Var ute i god tid. Snö under natten och fastfrysta dörrar. Allt såg okey ut tills jag kom ut på E4:an och märkte att vindrutetorkarna hade frusit. Det tog inget. Till slut blev jag tvungen att svänga av till en mack och fixa till dom. Men kom ändå fram en timme före seminariet. Jag gillar att ha en timme till godo. Även om det innebär att jag måste gå upp en timme tidigare.

Idag har jag haft undervisning hela dagen. Vi började med att studenterna fick sitta tre och tre och diskutera sin fältstudie. Under tiden läste jag översiktligt igenom den skriftliga inlämningen, för att ge dem okey att de är på rätt väg. Därefter höll jag en föreläsning med dialog om Bourdieu med avbrott för lunch och en om Foucault. Bra diskussioner, men framför allt tänkvärda tolkningar och funderingar. Det var sista seminariet och nu får studenterna drygt en månad på sig att fortsätta läsa kurslitteraturen och skriva tentan i vilken fältstudien ligger som grund.

Vi önskade varandra God Jul 🙂 och skiljdes åt kl. 15.

Jag talade med några kollegor, om kursen, estetik och kursen i etik som startar i januari. Jag har bara en grupp i omgång A och en i omgång C. Det kommer att underlätta väsentligt, då jag parallellt har kursen i utbildningshistoria inom nya lärarutbildningen.

Och så var det dags igen att skotta snö… nja, det blev en del borstning och jobb med fastfrusna dörrar och vindrutetorkare, men jag var på väg hem, så det var rätt avkopplande syssla. Det känns bra att ha en hel del hemmadagar framöver, då jag kan sitta och jobba utan att känna stress. Det är första advent på söndag och snö, och adventljusstakar mm. Det blir ljusare och roligare. November utan snö är mörkare än mörkt.

Kategorier:Vardagen