Känslan av att bli pensionär!

I morse fick när jag satt och åt frukost slog det mig hur det skulle vara att bli pensionär. Känslan av att inte ha något över sig hela tiden, inte några bedömningar som ligger i en hög väntar, ingen planering inför undervisning, ingen kalender som jag måste kolla varje dag och ingen mail alls. Känslan av att bara kunna gå ner till bilen, sätta mig i den och köra iväg, utåt landet – vart jag vill. Känslan av att kunna gå ut och gå långa promenader och bara finnas till. Inga krav alls. Känslan av att kunna sitta framför datorn och skriva vad jag vill, forska om vad jag vill och åka utomlands och sitta under ett olivträd i Athen och dricka vin och äta vindruvor eller bo i Rhodos stad och gå varje dag utmed havet och höra vågornas brus och känna vinden i ansiktet. Låter det inte fantastiskt?

Olivlund

Nåväl! Men än är det inte dags på många år. Och undrar hur lång tid det skulle ta innan tristessen skulle ta vid. 🙂 Fast, just nu känns tanken fantastisk.

Igår satt jag och bedömde nästan alla examinationer i en av kurserna. Fyra låg kvar i morse. Märkligt att jag aldrig lyckas bli helt klar. Det är som om de där sista få som är kvar känns oöverstigliga. Jag lämnar alltid kvar några. Det är som att lämna mat på tallriken, när man är så mätt att det inte finns en möjlighet att äta upp resten. Iom att jag är så gott som klar nu och kan lämna in betygsrapporten i morgon, kan jag i lugn och ro förbereda mig inför veckans begivenheter – undervisning, undervisning och undervisning. Har iofs ett avbrott – medarbetarsamtal med studierektorn.

Handledningsdag

Till alla som frågade hur läget var, svarade jag – Det är fredag! Mer behövde jag inte säga. Det är underbart när man kan kommunicera så kortfattat och alla förstår vad man menar. Jag har inget emot att jobba, men jag har varit trött den här veckan. Om man vill att tiden skall gå fort, skall man sitta framför datorn. Jag går upp kl. 07.30 och helt plötsligt är hon kl. 10. Idag roade jag mig med att läsa igenom ett uppsatsmanus på 40 sidor efter frukosten. Körde iväg till institutionen kvart i elva. Och nu har de lagt om vägarna igen vid Norra länken, så det går fortare. Det tog drygt 25 minuter idag. Vilken lyx! (hem gick det lika fort (trippel-lyx)).

Studenterna kom tidigare och vi satte igång. Timmen gick fort. Nästa par som jag skulle handleda kom också för tidigt, så vi startade på en gång och slutade halv tre. Jag tänkte åka hem tidigt idag, men jag skulle skriva på arkivlistor, prata med administratören och så med studierektorn. Kom iväg kl. 16, och var vid affären en halvtimme senare. Kom inte hem förrän halv sex. Och jag hade räknat med att komma hem kl. 16. Så kan det gå!

Men nu är det alltså fredag och jag skall fördriva kvällen med en DVD. Det är aldrig något att se på TV under fredagkvällarna. Fast vänta, nu ser jag att det är en show med Lena Philipsson. Kanske något att titta på. Fast Carola skall vara med på ett hörn (förhoppningsvis bara ett hörn). Men jag vet inte, orkar nog inte med Lena PH heller ikväll. Det får vara – tittar på Alcatraz (In 1963, all prisoners were transferred from Alcatraz Island Federal Penitentiary. Or so we were told) istället eller A classic tale of love and Romance (fint att somna till :)).

Åh, vad jag längtar till Kreta, värme och sol och grekisk slappartid, med vin, fetaost och färskt bröd.

Uppdatering:

Det blev Lena PH!

Lagen om all tings jävlighet

Vissa dagar börjar helt enkelt inte bra …

Jag var uppe redan klockan sju (alldeles för tidigt, men vågade inte somna om). Satt mig vid datorn, och klarade av att läsa sex examinationer efter frukost. Sen gick tiden och plötsligt var det inte lång tid kvar förrän jag skulle iväg. Klockan 12 skulle jag träffa ett gäng med helt nya studenter. Jag kom ner till bilen kvart i elva och upptäckte att bensin bara skulle räcka 10 mil. Har en gång tidigare trott att det skulle räcka, men då körde jag på ångorna från universitetet på Essingeleden och ner till OK-macken vid Västberga. Såg mig själv skjuta in bilen på macken. Nej, det ville jag inte reprisera.

Körde till macken. Nu var goda råd dyra. Förhoppningsvis ingen bilkö, eller någon som ville beställa korv och annat. Jag tankade och betalade. Och när jag kom ut till bilen hade jag glömt att köpa vatten, stänga av motorn, in igen, stå i kort kö och sen ut igen, med en uppmaning från personalen Kör försiktigt! 

Naturligtvis upplevde jag alla långsamma förare.. men så kom jag ut på E4. Snabbt gick det ända fram till bygget vid Norra länken. Men då var klockan kvart över elva, så jag tog det lugnt.

Framme vid universitetet, träffade studenterna och då krånglade tekniken. Det var en inloggning på skärmen jag aldrig sett tidigare. Med hjälp av en student, så kom jag till slut på att klicka på logg off och sen på igen. Då kom SUs inloggning in. Studenterna träffade jag bara  50 minuter. Sen på väg till nästa grupp. Hmm. Hörsal F12 – larma av, dra kort och så gick inte dörren upp. Men efter många om och men fick vi upp den.

Seminariet på tre timmar gick utmärkt. Tekniken fungerade och diskussionerna var givande. Men när jag skulle larma på, gick det inte att stänga dörren. Jag försökte flera gånger, men låskolven satt i vägen. Men så tryckte jag på nyckeln, det knäppte till och så var det stopp igen. Men så blev jag lite sur så jag smällde till dörren och den gick igen och den röda lampan lyste. Lugn som en filbunke kom jag ut på parkeringen, åt en smörgås i bilen, rökte den första cigaretten på tre timmar och körde hem. Köer som vanligt, men allt var lugnt.

Den går aldrig över

… prestationsångesten. Efter varje gång jag lämnat in ett examinationsarbete som jag varit relativt nöjd med (eller rättare sagt intalat mig det) kommer ångesten krypande. Jag ser fel som jag inte tidigare har sett – ser något som kan uppfattas som upprepning. Läser om för att se om det verkligen kan uppfattas så. Och så kommer vi till betyget. När det gäller mina egna bedömningar av studenters arbeten ser jag inte ett betyg som motsvarar det tidigare G i någon mån, som ett dåligt betyg. Men när jag själv får G, känns det som om det är dåligt. Södertörn har inte börjat med den nya skalan än. Och även om jag fått VG på hela filosofi A, grämer det mig att en del moment ”bara” fick ett G. När jag vaknade i morse och tänkte på min inlämnade Hegel-deltenta fick jag en känsla av att den kunde ha blivit mycket bättre. Läraren i mig säger till mig att när man är inne i en läroprocess går det inte att räkna med perfektion när det handlar om examinationsuppgifter. Studenten i mig säger motsatsen. Och ändå, jag studerar för att lära mig, inte för att få bra betyg. Varför påverkas jag då av betygen? Studenten i mig börjar fundera på om jag får minuspoäng för att jag inte klarade av att hålla mig under 8000 tecken, utan hamnade på 10000 tecken. För jag upptäckte när allt var klart att mellanslagen skulle räknas in. Då är frågan om luften mellan stycken och citat också räknas som tecken. Läraren är långt bak i mitt medvetande just nu.

Nåväl, nu har jag dumpat min studentprestationsångest och kan gå vidare.

Hegeliansk helg

Nu är det måndag igen och äntligen slipper jag ifrån Hegel som t.o.m. har plågat mig i drömmarna. Märkliga drömmar om att det är bestämt att jag skall hämta någon på ett ställe, men av någon anledning blir jag aldrig klar och tiden bara går. I två nätter har jag drömt om samma sak. Vaknar sen och undrar hur jag skall hinna när det bara är tio minuter kvar. Inte finns det några mobiltelefoner i mina drömmar heller!   Men i går eftermiddag då jag satt och stirrade för tusende gången på bildskärmen och på de där förbryllande citaten av Hegel, släppte det helt plötsligt och jag lyckades få ihop en hel tenta. Nu är det småjusteringar som skall till. Däremot är jag inte ett dugg säker på om den blir godkänd alls eller om det blir som Levinas tänkande för åratal sen, inte godkänt förrän efter fyra försök.

Ett exempel: ”Självmedvetandet är i och för sig i och genom att det är i och för sig för ett annat; det vill säga att det bara är såsom erkänt […]. Det var detta är i och för sig i som förbryllade mest. Annat är om det handlar om två subjekt (individer) eller om självmedvetandet i sig. Hegel inför helt plötsligt självmedvetandet utan någon förvarning. Nåväl! Vi får se om jag är helt ute och cyklar eller inte!

Under helgen har jag dessutom fått in tre uppsatsmanus som det är brådskande med. Och examinationerna från kursen som avslutades ligger fortfarande som en prydlig orörd hög på skrivbordet. Och nu väntar jag på samtal från en student som har försvarat sin uppsats.

 

 

Lite om gårdagen

Jag gillar att undervisa på fredagar och gjorde det i nästan elva år kontinuerligt under tiden på Lärarhögskolan. De flesta, studenter som kollegor, är avslappnade och har två dagar ledighet framför sig. Men för mig finns även en känsla av – Allt har fungerat den här veckan också.  Under det sista seminariet med den här gruppen körde vi på utan att ta en rast. Iom att det bara var 20 studenter  i gruppen, blev det en givande diskussion, då många kunde vara med i den.

Detta seminarium och det tidigare handlade om det etiska mötet och om möjlighetsvillkoren för ett skapande av etik. Och igår gick vi igenom det vi inte hann med under förra seminariet. Levinas, som är den filosof som avhandlingsförfattaren har utgått ifrån. Därefter talade vi om etik i kulturella möten utifrån Hans-Ingvar Roths Mångfaldens gränser (kan rekommenderas). Levinas är helt klar en ögonöppnare även för hur kulturella möten kan ske utan att våra föreställningar och fördomar styr våra möten med andra kulturer; med den Andres annanhet. Inte en så enkel filosofi. Men för att förstå vad forskaren kommit fram till, måste man få något grepp om vilken teori denna har utgått från.

I slutet av min doktorandutbildning körde jag tre gånger på Levinas. Och det var första gången jag blev underkänd. Och på en sådan utbildning fick man inte någon hjälp – Du har fått underkänt, gör om! Jag lyckades till slut förstå genom att gå tillbaka till Platon. Ett tips: Om man inte förstår en nutida filosof, kan man gå tillbaka till källan 🙂

Efter undervisningen hade jag en handledningsträff med två studenter under två timmar. En av studenterna bor i Saudiarabien och det var trevligt att få träffa henne igen. Lämnade in en del betygsrapporteringar och drog ut en del material till den tenta jag har i metafysiken. Den behandlar just det som ingår i min egen forskning. Har inga fritidsbekymmer fram till onsdag. För förutom en tenta, har jag en hel del examinationer.

 

Känner mig glad

Känner mig glad i dag, för att jag i morgon har med mig mitt material (som jag hittade i förrgår) då jag skall träffa mina studenter. Dessutom är jag glad för att jag sov från kl. 21 – kl. 07 och har känt mig utvilad idag och för att redovisningen av vår Hegeluppgift är avklarad. Och glad för att jag lyckades stå ut i detta lilla rum med alla människor, där man inte ens är säker på att få ha kvar sin plats. Igår var det en som tog den från mig, så jag fick vare sig plats med böcker eller ben. Men jag flyttade min egen stol in i hörnan. Jag är glad inför den första tentamensuppgiften, just för att den är klurig och för att jag tror att den kommer lära mig en hel del.

Och sist men inte minst, är jag glad för att jag känner mig glad.

Två lite kaotiska dagar!

Igår körde jag in till stan på en moddig E4:a och Essingeleden. Det tog en timme och en kvart att komma in till institutionen. Hann inte mer än ta av mig ytterkläderna, dricka några klunkar kaffe innan seminariet. Tidigare hade jag letat som en galning efter mitt utkast av en avhandling, i vilket jag märkt för sidor mm. Det värsta jag vet är att känna mig oförberedd. På rasten fick jag leta efter en uppgift (som jag inte heller hann med att få fram och kopiera före seminariet), men när jag hade gett upp, fann jag den helt plötsligt på skrivbordet.

Efter seminariet hade jag ett handledningsmöte med två studenter från pedagogik 2. Därefter printade jag ut 30 examinationsuppgifter som nu ligger i en prydlig hög på bordet hemma i köket. De skall vara färdigbedömda och inrapporterade i slutet av februari.

När jag kom hem läste jag igenom sex omtentor, samt två kompletteringsuppgifter. Skrev svar till studenterna och betygsunderlag. Skall lämna in dem på fredag.

I morse var jag om det nu är möjligt ännu tröttare och bara tanken på att gå ner till bilen och köra iväg till Södertörns högskola fick varenda cell i kroppen att säga – Gå och lägg dig istället! Men jag kunde inte svika gänget! Inte mig själv heller. När jag kom dit fanns inga parkeringsplatser, men jag hittade en ganska långt bort. Gick en lång och uppfriskande promenad. Träffade gänget och efter en stund i fiket bestämde vi oss för att leta upp ett grupprum. Vi gick igenom två våningar, men alla var upptagna. Till slut hittade vi två små bord och fyra stolar i en korridor. Efter en halvtimme kunde vi börja med att tolka Hegels paragrafer 298-308. Men jag var tvungen att gå när vi hade fem paragrafer kvar. I morgon skall vi redovisa vår tolkning.

Åkte och handlade och kom sen hem, i god tro att jag nu kunde sitta en stund med Hegel. Men öppnade mailen och blev fast i ett studentärende vilket tog en timme. Gick igenom och skrev ner tolkningarna av de tre första paragraferna och läste några sidor. Men somnade. Kvällen blir hegeliansk alltså!

Får inte glömma att leta efter avhandlingsutkastet. Snart startar nästa omgång i kursen! Får leta igenom alla mappar hemma! Det brukar vara en sån ordning på mig, men datorkraschen och nya datorn har inneburit att jag inte hittar allt, och att jag måste leta igenom konferenser mm. Så, även om det är en papperskopia jag letar efter, verkar kraschen påverka även en del utanför datorn.

Uppdatering:

Tog ut första mappen och öppnade den och där låg utkastet med alla bokmärken, anteckningar och färgmärkning. Då är inte bara nästa omgång räddad, utan även sista seminariet i den här kursen, då vi skall gå igenom det vi inte hann med, då seminarietiden har gått ner från tre timmar till två.

Hegel och påstötning

Bortsett från att en bil körde in i min bil på Essingeleden i fredags (det blev några repor på min bil och jag klarade mig oskadd), har veckan varit lugn och relativt undervisningsfri. Men istället har jag befunnit mig mycket framför datorn istället. I fredags fick jag respons på mitt arbetsmaterial av min forskning. Och det var mycket relevant och insiktsfull respons. Något jag kommer ta till mig.

Under helgen har jag mest sysselsatt mig med att läsa och tolka Hegel. Inte nog med att man måste förstå vad han skriver. Man måste även försöka få förstå hur andra tolkar Hegel. Till min hjälp har jag Judith Butler. Vet inte längre vem jag förstår bäst av dessa två – upphovsmannen eller tolkaren. Nåväl, en aning om det observerande självmedvetandet har jag fått. När det gäller dialektiken herraväldet och slaveriet har jag nog greppat. Några studiekamrater och jag skall träffas i veckan och det brukar alltid ge lite andra perspektiv.

Håller även på att bygga upp en hemsida! Domänen har ett uselt bloggverktyg, men jag har ju den här bloggen!

För övrigt längtar jag till våren.

Lite kritik

Under den här veckan har jag inte skrivit något. Hade undervisning i måndagsförmiddag och det kändes som om det var fredag. Kanske för att jag inte hade någon undervisning framför mig denna vecka. Men, det verkade som om studenterna också hade fredagskänning. I tisdags satt jag framför datorn åtta timmar och var tillgänglig för studenterna, svarade på frågor mm. I går svarade jag på en hel del mail hela förmiddagen. Åkte sen till Södertörns högskola för metafysik-föreläsningen. Idag har jag också suttit nästan hela dagen framför datorn, svarat på mail, bedömt tentor och en uppsats. Det är lite om veckan hittills.

Synpunkter ur ett studentperspektiv

Även om jag tycker Södertörns högskola är bra och dess filosofilärare är kunniga och att föreläsningarna är givande, finns det vissa saker jag reagerar över. Det ena är att de i kursplanerna står att undervisningen består av föreläsningar och seminarier och att de sistnämnda är obligatoriska. Men i praktiken är även föreläsningarna det, vilket innebär att det ges kompletteringar. En annan sak jag reagerar över och uttryckte igår, är att kursen om Hegel läses av Filosofi B-studenter. Men andra som är på högre nivåer också får delta, utan att ta poäng just på den nivån. Det är ju en skillnad om man går magisterkursen i filosofi och läser Hegel mot att gå B-kursen. Den ges på den nivån. Dessutom sitter vi i en så liten sal att sju personer får sitta utan bänk och intill väggarna. En större sal skulle i vilket fall underlätta. Hur mycket lär man sig av att sitta som packade sillar i en seminariesal, om man inte ens får plats med sina böcker eller få ha dem i knät under tre timmar? Kanske de på högre nivåer klarar av det, men vi på B-nivå? Hegel är ju inte den lättaste filosofin att nå förståelse om. Och att kalkylera med att vissa studenter droppar av är ju inte så smart. Det är väl bättre att försöka behålla dom som har kommit. För om de droppar av kanske beror på omöjligheten att tillgodose sig det dom behöver under föreläsningarna. När det är många studenter, avstår man ju från att ta upp tiden för de andra. Och vad lär man sig då? Om det är en ren föreläsning och inte en som ställer frågor till publiken! För då blir ju frågorna i sig själv en väg in i förståelse.

Barndom

Tiden går oerhört fort. Tycker inte att det var så länge sen det var fredag.

Undervisning idag och trodde jag skulle starta  kl. 13. Men av någon anledning kändes tiden fel, så jag kollade och såg att det var kl. 12. Det blev lite bråttom, men det var inga köer, så det tog bara en halvtimme och då stannade jag till vid macken och köpte vatten.

Vi talade om barndomens historia och hur barndom kan definieras och vad den eventuellt innehåller. Även om det är blivande ämneslärare är det viktigt att ha kontakt med sin egen barndom och kunna skilja ut den från andras. Viktigt att inte endast ge dem som har haft en enligt vårt värderande en bra barndom och inte förneka att andra har haft någon, även om den enligt detta värderande inte är bra.

Alla har haft en barndom, även om den har fyllts med arbete och försakande istället för lek och välstånd. Alla håller kanske inte med. Vi vill väl alla att den uppväxande generationen skall få ett gott liv och en lycklig barndom. Men även här finns skillnader. Vad säger att det jag uppfattar som en lycklig barndom är det för någon annan?

En annan fråga är när barndomen slutar!

Inte så självklart när man börjar gräva sig ner i dessa frågor!

Lite problem

Vaknade mycket tidigt i går och satt sen hela förmiddagen och försökt få ordning på ppt-presentationen. Det går inte att öppna tidigare presentationer genom att dubbelklicka på ikonen. Däremot går de att öppna om jag öppnar programmet först. Man skall spara det program som ett dokument skall öppnas i, men jag hittar inte power point-programmet. Nåväl, jag arbetade iaf med min presentation och sände det till en kollega för att se om det gick att öppna. Och det fungerade för honom med dubbelklicket. Men vi får se idag om det fungerar. Annars får jag ta mina gamla presentationer. Vilket är synd, men det får gå i så fall.