Månad: april 2013

Upp till 40 människor tros ha skadats när en kraftig explosion skakade ett hus i centrala Prag. Svenske Omid Hajimirsadeghi var på väg mot platsen där explosionen skedde när han blev stoppad.

Man känner sig chockad, men samtidigt hade jag änglavakt, säger han.

Undrar vad de andra hade gjort för ont!

Vaknade tidigt även idag. Började tänka på ekonomi, dvs. att det är dags att betala räkningar. Men efter frukosten hade jag bestämt mig för att vänta till i morgon. Tänkte, det är i allafall Valborg och första maj. Men så ändrade jag mig sent på eftermiddagen, så nu är allt fixat och klart, då det går in till banken redan den 30 april.

För övrigt har jag läst igenom en del inlämningsuppgifter och gett en sammanfattande respons på dem. Jag trodde det bara fem kvar, men det var 10, för jag hade räknat fel, samt hittade två som kommit in via mailen. Nu är de klara … det känns bra. Beställde en ny TV-kanal – Travel Channel och bytte ut de två som jag bytte förra månaden, Discovery och Silver – har inte tittat mer än någon timme på dem tillsammans. Nu valde jag BBC Lifestyle och TV4Fakta istället.

Travel Channel kan jag rekommendera efter att ha tittat flera timmar idag. Riktigt intressanta reportage.

I morgon skall jag till Uppsatsseminariet och den här veckan har jag faktiskt ett undervisningspass till.

Men, sen skall det inte vara några fler.

Nu har jag sett färdigt andra säsongen av Lost och det är en osedvanligt spännande serie, även om en del är förutsägbart. Men det är även mycket som är tvärtom och det sker en del överraskande saker. I vilket fall hålls spänningen uppe hela tiden. Man kan inte vara helt säker på utgången. Det intressanta är också att livet på ön varvas av personernas tidigare liv, samt hur människor fungerar i extrema situationer. T.ex. han som fick ansvaret för sin son efter lång tid, kämpar hårt för att få tillbaka honom när han kidnappas av ”de andra” på ön, och är beredd att döda och sälja ut sina vänner. Han fick sin son tillbaka, men till vilket pris och som tittare känner man inte någon glädje. Och när huvudpersoner man lärt känna blir dödade, blir man heligt förbannad.

Köper man en box, går det inte att sluta titta i första taget. Man måste helt enkelt bara få veta hur fortsättningen kommer bli. Man får helt enkelt tvinga sig till att låta bli att lägga på nästa DVD-skiva.

Det räcker inte med att se ett avsnitt eller börja titta mitt i. Då verkar allt meningslöst. Och det finns något mycket negativt med serien – när man sett nästan två säsonger känns det trist att redan har sett dem.

Lost är beroendeframkallande. Det kanske borde finnas en varningstext 😉

Denna serie är starkt beroendeframkallande.

Skämt åsido –

Men, se serien LOST!

Det är märkligt (eller kanske mer irriterande) att när man får sova, ja då vaknar man pigg som en mört. Så var det i morse och är nästan varje lördagsmorgon.

Igår körde jag in till institutionen för handledarträff och kom en timme tidigare. Köerna var inte så långa. Parkerade nere på vägen och när jag satt i bilen såg jag något som rörde sig i skogsbrynet oh såg tre rådjur. Tog några foton, men de syntes inte alls. Under tiden kom en skata och satte sig på en stolpe precis vid fronten och det blev en fin bild.

Mycket givande handledarträff av studenter på SYV-programmet. Sen lunch och undervisning mellan kl. 13-15. Då dagen slutade för min del.

Tiden jag vann på morgonen, tog trafiken igen på kvällen.

Nu har jag inte någon undervisning tjänstefördelad förrän i höst. Tentor och bedömningar från den sista kursen väntar. Men sen är det över för detta läsår. Nu skall jag handleda, samt kunna ta ut en hel del FoU-timmar.

I senaste numret av Guadeamus har man frågat studenter vad som är mest störande hos andra studenter. I numret finns en artikel Tyst i klassen!, men även några röster från studenter.

Vad är det mest störande som studenter gör i klassrummet?

När folk snackar under föreläsningen, det är ganska respektlöst mot föreläsaren tycker jag. Eller när folk håller på och fipplar med mobilen.

Typ småpratar med varandra och inte sitter tysta och lyssnar på vad läraren säger

Vad tycker du att läraren borde göra åt det?

Vet inte. Om läraren stör sig på det kan man försöka harkla sig eller göra någon tydlig markering. Eller säga till muntligen.

Jag skulle vilja att de är mer uppmärksamma och säger till att nu får ni vara tysta och lyssna i stället.

Vad gör då jag?

Allt beror på i vilket sammanhang och om det är något som är ständigt återkommande, t.ex. att två stycken pratar med varandra hela tiden och att jag anar att det inte handlar om ämnet för dagen. I de flesta fallen säger jag till, fast på olika sätt. Men främst visar jag nog detta, genom att det skall bli helt tyst innan jag startar föreläsningen eller seminariet. Under årens lopp har jag varit med om några extrema exempel, då jag känt att det enda sättet skulle kunna vara att visa ut studenterna eller helt enkelt avbryta. Men jag har varit osäker på vad som är tillåtet. En gång har jag avbrutit, och sen talat med två studenter i enrum. Det har hänt en enda gång. För det mesta är det Tyst i klassen! Nästan för tyst ibland 🙂

Men, nu har jag hittat en text skriven av en jurist som visar på vad som är tillåtet.

Student som stör eller hindrar undervisningen

Men, som jag tolkar artikeln, kräver det ett gott omdöme hos läraren.

Lärare kan uppmana en student som stör eller hindrar undervisningen att lämna undervisningslokalen, men först efter moget övervägande. Vidare är det önskvärt att uppmaningen har stöd i utfärdade ordningsregler. Observera att en uppmaning till en student att lämna en undervisningslokal inte rör sig om ett beslut om avstängning utan att utestängningen endast är tillfällig och bara gäller till dess undervisningsmomentet har slutförts.

För mig är det en självklarhet att man inte skall prata samtidigt som föreläsaren eller medstudenter har ordet. Och när jag själv är student, blir jag mer irriterad när andra pratar samtidigt, än när jag undervisar själv. Och det är något jag utgår från att även mina egna studenter blir. Troligen är det också så, för än har det inte hänt att någon av de som sitter tysta protesterar mot att jag säger till.

Men det skall ärligt erkännas att jag ibland inte uppfattar allt, precis som en del lärare vittnar om, vilket står skrivet i artikeln Tyst i klassen! (hittar inte nätversionen om det finns en sådan)

Igår var det dags för Kant igen och jag körde hemifrån tjugo i nio och kom fram tio över tio. Det var köer, köer, köer. Det verkar som om alla kör vid samma tid just på onsdagar. Och det blåste så hela bilen skakade på vissa ställen. Nåväl, jag kom fram till slut och lyssnade på en intressant föreläsning om Kant och hans tänkande kring det sköna och smakomdömet. Tyvärr har jag inte hunnit gå in i texten, men föreläsaren förklarar så ingående och konkret att bara detta att delta i föreläsningarna bidrar till en förståelse. Troligen en djupare förståelse än genom att endast läsa verket. Även om det är viktigt att läsa också.

Intressant är att man har översatt  (Inbildungskraft – rätt?) till inbillningskraft istället för inbildningskraft, eftersom det sista förstår man direkt vad Kant menar med, medan det första lätt kan tolkas som ren inbillning.

Från föreläsningen vill jag förmedla vad inbillningskraften är:

Kant tänker sig att vår kunskap byggs upp i tre steg: Sinnesförnimmelser kommer till oss (byggmaterial) I ett första steg ordnas dessa i själva erfarenheten av en ”figurativ” förmåga Kant kallar för inbillningskraften. Gestalter och former. Men också fantasi, minne, bilder. Förmågan att skapa upplevda helheter, kanske ”in-bild-ningskraften”. Dessa gestalter underkastas sedan regler och begrepp med hjälp av förståndet. Det påminner mycket om begreppet Gestalt inom Gestaltpsykologin.

Intressant, liksom en hel del annat i Kants tänkande.

Nu är det två veckor till nästa föreläsning och en hel del helger då jag i lugn och ro kan börja närläsa Kants Kritik av omdömeskraften. Under lång tid var Kant ett av de där tomrummen som kan uppstå i ens bildning, men detta tomrum hos mig har börjat fyllas igen alltmer. Från första kursen i Filosofi på Södertörn vt 11 till estetik-kursen som jag går färdigt nu. Gissa, vilka lärdomar jag får, som är till nytta för de ämnen jag har.

Lämnade in min tenta idag och känner mig ganska nöjd med den. Och har återupptagit arbetet med uppsatsen om Charles Taylor, men har inte kommit så långt idag. Har haft en del annat att göra i jobbet. Det finns hela tiden någonting som måste göras. Och det är bara under semestern som det är möjligt att tänka på annat. Även om jag har undervisningsfri tid, är jag inte ledig. Det finns alltid uppsatsmanus, handledningsträffar, bedömningsarbete och kompletteringar och inte minst finns att läsa och besvara mail, svara på frågor, samt tala med studenter.

Den här veckan avslutas etik-kursen och nästa vecka avslutas kursen på halvdistans. Sen har jag undervisningsfri tid tills i höst. Men, har handledning och annat. Så, utan jobb blir jag inte. Och har en del FoU-tid att ta ut.

Jobbade hela helgen med tentan i idéhistoria. Men det gick för lätt att skriva den, när jag väl kom igång. Och det gör mig misstänksam. Är så gott som klar med den, men skall finputsa den i morgon. Positivt är att jag är misstänksam och inte euforisk. Mina erfarenheter säger mig att euforiska känslor är förrädiska.

Startade dagen med att köra in till institutionen för en handledning. Spännande ämne och stort engagemang. Det är alltid roligt. Fick en stund över innan undervisningen mellan kl. 13-15. Slutade en stund tidigare, då vi inte tog någon rast. Ämnet för dagen var det etiska mötet.

Blev försenad av olika skäl och det blev fem minuter istället för 25 minuter före nästa träff, som var med studenter som skriver B-uppsats. Jag hade bokat rum, men opponeringsseminariet innan var inte slut, så vi gick och letade efter rum. Till slut hittade läraren som höll i det ett mindre mötesrum. Det kom bara fyra studenter, så vi fick plats. Även här spännande ämnen.

Dagen slutade kl. 17 och jag körde hem. Efter middagen, lade jag upp en Mondo-konferens, pratade med en kollega i telefon och tittade på det första avsnittet av den danska serien Borgen.

I natt blev jag mycket snopen då jag såg ett meddelande på studenternas konferens, att rektorn på Södertörns högskola har en blogg och skrivit ett inlägg, och jag fick följande besked när jag var inloggad – you are not authorized to access blogg/RektorsBlogg.nsf. Varför måste jag ha andra inloggningsuppgifter för att läsa Rektors blogg. Måste jag bli godkänd först. Det fanns inte heller någon möjlighet att registrera sig. Så vart vänder jag mig?

Rektorn på SU skriver ju öppet för alla och så borde det vara! Men kanske en del rektorer vill avgränsa läsarkretsen, men gäller detta inloggade studenter på den egna högskolan.

Snopet, minst sagt!

Vaknade med en viss spänningsvärk i morse och snabb puls. På vägen in till institutionen förvärrades den och jag fick en riktig körare i kopplingsbenet. Kände mig urlakad när jag parkerade och gick uppför backen. Under föreläsningen kände jag inte av det så mycket, men det kom tillbaka och känslan av att hålla undervisning i tre timmar var trötthet. Men, plikttrogen som man är :-), så bet jag ihop och började. Det regnade en hel del och helt plötslig kom ett skyfall. Alla utom jag hörde åsksmällen. Och tio minuter senare släppte det mesta av spänningsvärken och det kom så plötsligt att jag svajade till. Känner fortfarande av den, men det är ingenting mot tidigare, då t.o.m tinningarna värkte som tandvärk.

Så,var den gåtan löst! Men varför hörde jag inte åsksmällen – för den var kraftig enligt vittnesmål.

Många behövde gå tidigare idag, så jag lade upp seminariet i omvänd ordning, ppt-presentation först och sen VFU-gruppsamtal av de etiska dilemman. Texten skall vara klar på måndag. Under tiden läste jag igenom vad de kommit fram till för att ge dem okey och eventuella synpunkter.

Avslutade seminariet med en frågestund.

Långa köer hem, men det kändes bra – ännu en dag avklarad och en dag närmare sommaren. Nu har jag tre dagar undervisningsfritt och kan fokusera på mina studier – skall skriva examinationen i Gadamerkursen, som skall lämnas in senast på tisdag. Mest helgarbete. Får se om jag hinner. Har rubriken klar i vilket fall – Gadamers sanningsanspråk. En bra början, eller hur?

 

Idag hoppade jag över Kant och tidigarelade däckbytet, för jag upptäckte att det var en hel del som jag var tvungen att ta itu med. Bland annat en hel del bedömningar, samt genomläsningar av uppsatser mm., samt en hel del kompletteringar från studenter som gick utbildningen för länge sen, men av olika skäl inte blivit helt klara. Har suttit halva kvällen med att besvara mail och lagt in konversationer på Mondo-sidan för att jag inte skall tappa bort ärendena i mailboxen. Lätt hänt att de hamnar utom synhåll efter några veckor.

Körde till Södertälje och det blev broöppning och annat som stoppade upp trafiken, och när det var som rörigast ringde min kollega som jag tidigare sms;at om att jag inte skulle komma. Men själva bytet gick snabbt och så satt jag och pratade om allt möjligt någon timme med den som hjälpte mig. Och så hem igen, via matbutiken, lite kaffe och en smörgås och så plats framför datorn igen.

Fick en hel del gjort idag och känner mig riktigt nöjd nu.

Kul att se Hotelräddarna som handlade om Mjölby stadshotell som jag bott på många gånger och till viss del under en tid då jag var lycklig. Mycket av kritiken håller jag med om. Tror jag skall åka ner dit någon gång och se hur det blev. Har själv bott ensam en gång på hela hotellet en natt och suttit ensam vid frukosten. Tur att man inte är spökrädd ;-). Men jag bodde i superior-rum med kedja för dörren och titthåll, fast det hjälper inte mot spöken.

Ja, så kom dagen då jag och min medstudent skulle redovisa vår läsning av Gianni Vattimo och hans bok Utöver tolkningen. Jag har känt mig lite osäker inför den, då jag känner att det behövts mer tid. Men på grund av andra plikter har jag inte haft möjlighet. Allt gick bra i vilket fall (vi var först, så jag behövde inte tänka mer på den mer) och osäkerheten försvann efter en stund. Lyssnade sen på hälften av de övriga och det var intressant. Var dock tvungen att gå en timme tidigare, så jag missade de sista.

Det helt klart mycket enklare och tryggare att undervisa än att redovisa något man är på väg att lära sig mer om. Prestationsångest inför ett undervisningspass hade jag ibland under de första åren, men till slut orkar man inte ”kämpa emot”. Inför den här redovisning hade jag prestationsångest, men den var inte speciellt kraftig. Men känslan är obehaglig.

Varför kan jag stå framför sextio-sjuttio studenter utan att känna ett uns av nervositet eller osäkerhet, men känna det inför tio medstudenter på en kurs? Jo, för jobbet kan jag och har rutin, vilket jag inte fullt ut kan använda mig av när jag skall redovisa vad jag kommit fram till av en närläsning av en filosofs tänkande. Men jag är i en annan roll – en underordnad roll som student där någon annan bedömer mina prestationer, inte tvärtom. För även om jag inte aktivt utövar makt som lärare, utövar min position en makt. Viktigt att alltid ha i minnet. Mycket lärorikt på många sätt att känna på hur det är att var student igen (vilket jag tagit upp ett antal gånger).

Men det gick bra idag! 🙂 Och nu är den här kursen klar (har bara tentan kvar). Har lärt mig så otroligt mycket som jag kommer ha stor nytta av i mitt yrke. Kursen i estetik kommer gå resten av terminen, men någon mer kurs på Södertörns högskola blir det inte denna gång. Orkar inte!

Regnigt har det varit hela dagen, men det var rätt skönt faktiskt.

Visst ja – uppsatsen i filosofi har jag kvar!