Jag har träffat många människor under de här veckorna, från den avgående ambassadören i Turkiet och hans syster och son, till folk inom akademin, till de vanliga grekerna på olika platser. Det har varit otroligt givande. MEN, det finns en stor besvikelse och det är att jag aldrig fick kontakt med Paul Hansen trots fyra veckor i samma hus. Jag är stor beundrare av hans bilder, även om de är hemska och hans sommarprat var verkligen värt att lyssna på. Och därför känns det som en stor besvikelse, då jag såg fram emot hans vistelse. Men det blev aldrig något tillfälle till att sitta ner och samtala, trots att han och hans fru satt några meter ifrån mig någon gång varje dag på nedre terrassen. Vi kommer aldrig träffas mer och jag önskar honom lycka till i framtiden. Även om jag vet att han aldrig kommer läsa den här bloggen. Nog om det! Shit happens! Jag överlever. Det är några andra i huset, ofta författare och konstnärer som det har varit svårt att få tillfälle att samtala med. Medan andra är mer kontaktbara 🙂 . Allt beror på vad de håller på att arbeta med.

Kategorier:Kavalla 2018