I dag har jag suttit en del på balkongen när jag inte har skrivit i min bok. Det är svalt och friskt efter regnet i går sent på eftermiddagen. Det är bara 24 grader, nästan tio grader svalare. Det gör mycket.

När jag ser upp mot staden, slår det mig varför jag gillar grekiska städer och speciellt Kavala. Det finns knappt något hus som är likadant som det andra och så är det överlag. De kan ha något gemensamt, t.ex. röda tak som i gamla stan, eller balkonger som är i samma stil. Men för övrigt är det mångfald och individualitet som råder. Det är ändå något som visar att i oss människor finns något unikt. Något speciellt vi vill sätta prägel på och ge uttryck för utåt. Även om nybyggnation kanske får en mer enhetlighet, avslöjar de äldre vilken fantastisk rikedom som finns i varje människa. Tyvärr, som jag talat om går vi i Sverige i motsats riktning inte bara gällande arkitekturen utan också i tänkandet, beteendet mm. Det är inte enbart inom den akademiska världen som jag talat om i tidigare inlägg, som går efter en mall. Vi strävar efter individualitet i Sverige, men det är mer individualistiskt att vara kollektivist. För alla skall ju vara individuella på samma sätt, alltså det finns en inofficiell mall. Jag har oerhört svårt och har alltid haft för den mentaliteten och nu när mitt yrke går i samma riktning, känns det ganska hopplöst. Det är som att kämpa mot en jätte, som inte ens ser en, eller knäpper bort en med tummen och pekfingret.

När man tittar på bilden nedan, kan man uppfatta att staden är rörig, men man kan se det som jag gör. Bilden av mångfald och individualitet. Grekerna själva rent generellt, behandlar varje människa på det sätt de uppfattar henne, inte efter en mall. Det känns, för det har ingen betydelse hur tokig man kan uppfattas, så utgår de från hur man är, inte hur man borde vara. Detta gäller (rent generellt) 1) Är man öppen och trevlig får man samma bemötande, 2) Är man taskig får man samma bemötande. 3) Behöver man något speciellt, får man det. osv.  Nu talar jag inte om traditionen inom hem och familj mm. Det vet jag för lite om i nutid, men det jag nu talar om har jag fått bekräftat av en del greker. I vilket fall gäller inte enhetlighet arkitekturen 🙂 . Detta gör att jag litar på greker. Är de vänliga är det ingen fasad. Är någon taskig, ja då håller man sig undan. Försöker inte hitta några ursäkter att den har haft en dålig dag mm. Rent generellt! 🙂 I Sverige skall vi vara artiga och visa oss välvilligt inställda mot andra, vilket innebär en risk för falskhet. Går det att lita på en svensk som är vänlig, enligt min erfarenhet? Ett inlägg om detta senare.

Kategorier:*Kavala 2019*, Aten, Nauplion