Färgsystem – ett sätt att organisera arbetet

Jag förstår inte varför det kändes så angeläget att jobba på julafton. Det är ju ingen som har förväntat sig att få svar under helgen, vilket jag också visste. Men det är ändå skönt att det är gjort nu. För övrigt har jag avhållit mig från att göra andra saker, som jag kommit på måste göras. Gör dessa i morgon istället, eller kanske på onsdag. Men då skall jag bort, så det får nog bli i morgon ändå. Jag kan göra dem på torsdag också, eftersom det inte är bråttom med dem. Fast, det kan vara skönt att få dessa gjorda också.

Problemet med att göra saker i god tid, är att jag ofta glömmer bort att de är gjorda. Och då måste jag kolla upp det. Började skriva upp allt som jag hade gjort, men då tappade jag bort boken jag skrivit upp dem i. Kommer ihåg för länge sen då jag planerade undervisningen till en kurs två månader innan. Och glömde bort att det var gjort. Men det var kul att upptäcka två veckor innan kursen startade, att allt låg klart i en prydlig mapp på skrivbordet.

Min kalender är full av färger – det är ett bra system. Har en färg för varje kurs – gult för en, rött för en annan, rosa för en tredje osv. Och så kursens namn förstås – annars skulle det inte fungera. Pappersmapparna har jag också i olika färger, för att få med mig rätt mapp. När jag bedömer och betygsätter studenternas arbeten färgmarkerar jag dokumenten i datorn. A-grå, B-lila, C-blå, D-grön, E-gul, Fx-orange och F-röd. Men de flesta examinationer är i pappersform, men då är det inga problem. Jag samlar alla i särskilda mappar.

Och så har jag små lappar i olika färger som jag markerar sidor i kurslitteraturen, men där finns inget system, fast jag försöker. Får utveckla det mer, tror jag.

Trots allt det här, känns det ibland som om jag inte har någon ordentlig ordning. Men finns det något bättre system, tro?!

 

Lärarprofessionens variationer

Sitter och läser en artikel av Aldenmyr och Hartman, med titeln Yrkesetik för lärare och behovet av professionsförankring. I den beskrivs det Hartman redogör för i Skolans kulturarv, de olika praktiker som traditionellt växte fram och som lärarutbildningen från år 2001 ville råda bot på.

  • Ämnesrationalitet
  • Didaktisk rationalitet
  • Undervisningsrationalitet
  • Omsorgsrationalitet

Det här innebär att de olika skolformerna utvecklar en speciell identitet och yrkesetik. När lärarutbildningen från år 2001 ville att alla skulle få en gemensam kunskapsbas, yrkesetik och därmed identitet, hotades de olika lärarkategoriernas identitet. Eftersom dessa lärarkategorier även har haft olika fackliga organisationer som tillvaratar deras intressen, är det bäddat för motsättningar eller att vissa lärare känner sig förbigångna eller bortrationaliserade.

Yrkesetiken blev densamma för alla grupper, trots olika traditioner.

  • Eleven alltid i centrum
  • Läraryrket och den professionella yrkesutövningen
  • Att upprätthålla lärares yrkesetik
  • Lärares samhällsuppdrag.

Det handlar om att värna om kunskapsuppdraget, om personlig utveckling, kritiskt tänkande och elevers välmående, som gäller alla lärare. Den yrkesetiska koden anger riktlinjer som förenar en grupp professionella. Det skall inte handla om att vi ser antingen eller; antingen omsorg, undervisning eller ämnesexpertis. Möjligen säger Aldenmyr och Hartman att när det gäller yrkesetiken har man skrivit för lite om lärarprofessionens specifika aspekter och varierande gestaltningar.

(Aldenmyr & Hartman 2009)

Men om man följer debatten är det precis det som sker. Man skiljer på förskolans omsorg och skolans ämnesexpertis. De olika lärargrupperna ser sig stå för något av dem. Och om vi går till utbildningspolitiker talar de alltmer om ämnesexpertis även i lägre åldrar. Nu är vi tillbaka i att särskilja de olika lärargrupperna eller kanske de aldrig varit gemensamma. Kanske lärarutbildningen år 2001 kom för tidigt.