Archive | 7 augusti, 2018

Framme i Saloniki

Trevlig pratstund på hotellet efter frukost med personalen, efter att jag berömde deras hotell. Ägaren talade grekiska och fort, så den andre fick översätta. Sen packade jag och tog en taxi till järnvägsstationen med en chaufför som började prata om bränderna i Sverige och om fotboll – AIK, vilket han gillade. Jag blev återigen överraskad och glad över att AIK verkade vara känt. Han sa att han och killarna känner till vad som händer. Mycket trevlig och pratsam ung grek.

När jag senare satt på tåget kommer en av dem som städar och frågade om jag steg på i Drama eller i Alexandroupolis. Sen frågade hon var jag kom ifrån, vilket jag inte förstod varför. Hon sa Eimai Ellenika och jag svarade Eimai Souidika. – BRA, sa hon. Då kan vi tala svenska. Jag tyckte du såg svensk ut.

Hon har bott i Sverige i 23 år (i Trångsund) och har nu flyttat tillbaka till Drama. Hennes son bor kvar i Stockholm. Vi pratade en lång stund, men sen var hon tvungen att arbeta igen. När det var en timme kvar av resan, då det kommit in en kvinna och ett barn som satt sig bakom mig i en nästan tom vagn, som var lite störande för mig, då jag hade fått ont i huvudet. Hon pratade med dom. Sen började vi prata igen och jag tog upp AIK. – Inte så konstigt sa hon. Min man frågar alltid vem som har störst chans att vinna AIK eller IFK Göteborg för att ta ett exempel. Varför? Jo, lagen finns på tipskupongen. Så de håller koll. Det är alltså inte alls förvånande. – Efter ytterligare en stund kom hon tillbaka. Och sa: Mannen som sitter längst bak kommer från Norsborg, så ni är grannar 🙂 .

Tåget kom till Saloniki halv två. Jag checkade ut mitt bagage och tog en taxi den korta vägen till Anatolia, med en taxichaufför som var pratsam även han.

Checkade in på hotellet och upptäckte att jag bara hade fem euro kvar och med dom kommer jag inte långt, om jag skall ta taxi till flygplatsen. Och har jag något val. Med mitt bagage kommer jag inte långt. Bankomaten skulle finnas rakt fram till trafikljusen, sen till vänster och sen på höger sida. Det var hett hett i solen – det stod still och det var så många övergångsställen, att jag hoppades att – Det inte är långt – stämde. För, först är det röd gubbe åt ett håll och då grön gubbe åt andra hållet. Det tar tid att komma över. Men, det var inte långt och snart såg jag Alfa Bank och vad händer – jo, de servar bankomaterna och det skall ta några minuter. Stod och väntade och till slut dök personal upp bakom fönstret och jag kunde ta ut mina pengar. Tack och lov var det i skuggan. Tillbaka fick jag sällskap av en av prästerna som faktiskt gick mot röd gubbe och till och med där det inte är något övergångsställe – undrar vad Gud säger om det?  🙂

Gick in i supermarket-kylan – hehe! Handlade kaffe och vatten. Har ju en hel del kvar efter vistelsen i Kavala av kex, kakor och bröd. När jag kom tillbaka till hotellet blev jag helt plötsligt urtrött. Balkongen badade i sol och jag gick ner och rökte en cigarett. Sen sov jag från kl. halv sex till för en stund sen.

Utsikten då!? Ja, jag bad om ett tyst rum och anade att jag skulle få ett som vätter mot parallellgatan. Men huset framför är sorgligt. Varför låter man ett hus förfalla så? I Saloniki finns många stora byggnader som är sorgliga. Och eftersom de är stora och moderna är de fula (det är företagshus), till skillnad mot små hus som förfaller som det finns en viss skönhet i förfallet. Men som är vanligt i de grekiska städerna blandas fult och skönt, men i Saloniki blir det tyvärr bara fult. Av det jag har sett i vilket fall. Det finns här många tomma hus, som ser ut att ha inhyst företag. Och det är ju sorgligt i sig, då det troligen är ett resultat av krisen. Bredvid finns det vissa som försöker göra det fint på balkongerna.

Närmar mig hemresan och jag börjar bli stressad och den grekiska lunken börjar ge vika 😦 .