Månad: november 2012

Var ute i god tid. Snö under natten och fastfrysta dörrar. Allt såg okey ut tills jag kom ut på E4:an och märkte att vindrutetorkarna hade frusit. Det tog inget. Till slut blev jag tvungen att svänga av till en mack och fixa till dom. Men kom ändå fram en timme före seminariet. Jag gillar att ha en timme till godo. Även om det innebär att jag måste gå upp en timme tidigare.

Idag har jag haft undervisning hela dagen. Vi började med att studenterna fick sitta tre och tre och diskutera sin fältstudie. Under tiden läste jag översiktligt igenom den skriftliga inlämningen, för att ge dem okey att de är på rätt väg. Därefter höll jag en föreläsning med dialog om Bourdieu med avbrott för lunch och en om Foucault. Bra diskussioner, men framför allt tänkvärda tolkningar och funderingar. Det var sista seminariet och nu får studenterna drygt en månad på sig att fortsätta läsa kurslitteraturen och skriva tentan i vilken fältstudien ligger som grund.

Vi önskade varandra God Jul 🙂 och skiljdes åt kl. 15.

Jag talade med några kollegor, om kursen, estetik och kursen i etik som startar i januari. Jag har bara en grupp i omgång A och en i omgång C. Det kommer att underlätta väsentligt, då jag parallellt har kursen i utbildningshistoria inom nya lärarutbildningen.

Och så var det dags igen att skotta snö… nja, det blev en del borstning och jobb med fastfrusna dörrar och vindrutetorkare, men jag var på väg hem, så det var rätt avkopplande syssla. Det känns bra att ha en hel del hemmadagar framöver, då jag kan sitta och jobba utan att känna stress. Det är första advent på söndag och snö, och adventljusstakar mm. Det blir ljusare och roligare. November utan snö är mörkare än mörkt.

Vaknade i morse till ett vitt landskap, med vit snö på marken men också på trädens grenar. Det enda som saknades var en sol som tittade fram som hade skapat en glittrande vy.

Det tog ett tag att gräva fram bilen och snön var tung. Men jag tog det lugnt. Lät en del vara kvar och körde mot Södertörns högskola. Väl där, fick jag början till andningsstopp (åtminstone var känslan den) och funderade när jag såg alla trappsteg jag skulle vara tvungen att gå upp från parkeringsplatsen, hur jag skulle orka. Men helt plötsligt släppte det och jag gick uppför trapporna lättare i kroppen och andningen än någonsin. Märklig känsla.

För-seminarium och vi pratade Hegel. Inte den enklaste filosofen i historien precis, men är en nyckelfigur och därför viktig att få kunskap om, men en hel del klarnade under seminariet. Men jag insåg att jag behöver läsa lite mer av och om hans filosofi för att kunna se de dolda referenserna till honom i vår tids politiska filosofi.

Det var sista seminariet idag och jag är glad (och faktiskt lite stolt) att jag lyckats stå emot frestelsen att stanna kvar i hemma i värmen och sova några timmar extra, istället för att gå upp och ge mig iväg. Några föreläsningsdagar har jag dock missat, men då på grund av trötthet. Lite tråkigt är det att inte träffa mina kurskamrater på ett tag. Kanske vi ses nästa termin, om jag får ihop det med min tjänstefördelning. Som det ser ut nu, skall det gå. Men det är det där med orken …

Eftermiddagen går åt tlll att förbereda mig för sista seminariet i en av mina kurser. Det är en lång dag och flera kortare föreläsningar som jag skall hålla. Men, det kommer fungera – det är ingen ny kurs.

Nu väntar även tentan i politisk filosofi som skall lämnas in nästa fredag.

Inte nog med att det är ett sjuhelsikes väder, det var inte någon bra dag för min del. Det började med att bensinpumpen inte fungerade på Shellmacken hemma. Jag stod i blåst och regn och tryckte men inget hände. Sen visade sig alla bensinsorter. Men till slut fungerade det.

Vägen till jobbet gick bra, men jag ville helst inte gå ur bilen. Väskor och paraply som blåste bakåt och så det mest idiotiska. Jag beslutade mig för att gå uppför den lilla backen trots lersörja. Men, tänkte jag. Om jag tar en bit i taget och bara sätter ner foten där det är grästuvor går det säkert bra. Jo jo, halvvägs upp började jag ramla bakåt. Jag försökte stanna upp, men icke. Steg för steg gled jag bakåt och så damp jag ner i leran. Jag kände verkligen hur den kalla leran gick igenom byxbaken. Men jag reste mig upp och gick ner igen, halkade vidare och gick runt och uppför backen.

Försökte få bort leran, men jag var ju blöt och skorna var leriga. Jackan också. Till slut fick jag tipset att hänga byxorna över elementet, så jag satt med en pläd med stängd dörr. När jag skulle kopiera satt jag på mig jackan och ingen märkte något, OM jag inte sa något. Det såg ut som om jag hade en kort kjol på mig.

Byxorna torkade och jag träffade studenterna. Var tvungen att förklara, då leran på skorna hade torkat och det var verkligen smutsigt. Vi startade och då började de borra nere i källaren och det lät som en tandläkarborr – ni vet den innan vattenborren. Jag kunde inte tänka eller koncentrera mig alls och började må illa. En student erbjöd sig att gå ner till studentexpeditionen och säga till. Till slut, blev det tyst.

På rasten höll jag på att snubbla i trappan. Och på vägen hem var det en förare i en vit van (vad är det med dom som kör vita vanar) som tutade då jag väntade på att få köra till höger i en rondell. Han stressade mig så mycket att jag gjorde en felbedömning och höll på att krocka. Ilskna biltutor. Den vita vanen hann upp mig sen, låg och hetsade och började tuta när han sen körde rasande förbi, då jag svängde in på en annan väg.

Det var ingen bra dag, då olyckorna var så nära mig. Men det hade kunnat vara värre. Ljusa byxor och 40 studenter jag aldrig träffat tidigare. Ett ombyte i bilen eller på jobbet kanske inte är en så dum idé. Tidigare när jag reste mycket ute i landet hade jag alltid en packad väska med mig i bilen.

Känner mig ganska trött nu … Och kom på att jag måste tvätta jackan. Men, jag kan ta en annan om jag vågar mig ut i morgon. Det sägs att det skall börja snöa.

Jag har alltid gillat fredagar. Vet inte om det är för att jag är född på en fredag, för att jag får sova på lördagsmorgonen (fast jag ofta vaknar tidigare än vanligt då) eller för att den allmänna stämningen alltid är så trevlig på fredagarna, avslappnad och glad. Alla verkar gilla fredagar.

Därför tycker jag om att undervisa på fredagarna. Och igår var inget undantag. Och solen lyste också för ovanlighetens skull. Men när den lyser, blåser det.

En liten grupp studenter, och möjligheterna till diskussioner var stora. Vi diskuterade lärarutbildningen genom tiderna, men fokuserade på hur den ser ut idag. Det fantastiska är när insikten kommer om att talet om en usel lärarutbildning inte är något nytt. Går man tillbaka i historien, känns argumenten igen. Det är som om tiden stått still. Och det är inget man behöver gräva så djupt in i för att få svar på varför. Hur våra barn utbildas, är angeläget för alla och envar. Det bestämmer ju vår framtid. Och vi har olika syn på hur ett samhälle skall se ut och vara organiserat. När man diskuterar den, måste man alltså förstå att det handlar om olika människosyn, samhällssyn mm. Inte om att utbildningen i sig själv är usel. Om man väljer att subventionera läxhjälp genom RUT anser man att vi alla skall betala för den grupp av föräldrar som har råd. Om vi inte gillar det, har vi åsikten att skatterna inte skall gå till den gruppen utan att det är de resurser skolan får som skall ordna den hjälpen åt alla. Det handlar om hur man ser på rättvisa. Vi måste alla förstå att hur lärarutbildningen ser ut, har att göra med vilka värderingar vi har. Om vi förändrar efter en grupps åsikter, blir den usel för den andra gruppen. Om vi väljer att tala om den i sådana ordalag.

Jag vill att lärarutbildningen skall bli mer autonom än vad den är idag. Politikens roll skall vara att ge den mandat att utbilda alla, oavsett partipolitiska mål. Jag anser inte att utbildningen av kommande generationer skall användas som medel att uppnå det samhälle man vill ha. Målet skall vara att utbilda lärare som uppfyller ett uppdrag som har till mål att utbilda alla efter deras förutsättningar. Samhället kommer då präglas av de människor som utbildats, inte att drömmen om ett speciellt samhälle uppstår genom att de utbildats i en viss riktning.

Därför vill jag att lärarutbildningen, skola och alla annan utbildning är något alla partier skall vara med och utforma. Samling kring utbildningsområdet alltså.

Nu vill jag att den här helgen skall vara helt fri från arbete.

…. var det att komma upp i morse. Klockan stod och tutade i 30 minuter innan jag vaknade och sen hade jag bara en timme på mig att bli klar. Och under den timmen tänkte jag hela tiden på sängen. Utanför var det grått och disigt.

Men jag stod på mig och körde iväg till Södertörns högskola. Under förseminariet tittade jag på klockan stup i ett. Men, sen när vi kom in i seminariesalen och jag såg att S-O Wallenstein satt på plats, försvann all trötthet och tröga sinne hos mig. Mycket intressant att lyssna på hans kunskaper om Hume och Kant.

Nu hade jag inte kommit igenom texterna, så de övriga pratade mest hela tiden och jag lyssnade intensivt för att inte missa något.

Hittade en bok på biblioteket om Platons etik, men än har jag inte öppnat boken. Förbereder mig inför seminariet i morgon.

Det var ovanligt tyst hemma på förmiddagen, så jag körde inte hemifrån förrän halv elva och upptäckte då att det troligen var alldeles för sent. Jag hade ett möte kl. 11.30 med en person jag aldrig träffat tidigare (vilket skulle vara pinsamt med sen ankomst – jag som alltid försäkrar mig om att komma i god tid). Men det var inga köer, så jag var där tio över elva.

Mötet blev kort och jag hade tid att dra ut en del kopior och förbereda kursen som började kl. 13. Körde ner till parkeringen vid Södra husen, som nu är nästan full med bilar, sen de tagit bort en hel del parkeringsplatser. Och nedanför F-huset hängde massor av tvätt på staketet som jobbarna använt för att stänga av platserna. Har sett att en del verkar befinna sig mycket på parkeringen, men nu syntes bara kläder. Två gamla trasiga bilar varav en är överfull med skräp står där också. Det verkar som om de under en längre tid har varit människor där som inte haft någon annanstans att bo. För jobbarna har ju sina baracker mellan husen.

Idag var vi i ett mindre rum och tog inte någon rast. Vi valde att sluta kl. 15 istället för kl. 16, då studenterna fick en vecka till på sig att skriva metodavsnittet. Jag gillar när handledning speciellt i grupp leder till nya insikter och till utbyte av synpunkter.

Filosofiföreläsning i morgon som hålls av S-O Wallenstein. Får se om jag har möjlighet att delta på den. Drar mig för att läsa Kant på engelska. Är inte på humör just nu. Måste gå igenom den nya reviderade upplagan av Det pedagogiska kulturarvet, så jag kanske inte hinner ändå.

Det var ganska mycket trafik på vägen hem, men det rullade bra. Fick telefon, men valde att avsluta det efter några minuter när det blev för rörigt och många filer och trafikljus. Köra bil och tala i mobilen gör jag bara på långa sträckor på motorvägarna. Det är ett rent vansinne att tala i mobilen och köra bil, speciellt i stadstrafik eller på vanlig landsväg.

Det börjar bli mörkt tidigt nu – körde till affären och parkeringen var mörk och ovanligt tunt med bilar. Alldeles för milt för årstiden. November är alltid en jobbig månad. Längtar efter snön och tänker: Var försiktig med vad du önskar dig! I januari brukar jag vara trött på snön. Men det blir ljusare och roligare med snö. Men det kanske blir som året då brorsan och jag satt utanför en Shellmack och drack kaffe i solskenet på julafton efter ett besök hos vår mor.

Åka på konferens en vecka skulle inte vara helt fel.

En artikel med den rubriken finns på Lärarnas Nyheter (HÄR) som jag delade ut till mina studenter i fredags. Fler studenter kommer få den artikeln, för diskussionen om lärarutbildningen skall inte endast föras i media eller på bloggar, utan också utanför den världen.

När jag läser artikeln finner jag inga Nyheter. Det är en grupp företrädare för som det uttrycks, en ”gammaldags” syn på vad akademi med allt vad det innebär är. Det är anmärkningsvärt många som talar om en proletarisering och feminisering, samt att lärarstudenter har låga förkunskaper och kommer från sämre bemedlade hem.

Rekryteringen till lärarutbildningarna har förändrats så mycket att vissa forskare talar om en proletarisering lika mycket som en feminisering. Att Sveriges största utbildning har tagits över av arbetarklassens döttrar.

Viktigare, som jag ser det, är det som skrivs i artikeln om seminarietiden, vilket jag talat om i 10-års-tid är ett av skälen till att utbildningen blivit alltmer teoretiserad och kräver självgående studenter nästintill redan färdiga lärare.

Med en gedigen lärarutbildning skulle eventuella brister och kunskapsluckor kunna täppas till. Men samtidigt som de blivande lärarnas betygspoäng sjunkit har antalet lektioner på utbildningen minskat rejält. Någon officiell statistik finns dock inte att tillgå. Lärarnas tidning har därför tagit del av en intern rapport från Högskoleutredningen 1992 som visar att en blivande mellanstadielärare i slutet av 1970-talet kunde få upp till 24 timmars undervisning per vecka. 1990 hade den genomsnittliga schemalagda undervisningstiden sjunkit till 14 timmar.

Och 20 år senare, 2010, fick enligt TCO:s mätningar en klar majoritet av lärarstudenterna mindre än 9 timmar lärarledd undervisning i veckan.

Sammantaget innebär det att undervisningstiden för en stor grupp lärarstudenter har minskat med minst 60 procent på 30 år.

Jag slutade debattera just på grund av att det inte är längre är en konstruktiv debatt. Det har nu blivit en kampanj mot studenter som inte har den ”rätta” bakgrunden, inte tillhör akademikerklassen från början och mot kvinnor som grupp. Men det här är inget nytt.

Själv ser jag det vara en tillgång att ”arbetarklassens döttrar” blir lärare. Med tanke på att de får erfarenhet av två världar – arbetar- och akademikervärlden, skapar det, som jag ser det, en mer flexibel lärarroll. Eleverna är olika, kommer från annan bakgrund, vilket då gagnar dem.

Men för mig är det inte bakgrunden man skall fokusera på, utan på lärandet som sker under lärarutbildningen. Oavsett bakgrund hos studenterna är de lärarledda seminarierna viktiga. Egentligen borde det inte vara så svårt att förändra förutsättningarna och villkoren både för studenter och lärarutbildare vid lärarutbildningen. Satsa resurser på fler lärarledda seminarier, istället för att söka orsakerna ”hos” aktörerna och ta beslut om efter dessa. Men istället handlar debatten om kvinnor och arbetardöttrar påstådda tillkortakommanden och utbildningspolitiken om en stark tillbakagång till 50-talets skola. (Sättet att tala om kvinnor som har arbetarklassbakgrund säger en hel del)

Lärarstudenterna behöver träffas mer under organiserade former, ha mer kontakt med sina lärare osv. Men det finns en tro på att teoretiska kunskaper är det viktigaste och att dessa kan kompensera bristen på förekomsten av situationer som behöver lösas. Det finns även en överdriven tro på att betygen från ungdomsskolan är viktiga för att kunna avgöra hur och om någon blir en bra lärare. Anmärkningsvärt med tanke på talet om ”glädjebetyg”.

Vi behöver ha mångfald, och vi behöver fokusera både på teori och praktik; gedigna ämneskunskaper men också gedigna erfarenheter av undervisning, olika möten, konfrontationer (allt annat man inte kan lära in genom teori). Vi behöver ha handledare ute på skolorna som har minst licenciatexamen i ämnesdidaktik. Det är mycket mer konstruktivt att börja diskutera hur vi når detta, än att diskutera hur vi skall gallra bort de grupper och den teoretiska utbildningens företrädare och lärare som nu ses som syndabockar för de sjunkande resultaten, den dåliga statusen och de dåliga lönerna.

Om vi skall tala om förfall, vill jag hellre säga att vi fått en debatt och utbildningspolitik i förfall, även om det är tillspetsat.

Idag får jag lägga filosofistudierna åt sidan, av olika skäl. Och kommer istället att fokusera på läsning av en del manus, samt konstruerande av två uppgifter i Didaktik från gamla kursplaner. Letar efter relevant kurslitteratur i moderna kurser, för att se hur dessa kan täcka upp många mål som spretar lite åt alla håll.

För övrigt igår försökte jag läsa för mig en fullständigt oläslig text av Hume, på engelska. Det verkar som om engelskan är alldeles för gammalmodig och full av bisatser, att det är omöjligt att reda ut vad en mening handlar om, när väl punkten är satt. Jag fick leta efter begripliga meningar och stryka under dem. Har letat efter en svensk översättning, men inte hittat den.

Såg en dokumentär i TV2 i går, om flickor som klär sig som pojkar i Afganistan. Rekommenderas!

…. av Tomas Kroksmark (LÄS hela tråden) om de olika villkoren som råder

– I skolan ska eleverna lära sig sådan matematik som någon annan redan kan.
– I lärarutbildningen ska studenterna lära sig sådan matematik som någon redan kan så att de kan lära ut den till någon som inte redan kan.
– Lärarutbildarna i matematik ska lära studenterna att lära sig matematik som någon annan redan kan på ett sådant sätt att studenterna kan lära elever (de blivande) sådan matematik som någon redan kan och som finns definierad i kursplanemålen för ämnet.
– Matematiker vid våra universitet ska lära sig sådan matematik som ingen annan redan kan.

En idé är subjektivationen av ett samspel mellan singulariteten i en sanningsprocedur och en representation av historien.

Alain Badiou

Det går att förstå, men hur förklarar man det så att andra kan förstå. Jo, man går till Lacan (vilket förutsätter att man läst honom) och sätter in detta i det Reala, det Imaginära och det Symboliska. Och om någon inte läst Lacan, måste man först förklara vad Lacan menar. Och till sist upptäcker man, att det enda som krävs är att man ger konkreta exempel. Men så långt har jag inte kommit i läsningen än och inte skall jag undervisa i det heller.

***

Var på filosofiseminarium i torsdags och satt sen hela dagen och förberedde undervisningen i går. Läste om Dewes kapitel Erfarenhet och utbildning, som klargör en hel del (tillsammans med delar ur hans stora verk Demokrati och utbildning, att hans pedagogik inte går ut på att lämna eleverna utan ledning eller att utvecklingsläran på något sätt är nedtonad. Arbetade också med en presentation som kändes lite osäker när jag var klar med den på kvällen. Men, som fungerade väl på plats.

Körde in tidigt i går och eftersom köerna nu har blivit kortare under den senaste tiden på grund av vissa förändringar av vägarna så gick det snabbt att komma in. Seminariet inleddes med att fortsätta där vi slutade den 9 november för att de sen fick med sig en artikel från Lärarnas nyheter som de skulle diskutera i relation till kurslitteraturen i smågrupper. Före lunch gick vi igenom vad de olika grupperna kommit fram till, vilket vi fortsatte med efter lunch. Därefter var det Dewey som dominerade. Bra diskussioner och engagerade lärare. Och när vi slutade kl. 15, var jag inte alls trött. Snarare piggare än när vi började.

Samtalade en stund med min kollega och körde sen och handlade och åt middag.

Inget speciellt hände, men det var en mycket bra dag igår.

Min syn på skola och utbildning är att den inte skall drivas genom konkurrens och därmed tävlan om vem som är bäst. Nu har Lärarförbundet utsett Sveriges bästa kommun, vilket Freddy Grip på Lärarnas riksförbunds studerandeförening, har synpunkter på. Man skall inte hylla skillnaderna säger han. Och jag håller helt med. Den här marknadfieringen som endast är skenbar, bör tonas ner och strävan om att skapa likvärdighet och en skola som ger det bästa för alla barn i vilken kommun de än bor i, skall prioriteras.

I och med att man hyllar den bästa, dissar man den man ser som den sämsta. Och vad utgår man ifrån, betyg mm. Och vad säger egentligen betygen om vilken kvalitet det egentligen handlar om på olika skolor. Vad säger betygen om vilka eleverna är, vilken kommun det handlar om, vilka behov och vilket stöd de behöver och viktigaste av allt – vad säger det om prestationerna hos eleverna. Även de som inte når upp till godkänt betyg kan ha presterar mycket. Det sista kan visa på kvaliteten.

Det vi i Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening vänder oss emot är att vi i dag har en skola som är så långt ifrån likvärdig det går att komma. Att det är så stora skillnader mellan Sveriges skolkommuner är helt oacceptabelt. Det är inget att hylla, det är något att vara bekymrad över. Det måste vara så att alla elever i Sverige har rätt att gå i den bästa skolan.

Läs mer HÄR!

Lövblåsarna kom igår och startade klockan sju och kom närmare och närmare. Min plan var att köra till institutionen flera timmar senare, men det går inte att tänka när dessa är i farten. Jag körde därför iväg bland allt oljud och löv som flög omkring. Och iom att det inte var några köer kom jag tre timmar för tidigt. Men det var lugnt.

Natur och kultur var där och presenterade sin senaste kurslitteratur och när representanten fick veta att jag hade en gammal version av Det pedagogiska kulturarvet, medan mina studenter hade den nya versionen, fick jag den av förlaget. Nu ligger den fina boken på skrivbordet och jag är i fas med studenterna. Nåja, rent kunskapsmässigt från min sida är det inte någon skillnad, men sidhänvisningarna blir de rätta i vilket fall. Den revidering som skett har jag redan kunskap om.

Träffade studenterna klockan ett och vi hade två och en halvtimmes givande handledningsträff. De hade läst varandras manus och mycket bra synpunkter kom fram.

När jag kom hem, låg ett paket från Tankekraft förlag och jag har fått alla tre böcker som jag nämnde i tidigare inlägg. Det kommer ett tag att läsa igenom dem, men spännande skall det bli. Man måste läsa samtida filosofer också, annars lever man kvar i det historiska tänkande i alltför hög grad. Men min glädje försvann snabbt då jag upptäckte att strömmen var svag i ett av mina rum. Ringde jouren och efter någon timme kom det hem en kille, som fann felet. En huvudsäkring i källaren hade gått. Skumt, lamporna i rummet lyste svagt och växlande, men inget annat fungerade. Det fick iaf mig att tro att inte någon lokal propp hade gått, vilket jag kollade innan jag ringde.

Idag vaknade jag naturligtvis av lövblåsarna igen och då befann de sig på andra sidan av huset. Tre omgångar har det varit här sen löven började falla och ljudet är osannolikt störande, högt och entonigt.  Och de håller på flera dagar, på långt och kort avstånd. Varför inte vänta tills alla löven har hamnat på marken? Men nu är det tyst än så länge (men – ta i trä) och jag har en del att läsa. Inga bedömningar, utan litteratur.

Min tanke igår var att jobba lite, men fastnade framför TVn och Törnfåglarna – jag betade av tre DVD under dagen. Den serien håller fortfarande – är en riktig klassiker om man vill ha tårar, skratt och villkorlig men även villkorslös kärlek. 🙂

I morse innan jag körde till Södertörn för min filosofiska dagliga dos av varför vi behöver en politik, satt jag och jobbade en timme. Kände efter den timmen att jag inte alls hade lust att åka iväg någonstans. Ville helst gå och lägga mig och sova några timmar till. Men jag tog mig i kragen och precis lagom för avfärd började solen lysa från en molnfri himmel. Tomt på parkeringen, så jag fick plats. Träffade en medstudent och pratade lite Rousseau.

Det här citatet älskar jag:

I lagstiftningsarbetet finner man således två saker som förefaller oförenliga: en uppgift som står över mänsklig förmåga och en myndighet för dess verkställande som inte finns. (Samhällsfördraget, s. 57)

Nu skall jag läsa några uppsatsPMn och lite av Rousseau till nästa föreläsningstillfälle.