Archive | juli 2018

På Kavalafronten intet nytt…

Vi lunkar på. Vädret är som ett smörgåsbord, blandat. Skillnaden är att vi inte kan välja 🙂 .  Ibland är det riktigt tryckande som idag, men jag gillar vädret då det inte är olidligt hett som det varit andra somrar under juli. Men det kan ändras. Jag njuter alltså så länge det varar. När jag kommer in i huset från terrassen känns det som om det är AC i huset. Men det är en speciell ventilation som gör att luften går runt. Tror dock inte att den fungerar lika bra när AC är på i arbetsrummet eller om det är tvärtom. Andra år har det inte varit svalt i huset, som nu, men betydligt svalare än ute. men det är inte så konstigt när det är värmeböljor på 39-44 grader. Då går det inte att vara ute ens i skuggan efter kl. 12-13 på dagen, om det inte blåser samtidigt förståss. Men NU är det bra.

Jobbar bra för tillfället. Rauni kom hem kl. 12.15 i natt och sen satt vi till kvart över ett och drack ett glas vin och pratade. Hur ofta kan man göra det hemmavid. Gäller att ta vara på alla tillfällen. Sov till klockan åtta. Sent för att vara jag!

Tidigarelägger min vistelse i Thasos och åker över redan i morgon, och bor på Angelica hotel som ligger precis vid kajen i den gamla hamnen och tavernan som jag pratade om hade så god youghurt med honung och apelsinskivor. På torsdag packar jag min väska och beger mig 200 meter därifrån till Hotel Pegasus. Det ligger inte i närheten av turistgatan och alla barer.

Omorphi i närbutiken vet att jag gillar en viss godisbit till kaffet. Igår hade hon en present till mig. Hon hade förvarnat mig, men jag räknade inte med att det skulle vara så mycket. Det kommer räcka ett tag 🙂 .

Hon gillar att jag vill lära mig grekiska och jag har lärt mig mycket av henne. Idag sa hon att det var roligt att prata med mig. ”Ja, och med dig sa jag. Hoppas att jag en dag kan prata grekiska med dig utan att använda engelskan.” Hon försökte via internet för ett par tre år sen att lära sig svenska. Men det var för svårt, så det har hon lagt ner.

Nu skall jag fortsätta med sista delen av min bok, den om Thasos. Måste utöka texten och sen i morgon och tre dagar framåt fortsätta, då jag besökt museet, antika agoran och andra platser. Men det viktigaste är att, för att få texten levande, känna in atmosfären och bortse från nutiden och sen förlägga den drygt 2350 år tillbaka i tiden. Det är hisnande. Men så otroligt givande och spännande!

 

 

Bristen att inte kunna förstå på djupet

Vi sitter och tar del av nyheter från krigsdrabbade områden. Vi ser bilderna i tidningarna. Vissa skakar om mer än andra, speciellt när det handlar om barn. Vi har många flyktingar i Sverige. Kanske vi också bor grannar med dem, som nu från Syrien vars många släktingar har blivit dödade. Vi tar till oss berättelserna, men förstår vi. Själv bor jag och har gjort i Norra Botkyrka, sammanlagt i 34 år. Det har flyttat in (och flyttat ut) grupper av människor från olika delar av världen. Vi får deras berättelser, men förstår vi på djupet.

Och förstår vi hur de ambassadörer, journalister och fotografer som är ute i krigsområden upplever det dom rapporterar om. Förstår vi vilken insats de verkligen gör, då de visar världen hur det ser ut. Hur klarar man av att leva med minnena och de inre bilderna av vad de har sett.

Ja, det är vad jag har velat fråga både Lars Wahlund och Paul Hansen om, som har besökt respektive vistats i detta nu i svenska huset.  Paul Hansens bilder såg jag första gången för ett par tre år sen. De skakade om, fastnade i mitt minne. Nu finns nya bilder och vissa är svåra att se på. Klockan två i natt började jag lyssna på hans sommarprogram och kunde inte sluta. Vid något tillfälle upptäckte jag att sömnen tagit över. Hörde rösten, men inte orden. Jag var tvungen att spola tillbaka och lyssna igen om händelsen då han blev skjuten. Han berättelse var osentimentalt. Sen låg jag länge och funderade.

Lyssna på programmet – det får oss att bli lite visare och kanske också förstå lite djupare om världen omkring oss. Mycket är vackert, medkännande och omsorgsfullt, men alldeles för mycket är grymt, våldsamt och outhärdligt.

Paul Hansen

Rapport över tiden hitills i huset

Sitter i natten efter att ha sovit bort kvällen och sen suttit ensam på terrassen, lyssnat på musik och sett ut över den vackra staden. Rauni kom ner senare och vi pratade en stund. Kan inte sova nu och använder tiden till att skriva på boken. Men jag funderar också på om jag skall förlänga min vistelse på Thasos. Tidigare- eller senarelägga den. Känner mig rätt trött nu på att den sociala samvaron i huset har varit trist under långa tider i sträck, förutom under en vecka, då det var mer samlad samvaro. Och då säger jag inte att gästerna som bor och har bott här är trista. För det vet jag inte, då jag inte har träffat alltför många av dem tillräckligt mycket för att kunna avgöra det. MEN, Tack Maria, Sture och Åsa och naturligtvis Rauni som funnits där, speciellt på kvällarna. Det var också roligt att under några timmar en dag under de första 10 dagarna träffa den avgående ambassadören i Turkiet, hans syster och son.

Men jag har känt mig lite som en osalig ande alltför ofta, när jag går i huset och letar efter folk 🙂 . När tystnaden blir bedövande för att jag inte hör någon vistas i huset. Inga dörrar som öppnas och stängs, inget knäpp när någon låser om sig i badrummet. Inget slammer i köket eller ljudet av bestick som klirrar i porslin. En extrem situation just i år. För under tidigare vistelser har det varit annorlunda, även om vi varit få gäster. Men har vistelsen varit misslyckad. Absolut inte! Men jag kommer planera min vistelse i Kavala på annat sätt nästa år. För nu är det svårt med hotellrum, OM man vill byta miljö och se något annat.

Jag vill ha människor omkring mig som hörs. Det är därför jag bor i en mångkulturell förort, där folk har dörrar öppna, där hundar skäller och ibland även folk nere på parkeringen, barn som leker på gården eller på loftgången. Grannar som sitter ute och pratar på loftgången. Nu kan jag till och med saknar grannen som gick fram och tillbaka utanför mitt köksfönster och pratade i mobilen. Det jag inte saknar är ljudet från gräsklippare och trimmers.

Jag åker till huset för att knyta kontakter, förutom att arbeta med boken! Och framför allt träffa folk som jag aldrig skulle ha träffat OM jag inte hade bott där. Folk från olika universitet, konstnärer, författare, fotografer m.fl. MEN, de roligaste kontakterna sker ofta utanför huset. De grekiska! Dimitris på Anna Delux, för att inte tala om Madame Olga på Thasos, för att nämna några som verkligen var unika, denna gång. Men även nere på stan finns en del.

Nu till något helt annat!

En cikada som har det mest irriterande ljud man kan tänka sig har återkommit. Kan inte beskriva det, måste upplevas. Det är högt, metalliskt och så fruktansvärt entonigt. Det fattades bara det. Förra gången var för några år sen, som fick både mig och andra gäster att vilja göra något radikalt med den. Och den sitter precis ovanför terrassen i pinjeträdet. Tack och lov har jag mitt rum mot gatan, så den hörs inte dit. Men den kanske flyttar dit. Om jag hade möjlighet skulle jag sätta ner den i en burk och gå så långt bort det gick och släppa ut den. Grrr! Men, jag får lite material till min bok, där rösten i den har problem med en hackspett. Allt man upplever kan man ju faktiskt använda sig av. Cikadan var tyst under kvällen. Inte tillräckligt varmt kanske. Paul gav mig förslaget att använda vattenslangen!

Klockan är kvart över ett i Kavala. Skall skriva lite till och sen lägga mig och läsa.

Bilden på månen är tagen klockan sex i morse.

Nu är det fredag igen

Tiden går och ändå har jag två veckor kvar i Grekland innan jag måste ta flyget hem. Vad har hänt sen sist då? Egentligen ingenting. Så vad skall jag då skriva om. Hur det är när ingenting händer!? Bättre att ställa frågan vilken känslan är när ingenting händer. Är på sånt här humör idag. Fortfarande ganska rastlös, men för trött att göra något åt det. Kom aldrig i väg till Alexandroupolis idag. Ett för stort företag. Sen har jag fått veta att tre gäster kommer på torsdag och skall bo på nedre våningen, två som känner varandra och en som kommer ensam. Elisabeth sa att när jag åker är det bara fyra gäster till den 23 augusti. Det kunde vara värre alltså. Men sista veckan kommer vara sju gäster. Jag åker dock till Thasos på torsdag och planerar åka hem på lördagen. Då får jag se om jag stannar i huset till den 7 augusti eller gör något utanför det. I och för sig är det bara tre dygn det handlar om och det skall jag väl klara av att skrota omkring ensam i värsta fall.

Igår upptäckte jag att min kamera har 4k. Fråga mig inte riktigt vad det betyder rent konkret men det är bildkvaliteten. Inställning på fine gör att ljus och skugga visas tydligare. Men jag klarar inte riktigt av den än, trots auto. Kanske är det något annat jag måste ställa in. Är ju ny på kameran, så det är inte konstigt. Avancerad typ i jämförelse med min 14 år gamla Nikon – en liten fyrkantig sak.

Väntar på blodmånen, men det är moln som skymmer just nu kl. 22.30. Det skall synas 23.00 här, men vi får se hur det blir.

 

Landssorg i Grekland

Sen igår har det brunnit i Rafina och Mati utanför Aten. Fruktansvärda tragiska händelser med många döda och totalförstörda byar, bilar och mycket som det inte går att sätta ord på. Jag såg bilderna i tidningarna och jag klarade inte riktigt av att ta in det. Kände en sorg över att se denna förstörelse i eldslågornas framfart, människor som blev instängda på en strand mellan två bränder och genom att de kramade om varandra förstod att slutet var nära. Bilderna är helt enkelt så outhärdliga att man måste hålla det ifrån sig, men det är svårt. Vår gemensamma middag fick oss att få lite avstånd till det, men sen kom det över oss när någon påminde.

Landssorg är utlyst i Grekland!

Grekland

Se länk

 

Trevlig samvaro

Ikväll åt vi gemensam middag i stora rummet i huset, efter regnet. Det var vått på terrassen och vi var osäkra på om det skulle börja regna igen. Mycket trevlig samvaro med mat och gott vin. Två av gästerna åker hem i morgon respektive på torsdag. Och som brukligt passar vi på att fira lite 🙂 Slår två myggor i en smäll.

Ett folktomt centrum, men aktivitet

Vi bestämde oss för att åka ner, då det var för varmt att gå ner idag till arkeologiska museet. När vi varit där gick vi vidare till gatan där taxi och en del cafeer finns, men precis vid parkeringsplatsen utanför museet och där marknaden är varje lördag, såg vi att det var full aktivitet. Okey att fotografera? Absolut! Roligt att fotografera när arbetet var i gång.

Vi hittade ett café mitt emot taxistationen, som serverade urgod cappuccino och lika gott muffins. Jag åkte hem och Rauni gick vidare.

Det var folktomt överallt

 

 

WTF Sverige brinner :-( Då går vi ut och grillar!

Följer utveckling i Sverige och det är rörande att se hur de polska brandmännen blir bemötta utmed vägarna. Ja, vi behöver nästan aldrig hjälp och nu när vi behöver, får vi den. 🙂 Jag känner mig verkligen ledsen över alla som kommer bli och har blivit drabbade. Och jag blir urförbannad över, och nu kommer jag säga det dom jag tänker på förtjänar (annars är jag selektiv att uttrycka hårda ord mot beteende som jag blir förundrad över eller att sätta mig till doms över andra).

Idioter som tycker det är viktigare att de får grilla än att respektera eldförbudet. Finns inga ursäkter! Sjuttio bränder i Sverige, folk förlorar sina hem, måste panikevakuera … djur svälter, fågelungar brinner upp i bon. Då är det helt i ordning att bestämma att – Nu går vi ut och grillar.  Igår blev polisen nerringd av människor som rapporterade om minst 30 grillningar. IGÅR!? Hallå!

Skyhöga böter kanske hjälper!

Hemma igen!

Klockan tre gav jag upp. Då hade jag ätit och sen tvingat mig att ladda upp bilder och skriva ett inlägg. Det blev sängen och jag somnade direkt och sov till nästan klockan sex. Kände mig ganska yrvaken, men gick till närbutiken och köpte lite, bland annat peppar, då jag inte tänkte mig för och tog ut något bakom pepparburken. Den ramlade ut och gick sönder. Atchoo! Vladimir kom precis och hjälpte mig att sopa upp det, då jag var tvungen att hålla för näsa och mun. Gjorde iordning mat och satt ett bra tag på terrassen, åt och drack rosévin, till Åsa en ny gäst som kom i torsdag gjorde mig sällskap. Senare kom Rauni. Det var inte lönt att försöka sova. somnade klockan två och vaknade halv sex. Hungrig! Otroligt skönt att sitta på terrassen på morgonen när det är varmt i luften och himlen är helt utan moln. I morse var till och med måsarna tysta.

Har nu bokat en resa till Thasos stad den 2-4 augusti. Bokat av hotellet i Alexandroupolis då det var sista dagen igår att bestämma sig. Ville inte binda upp mig, då jag bokat Thasos. Men biljetten har jag kvar och sannolikheten att jag åker är 50/50.