I gårkväll på ett initiativ av mig, men efter att Eva frågade om vi skulle ha en avskedsfest då vi på nedervåning åker hem idag (jag ) och de andra två i morgon, fixade jag snacks, vin och de övriga gästerna tog med sig vin och chips. Jag bjöd in alla gäster plus intendentparet som vikarierar för Elisabeth som gått på semester och alla kom. Vi stod och satt runt bordet och minglade. Det var mycket trevlig och stämningen var lättsam. Tänkte gå i säng tidigt, men somnade klockan 2 med datorn i sängen. Det har blivit rutin numera.

Det var svårt att lämna Kavala den här gången. Mycket svårt. ”Separationsångesten” var stor. Men jag kom iväg med bussen kl. 1 och kom till KTEL Makedonia två timmar senare. De var sega, speciellt för att sätet inte var speciellt bekvämt. Det var segt när jag satt i bussen, men efteråt – det tog inte så lång tid.

Jag tog det lugnt på KTEL och tog sen en taxi till Anatolia. Chauffören var avig när jag talade om att säkerhetsbältet saknade. – Den katalaveno sa han flera gånger. Till slut sa jag på grekiska att jag försöker tala grekiska men det är inte så lätt att veta vad säkerhetsbälte heter. Då sa han ingenting och när vi kom fram var han urtrevlig. Kanske han som alla tror, trodde jag är tysk. Vissa säger tyska ord till mig till och med. Sååå irriterande! Men jag hade min axelväska där det står SWEDEN på. Har inget emot tyskar, men det säger en hel del att de flesta som tror jag är tysk, vänder när de får veta att jag är svenska, inte verkar gillar tyskarnas närvaro. Men vanliga tyskar har ju inget med det att göra. Men tyskar som har möjlighet köper upp och leasar mer och mer. Men som sagt, det är inte bara irriterande utan också jobbigt att allt som ofta vara tvungen att säga Nej, jag är svenska! Nej, nu skall jag inte älta det där mer.

Omorphi sa att hon blev arg, då hon fick veta att det skulle ta 15 månader till jag kommer tillbaka och stannar i drygt ett halvår. Hon trodde som många andra att det var i oktober i år. Gärna det. Men, men… Jag skall åka till Drama i maj, så då kanske jag kan stanna en vecka i Kavala utöver konferensdagarna (om tjänstefördelningen tillåter).

Och nu sitter jag på Anatolia och vistelsen här är en övergång från Kavala till Sverige. Trivs allt bättre i Saloniki, men jag föredrar tågstationen framför KTEL – folk är överallt, tränger sig förbi mig i kön, när jag alla väskor bredvid mig, trots att de kan gå runt en av hyllorna i en butik där. Rörigt minst sagt. Det får nog bli tåg i fortsättningen, inte bara för att det är så obekvämt att sitta på bussen. Idag tog jag den för att inte samma sak skulle hända som det gjorde i Aten. Det kändes säkrare att gå på bussen i Kavala och sen gå av den i Saloniki och en liten bit till taxibilarna.

I morgon skall jag försöka komma till Vita tornet, vilket inte blev av då jag den 29 december fick tillbringa 12 timmar på Ippokratia sjukhuset, då jag föll utanför Vita tornet. Men jag får akta mig så inget händer i morgon. 🙂

Någon bild av minglet igår blev det inte. Tro det eller ej, men jag glömde bort att fotografera. Men ni får nöja er med min profilbild!

Kategorier:*Kavala 2019*, Aten, Nauplion