Nej till fritidslärare som titel

Nej, nej, nej, fritidslärare är en inofficiell titel som en del använder sig av, till och med av en del lärarutbildare på olika högskolor. De som tidigare utbildades är fritidspedagoger, men de som utbildas nu på universitetet skall bli Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem.

Vad är då problemet med titeln Fritidslärare. Jo att den inte alls associerar till den pedagogisk verksamheten som drivs på fritidshemmen och kan förväxlas med fritidsledare. Om man googlar, hittar man båda yrkesgrupperna huller om buller. Inte lätt om man inte är insatt att förstå att det inte alls är samma utbildning. Är det något fel på att vara fritidsledare, kan man fråga sig. Absolut inte, men jag anser bestämt att titeln skall motsvara den utbildning som är grunden för den. Jag vet egentligen inte något annat område än det pedagogisk/didaktiska som en del degraderar sig själva. För mig är fritidslärare detsamma som att säga dagisfröken istället för förskollärare. Skulle de som utbildar sig till det och de som är verksamma finna sig i det. Tror knappast det.

Vid varje introduktion tar jag upp detta för studenterna, för att de skall förstå ett värde i att titeln skall motsvara genomförd utbildning.

Jag ramlade in på en nätsida och läste följande artikel Lärare i fritidshem: titel som provocerar, Annika Dzedina på Linnéuniversitetet. Och jag kan bara konstatera att det som påbörjades 1991 fortsätter, när till och med många rektorer inte erkänner det.

”På examensbeviset står grundlärare med inriktning mot fritidshem, men på anställningsbeviset står i många fall fritidspedagog – och många rektorer är inte villiga att ändra på det, visar studien.

”Man ska inte komma och tro att man är något bara för att det står lärare i examensbeviset”

– det är känslan många beskriver.”

Jag försöker att inte bli arg och upprörd, men känslorna finns precis under ytan. Det är nog inte någon yrkesgrupp som har blivit så misshandlad, nervärderad och försummad som just fritidspedagoger/grundlärare fritidshem sen 1991. Det gick så långt att den tidigare utbildningen till fritidspedagog skrotades helt och hållet, i och med den nya lärarutbildning 2001. Jag skäms, och det borde många göra, inte minst politikerna, men även de styrande inom skolan m.fl.

I Anderssons avhandling (se referens nedan*) berättar några av de intervjuade att när de kommer in i skolan, säger läraren – Nämen, nu kommer fritids, – inte Nu kommer Annika och Johan. Eller rektorn som önskade alla ett trevligt sportlov och att de skulle vila upp sig ordentligt. MEN, fritidshemmet var öppet under sportlovet, så någon vila blev det inte för dem som arbetade där. När lärare är sjuka får fritidspersonalen vikariera. Är någon på fritidshemmet sjuk, vikarierar inte någon lärare.

Det finns positiva saker också, som att fritidshemmet får tillgång till skolans lokaler, men det tar jag upp i ett annat inlägg. Läs gärna avhandlingen, speciellt kap 2 och kap 8.

*Andersson, Birgit, Nya fritidspedagoger – I spänningsfältet mellan tradition och nya styrformer, Umeå universitet, Umeå, 2013.

 

 

 

 

Grundlärare fritidshem

DSCN1991
Katt i solen vid Rotundan i Saloniki i mellandagarna julen och nyåret 2018.

År 17 omorganiserades kurserna i utbildningshistoria. Jag blev kursansvarig för den kurs som ingår i programmet Grundlärare med inriktning mot fritidshem, som inte längre ingår i UVK. BUV äger kursen. Tanken var och är att kurserna skall läggas upp i enlighet med vilken inriktningen är.

Vi är ett litet lärarlag, högst tre lärare på 80-90 studenter, som i stort sett har varit intakt sen år 17. Detta har inneburit att vi har kunnat utveckla kurserna på ett sätt som inte är lika möjligt när det är många lärare och att lärarlaget inte kan innehålla samma lärare under en längre tidsperiod. Det vill säga att det blir lärarlagets och inte endast kursansvariges kurs, som det lätt kan bli om lärare byts ut regelbundet.

Första terminen ändrade vi inte kurslitteraturen (det var för sent), men upplägget anpassade vi till gruppen. VT 18 bytte vi ut en tjock bok som inte innehöll något om fritidshem till en mycket tunnare, men som ändå passade inriktningen. Vi har nu provat den i tre terminer och den täcker inte in allt (t.ex. vetenskapligheten i den grad som behövs) Alla områden, men vi måste komplettera med artiklar. Problemet med kurslitteratur och forskning inom fritidshemsverksamheten är svår att finna. Vi hittade dock redan år 17 en avhandling som handlar om fritidspedagogernas syn på integreringen med skolan.

Eftersom barndomens historia lyftes ur den tidigare ordningen år 16, skrev jag om kursplanen så att detta tema kom tillbaka igen. Då kunde jag även hålla en storföreläsning om den. Dock är storföreläsningen om fritidshem historiskt sett lika tunnsått som om den nutida verksamheten.

Vi har ändrat så pass mycket i riktning mot fritidshem att de som gör omtentor nu och gick kursen t.o.m. VT 17 inte kan göra den – tentan har formulerats om och alltför mycket av kurslitteraturen har bytts ut. De får göra tentan i UVKs regi.

Efter tre terminer genomfördes nu under VT19 en utvärdering av Högskoleverket och det var nervöst. Skulle vårt arbete ha gett frukt? Innan vi fick svaret fick vi beröm av studenter som är med i programrådet, just på grund av att innehållet harmonierade med de grundlärare de skall bli. För några veckor sen fick vi beskedet – Programmet i sin helhet (inte endast utbildningshistoria) fick hög kvalitet. Nu har vi utmaningen att arbeta vidare så att vid nästa utvärdering få Mycket hög kvalitet.

Det är mycket givande att arbeta med att utveckla en kurs ”nästan” från grunden, men också mycket trist att kursen från år 11 – år 17 fram till HT17  inte gav studenterna känslan av att kursen hörde till deras utbildning. Eftersom jag bad om att få just den gruppen, försökte jag rikta och lägga upp min undervisning att en hel del mot fritidshem kom med i diskussionerna. Det fanns ingen kurslitteratur om det, vilket bidrog till att inte så mycket kom med på tentorna.

Nu är det bara att kämpa vidare, vi två i lärarlaget under hösten – vi har lärarbrist!

Snart Grekland igen!

Snart är vårterminen slut och det har varit riktigt roligt att undervisa, men för övrigt har nog tiden sen jag kom hem från Grekland i januari inte varit DEN värsta, men en av de värsta av olika skäl, som har att göra med revbensbrott efter fallet i Saloniki, förkylning och buller i lägenheten som ingen tar på riktigt allvar. Inget jag vill älta, då det ändå inte går att göra något åt. Därför har bloggen fram till idag varit tom på inlägg.

Nu är snart vårterminen slut och det är två veckor kvar innan jag åker ner till Grekland igen och skall stanna där i åtta veckor.  Första veckan i tjänsten och resterande på semester. De första fem veckorna är inplanerade. Ett dygn i Aten, fyra dygn i Nauplion, tåg från Aten till Saloniki eller till Drama och buss till Kavala, 12 dygn i en lägenhet med utsikt över Kavala hamn och gamla stan  och två veckor i svenska huset i vilket jag skall arbeta med ett forskningsprojekt tillsammans med Rauni, forskare på Göteborgs universitet som jag lärde känna i somras. De tre sista veckorna är inte inplanerade alls. Vi får se vad det bär iväg efter tiden i huset. Har inte bokat hemresan än, men bokat långtidsparkering till den 10 augusti.

Jag var i Nauplion år 2004 och sen dess har känslan jag fick då av att ha varit på Plateia Syntagmatos förut (utan att ha varit det) förföljt mig sen dess. Ni vet den där känslan av att som kropp varit någonstans, en fysisk närvaro som är så stark att den är svår att förklara. Jag vet att en person till, som jag inte har känt tidigare har haft samma känsla. Efter det samtalet bekräftas att det är en känsla som inte går att förklara bort. Se alla teorier som inte är vetenskapligt vederlagda. LÄNK! Tänkte åka ner i somras, men det skulle ta en vecka i anspråk från Kavala och tillbaka. Nu känns det som om jag måste åka ner. Om inte annat för att få ro i själen. Varför fick jag känslan och finns den kvar. NU har jag iofs varit där, men är känslan densamma. För övrigt i Nauplion då jag och några studiekamrater gick runt i stan, kände jag den inte. Det är torget som skapar den. Oavsett vad känslan kommer från, finns den och kan ha betydelse.

Nauplion var Greklands första huvudstad efter befrielsen från Turkiets 400-åriga ockupation av landet, och på torget finns ett museum. Se bild på torget HÄR! Kommer bo med utsikt över torget. Det börjar kännas riktigt spännande. Vill gärna hyra bil, men vet inte om jag kommer helskinnad ut ur Aten. Vi får se om jag får modet att prova. Om inte blir det en KTEL-busstrip jag får göra.

cropped-dscn0520-1.jpg