Nej, nej, nej, fritidslärare är en inofficiell titel som en del använder sig av, till och med av en del lärarutbildare på olika högskolor. De som tidigare utbildades är fritidspedagoger, men de som utbildas nu på universitetet skall bli Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem.

Vad är då problemet med titeln Fritidslärare. Jo att den inte alls associerar till den pedagogisk verksamheten som drivs på fritidshemmen och kan förväxlas med fritidsledare. Om man googlar, hittar man båda yrkesgrupperna huller om buller. Inte lätt om man inte är insatt att förstå att det inte alls är samma utbildning. Är det något fel på att vara fritidsledare, kan man fråga sig. Absolut inte, men jag anser bestämt att titeln skall motsvara den utbildning som är grunden för den. Jag vet egentligen inte något annat område än det pedagogisk/didaktiska som en del degraderar sig själva. För mig är fritidslärare detsamma som att säga dagisfröken istället för förskollärare. Skulle de som utbildar sig till det och de som är verksamma finna sig i det. Tror knappast det.

Vid varje introduktion tar jag upp detta för studenterna, för att de skall förstå ett värde i att titeln skall motsvara genomförd utbildning.

Jag ramlade in på en nätsida och läste följande artikel Lärare i fritidshem: titel som provocerar, Annika Dzedina på Linnéuniversitetet. Och jag kan bara konstatera att det som påbörjades 1991 fortsätter, när till och med många rektorer inte erkänner det.

”På examensbeviset står grundlärare med inriktning mot fritidshem, men på anställningsbeviset står i många fall fritidspedagog – och många rektorer är inte villiga att ändra på det, visar studien.

”Man ska inte komma och tro att man är något bara för att det står lärare i examensbeviset”

– det är känslan många beskriver.”

Jag försöker att inte bli arg och upprörd, men känslorna finns precis under ytan. Det är nog inte någon yrkesgrupp som har blivit så misshandlad, nervärderad och försummad som just fritidspedagoger/grundlärare fritidshem sen 1991. Det gick så långt att den tidigare utbildningen till fritidspedagog skrotades helt och hållet, i och med den nya lärarutbildning 2001. Jag skäms, och det borde många göra, inte minst politikerna, men även de styrande inom skolan m.fl.

I Anderssons avhandling (se referens nedan*) berättar några av de intervjuade att när de kommer in i skolan, säger läraren – Nämen, nu kommer fritids, – inte Nu kommer Annika och Johan. Eller rektorn som önskade alla ett trevligt sportlov och att de skulle vila upp sig ordentligt. MEN, fritidshemmet var öppet under sportlovet, så någon vila blev det inte för dem som arbetade där. När lärare är sjuka får fritidspersonalen vikariera. Är någon på fritidshemmet sjuk, vikarierar inte någon lärare.

Det finns positiva saker också, som att fritidshemmet får tillgång till skolans lokaler, men det tar jag upp i ett annat inlägg. Läs gärna avhandlingen, speciellt kap 2 och kap 8.

*Andersson, Birgit, Nya fritidspedagoger – I spänningsfältet mellan tradition och nya styrformer, Umeå universitet, Umeå, 2013.

Kategorier:Av särskild vikt, Fritidshem