Det är lite lyxigt att i stort sätt ha en hel våning för sig själv, men ibland blir det lite för tomt. Det känns som om jag är ensam i hela huset ibland, då det inte är så många på övervåningen och de för inget oväsen. Och de inte har synts till nere på nedre altanen på ett tag. Men ikväll har jag iaf haft en liten gullig fluga som sällskap och det är inte illa. Ni vet dom där i mellanstorleken på cirkus 3-4 mm. Ingen blomfluga alltså (dom hatar jag). Den surrar runt huvudet på mig ibland, landar på min dataskärm och kollar läget. Men nu verkar den ha gått och lagt sig. Klockan är snart kvart i tolv, så det är väl dags för små flugor att sova.
Hur har då dagen varit? Solsken och skön värme under den största delen av dagen. Ungefär vid samma tid kom åskan på besök. Den var lite ilsknare ikväll. Den slog ner och mullrade ordentligt ibland. Regnet stod som spön i backen. Vi, jag och en gäst till, satt intill husväggen och åt tills vi blev duschade. Sen kom blåsten, så det var inte så skönt att sitta ute. Skönt väder alltså, då det inte är någon hetta, men lite trist är det att inte se solen gå ner på två dagar.
Skrivandet har jag kommit igång med ordentligt. Fyra sidor har jag lyckats plita ner idag. Skall skriva ett tag i natt.
För övrigt har det varit en söndag som alla andra i Kavala. Kyrkklockorna ringer lite då och då. Söndagsklockor som är riktiga truddelutter (får man säga så). Hundar skäller, katter sitter på muren utanför huset, måsar och trutar håller eftermiddagsmöten och turturduvorna och småfåglar tar sina turer upp i pinjen (ja, det som är kvar av den). Jag har nu börjat uppskatta att grenarna är borta. Det är luftigare och känns inte så instängt. Men, det fula huset är lite svårt att undvika, men till slut blir väl även det något man efter en tid inte lägger märke till. Nu tolererar jag att det finns ändå.
