Sitter i natten efter att ha sovit bort kvällen och sen suttit ensam på terrassen, lyssnat på musik och sett ut över den vackra staden. Rauni kom ner senare och vi pratade en stund. Kan inte sova nu och använder tiden till att skriva på boken. Men jag funderar också på om jag skall förlänga min vistelse på Thasos. Tidigare- eller senarelägga den. Känner mig rätt trött nu på att den sociala samvaron i huset har varit trist under långa tider i sträck, förutom under en vecka, då det var mer samlad samvaro. Och då säger jag inte att gästerna som bor och har bott här är trista. För det vet jag inte, då jag inte har träffat alltför många av dem tillräckligt mycket för att kunna avgöra det. MEN, Tack Maria, Sture och Åsa och naturligtvis Rauni som funnits där, speciellt på kvällarna. Det var också roligt att under några timmar en dag under de första 10 dagarna träffa den avgående ambassadören i Turkiet, hans syster och son.

Men jag har känt mig lite som en osalig ande alltför ofta, när jag går i huset och letar efter folk 🙂 . När tystnaden blir bedövande för att jag inte hör någon vistas i huset. Inga dörrar som öppnas och stängs, inget knäpp när någon låser om sig i badrummet. Inget slammer i köket eller ljudet av bestick som klirrar i porslin. En extrem situation just i år. För under tidigare vistelser har det varit annorlunda, även om vi varit få gäster. Men har vistelsen varit misslyckad. Absolut inte! Men jag kommer planera min vistelse i Kavala på annat sätt nästa år. För nu är det svårt med hotellrum, OM man vill byta miljö och se något annat.

Jag vill ha människor omkring mig som hörs. Det är därför jag bor i en mångkulturell förort, där folk har dörrar öppna, där hundar skäller och ibland även folk nere på parkeringen, barn som leker på gården eller på loftgången. Grannar som sitter ute och pratar på loftgången. Nu kan jag till och med saknar grannen som gick fram och tillbaka utanför mitt köksfönster och pratade i mobilen. Det jag inte saknar är ljudet från gräsklippare och trimmers.

Jag åker till huset för att knyta kontakter, förutom att arbeta med boken! Och framför allt träffa folk som jag aldrig skulle ha träffat OM jag inte hade bott där. Folk från olika universitet, konstnärer, författare, fotografer m.fl. MEN, de roligaste kontakterna sker ofta utanför huset. De grekiska! Dimitris på Anna Delux, för att inte tala om Madame Olga på Thasos, för att nämna några som verkligen var unika, denna gång. Men även nere på stan finns en del.

Nu till något helt annat!

En cikada som har det mest irriterande ljud man kan tänka sig har återkommit. Kan inte beskriva det, måste upplevas. Det är högt, metalliskt och så fruktansvärt entonigt. Det fattades bara det. Förra gången var för några år sen, som fick både mig och andra gäster att vilja göra något radikalt med den. Och den sitter precis ovanför terrassen i pinjeträdet. Tack och lov har jag mitt rum mot gatan, så den hörs inte dit. Men den kanske flyttar dit. Om jag hade möjlighet skulle jag sätta ner den i en burk och gå så långt bort det gick och släppa ut den. Grrr! Men, jag får lite material till min bok, där rösten i den har problem med en hackspett. Allt man upplever kan man ju faktiskt använda sig av. Cikadan var tyst under kvällen. Inte tillräckligt varmt kanske. Paul gav mig förslaget att använda vattenslangen!

Klockan är kvart över ett i Kavala. Skall skriva lite till och sen lägga mig och läsa.

Bilden på månen är tagen klockan sex i morse.

Kategorier:Kavalla 2018