MiniOas och Fenomen

Gick ut en stund och slog mig ner utanför hotellet. Senare fick jag en pratstund med mannen i frukt och grönt om Nauplio, Istanbul, Kavala, Samothraki och innan det samtalet, var det om procenten på yoghurt. Gick tillbaka till oasen och satt där en lång stund, innan jag gick upp till mitt rum. Nu är det riktigt molnigt. Luften är tung, och blåsig, men mer än så händer inte. Om ni högerklickar på bilderna och sen öppnar den i ny flik, kanske ni ser att den närmaste restaurangen har ställt ut fläktar, vilket de övriga också har gjort, men dessa syns inte på bilden.

När jag tog en paus vid 17-tiden grekisk tid, uppträdde ett härligt och häftigt fenomen på himlen.

 

Andra dagen i Nauplio

Har inte vant mig värmen än. Överhuvudtaget är jag inte helt avstressad. Kanske för att jag är i tjänst och har en hel del examinationer och fältstudier som skall läsas och bedömas. Men, det tar alltid någon vecka innan den grekiska lunken sätter in. Frukosten var otroligt god, välfylld och servicen perfekt. Träffade ett irländskt par som varit där i tre veckor, så de var riktigt avslappnade. De satt bredvid mig på den lilla uteplatsen som ligger i skuggan av flera trädgrenar. Vi hade en trevlig pratstund. De har samma planer som jag att flytta ner, men känner liksom jag att det är ett stort steg. Sen talade vi om vädret. De om det irländska som de inte gillade alls, fuktigt, regnigt, molnigt. Värre än i Sverige alltså, om man inte bor i Borås.

Nu klockan två går det inte att vara ute på terassen. Två minuter och sen är det lika bra att gå in igen. Temperaturen stiger sakta uppåt. Nu är det 33 grader, real feel 38 grader. Vindarna är inte heta, men tillräckligt för att det inte blir någon lindring. Hade planer på att gå och handla lite idag. Saknade bröd och marmelad och en del annat. Men jag köpte vatten och gick tillbaka den korta biten till hotellet. Där fick jag vad jag behövde. Det var mycket snällt.

Det som slår mig är att jag under resorna i Grekland aldrig träffar några svenskar, utom när jag är i svenska huset förstås. Men för övrigt. Det verkar som svenskar tågluffar, reser till öarna eller till stränderna. Eller också har jag missat dem som ändå varit på samma plats. På bussar och tåg träffar jag greker och på hotellen greker och andra från olika andra länder, men aldrig någon svensk. Inte mig emot. Svenskar träffar jag ju den största delen av året.

Nu tillbaka till examinationerna!