Tänker högt om banal mobbning!

Nu har jag snart läst ut antologin Utstött och en artikel Banal mobbning – en vardagsföreteelse i förskola och skola, av Solveig Hägglund, som jag verkligen fastnade för är – banal mobbning. Varför då? Jo, för den verkar när uteslutningen sker s a s i linje med den sociala kulturen och de regler som gäller i en viss kultur. Det här kan man förklara med Foucault och Bourdieu. Men det är inget som jag har sett tillhöra mobbning. Kanske för att även jag, som ändå kan se och varit berörd av dessa utestängningsmekanismer, ser dem som en del i det sociala samspelet och kulturtillhörigheten mm. Och även om jag kan reagera över det, och faktiskt strävar efter att inte följa det, faktiskt till viss del inte är medveten om att man kan se det som mobbning.

Banal mobbning är något som sker överallt, inte bara på förskola, skola, gymnasium utan också i vuxenvärlden på arbetsplatser och inom universitets- och högskoleutbildningar. Här finns enligt författaren till artikeln, också en omedvetenhet hos de flesta av oss om att det är mobbning, när man inte uppfattar att någon finns i närheten, försvinner utan att någon ser det – dvs. osynliggörandet av en annan person.

Samtidigt som det är intressant och att det är viktigt att uppmärksamma sina egna utestängningar man gör mot andra och dem man själv råkar ut för, kanske det kan gå inflation i företeelsen mobbning om man ser varje sådant tillfälle som mobbning. För i så fall kanske vi kan konstatera att vi alla blir utsatta för mobbning utan att vi vet att det är detta vi blir. Som jag förstår artikelförfattaren handlar det mer om att vara vaksam över att dessa utestängningsmekanismer kan bli systematiska och kanske att en del individer drabbas mer än andra. När jag i min undervisningssal är noga med att ingen hamnar utanför bänkringen eller bakom alla andra, kanske jag på så sätt motverkar denna banala mobbning, utan att jag är medveten om det. Däremot är jag medveten om hur det kan kännas att inte få rum. Det som kan ses som mobbning är alltså när man inte ens tänker tanken att någon i ens närhet kan vara med eller kan bidra till något för det gemensamma.

Banal mobbning är alltså det som sker i vardagen och som har blivit en självklar del att mycket få utom dem som råkar ut för det under en längre tid börjar reagera på. Jag har tidigare förklarat det utifrån den strukturella ordningen, dvs utifrån ett sociologiskt perspektiv. Därför har jag inte förklarat då jag själv känt mig utestängd, som om jag har blivit mobbad. Och jag tror det finns faror i att se allt som händer en i sådana sammanhang där man inte passar in, att det är mobbning. Men nog behöver vi alla tänka till och försöka släppa in andra i gemenskaper som strukturellt inte uppmuntrar individerna att göra det.

I det här inlägget tänker jag högt. För det här tål verkligen att tänka lite mer grundligt på! Och se och försöka förstå i vilka situationer mobbning kan uppstå i syfte att motverka det.

Det jag har kvar att läsa är om lärare som mobbar och lärare som provoceras av sina elever, samt boken som jag nämnde i förra inlägget.

2 tankar om “Tänker högt om banal mobbning!

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s