Jag har bestämt mig


… att allt som gör mig på dåligt humör skall jag hålla mig borta ifrån. Och det slog mig idag att det här beslutet var något jag var på väg mot redan förra året. Att blogga om lärarutbildningen och annat, gjorde mig på dåligt humör, så jag slutade med det – uttryckte det som att bloggandet påverkade mig negativt – men jag utvecklade helt enkelt ett traditionellt dåligt humör. Idag bestämde jag mig för att gå om sitta-som-packade-sillar-kursen en kommande termin (fast utan det inslaget). Var på Uppsatskursen i måndags och Gadamer-seminariet igår och kände mig upprymd efteråt. I morse när jag vaknade kände jag hur det dåliga humöret kommit tillbaka och växte i styrka med klockan som tickade. Tänkte för mig själv, att så skall man inte känna inför studier. Inte lär jag mig något heller – utan sitter bara av tiden med dåligt humör, därför att det är obligatorisk närvaro. Hur kul är det? Det värsta jag vet är att vara på dåligt humör. Det gör att jag blir på ännu sämre humör, om det nu är möjligt. Tack och lov för två en-timmes-samtal med två studenter. Dessa samtal räddade min dag.

Även om inte alla inslag är roliga när man går en utbildning eller läser en kurs (vad i livet är alltid roligt?) skall det ändå kännas roligt meningsfullt. Det gäller även det arbete man går till varje dag eller sysselsätter sig med.

Men vad är det som gör mig på dåligt humör. Jo, när jag märker att man inte bryr sig om andra. Inte ens beklagar att situationen är olycklig, utan försvarar den. T.ex. att försvara dålig arbets- eller studiemiljö. Eller när arbetsuppgifter mm. är enahanda och rutinmässiga – när det inte finns någon utmaning i att utföra dem. På ett jobb för många år sen, uttryckte jag känslan inför det på följande sätt – När jag stämplar in, stämplar jag ut hjärnan. Och det var inom en organisation som var knuten till facket, vilket inte gick ihop med min uppfattning om den fackliga andan som skall råda. Hur skall man kunna företräda medlemmarna om man inte ens behandlar personalen på kansliet på ett bra sätt? Men, det här var ett par decennier sen.



Kategorier:Vardagen

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: