… men här finns ingen tupp, som i Saloniki, som galer tre gånger i taget i flera omgångar. Hemma i förorten har vi en tupp, som hörs på långt håll under vissa perioder.

Duvor har fått mat av en snäll man. Tre stora lastbilar har lastat ur varor till affären precis nedanför. Några få måsar svävar omkring, men det är ovanligt få för att vara den här tiden på dygnet. Det kanske är för kallt, så de kurar någon annanstans, närmare marken än upp i kyrktornet.

Jag som borde vara mer van vid kyla än grekerna, stod på balkongen sent igår kväll, iklädd kappa, halsduk och mössa, medan grekerna satt utanför barerna, åt och drack och var inte alls lika påpälsade. 🙂 Men det kanske är det varma Egeiska havets blod som rinner i deras vener. Eller också är det annat som gör att de står ut med kylan. (Vad det nu kan vara (retorisk ?))

Det är länge sen jag har sovit sju timmar i sträck i tre nätter. Fortfarande trött, men inte på samma sätt. Vad annat än trött kan man vara när man varit på resande fot sen i fredags. Även om det var en lång omväg för att slippa mellanlanda två gånger, i Tyskland eller Österrike m.fl. Nu fick jag se snö i Grekland för första gången, åka tåg i ödemarken och dricka god Cappucino. Och träffa trevliga och snälla människor. Vad mer kan man begära av livet. Känner mig mer fri och avslappnad, inget jobb, inga studier – fri att göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och vara helt i nuet, känna in stämningar. Inget som jagar mig längre. Och med tanke på säkerhetsläget i världen, är det egentligen bara nuet som räknas. Det gäller att ta till vara på det vi har, för det som händer i Ukraina kan hända oss alla. Håller mig informerad, men följer inte vad som händer lika ofta som i början. Det är för smärtsamt.

Kategorier:*Kavala 2022*