta en timme på Södertälje-taxi. Då var jag glad för att jag hade ett rum på Clarion som väntade. För övrigt var det mycket folk i avgångshallen.

Jag checkade in och fick ett rum på 12:e våningen med utsikt över landningsbanan. OK, det var lite trubbel med nyckeln, men jag kom in. Åt lite yoghurt som jag hade tagit med mig, druckit kaffe och så var det dags för sista rökat.

För att vara säker tyckte jag att det var lika bra att lägga in min dator och pengar, pass mm i säkerhetsboxen. Då fick jag inte upp luckan. Jag provade med allt. Gick inte alls. Det stod att den var öppen. Till slut fick ta en sked och lirka upp den. Ok, så behövde jag något i resväskan. Och låset var konstruerat så att siffrorna var lika glansiga som låset i helhet, så det var lögn att se dem. Om jag lyste på dem, blänkte allt. Men till slut, vilket tog 10 minuter lyckades jag få alla siffror på rad. Puh…

Klockan var fyra innan jag kom i säng. Då satte jag på Beck på datorn. Riggade upp kuddarna. Låg i en skön morgonrock. Nu kommer jag somna gott. Då började alla mina myggbett att klia infernaliskt på grund av värmen och att jag slappnade av. Men till slut somnade jag och vaknade klockan sju. Efter att ha vaknat av att det kliade flera gånger.

Tålamodet prövades, och det brast inte.

Sen gick allt som en dans. 🙂

Nja, det höll på att bli ännu en sak. Gick ner efter frukost till receptionen och frågade om de kunde beställa en taxi. ”Nej, det gör inte vi. Du får gå ner till Sky och sen och ta en taxi utanför nergången till Arlanda Express.” Nej det klarar jag inte. Och ni har gjort det förut.” Här ska sägas att man går 25 meter till en hiss och ytterligare fem meter ut på gatan från Clarion, om de ringer efter taxi. Hon ringde till någon annan av personalen och frågade. Det var inga problem.

När taxin kom, sa chauffören att han hade fått stå och vänta på körning i två timmar. Så många stod fortfarande på kö. Men han körde inte som en biltjuv.

Bilen startade direkt. Resan hem var regnig och det öste ner tills vi kom ut på den södra sidan, då det var torrt på vägen.

Vad är då sensmoralen i det här. Att man aldrig ska låta någon eller något jäklas med oss.

Kategorier:*Kavala 2022*