Ja, nu är julhelgen över och det är mellandag. Första dagen på flera veckor som jag inte behövde börja med att borsta bort snö på bilen, eller få bort isen från vindrutetorkarna. De var 2 plusgrader. Jag åkte och handlade på snöfria vägar. När jag skulle betala fick jag meddelande — Medges ej. Fel i Nordeabanken. Men, jag hade ett alternativ så jag kom hem med mat.
Har inte arbetat under helgen, sovit länge, varit uppe till kl. 3-4 på morgonen, tittat på DVD – en dansk serie om läkarfamiljen Sommer och läst en del. Men mest har jag vilat och gjort praktiskt taget inte ett enda dugg. Har några manus jag skall läsa i morgon. I helgen skall jag fortsätta transkribera banden från fokusgruppssamtalen.
Det verkar som om min tjänstefördelning i vår inte krockar med mina studier. Nu vet jag av erfarenhet att jag inte kommer hinna med att läsa allt, men jag gör det jag hinner med. Filosofistudierna har visat sig vara mycket värdefulla för den undervisning jag har. Det jag blivit mest intresserad av är politisk filosofi, även om etiken fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Vad vore människan utan etiken?
När man hållit på så länge som jag gjort inom ett visst område, krävs det en förändring – det måste komma in nya perspektiv, nytt intresse och sådant som skapar nyfikenhet och upptäckarglädje. Och nu när jag håller på med att färdigställa tentan i politik, upptäcker jag allt mer och har samlat på mig en hel del böcker som jag måste läsa. Dessutom hittar jag en hel del böcker i mina bokhyllor som handlar om politisk filosofi. Det känns som om jag funnit den där skatten som legat framför näsan på mig. Pusselbiten som saknats. Mitt fokus är kring hur människan som existens fast i sin kamp om överlevnad blir en politisk individ med möjlighet till självmedvetande och fri att skapa sitt eget öde utifrån begreppet erkännande.
Viktoria Fareld skriver i den bok jag läst ut följande:
Det som förenar är alltid det som särskiljer. Något tillspetsat skulle man kunna säga att vad jag har gemensamt med en annan svensk är att jag inte är samma svensk som hon. (Fareld 2008, s. 37.)
Tänkvärt och viktigt, eller hur?
Men vad gäller erkännande och vad det betyder är jag inte klar med på så sätt att jag kan formulera det i skrift som motsvarar den känsla av förståelse som jag har.
