Sirines studio är en historia för sig själv, speciellt damen som höll i det mesta. Hon verkade ha noll koll, men hon var snäll, trevlig och väldigt stolt när hon visade oss lägenheterna. Det var en lägenhet på markplan och en på övervåning. Rauni fick den första med ingång från framsidan och jag den andra med ingång från baksidan. Men det fanns en dörr emellan, så det blev ett litet hus. Upp till min lägenhet var det en spiraltrappa (varför tog jag inget kort på den). Ibland var det med livet som insats jag gick upp och ner för den. Damen ifråga kunde inte ett ord engelska, men tyska och grekiska. Det blev lite språkförbittring då och då. Wifin var under all kritik, det fanns tre sirines med lite olika användarnamn men det hoppade från den ena till den andra, så jag gav upp (efter en timme). Det fanns en fin plattTV och två fjärrkontroller, en som batteriet hade blött och den andra som det inte fanns några batterier alls. Hihi! För övrigt ligger det här mitt i ingenstans – en oas, som var fantastiskt med massor av katter, det var nog både gammelmormödrar, mormödrar, mödrar och så ungar. En liten unge besökte oss ofta och idag kom mamma med sina fyra ungar. Och idag hoppade den upp och åt nästan upp min yoghurt. De lite större ungarna lekte mycket med varandra. Tyvärr var inte vattnet bra vid stranden. Rauni gick för att kolla den, men vattnet var brunt och inget hon ville hoppa i. Och jag kämpade med Internet för att publicera blogginlägget, som dök upp nu hemma i huset.
Jag sov för första gången på evigheter i sträck från kl. 23 till 05.30. Men sen vill jag iväg igen. Vi åkte till Skala Prinou efter frukost och samvaro med kattfamiljen, med färjan kl. 10.30 – en röd och vit båt som var annorlunda. Den var inte lika svajig som båten igår. Lugnt och fint hav. Vi åkte tidigare på grund av åskvarning. Nu ser det inte ut att bli någon, men jag ville inte riskera att fastna i Thasos. Längtade hem 🙂 . Nästa resa blir till Thasos stad och arkeologiska museet innan jag åker tillbaka till Sverige. För staden gillade jag starkt. Turistgatan var lite si så där, men det är ju en turistö. Men luften stod still och solen var obarmhärtig.
Ju närmare vi kom Kavala desto mer måsar och trutar. Folk matar dem och av 25 bilder, fick jag en riktig höjdare. Men andra bilder är också fina, och en kortare film.
