Så blev det då äntligen måndag och dags att gå ner och handla det som inte finns i närbutiken. Hade glömt hur jobbigt det är att gå nedåt i backarna (inte bara uppåt) när man inte har gått i dem på länge. Men, det jag kände var hur fantastiskt det är att känna sig hemma. Allt var sig likt, väja för bilar, kryssa bland bilar mm., nästan krocka med en fotgängare, skrämda katter och så det tråkiga igenkännbara – katter som letar mat i sopcontainers, som stirrar med orolig blick, som avslöjar att de är rädda för att inte få vara där. Det nya är köerna till bankomaterna. För övrigt ser det ut som de flesta butiker finns kvar, iaf i centrum.
Kilade in på apoteket och köpte myggsalva för att hålla dom borta. Sen vidare till supermarket. Roligt att veta exakt var varorna är i butiken (allt är som för ett år sen), även om det kan vara rätt kul att utforska något nytt. Till taxistationen gick jag sen långsamt och verkligen njöt av att gå där igen. När jag kom hem igen var Stella på besök och det blev ett kärt återseende.
I gårkväll fick jag Långben på besök, som redan hade somnat, när jag kom ner från takterassen. I morse var han kvar men på väg någonstans. Nu har han lämnat rummet, men han kommer kanske tillbaka. Vem vet?
På tal om myggbett, så har jag nu fått 22-23 stycken sen i fredags, av den lindrigare sorten, men jag ropade hej för tidigt, för i morse en lång stund före kl. 6, väcktes jag av att det kliade på armarna. Så jag kliade och det blev värre och det kändes som en myrstack ungefär. Men när jag vaknade igen hade det lugnat ner sig. De blir som alla vet värre när det är varmt.
På tal om värme så är det nu kl. 10 runt 30 grader, men det blåser en sval vind, som faktiskt får mig att frysa (men på ett mycket behagligt sätt). Idag blir det ganska tomt i huset – två av oss har åkt till Thassos och kommer tillbaka i morgon.
