Dag: 16 december, 2018

Nauplion

Möjligen kommer en del anse mig vara fullständigt koko, men det är något jag måste få klarhet i. När jag läste grekiska i Aten år 2004 i nio veckor, reste jag och två studiekamrater med bil till Korintkanalen och sen till Nauplion. Vet inte varför vi åkte dit, eller varför hon som fick låna sin ”svärmors” bil ville åka dit och frågade oss. Det var nog bara ett utflyktsmål. Men ett som jag aldrig glömmer och en händelse som har följt mig under alla år. Jag har berättat det här för en del och de flesta är skeptiska till det jag berättar, tills de får höra att en annan person helt oberoende av mig upplevde samma sak.

Det handlar om ett torg. Syntagmatorget i Nauplion. Jag kände att här hade jag varit förut. Mitt sällskap kom med de vanliga förklaringarna. Falsk känsla, någon registrering i hjärnan innan man upptäckte det via känslan osv. Tidigare har jag hemma i Sverige fått en känsla av samma sak, men mer att jag känner igen platsen. När det gäller människor likaså. Och det kan ju faktiskt vara på det sättet. Jag kanske satt i barnvagnen eller jag pratade med någon eller tvärtom, någon pratade med mig. Den här känslan var djupare – en rent fysisk känsla. Nåväl! Vi gick ut från torget och efter en kortare vandring gick vi in genom ett annat håll. Samma känsla infann sig även från ytterligare ett annat håll. Jag kunde inte släppa känslan och min förklaring var att vi kanske ärver minnen. Min farfars far är okänd. Och kanske det var en grek som då arbetade i Norrköping. Något min far förnekade bestämt. Mitt sällskap var skeptiska och de vidhöll sina förklaringar. Det kan vara något där som jag är mottaglig för? Men, så år 15 eller år 16 var det en person i svenska huset som hade känt samma sak, när hon gick in på torget för första gången. Jag har aldrig varit på ett torg liknande detta i hela mitt liv. Och det var första gången jag var på Peloponnesien. Kan jag ha sett det i en film eller på TV. Jovisst, men det är många torg och platser som jag sett på TV och besökt utan att ha fått den där fysiska känslan.

Nåväl! Eftersom jag inte har kunnat släppa detta på drygt fjorton år, skall jag åka ner dit. Tänkte åka i somras, men det skulle ta minst fyra dagar från Kavala. I vilket fall hade det inte blivit av ändå, på grund av branden i närheten. Det där torget ”hemsöker” mig. Men vad är det som hemsöker mig. Någon händelse i historien eller något annat som kan förklaras med Derridas spektralitet.

Jag hittade inte kortet på torget, men det finns bilder. HÄR!

Vädret i Saloniki och resan?


Om vädret i Saloniki! För några dagar sedan, var prognosen moln, regn mest hela tiden. Men sol på julafton. Idag verkar det bli sol eller växlande molnighet mest hela tiden. Undrar hur det kommer att se ut om några dagar? Norra Grekland är nog den plats som jag varit på som vädret kan bli vad som helst. Det går inte att förutspå det alls. Förra året var det ett fantastiskt väder, för årstiden, men vi får se detta år. För mig blir det en ytterligare erfarenhet, om det skulle bli regnigt under elva dagar, som kan vara bra att få. Med tanke på hur jag i så fall skulle uppleva tiden där. Fast när det regnade under tre dygn i Kavala, kändes det precis lika bra. I Saloniki kommer jag bo på mitt favorithotell Anatolia hotels, och jag har bett om att få samma rum som förra jul- och nyårshelgen. Har en hel del kvar att utforska. Vita tornet och Rotundan. Sen finns det andra platser. Vill också (om jag orkar upp så tidigt) gå på en mässa i den grekisk-ortodoxa kyrkan. Plateia Aristotelous är ett måste och naturligtvis det arkeologiska museet ännu en gång. Förhoppningsvis kommer jag inte sova över frukosten varje dag denna gång. Har hunnit varva ner nu, då jag inte har någon undervisning.

Men, så har vi flygresan. Men som vanligt tänker jag vänta tills jag är på Arlanda och då känna efter om jag hellre vill stanna hemma 🙂 . Planet lyfter kl. 6.15, vilket inte ger mig så mycket tid att tänka efter eller på turbulens eller luftgropar. Men, allt brukar kännas helt okey när jag väl kommer till flygplatsen och jag räknar med att det blir så även denna gång. Som sagt, ibland har jag svårt att komma ur vardagslunken och (den skenbara?) tryggheten (som egentligen trycker ner mer än livar upp.  En sak har jag lärt mig under alla år som universitetslektor. Att ta ett steg i taget och inte tänka efter för mycket för tidigt. För den känsla som jag har en dag hör dit och inte till en dag fyra dagar senare.

Mina planer inför nästa år är att inte åka till Kavala under våren. Tänker spara både pengar och tid och vänta till sommaren. Har bokat flera dagar i Nauplion, Greklands första huvudstad. Om jag inte stannar längre kommer jag ta tåget upp till Saloniki. Jag har inte bokat in Svenska huset, då jag känner just nu att fem år av långa vistelser, räcker för tillfället. Jag älskar huset och omgivningarna, men jag vill försöka få mer grekiska kontakter. Och därför kan jag tänka mig att hyra en lägenhet i Kavala ett antal veckor.  Möjligen kan jag bo i huset någon vecka, om det finns plats och det finns tillräckligt med gäster. Men det är inget jag kommer att boka i förväg. Thasos finns med i planerna! Där trivdes jag verkligen, men då skall jag bo i Limenas hamn, nära till allt. Det var verkligen avkopplande!

Oj, nu är jag långt fram i tiden!

Det tog några timmar innan jag masade mig ur soffan, gjorde mig i ordning och körde till Skärholmen. När jag är så lat som idag, har jag en strategi. Lurar mig själv, genom att stegvis förbereda mig på att ge mig ut. Det vill säga, jag tar på mig ett plagg i taget, sen halsduken och vidare till de tjockare strumporna, på med skorna. Det kan ta lite tid. Sen dricker jag en kopp kaffe, sätter på mig klockan och halskedjan. Mössan och så skriver jag en köplista. Och när jag är helt färdig, ja då vore det ju helt galet att inte åka iväg. Jag är ibland som en gammal bil, det är svårt att få igång den, men sen går den utan problem. När jag inte är lat, sätter jag på mig jackan, skorna, stänger av datorerna, TVn och går. Det går lika snabbt som när jag försov mig i torsdags, vaknade lite över nio och skulle på läkarbesök halvt tio.

Äntligen är parkeringshuset klart och det var massor av bilar. Det här kommer ta tid tänkte jag. Men Skärholmens centrum är stort. Gick först till Forex och växlade till 300 euro, sen till Lindex som ligger i närheten och hittade direkt en hel del. Därefter tänkte jag handla på ICA Kvantum men det var så långa köer, så jag bestämde mig för att köra till ICA Maxi i Alby istället. Det är så trångt vid kassorna på Kvantum.  Det hann bli mörkt innan jag kom ut från ICA Maxi och då var klockan bara tre. Och när jag parkerade bilen började det snöa. Härligt! När jag kom in i lägenheten var det lika mörkt som det är på natten. Trots att persiennerna var öppna!