Ja, då är jag här igen med utsikt över mitt fina och stora träd, som många inte alls gillar. Har svårt att förstå det. Det omgivande området är inte så kul, gamla hus, vissa knappt bebodda. Kanske en del får en känsla av instängdhet. Inte jag! Det är ombonat.

Då var det gårdagen. Lite drygt tills jag checkade ut kvart i tre. Tog taxi till terminal 5, för jag orkade inte ännu en gång gå ända från terminal 4 eller 2/3. Det öste dessutom ner. Och transferbussen var nästan full.

Utanför terminal 5 var det så gott som tomt. Några bilar, poliser och vakter och en och annan resenär. Inne i den, var det inte mycket folk, åtminstone inte vid SAS bagdrop. Gick igenom säkerhetskontrollen, taxfree för att hämta en vagn. Det var tomt. Gick tillbaka till säkerhetskontrollen, dividerade ett tag, men fick sen hjälp av en på taxfree. Hon hittade en vagn. Dagen var räddad. Styrde kosan till Gate F28, vilket sen ändrades till Gate F37, när jag satt i rökbåset tillsammans med en grek som bor i Stockholm. Vi möttes lite senare. Om inte, hade jag fått leta runt, om jag inte hade tänkt på kolla tavlan. Men ibland fungerar inte kopplingarna i hjärnkontoret.

Boarding. Ok. Kom in i planet. Hela golvet var fullt med vatten, servetter. Och med min lilla flygrädsla, kom ju tankarna. Men, de hade öppnat dörren och fick in en störtskur av vatten. Då var den begynnande ångesten borta. Har ju läst om SAS-plan som haft tekniska problem.

Vi fick vänta i tjugofem minuter efter avgångstiden pga turbulens. Och, sen var det en dansk kapten, som var svår att förstå, även när han pratade på engelska. Vi lyfte till slut, och det tog tid att komma upp, inte så mycket turbulens. Väl uppe, kom inte maten ut, trots att lampan hade släckts, på grund av varningen om värre turbulens, vilket det varit på vägen ner. För att inte göra en lång historia ännu längre, så var det turbulens i tre timmar, men lite kortare uppehåll för mat och kaffe (en timme efter start).

Jag gillar inte turbulens, på grund av tidigare erfarenheter av att det kan bli gropar och vinglande plan. Det jag upptäckte var, att jag till slut blev så van vid den, att jag glömde bort den under längre perioder. Ganska hård turbulens på vissa ställen på vägen ner. Det var 29 grader, men det var inte värre än 31 grader inomhus hemma.

Kvart i tolv kom jag till hotellet.

Sen var det lögn i f-n att somna. För ju närmare jag kom Grekland, desto piggare blev jag 🙂 Ok, då skriver jag en blogg då. Pyttsan, då fungerade inte wifi:n troligen på grund av åskan en bit ifrån Saloniki. Såg blixtrarna. Men nu fungerar det sisådär. Jag gick tillbaka till sängen, och till slut somnade jag väl, då jag vaknade kl. 7.

Nu är det rätt molnigt. Regn och åska är på G.

Äntligen fick jag återse Kosta, efter tre år.

Kategorier:*Kavala 2022*