Dag 66: Nu är jag på plats…


Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Det kändes riktigt bra att komma till huset idag. Det var verkligen som att komma hem. Lugn stämning och positiv atmosfär. Fixade lite mat utan stress. Hälsade och pratade en stund med gäster som reser i morgon, och de nya liksom jag som kom under dagen. Tvättade och fixade middag vid 16-tiden, men blev sugen på att dricka ett glas vin. Gick upp till närbutiken och blev välkomnad. Vi pratade en lång stund. Ibland blev det lite förvirring, då hon inte är så bra på engelska enligt hon själv (men bättre än jag är på grekiska än så länge), men jag höll mitt löfte till Nancy att ge mig tillåtelse att prata utan att det ska vara helt korrekt. Fick ett snällt brev från henne. Hennes bedömning var att jag gjort stora framsteg. Och jag märker det själv. Nu förstår jag bra mycket mer när Stella och Lia pratar grekiska. Verkligen roligt. Man kan väl säga att trots alla störningar i Aten, så har allt blivit riktigt bra. Känner mig nöjd, och börjar tro på mig själv.

Tiden på Serdaglou var en välgörande övergång. Jag gjorde inte så mycket. Var nere på stan en dag, gick till huset och hälsade på. Skrev lite, samt gav efter när jag blev för trött. Men jag är så van nu att bo ensam, så jag blir rädd när någon dyker upp. Men jag vänjer mig. Känner stor lust att skriva. Ikväll har jag dock börjat med att översätta en bok på grekiska i syfte att lära mig. Märker att tiden på Athens Center lärt mig mycket.

Ikväll fick jag också välkomna en gäst då Elisabeth var tvungen att gå hem. Riktigt roligt. Och som sagt, det är en fin och vänlig stämning. Många författare gästar huset.

Och så har vi lilla Siri då, som kom som på beställning, men var mycket lugnare än vad hon brukar vara. Men hon är klok den lilla sötnosen. Hon gör sina försök att få mat av mig, men har fattat att jag har avgått som matmor. Nu är det inte några andra katter som har dykt upp och vill få mat. Och det är därför jag har slutat ge Siri mat. Då hela grannskapets katter kommer hit till slut. Tror jag såg Signe, men jag aktade mig noga för att göra henne uppmärksam på min existens. Sigge verkar inte vara kvar alls. Några kattungar har inte synts till. Vi får se hur det blir när april går över i majmånad.

Det var allt för idag eller natt (klockan är tolv). Nu ska jag fortsätta och titta på dokumentären ”Dömdes rätt bror.”



Kategorier:Kavala 2024

Lämna en respons