Akuten på Ippokrateio (2)

Jag blev visad av sköterskan vart jag skulle gå för att ta prover och bli röntgad. Det var en ganska smal korridor och framför en kur med fönster stod vi och väntade. Innanför satt en dam med två högar – en till vänster och en till höger. Innan jag vågade mig ut och röka, som jag skrev i det tidigare blogginlägget, frågade jag i vilken hög. – Den vänstra! Okey, jag gick och kom tillbaka och inget hände. Stod och hängde ”på låset”. När dörren in till vad jag då kommit underfund med var röntgen, öppnades och tre poliser kom ut och väntade. Efteråt kom två unga män i handfängsel. För mig var det fullständigt normalt. Inget jag reagerade över alls, men noterade förstås.

Vet inte hur länge jag hade väntat då en man bakom glasfönstret pekade på mig. Hur visste han att det var min tur. Då fick jag veta att jag stått i fel kö. Blev visad till provtagningen och där kom jag in direkt. Gick in med mina papper och när jag satt därinne, visade sig chocktillståndet, eller om det var slagit i pannan, eller hela situationen. – Jag kom inte ihåg vad hotellet hette och inte heller vilken gata. När jag slutligen kom på det, ja då lät Lagkada deka tria mycket konstigt, och jag undrade om hotellet verkligen hette Anatolia. Och så fick jag en tid, då jag skulle gå tillbaka till den första läkaren för att få svar på proverna.

När provtagningen var klar mötte jag sköterskan i korridoren, och jag blev anvisad en plats utanför röntgen. – Det är inte den modernaste utrustningen vi har, sa den unga mannen när jag kom in. Men den här är jag mycket stolt över. Sa han och visade mig en stor röntgenplåt som han förde in framför mig. Då hade jag blivit röntgad i pannan och nacken, samt höger hand. När han fick reda på att jag kom från Sverige började han tala om några som flyttat dit, liksom ambulansmannen (vilket jag kommer ihåg nu). När allt var klart gick jag ut för att röka. Det blåste nästan stormvindar och då fick den kvinnliga säkerhetsvakten tag i mig. Hon pratade på och min cigarett blåste mer bort än att jag lyckades röka den.

Upptäckte att cigaretterna var slut, så jag gick runt området och ut på en större gata, där jag köpte cigaretter. Sen satt jag utanför ingången till barnsjukhuset. Där var det inte bara soligt utan lä. Satt där en lång stund. Sen gick jag tillbaka och mötte den kvinnliga säkerhetsvakten igen, som jag stod och pratade en lång stund med.

Jag gick sen in och slog mig ner tills det var min tur. Jag gick fram och ställde mig i dörröppningen, väntade tills en stol blev ledig. En speciell säkerhetsvakt gick omkring och helt plötsligt ställde han sig framför mig, tittade på min lapp med klockslaget,  en lång stund, tittade på mig forskande och på lappen igen flera gånger. Jag tittade tillbaka. Han var kvar där och höll ordning resterande av dagen. Men, jag fick aldrig någon förklaring på vad han undrade över.  Tjugo minuter efter utsatt tid (vilket var positivt med tanke på den andra gången jag fick vänta efter ny provtagning) kom läkaren fram till mig och förklarade att det var ett prov som saknades. Gick och tog provet och tillbaka igen. Då säger läkaren att jag skall ta ett EKG (och han frågade om jag hade hjärtbesvär för proverna hade visat något) och en sköterska visade mig in i en stor sal och fick en nummerlapp i handen igen. Hon hämtade en stol. Det satt en kvinna och pratade med läkaren och tre ytterligare personer kom efter ett tag och drog för draperiet. För så var det, inga rum utan draperier. Det blev en lång väntan. När de till slut var klara, gick kvinnan bakom in först för att få ett papper. Sen kom jag in och de övriga tre var läkarkandidater. Kvinnan, som jag förstod var handledare frågade vad som hade hänt. Jag blev undersökt av läkaren sen. När EKG var klart pratade de grekiska en lång stund. Då hade den smärta i höger arm som gick ut mot bröstet växt till att bli alltmer intensiv. Men EKG:t var normalt. När vi var klara, kom den första läkaren tillbaka och på vägen till undersökningsrummet fick jag veta att de ville ta nya prover.

Jag fick nya papper och etiketter och kom in till provtagningen. PUH! Sen fick jag veta att det skulle ta drygt två timmar. Tiden hade jag tappat bort helt och såg att klockan var närmare fyra.

Hungrig. Fick vet att det fanns en servering där jag kunde köpa yoghurt och kaffe. Gick nerför en trappa och det var en uteservering som var tom (icke förvånande), men det fann platser inomhus också. Gick in i butiken. Sen drog jag mössan på huvudet och åt yoghurt och drack kaffe och tittade på katterna som sprang omkring. Det var skönt att sitta på ett tomt lite kyligt ställe.

När jag var klar och kom upp igen slog jag mig ner i väntrummet, tills det var dags att vänta in de slutliga beskeden. Då var klockan fem och på min lapp stod det kvart över sex. Eftersom det hade kommit alltfler patienter, gick jag och ställde mig i kön redan halv sex. Och DET tog tid.

Kategorier:Av särskild vikt, Jul och Nyår Saloniki år 18/19