I vanliga fall brukar jag lätt skriva ner mina nyårstankar, men den här gången har jag svårt att göra det. Inte någonting jag skriver känns äkta om jag skulle skriva om hopp och ett bättre år 2013, som om jag verkligen skulle tro på det själv. Utbildningspolitiken lär inte genomgå några radikala förändringar. Året har varit händelserikt, men ändå inte. Har mest arbetat och den kurs jag avslutade i början av januari 2011, känns som det var evigheter sen. Min mamma blev svårt sjuk två gånger under vårterminen, men överlevde. Och det verkade som om just dessa händelser väckte till liv massor av minnen. De ramlar över mig trots att jag inte vill ha dem.
En ström av studenter har passerat förbi för att aldrig återkomma. Har träffat 13 grupper i fem olika kurser och haft periodvis hundratals studenter att undervisa under några månader. Och därmed massor av bedömningar månaderna efteråt. Har även lyckats läsa klart det sista momentet i filosofi, men tentan är ännu inte klar. Har hunnit med två fokusgruppssamtal, men de är ännu inte transkriberade och analyserade. Men kommer att bli. Har en hel del böcker liggande som väntar på att få min uppmärksamhet.
Det känns som om jag gått från det ena till det andra, utan att riktigt landa. Och jag tröttnade på att debattera skola och utbildning, men främst tröttnade jag på debatten om lärarutbildningen. Den är så negativ istället för att vara konstruktiv och framåtriktad. Det är svårt att debattera en utbildning med andra som talar om en som är tio år gammal.
När jag nu sitter och blir nästan döv av för tidiga nyårsraketer utanför, tänker jag på det jag skrev i Nyårstankar 2011. Då var jag fullt övertygad om att det skulle bli ett positivt år och min tro var obruten. Kanske det inte är så dumt att INTE förvänta sig något, att inte tro på något annat än en vardag som bara flyter på. Min tro på mig själv är dock obruten.
Gott Nytt År på er!
