Det är surrealistiskt att vakna kl. 6.30 när det fortfarande är mörkt, göra i ordning frukost och sätta sig på altanen medan det ljusnar och det fortfarande står 31 grader på termometern och katterna stöter ihop i trädgården. Skriker och skjuter rygg. Sen blir det tyst till nästa möte. Sitter och funderar över, medan jag äter min marmeladsmörgås och dricker te, om myggen är vakna vid den här tiden. Sover de överhuvudtaget eller är de ständigt på jakt efter nya offer?
Nu har jag fått min fläkt. En ny och effektiv sådan även på den första hastigheten. Aldrig någonsin har det känts så skönt, förutom kanske när dörren till bussen öppnades i Saloniki och AC-kyla nådde oss, när vi stod trampade och väntade på chauffören. Om vi hade kunnat hade vi försökt komma igenom dörren innan han slutligen kom (så nära stod vi, redo att gå in och komma iväg. Det är inte bara trötta turister som lider av värmen, även väntande greker.
I närbutiken skojade jag om, när jag tog upp och vecklade upp en helt ny 10 euro-sedel, att det avslöjar att man är turist. Jo, sa Gregoris, men så skrattade han till sekunderna efteråt – Fast nu kommer alla med nya sedlar! Det var ett skratt med en viss underton. Under förmiddagen satt vi och pratade med Lia om skillnaderna mellan Sverige och Grekland. De flesta, berättade hon, tjänar ungefär 500 euro i månaden före skatt, och hyrorna ligger ungefär på 250 euro. Då tillkommer el mm. Om vi överför till svenska förhållanden skulle de flesta betala upp till 50% av lönen i hyra. Men, tillade hon. Det finns en del som inte betalar någon hyra, då de äger sin lägenhet eller hus. Jag skulle t.ex betala 15 000 i hyra. Hmm! Om man gör sådana jämförelser, även om de är grova, så inser man med övertydlighet att det är svårt att klara sig i Grekland. Iaf för dom som bara tjänar 500 euro. Minilönen är 480 euro (officiellt!!). Inte konstigt att folk bor ihop.
Mer om igår! Jag satt uppe på taket en timme och pratade med de nya gästerna. De är här för första gången och trots att de knappt varit här ett dygn, kändes det som mycket längre. I morgon har jag varit här i två veckor och har samma känsla. Åtta dagar kvar! Tiden har gått fort, men även långsamt. En tidsupplevelse som även den är surrealistisk.
Kategorier:Kavalla 2015
Lämna en respons